#Blogg 100 del 81

En pakethämtarpromenad på 25 minuter plus 35 minuter med MBT-skor. Ett stort paket från Zalando som var bängligt och krävde fler pauser. Innehållet bestod av enbart väskor! Mitt DNA innehåller en gen som jag inte vet vem jag fått den ifrån, men jag vet att jag har fört den vidare till Elin – väskgenen. Genen har en del-gen som heter plånboksgenen. Väskgenen tar sig uttryck i att jag aldrig hittar den ultimata väskan. Jag behöver alltid en väska som är större eller mindre eller i en annan färg eller med fler fack eller med färre fack eller så saknar den bärrem eller så skulle den vara snyggare utan bärrem. Det är samma sak med plånböcker bortsett från bärremmarna då. Nackdelen med ständiga plånboksköp är att de förblir tomma eftersom mina pengar är slut. Hehe. Den 10 senaste åren har jag betvingat väskgenen. Sedan jag slutade arbeta har jag inte haft samma behov av väskor och plånböckerna har minskat i storlek så att jag kan ha den i fickan eftersom jag sällan använder väska. Men i torsdags gick jag in på Zalando. Jag minns inte varför. Det finns allt möjligt där, men väskgenen fick mig att kika runt bland väskor. Och plånböcker. Jag hittade såååå många snygga väskor. Snålvattnet rann till och plötsligt började jag samla ihop dem i en önskelista. Det blev 19 stycken inklusive en plånbok. Sen gjorde jag inte mer den kvällen. Jag ville ha en ny ryggsäck. Jag har en skinnryggsäck som jag köpte i Italien för 10 år sedan, men den är så stel och otrevlig. Den svarta, lilla väskan är sliten… Och så behöver jag en mellanstor väska som är lite plattare. Jag har mina nöjespengar och i nuläget har jag alla böcker och filmer jag behöver och det är länge sedan jag köpte väskor. Väldigt länge. Mer än ett år. På fredagen mätte jag de väskor jag använder mest och loggade in på önskelistan igen. Jag rensade bort flera stycken i första omgången. Sedan några till. Till slut låg en ryggsäck, en liten väska, en mellanstor, platt väska och en plånbok i kundvagnen och jag klickade på “Bekräfta beställning”. Idag hämtade jag dem.

En blå ryggsäck från Mint & Berry. Den är mjuk och följsam.
En blå ryggsäck från Mint & Berry. Den är mjuk och följsam.

 

 

 

 

 

 

Den mellanstora, platta från Tom Tailor. Det var färgkombinationen som fick mig på fall.
Den mellanstora, platta från Tom Tailor. Det var färgkombinationen som fick mig på fall.

 

 

 

 

 

 

 

Den lilla väskan från Rip Curl som är bra när endast plånboken ska med.
Den lilla väskan från Rip Curl som är bra när endast plånboken ska med.

 

 

 

 

 

 

Plånboken är från Mint & Berry som ryggsäcken och den är dubbelt så stor som det lilla tygfodralet jag använder just nu, men jag kunde inte motstå den.
Plånboken är från Mint & Berry som ryggsäcken och den är dubbelt så stor som det lilla tygfodralet jag använder just nu, men jag kunde inte motstå den.

 

 

 

 

 

 

 

 

Trädet står vid ett dagis och samtidigt som blommorna är väldigt fina tycker jag synd om trädet. Aj...
Trädet står vid ett dagis och samtidigt som blommorna är väldigt fina tycker jag synd om trädet. Aj…

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 79

Går det att utfärda gubbvarning på en tant? Vid 2 tillfällen har jag beställt hörlurar från Kjell & Company och de behöver inte mer uppmuntran än så för att skicka sin katalog till mig. Gubbvarning utfärdad! Om jag är tillräckligt köpsugen hittar även jag grejer och det gjorde jag trots att jag bara bläddrade snabbt bland “Hälsa & välbefinnande”. Den här ska Pär få köpa till mig när han besöker K&C i morgon.

Den kan massera nacken och skuldrorna. Ja, tack!
Den kan massera nacken och skuldrorna. Ja, tack!

 

 

 

 

 

 

Efter besöket hos diabetessköterskan försöker jag komma åt de mindre uppenbara sockerbovarna som t.ex. flingor. K-special Fruit and hazelnut eller havre-honung är väldigt goda, men jag behöver inte titta på innehållsförteckningen för att begripa att det är tack vare sockret. Hon tipsade om Havrefras och de är goda. Riktigt goda! Härligt tuggmotstånd. I fredags köpte Pär fel sort. Den innehåller jordgubbar, skivade frystorkade jordgubbar. Inte så smart sockermässigt, men jag provade och de var inte goda. Skivorna var överraskande stora och dominerade helt. Jag har inte mycket till övers för frystorkade bär. De smakar sällan någonting och den smak som dyker upp är oftast syrlig, på gränsen till sur. Pär får äta resten! Jag håller mig till de naturella.

Havrefras med frystorkade jordgubbar får tummen ner från mig.
Havrefras med frystorkade jordgubbar får tummen ner från mig.

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

 

 

 

 

 

 

#Blogg 100 del 78

Då var det dax att börja kravla sig upp ur den dynga jag har befunnit mig i den senaste evigheten. Inget tempo, ingen stuns. Fullt fokus på att använda magmusklerna till att hålla upp kroppen i förhoppningen att jag skulle känna mig mindre trött. Det tog 80 minuter att hasa runt Flaten. Jösses. Det måste vara nytt snigelrekord!

I början av promenaden runt Flaten.
I början av promenaden runt Flaten.

 

 

 

 

 

 

En isolerad,  sipp gruppering.
En isolerad, sipp gruppering.

 

 

 

 

 

 

Varför sitta på en uteservering i stan när man kan ha det så här i stället?
Varför sitta på en uteservering i stan när man kan ha det så här i stället?

 

 

 

 

 

 

Sjösatt! Den båt som legat övertäckt på mina tidigare bilder.
Sjösatt! Den båt som legat övertäckt på mina tidigare bilder.

 

 

 

 

 

 

En selfie. Den enda selfien jag någonsin kommer att ta.
En selfie. Den enda selfien jag någonsin kommer att ta.

 

 

 

 

 

 

Liv och död. Sida vid sida. Ett fallet träd omringat av pigga vitsippor.
Liv och död. Sida vid sida. Ett fallet träd omringat av pigga vitsippor.

 

 

 

 

 

 

Det är fint ute nu!
Det är fint ute nu!

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 77

Min svåger kom in i köket där jag förberedde förrätten och frågade, som han alltid gör (för han tillhör ju de som alltid frågar), hur jag mådde. “Jodå…”, svarade jag. “Det knallar på som vanligt alltså?”, konstaterade han då. “Jag har mått bättre.” Ett stort behov av att få tala om att jag inte alls mår bra utan att gå in på detaljer. “Jaha…”, blev hans svar på det. Jag tror inte på att provocera med att jag inte mår bra. Jag väljer hur jag svarar till vem, men jag tänkte att vi i alla fall har känt varann i 23 år även om vi inte står varann nära. Han tillhör Vårt Gäng och vet förmodligen om de flesta av mina hälsomässiga berg- och dalbanor, men han var inte redo för ett ärligt svar. Inte där, inte då. Det är nog bara en terapeut som jag kan vara gnälligt ärlig mot. Det är synd.

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 76

Jag hade trevligt igår. Jag är trött, men jag hade i alla fall trevligt. Det känns värre att vara trött efter en besvikelse. Det fanns 2 förutsättningar som skiljde gårdagens partaj från det i mars: Pär drog det absolut största lasset med Elin som hjälpreda och sedan hade jag noll förväntningar. Yogi (i Mikael Bergstrands böcker) lever enligt devisen att det är bättre att ta ut glädjen i förskott och bli besviken för då har man i alla fall fått vara glad en gång. Jag kanske skulle börja med det. Problemet är bara att jag inte har så stor buffert att hantera besvikelser.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 74

Tidens tand som gör att man ser annorlunda på saker & ting, i det här fallet en film. “Jack & Sara” med Richard E Grant och Samantha Mathis i huvudrollerna och starka skådespelare i birollerna. Den är från 1996 och jag såg den nog när den var relativt ny. Det är en komedi, men jag minns den som ett ganska sorgligt drama. Den är ingen komedi, men den är inte särskilt sorglig heller. Kanske var den tänkt som en komedi, men då har regissören misslyckats ordentligt. Humoristiska scener som inte fullföljs eller når fram. Klassiska komediknep som är för uppenbara och faller platt. Den är 1 och 45 lång vilket jag anser är ganska långt och ändå fick jag känslan av att den var ofärdig, att den borde ha innehållit mer (varför var hans fru så ledsen under graviditeten? varför fick han ihop det med kollegan när inget antytts tidigare? varför försvann han tillsammans med uteliggaren? hur kom det sig att uteliggaren och svärmor fick ihop det?). Tidens tand har ofta besvikelse med sig i bagaget och det hade den den här gången oxå.

Richard E Grant dök upp i senaste säsongen av “Downton Abbey” och där passade han mycket bättre. Alla skådespelare klarar inte av komedier.

Jag misstänker att jag var en deprimerad småbarnsmamma när jag såg den för det enda jag minns tydligt från filmen är när Jack förklarar hur han upplever sorgen. Ungefär så här: “Du vet den där känslan man får när det är något viktigt man ska göra och sedan kommer på att man har glömt det. Magen vänder sig och man mår illa. Det är så det känns varje morgon. Först är allt bra och sen kommer jag ihåg att hon inte finns kvar.”. Den gången tyckte jag att det var så träffande att jag tappade andan för det är precis så det känns varje morgon de perioder jag är deprimerad. Idag tyckte jag bara att det var en replik bland många andra. Tidens tand eller hur jag mådde respektive mår?

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 73

25 minuter dit och 25 minuter hem i hasande tempo, utan stuns eller lust. Jag hämtade en medicinbeställning som kunde ha gått ned i brevlådan om det inte varit för Nasonexen som inte kan (får?) skickas som brev.

Jag läste på DN.se om att överviktiga barn inte klarar av skolan lika bra som normalviktiga barn. Jag behövde bara läsa rubriken så gick jag igång med högljudda protester inombords om att det naturligtvis har att göra med den fientliga omgivningen för vem fanken kan ta fullvärdig examen när man blir mobbad?! Innan jag satte mig ned för att blogga om min upprördhet läste jag igenom den korta artikeln och fick då läsa precis det argumentet. Vad var det jag sa? “Resultaten har ingenting med okunnighet eller dumhet att göra, utan att man har så mycket annat att jobba med känslomässigt, så man orkar inte.”, säger Monica Andersson som är sekreterare på Hobs (Hälsa oberoende av storlek). Hon säger oxå att man, som överviktig, döms på förhand. Jag kan inte annat än hålla med. Precis som man förutsätter att en smal människa är lycklig just för att människan är smal, så är en fet människa karaktärslös och dum i huvudet. Vi har det samhälle vi förtjänar, men jag tycker inte om det och jag avskyr att leva i det.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 72

…och så var de bara 3. Vera fick somna in. Hennes tandproblem var av sådan kaliber att de inte kunde åtgärdas och skulle ha gett henne permanent tandvärk. En eloge till personalen hos Evidensia Djursjukhuset Roslagstull och en extra stjärna till veterinär IS.

Solen ger långa skuggor klockan 7.10, men det var inte kallt.
Solen ger långa skuggor klockan 7.10, men det var inte kallt.

 

 

 

 

 

 

Vera var inte överförtjust i att gungas runt i transportburen för att inte tala om alla påfrestande ljud.
Vera var inte överförtjust i att gungas runt i transportburen för att inte tala om alla påfrestande ljud.

 

 

 

 

 

 

 

Vi väntar på att sköterskan ska hämta Vera till röntgen.
Vi väntar på att sköterskan ska hämta Vera till röntgen.

 

 

 

 

 

 

Vad många kaninraser det finns!
Vad många kaninraser det finns!

 

 

 

 

 

 

Det är inte billigt att få hjälp av en veterinär och just den här gången får jag ingenting tillbaka på försäkringen eftersom det var ett tandfel...
Det är inte billigt att få hjälp av en veterinär och just den här gången får jag ingenting tillbaka på försäkringen eftersom det var ett tandfel…

 

 

 

 

 

 

 

Den här riktigt, riktigt god! Jag var hungrig och ledsen och kände mig ganska trött på kombon banan & drickyoughurt, så det fick bli en vaniljbulle med flagad mandel & smoothie. Jag tyckte jag förtjänade det. Faktiskt.
Den här riktigt, riktigt god! Jag var hungrig och ledsen och kände mig ganska trött på kombon banan & drickyoughurt, så det fick bli en vaniljbulle med flagad mandel & smoothie. Jag tyckte jag förtjänade det. Faktiskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Knappt 4 timmar efter att Vera och jag hade gett oss av kom jag hem igen. Jag var ledsen, trött och hade ont och efter att ha utfordrat de fyrbeningar som finns kvar samt fräschat till mig lade jag mig i soffan och sov till 14. Det var svårt att vakna och det var med en fenomenal huvudvärk som inte direkt överraskade mig. Det blev en sen lunch med det senaste långfilmslånga avsnittet om “Downton Abbey”.

blogg100-logotype-300x256