Jag stod vid balkongdörren och tittade ut på vintern. Jag uppskattar den inte. Det drog lite kallt och jag kröp längre in i koftan medan jag debatterade med mig själv. 2 plusgrader – skulle jag vara tvungen att ta vinterjackan? Jag ville inte det för den känns så klumpig tillsammans med stavarna. Hoppa över stavarna då! Jag gillar stavarna för då blir jag inte lika trött i benen och fötterna. Om jag tar en t-shirt under polotröjan borde jag klara mig med den tunna jackan för jag kommer ju att vara igång. Ett beslut fattat! Undrar om det är halt ute? Det ser torrt ut, men tänk om det är en sån där bedräglig tunn is… Jag vill inte halka!! Stanna inne då. (Vid det här laget var jag trött på mig själv.) Åh, vad mysigt att krypa ned i sängen igen! Jag var trött för jag sov dåligt inatt. Då blir det inget godis ikväll. Meh! Jag går väl ut då!! Sedan klädde jag på mig innan jag hann ändra mig igen. Mössa eller keps. Keps!
Det var inte halt och jag höll mig varm i den tunna jackan – med t-shirt under polon – och stavarna fick följa med. Vilken väg skulle jag gå? (Ständigt dessa beslut…) Jag kom till punkten där jag kunde välja mellan Landet Runt eller Korta Rundan. Beslutsångesten fick mig att stå helt stilla i säkert 1 minut. Om jag valde Landet Runt riskerade jag att bli trött och få ont och att det blev skit av alltihop. Knäna kändes inte helt hundra. Det blev korta rundan. När alla beslutsmässiga hinder var avklarade blev det en bra runda. Bortsett från Serpentinbacken som knäna inte tyckte om var tempot bra och det blev 50 minuter. Inte illa och jag får äta godis ikväll. Hehe. Godiset har visat sig vara en jäkligt bra sporre som förgyller min vardag, men egentligen är den kontraproduktiv. Skrutt samma!
Dagens låtlisterepresentant är Coast Modern med “The way it was”. Skööön låt!
