#Blogg 100 del 102

Hur mycket bryr jag mig om mina marsvin? Tillräckligt mycket för att städa en extra gång om lukten blir för skarp eftersom jag inte har samvete att låta dem bo i lorten. Inte tillräckligt mycket för att ila till veterinären när ett av dem har ont. Att ha husdjur är känslomässigt krävande på samma sätt som att ha barn: en konstant oro för att jag inte gör allt jag kan. Maja har haft problem med urinsten till och från och har därför fått Metacam till och från. De senaste månaderna har hon mått prima och varit väldigt pigg och hungrig och inte behövt Metacam. Asken med hennes medicin har stått ovanpå fläkten för att vara tillgänglig, men i lördags när jag städade valde jag att ställa in den i medicinskåpet. Den kvällen pep hon av smärta för första gången på flera månader. Vilka är oddsen för det? Hon har fortfarande ont och hon äter inte lika mycket längre. Vid 9 i morse satt jag på sängkanten medan samvetet plågade mig. Å ena sidan borde jag fixa en tid redan idag (eftersom de har stängt i morgon på Kristi himmelfärds dag). Å andra sidan orkade jag inte. Det är 2 veckor sedan jag for iväg med Vera och sedan fick åka hem utan henne och eftersom Maja har varit hos veterinären för de här problemen tidigare, så finns det inte så mycket mer att göra och jag orkar inte ta den smällen. Nu får någon annan göra det.

 

Jag somnade i soffan i 1 timme före lunch och i en nack-fientlig ställning. Ipren och Alvedon heter 2 hjälpmedel, men jag har numera ett tredje som heter Massagekudde. På begäran köpte Pär denna hos Kjell & Company:

Den kan massera nacken och skuldrorna. Ja, tack!
Den kan massera nacken och skuldrorna. Ja, tack!

 

 

 

 

 

 

Man får det man betalar för och vad kan man begära för 149 kronor? Inte mycket. Den ser ut som en elefantsnabe  och sattes på plats genom att trä ena änden genom öglan i den andra vilket inte var helt enkelt. Den var lika obekväm som en stödkrage och inte var den särskilt bra på att massera heller. Den hackade och fungerade bara om jag höll huvudet alldeles stilla. Retur! Vad kan man få om man lägger på en 100-lapp? Jo, denna!

Den brummar så huvudet vibrerar.
Den brummar så huvudet vibrerar.

 

 

 

 

 

 

Snyggare, enklare att få på plats, bekvämare och bättre på att massera. Det finns 6 olika lägen, men egentligen är det inte fler än 2 eftersom de övriga 4 inte är mer än kombinationer av de första 2. Den brummar en del, men inte så att jag störs av det och det hörs inte så mycket utåt. Den får stanna kvar!

blogg100-logotype-300x256

 

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

2 reaktioner till “#Blogg 100 del 102”

  1. Det är verkligen känslomässigt krävande att ha djur. Mina är som barn för mig, och när något av dom mår dåligt mår jag också dåligt. När jag märker att dom mår bra och är glada känner jag mig glad 🙂

    1. Samtidigt är de bra på att visa sin tacksamhet när t.ex. smärtan går över. Då är allt prima liv! 🙂

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.