Etikett: varje dag

En introvert nåldyna

Idag var jag hos naprapaten för första gången. AAA-kliniken på Surbrunnsgatan vid Odenplan. I vanlig ordning sov jag uselt inatt eftersom jag var nervös och i vanlig ordning virrade jag runt efter att tagit mig upp från t-banan trots att jag hade gjort en egen karta. För att en karta ska vara till någon hjälp förutsätts det att den hålls åt rätt håll och det gjorde inte jag. Till slut frågade jag en man (med hund) och han bekräftade att jag skulle åt motsatta hållet. Jag hade riktigt gott om tid, så jag var inte stressad, men jag känner mig korkad.

Mitt första intryck av mottagningen var sunkigt. Handtextade upptejpade lappar om skogräns och väntrum. En gammalmodig torkställning som den vi hade på balkongen när jag var liten fungerade som rockhängare. En äldre herre, smått krokig och lätt haltande frågade om jag hade ett kort och när jag sa nej förklarade han att jag skulle fylla i ett i väntrummet. Sedan försvann han. Jag slår vad om att det är honom jag kommer att få träffa, tänkte jag. En panschis som ser ut att vara mer ledbruten än vad jag är. Nåväl… Jag slog mig ned i väntrummet och fyllde i uppgifterna på stämpelkortet. De besvär jag valde att ta upp var värken i rygg och knän, depression, övervikt och den stress som det för med sig och min überslöa sköldkörtel som jag misstänker har checkat ut utan att meddela mig.

Det var den krokige panschisen som tog hand om mig och nu vet jag att det var Lars-Olof Berglöf i egen hög person, klinikens grundare och vansinnigt erfaren och kunnig. Först gick vi in på ett litet kontor som inte hade någon dator (härligt!). Han bad mig inte berätta varför jag var där. Han bad mig inte att rabbla upp alla mediciner. Jag behövde inte redogöra för min vikt, matvanor eller träning. Han ville bara veta hur länge jag har haft de besvär jag skrivit upp. Det kändes befriande! Sedan gick vi till ett av behandlingsrummen.

Akupunktur

Jag fick ta av mig in på underkläderna och lägga mig på mage på en massagebrits. Han klämde och masserade kort utvalda muskelpartier från axlarna ned till vristerna och frågade hur det kändes. Det var bara skuldrorna som gjorde ont – musklerna var stenhårda – och runt höfterna. Han sa att han kände att min energi var väldigt låg och frågade om jag kände mig trött. Duh! Jag måste fråga honom hur han vet det. “Nu ska jag sätta några nålar i dig.”, sa han sedan. “Okej”, svarade jag och tänkte jäss, gör det, hjälp mig!! “Tycker du inte om nålar?” Kanske snappade han upp någon omedveten tvekan. “Jag har inget särskilt förhållande till dem.”, svarade jag och tänkte bara på nålarna som körs in i armvecket för att tömma mig på blod vid provtagningar. Han arbetade fort. Hårbotten, vänster tinning, öronen, axlarna, flera i ryggen, höfterna, låren, knävecken, vaderna, insidan av hälarna och längst ut på tårna (de kändes ordentligt). 18-20 nålar tror jag. Sedan fick jag ligga där. Ensam. I tystnad. Efter kanske 1 minut spred sig en värme över ryggen. Wow! Den den spred sig över hela ryggen och intensifierades tills det kändes som att ligga under en värmefilt. Otroligt fascinerande! L-O B stack in huvudet och frågade om det kändes bra och det gjorde det ju! Jag fick ligga där i 50 minuter. Det blev lite jobbigt för nacken, men det var övervägande skönt. Jag är en introvert nåldyna, tänkte jag. Det finns ingen dopaminjunkie som klarar att ligga still och tyst i 50 minuter. Sug på den! Jag andades, lyssnade på trafiken utanför och ljuden från kliniken och tankarna vandrade. När nålarna var borta kände han igenom samma områden och vi kunde konstatera att de var mycket mjukare. Det var så häftigt! När jag reste mig upp gungade allt. Det snurrade inte utan gungade som om jag försökte stå på en vattensäng. Det kunde vara så i några minuter förklarade han.

Jag ska tillbaka redan på torsdag. Eftersom jag har samlat på mig det här under många års tid kommer det att ta ett tag att “skala löken” som L-O B uttryckte det och det är mest effektivt om det är intensivt i början. Om jag hade orkat skulle jag ha åkt in varje dag. Det kommer att kosta och det får det lov att göra för det känns inte som att någon annan kan hjälpa mig. Förutom avgiften på 500 kr/besök tillkommer SL.

Träd 16

Är det någon idé att försöka förstå?

Den 12 april vägde jag 103,8 kg. Äntligen under 104! Den 6 maj (3,5 vecka senare) vägde jag 106,5 dvs. en ökning med 2,7 kg. Varför? Jag stavgångade som en dåre och åt inget anmärkningsvärt. Den veckan tog jag upp dygnsfastan igen och så blev jag förkyld. Den 10 maj (förra veckan) hade jag gått ned 1,5 kg igen. Det blev bara 2 långsamma promenader och godis och chips varje dag. Dygnsfasta och så vägde jag mig i morse och jag är tillbaka på 103,8 kg. Undersökningar visar att kosten har större betydelse för viktminskning än vad träning har. Det kan ju förklara var jag ökade i vikt när jag tränade. Muskler, ni vet. Det förklarar inte förra veckans beteende. Vet ni vad jag tror? Stress. Då menar jag inte att jag (tröst)äter godis när jag är stressad (för det gör jag faktiskt inte) utan att jag lever under ett ständigt stresspåslag av att alltid vara medveten om vad jag äter och inte äter, så de perioder när jag skiter i allt och äter det jag vill minskar stressen och vikten går ned. Naturligtvis är det inte en metod som fungerar i längden. Tyvärr. Jag vill bara visa på att stress, negativ sådan, påverkar mer än bara sömn och koncentrationsförmåga. Är det någon idé att försöka förstå?! Den här sortens svängningar ger mig pisksnärtskador.

Hat och självförakt

Den kändes direkt när jag vaknade. Ångesten. Det som fick upp mig ur sängen var Pärs snorande och hostande (han är hemma idag). Det har samma effekt på mig som när man drar naglarna längs svarta tavlan. Halv 10 kom jag iväg för en runda med stavarna. Det var redan 12 plusgrader. Kroppen protesterade på alla möjliga sätt och det blev inte någon bra runda. 50 minuter som mot slutet gick väldigt långsamt. Trots morgondosen med Lyrica höll sig ångesten kvar. Den gjorde mig otålig och frustrerad för att till slut gå över i hat och självförakt.

Jag hatar den varma årstiden när jag inte kan gömma min fetma i klädlager.

Jag hatar min fetma.

Jag hatar att jag inte lyckas gå ned i vikt.

Jag hatar min sjukdom.

Jag hatar Pärs förkylning som jag inte vill ha!

Jag hatar att ha ont.

Jag hatar att behöva äta.

Jag hatar mig själv och känner mig misslyckad.

Jag föraktar min brist på vilja och uthållighet.

Jag har tappat lusten att försöka mer. Det är ingen idé. Det slutar bara på samma sätt: jag hamnar nere i dyhålet och måste kravla mig upp med hjälp av positiva tankar och tacksamhet för att ta nya tag. Det är en satans kamp varje dag, hela dagarna. Det är inte värt det. Jag orkar inte kramla mig fast vid enstaka ögonblick av tillfredsställelse och välmående. Jag vill ha mer. Jag tycker att jag förtjänar mer!

När jag kom hem förklarade jag för Pär att jag mådde skit och han ställde inga frågor och det uppskattade jag. Jag har fått vara ifred resten av dagen. Jag tog en extra Lyrica som dämpade ångesten bättre. På eftermiddagen tog eländet ut sin rätt och jag sov middag i en dryg timme.

Depression

Lilla groda, akta dig …

Stavgång tur och retur Salem, 35 minuter dit 25 minuter hem. Det kändes ganska tungt, men inte lika uschligt som i måndags. Jag hämtade ut majoriteten av mina mediciner för jag ville passa på nu när jag (än en gång) har uppnått frikort och så ett paket hos ICA. Jag är hjärtligt leds på att få ont efter att ha promenerat! Ryggen, knäna, vristerna och allt oftare handlederna. De senaste veckorna har även fingerlederna drabbats. Jag kan inte äta värktabletter varje dag. Det varken är eller känns bra, inte i längden. I klimakteriegruppen läste jag att en av medlemmarna blivit hjälpt av Hyaluron. Det är en variant av tuppkamsextrakt som fungerar som ett ojämförligt smörjmedel för lederna när brosket låter som knäckebröd. För 11 år sedan fick jag några injektioner direkt i knäet med just det extraktet och det var som att få ett nytt knä! Hyaluron fungerar bäst i injektionsform, det har något med molekylbyggnaden att göra, men eftersom jag inte har möjlighet eller pengar till regelbundna sprutor provar jag den flytande varianten. 10 ml 2 gånger om dagen i 10 dagar och sedan 10 ml/dag.

En listig förpackning där det övre vänstra utrymmet är graderat och fylls genom att jag klämmer på flaskan.
En listig förpackning där det övre vänstra utrymmet är graderat och fylls genom att jag klämmer på flaskan.

 

När jag var vid tennishallen såg jag något som låg på vägen. Det var en groda. En överkörd, platt groda med både fram- och bakbenen utsträckta på samma sätt som Maja brukar ligga när hon verkligen är avslappnad och trygg. Jag blev sorgsen och kunde bara hoppas att det hade gått fort. Tanken på att den skulle ligga där och bli överkörd flera gånger fick mig att ta ett fingertoppsgrepp om ena bakbenet och bära den åt sidan. Det fanns en bra fördjupning i vägkanten där jag lade den. Lilla groda, akta dig …

Dagens låtlisterepresentant är Kitten med låten “Fall on me”. Jag älskar det luftiga soundet och klockklangen!

Hos homeopaten

Vid förra besöket hos homeopaten Björn Lundberg kändes det lite snävt med tidsramarna, så när jag skulle dit idag lade jag till 15 minuter extra. Tåget blev försenat först pga. att ett trasigt tåg stod framför och det blev kö för att kunna köra förbi och sedan för att det var signalfel vid Stockholm Södra. Där försvann de extra 15 minuterna, men utan dem hade jag blivit försenad. Jag kom fram till Grevgatan med 5 minuters marginal.

Det blev ett bra besök. Jag är betydligt piggare än för 6 veckor sedan och jag har inte längre huvudvärk varje dag (inte ens varje vecka). Ryggen får äntligen lindring tack vare yoga-övningen och jag ska nog ge fastan en chans till om ett tag. D-vitaminen är i ropet just nu dels för att forskning har visat att den har större betydelse än man har gett den hittills och dels för att man kan ta betydligt högre doser utan att riskera leverskador (vitaminen är fettbaserad, så det är lever och njurar som i så fall skulle vara i farozonen). D-vitaminen som han rekommenderar innehåller 5000 ie / 125 mikrogram och det är de doser som behövs dagligen för att det ska få effekt. Att köpa vitaminerna på Apoteket är att kasta pengarna i sjön. En test från 2013 visar att d-vitamin från hälsokostaffären har den mängd som deklareras på förpackningen medan vitaminerna från Apoteket bara har 6,8 mikrogram mot de 10 mikrogram som deklareras på burken. Sedan är 10 mikrogram per dag en så låg dos att den är värdelös.

Fosfor, D3-vitamin och B-vitamin.
Fosfor, D3-vitamin och B-vitamin.

När jag nämnde att det har varit några tuffa veckor med avlivade hjärtegrisar och eländesknarkande svärföräldrar, så fick jag full sympati och förståelse och det kändes så skönt!! Som påskpresent fick jag burken med B-vitamin utan extra kostnad.

När jag kom hem lade jag direkt ut filten på golvet, satte rumpan mot väggen och svingade upp benen och låg där i 20 minuter. Härligt! Min rygg tycker såååå mycket om det.

Imorse, innan jag gav mig iväg mot Grevgatan, vägde jag mig och såg 104,4 kg och att det har försvunnit 0,6 kg den senaste veckan. Ja, jävlar om inte min metod fungerar….

Stavgång och hus

75 minuters stavgång och idag blev jag inte trött i armarna förrän alldeles mot slutet! Det gick bra och det var skönt, men vilken skillnad på väderleken mot i onsdags. Idag var det varmt i solen så vida det var lä, det gick an att ha vinden i ryggen medan motvinden var svinkall.

Dagens låtlisterepresentant är Mr Little Jeans (var får de namnen ifrån?!) med låten “Waking up”. Det känns som om jag har vaknat nu när orken är tillbaka och jag inte har huvudvärk varje dag.

 

 

Det här är inte en stuga i skogen dit jag kan fly när jag känner mig folkilsken, men det är så gulligt att det är ett alternativ.
Det här är inte en stuga i skogen dit jag kan fly när jag känner mig folkilsken, men det är så gulligt att det är ett tänkbart alternativ.                                                                                                       

2 små sekunder

“Två sekunder i Byron Hemmings liv” av Rachel Joyce. Titeln var oerhört lockande och när jag såg att det var hon som skrev “Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd” tvekade jag inte. Jag läste “Harold Fry…” för några år sedan och minns att jag tyckte om den så pass mycket att den åkte upp på övervåningen, men det verkar inte som att jag har bloggat om boken.

Byron Hemming är 11 år i nådens år 1972. Hans bäste vän heter James Lowe och är en riktigt smart en som läser lusläser tidningen varje dag. Det är i tidningen James läser att 2 sekunder kommer att läggas till tiden för att balansera klocktiden med jordens rörelse. Det oroar Byron för hur blir det när 2 sekunder som tidigare inte funnits där plötsligt finns där? Hur vet man när de där sekunderna läggs till? Det kunde inte vara helt riskfritt. James sa att det kallades utveckling. Det hade han rätt i för sommaren 1972 utvecklades på ett sätt som ingen av de hade kunnat föreställa sig.

Den här boken var bra! Den kommer jag att läsa igen. Däremot känns det knepigt att skriva om den utan att avslöja hur det går. Berättelsen varvar dåtid, den ödesdigra sommaren, med nutid då man får följa Jim som är lite eljest med sina tvångssyndrom och stamningar. Han arbetar på ett café i en galleria tillsammans med Paula och Eileen. Han behöver verkligen sitt arbete för att hålla sig “normal” och “vanlig”. Jim var med den sommaren och lever nu med konsekvenserna av att 2 små sekunder lades till tiden. Mer kan jag inte skriva utan att förstöra för dig som vill läsa själv.

Rachel Joyce är en skicklig berättare och skildrar 70-talet så att det blir tydligt och så att jag känner igen mig (jag var 7 år 1972). Värmeböljan med det förlösande ovädret är väldigt lätt att föreställa sig; spänningar som byggs upp för att kulminera. Byrons pappa är hemma endast över veckosluten och är distanserad och kall. Mamman ger ett flytande intryck, som om hon inte är jordad ordentligt. Det var inga problem för mig att bli sittande i ett par timmar och läsa sida efter sida. Ett härligt flyt i berättandet!

Promenad och polisanmälan

Den andra fastan är avklarad och jag har mått betydligt bättre. Jag slapp huvudvärken och var inte dårhungrig. Det blev bara 3 muggar buljong den här gången (6 förra gången). Jag tillbringade måndag förmiddag i sängen precis som förra gången och sov, men jag var inte utmattad. Igår eftermiddag blev det många toalettbesök och jag känner mig utrensad och lite lättare i kroppen (det försvann 2 kg under det senaste dygnet).

Idag tog jag en 70 minuter promenad i makalöst väder. Det var så skönt! Jag blev grymt trött efteråt, men det kan oxå ha att göra med att jag sov uselt inatt.

Solen segar sig upp lite högre för varje dag.
Solen segar sig upp lite högre för varje dag.

Dagens låtlisterepresentant heter Chlöe Howl med låten “Bad dream”.

Bantningspiller. Tänk att jag inte kan låta bli. För en månad sen nappade jag på ett introduktionserbjudande från Pro Plus Cleanse och Pro Plus Garcinia. Jag betalade med kontokort. När jag fick dem vågade jag inte prova dem eftersom jag hade läst på nätet att de fanns de som hamnat på sjukhus. Eftersom det inte kostade ens 100 kr, så kändes det inte som ett vansinnigt slöseri. Härom dagen fick jag ett mail om att de hade skickat en omgång till och då rörde det sig om sammanlagt 1500 kr. En jävla skillnad! Pär lade märke till att kortet har debiterats flera gånger utan att jag har fått några piller. 4000 kr allt som allt. Det var tydligen en piller-prenumeration jag hade tackat ja till. Igår kväll ringde jag deras kundtjänst. Det var svårt för mig att göra mig förstådd eftersom samtalet var på engelska. Jag tror att jag fick dem att avsluta mitt konto. “I don’t want any more pills! Close my account!” Typ. Idag ringde jag MasterCard och spärrade kortet och gjorde en polisanmälan via internet. Jag vet att jag inte är ensam om att bli lurad på det här sättet, men jag känner mig jävligt korkad. Jag föredrar att lära mig av andras misstag.

Inte bara träningsvärk

Efter att äntligen ha kommit iväg till apoteket – jag har skjutit upp det hela veckan – insåg jag att jag inte har varit utanför dörren på en hel vecka! Fastan sänkte mig, det har ösregnat och jag har varit så äckligt trött och sovit till framåt 11 nästan varje dag. Det var så skönt med frisk luft och rörelse! En promenad på 20 minuter dit och 50 minuter hem via Konsum. Den främsta anledningen till att jag kom upp ur sängen redan klockan 8 var att jag har frukosttjänstgöring för Pär har åkt till Öland igen.

Dagens låtlisterepresentant är Hilary Duff med “My kind”. Hon hjälpte mig uppför alla backarna till Salem – en bra gånglåt för backar.

Jag har en makalös träningsvärk i låren från i tisdags. Det känns som om jag vaggar fram som värsta sortens kroppsbyggare som inte får ihop benen. Träningsvärken är inte proportionerlig till insatsen. Det gör ONT. Värktablett-ont och den som läser min blogg regelbundet vet att jag vanligtvis älskar träningsvärk. Klimakteriet har ett hormonellt finger med även här. Att jag har spänningsvärk i huvud och axlar så gott som dagligen beror inte enbart på brist på aktivitet eller stress eller knasiga sittställningar. Den rubbade hormonbalansen kan ge ökad spänning och värk i musklerna. Vad trött jag blir…

 

Ett vrak som klagar

I fredags gick jag tur och retur Salem och det var skitjobbigt! Jag kände mig matt och yr och minsta uppförslut fick mig att önska att jag hade haft en syrgastank på ryggen. När jag kom hem var jag helt färdig och fick dessutom ont i hela kroppen. Huvudvärk så gott som dagligen. Mystiska blåmärken dyker upp. Nu har jag ett på ovansidan av handen, men inget som helst minne av att ha slagit i den. Järnbrist! Werlab-läkaren uttryckte det som mild järnbrist och då undrar jag hur man mår med grav järnbrist… Nu tar jag Hemofer igen och så har jag börjat med D-vitamin.

Jag sover dåligt trots Stilnoct. Antingen är jag för varm eller för kall eller så är bara fötterna iskalla och ibland fryser jag bara om axlarna. Jag vaknar till flera gånger varje natt. Om en dryg månad fyller jag år och jag kommer att önska mig ett sånt där specialtäcke för tusen spänn som ser till att jag varken svettas eller fryser. Om jag kan vänta tills dess.

Nu är jag säker på att min förhöjda kroppstemperatur är vallningar och det är väl det som stör nattsömnen, men de är inte så kraftiga att jag svettas. Det påminner mig om sommarens attacker av värmepanik och de brukar jag kunna vänta ut genom att bara sitta ned och andas. Nu kommer de flera gånger om dagen – vissa dagar – och uteblir helat andra dagar. PhysiCool-sprayen hjälper.

Huvudvärken kan oxå ha koppling till ögonen och synen. Ögonen är torra och jag droppar med Artelac från apoteket. Klimakteriegruppen tipsar om ögondroppar från optikern. De har bättre effekt. Jag behöver nya läsglasögon, men jag tror faktiskt inte att jag behöver nya vanliga glasögon. Det här måste dock vänta till nästa kassaflöde.

Magen är inte bra. För 1 år sedan sa läkaren att jag borde sluta med Omeprazol eftersom matsmältningen kan rubbas. Jag trappade ned direkt och under flera månader klarade jag mig med en eller ett par tabletter i veckan mot 1 per dag, men de senaste månaderna har katarren kommit tillbaka jag kommit på mig själv med att ta 2 tabletter vid varje tillfälle och tröstat mig med att jag ju inte tar de varje dag längre. Förfelat. I förra veckan bestämde jag mig för att börja ta 1 tablett per dag igen och det känns bättre. Jag har sällan problem med förstoppning tills nu. Det har varit så fullständigt stillastående att jag har fått känslan av att vara igenpluggad. Mer fibrer, vatten och motion! Jag vet!! Jag provade Ortis Frukt och fibrer, tuggtabletter. En halv tablett med ett stort glas vatten. Nada. 5 timmar senare tog jag den andra halvan och det var halväckligt, jag hade svårt att få ned den. Drygt 12 timmar senare, igår morse, kom magen igång och det var ingen behaglig känsla. Jag var alldeles spak efteråt.

Ett annat symptom på klimakteriet är värk i ryggslutet. Det har jag redan efter att jag ramlade i trappan för 5 (?) år sedan, men det har blivit sämre. Jag använder massagebältet varje kväll när jag har min te & lässtund. Jag vilar den delen av ryggen genom att ligga på sidan. Ibland tar jag värktabletter, men som det har varit de senaste veckorna med den dagliga huvudvärken, så kan tabletterna tydligen inte åtgärda båda smärtställena. Jag funderar mycket på att vända mig till en homeopat för jag orkar inte med så mycket mer av mediciner och motion. Numera är en dag utan värktabletter en bra dag. Trist.