Bedövning

Igår tränade jag med gummibanden för första gången på 6 (?) veckor. Ett extra lätt pass som var väldigt skönt och kändes lagom och som har gett mig en fenomenal träningsvärk från knäna och upp till axlarna. Aj lajk it! Jag provade att ha långärmad tröja för att behålla värmen bättre och det var en bra idé.

Idag var jag hos tandläkaren för att laga hål. Ett hål på baksidan av en kindtand; en mellanrum som har uppstått sedan jag opererade bort en spräckt tand 2012 och som – tydligen – är svårt att komma åt och hålla rent. Sedan var det en fyllning i en visdomstand som har tappat en bit och medan jag ändå var där bad jag henne att slipa bort en vass kant som har dykt upp på en annan kindtand. Den vassa kanten kom sig av att den provisoriska lagningen som jag har haft i ett par år har börjat gå sönder, så jag ska tillbaka om 2 veckor för att fixa en bättre lagning och förhoppningsvis slippa en framtida rotfyllning. I vanlig ordning, när jag ska laga ett hål, bad jag om all bedövning hon hade och den här gången fick jag även bedövningssalva innan hon satte den egentliga bedövningen som ju faktiskt kan göra, nästan, ont. Det uppskattade jag! Alltihop gick bra, smärtfritt och fort, en halv timme och bedövningen var rejäl för den satt i ända till klockan 16.

2-i-1

Tandläkardax. Jag gjorde allt rätt igår kväll och lade mig före midnatt, men kunde inte somna utan tog 2 Nozinan som jag inte upplevde gjorde varken till eller ifrån. Var uppe vid 1-tiden och då var jag fortfarande klarvaken trots medikamenter och avslappnande musik och hostbefrämjande kuddarrangemang bakom ryggen. Sedan började hostan… Pär och jag har stört varandra hela natten trots att vi låg i separata rum. När jag lyckades vakna 20 över 7, lite senare än jag hade tänkt, så satte jag mig på sängkanten och sa högt till mig själv: “Det här kommer att bli tufft…” Jag tog bussen till tandläkaren för det var -7 grader och jag planerade att promenera hem i stället. En, för mig, ny tandläkare, LK undersökte mig och jag upplevde det som att jag öppnade munnen och hon tittade lite försiktigt med spegeln och petade med kroken lite här och lite där. Några röntgenbilder och lite löst prat om att lämna ett salivprov hos min läkare för att se om jag är berättigad till 600 kr i bidrag/år(?) eftersom muntorrhet leder till mer karies och tandsten. Jag har fått ett hål på ett gammal ställe mellan 2 kindtänder och så tydligen en tand där det lossnat en flisa (?) och det kommer hon att fixa på torsdag i nästa vecka. När jag var färdig hos LK och hon började planera in mig hos tandhygienisten och jag mest av allt ville dra på mig jackan, utbrista “Aldrig, aldrig mer en tandhygienist!!” och sedan rusa ut från mottagningen, så stod jag kvar medan hon berättade att en hygienist hade fått ett återbud klockan 10 idag dvs. om en halv timme om jag kunde tänka mig att sitta kvar och vänta. Det kunde jag. Hellre det än att behöva ha besöket hängande över mig i ett par veckor. Tandhygienisten var en pigg och alert kvinna som tittade på mig, som inte var varken pigg eller alert och undrade om jag verkligen orkade sitta där idag och jag sa ja. Koll av tandköttsfickorna GÖR ONT! Just den här gången hade jag ömt tandkött i hela munnen, men även utan den inflammationen så gör kollen av tandköttsfickorna ONT! När tandstenen skulle tas bort bedövades tandköttet med banansmakande spray som fungerar bra. När hon stack in Den Stora Kroken och verkligen GRÄVDE och RYCKTE loss bitarna, så gick det an. När hon tar fram Ultraljudet Från Helvetet, så blev det plågsamt. Det fina Ultraljudet som både låter och känns som om det sitter en pytteliten cirkelsåg längst ut på instrumentet som hon sågar loss stenbitarna med. Jag fick i alla fall inget domedagsbesked om regredierande tandkött som till slut överger tänderna helt och så trillar de ut. Jag använder rätt sorts tandtråd och mellanrumsborste, men – alltid ett men, ALLTID en höjning av ribbHELVETET! – skölj av tandtråden och  borsten varje gång för annars flyttar jag bara runt bakterierna i munnen. Det kan hon se sig i månen efter. Efteråt gick jag direkt till ICA och köpte svartvinbärs-te och mitt favoritgodis och sedan gick jag hem .

Den här låten, “Moves” med Olly Murs och Snoop Dogg är så skön och smårolig och man lyssnar ordentligt. Den var perfekt att gå till på hemvägen och jag körde den 3 gånger direkt efter varandra.

Gryningspromenad

Tandläkaren klockan 10 över 8 innebar att jag skulle stiga upp kvart över 6, men jag hörde inte larmet och vaknade först kvart i 7. Märkligt nog låg jag kvar i sängen och tänkte efter flera gånger hur stressad jag behövde känna mig. Jag kom fram till att jag behövde känna mig ganska stressad och då for jag upp ur sängen och började vimsa mig igenom morgonrutinerna, men bara de nödvändigaste. Klockan var nästan halv 8 när jag stod i begrepp att klämma ut tandkräm på tandborsten och då ringde de från tandläkaren för att tala om att hon hade blivit sjuk och så fick jag en ny tid i nästa vecka. Jag var groggy och lät förmodligen korthuggen, på gränsen till ohyfsad. Om jag, som patient, hade avbokat med endast 40 minuter till godo hade jag ändå fått betala. Jag fick vara tacksam över att jag inte hade hunnit gå hemifrån och att jag bor på gångavstånd. Jag ville bara få det avklarat och nu måste jag vänta en dryg vecka till!!  

Jag hade kunnat krypa tillbaka till sängen efter det, men fläsket behövde piskas, så när klockan var 07.52 låste jag ytterdörren och påbörjade samma runda som jag gick i lördags. 85 minuters ångestdriven piska-fläsket-promenad. Gryningen hann övergå i fullt dagsljus innan jag var hemma igen. Det var den första riktiga vinterkänningen i luften.

Gryning vid Sjövretsvägen.

TRISS

Idag är jag tacksam för …

… att jag inte hade hunnit gå hemifrån innan jag fick återbudet.

… att jag har haft en hyfsat lugn och ångestfri dag.

… att jag har möjlighet att bara tänka på mig själv när jag mår så här dåligt.

En snabbis hos tandläkaren

Vägning: 97,2 som innebär en minskning med 3 hg. Ålrajt! 😉

Jag var hos tandläkaren idag och i vanlig ordning var det inget jag såg fram emot och jag blev inte förvånad när jag drömde om att jag skulle till tandläkaren, men aldrig kom iväg – en typisk stressdröm. I drömmen stökade jag hemma i väntan på att gå. Jag krånglade med persienner och snören, en radio som inte gick att stänga av, jag rensade bland Elins gamla leksaker – hur mycket sopor som helst! – och så sprang Sissela Kyle in och ut i lägenheten. Whaaat… När jag tittade på klockan var den 20 i 10 och jag skulle ha varit hos tandläkaren 20 över 9 och inte hade jag borstat tänderna och var fanns plånboken – panik och sammanbrott. Undergångsstämningen hängde kvar länge efter att jag hade vaknat och förbättrade inte mitt humör. Det sista jag gjorde innan det var dax att gå – i verkliga vakna livet –  var att borsta tänderna och rengöra bettskenan och när jag tittar på klockan ser jag att jag måste sätta fart, verkligen sätta fart om jag inte hade planerat att springa hela vägen! Det blev 25 minuters tempopromenad i ett ihållande regn och väl framm valde jag att ta hissen i stället för att gå 3 trappor eftersom hostan dragit igång. Jag hade knappt registrerat min ankomst innan jag fick komma in. Jäklar! Det var lagningen som skulle kollas en gång till. Den sitter där den ska och hon knackade och petade och blåste (då ilade det nåt så in i h-vete!) och röntgade för säkerhets skull. Allt såg bra ut. Jag fick en provtub med Sensodyne som jag ska smeta på tanden efter tandborstningen som extra skydd. Hela besöket tog 10 minuter och kostade 480 pix. Häpp! Jag gick en extra runda hem och det fortsatte regna, men luften var härligt fuktig och frisk och även om jag kände mig som en dränkt katt när jag kom hem, så hade jackan hållit mig torr. Klockan var inte ens halv 11, så jag hann med en kanna te före lunch.

Snopet x 2

Återbesök hos tandläkaren. Jag var inställd på 1 timmes gapande, maximal bedövning, byte av fyllning och 2000 kr som pricken över i. Döm om min förvåning när DV nöjde sig med att knacka, röntga och kolla kindmusklerna (jag antar att hon kollade efter onödig anspänning) och meddela att hon inte tog betalt för besöket. Eftersom jag inte längre har ont (det har inte värkt i tanden sedan i lördags) ville hon inte riskera att riva upp det som verkar fungera, men jag ska hålla koll och sedan komma tillbaka i mitten av maj. Häpp! Snopet även om jag var lättad.

På vägen hem hämtade jag de nya MBT-skorna. Döm om min förvåning – för andra gången idag – när de visade sig vara hårda och obekväma. Det är en modell utan innersömmar för känsliga fötter och det lät ju perfekt för mina skavsårstokiga fötter, men dels var de lite för stora, de var hårda (helt i skinn) och fula. De får gå i retur. Jag väljer att returnera dem och samtidigt göra en ny beställning (Footway-modellen) i stället för att vänta på att returen ska registreras hos MBT och därefter skickas de jag vill byta till. Jag beställde ett par av samma modell som jag har nu, men i annan färg. Snopet.

Härdsmälta

Igår var inte någon bra dag. Jag var sjukt trött och när jag drack mitt lunch-te – pang! – kom tandvärken tillbaka. Jag ringde tandläkaren som rådde mig att vänta till efter helgen eftersom det kan vara “efterskalv” (mitt eget ord) och att Alvedon + Ipren brukar fungera. Jag vet att värkkombon fungerar, så jag tog den i stället för Treo och den hade och har bättre effekt. Efter det gick det utför resten av dagen och när jag hade min te & lässtund blev det en härdsmälta. Koncentrationen var väck, irritation och rastlöshet kröp som loppor i kroppen och jag önskade bara att den jävla dagen skulle ta slut. Jag fick verkligen behärska mig för att inte skrika åt Elin eller Pär. Klockan 20 bestämde jag mig för att göra slut på dagen genom att gå och lägga mig. Jag tog min Stilnoct och en extra Lyrica och en andra dos av värkkombon. Jag somnade vid halv 21 och sov som en död till ungefär 1 när jag behövde gå på toaletten. Sedan somnade jag om som ett släckt ljus och sov till 8. I vanlig ordning har jag analyserat orsakerna till härdsmältan, men utan något resultat. Visst var tandläkarbesöket tufft, men inte så tufft.

Det ramlade ned ett par centimeter vattenmättad snö inatt och dagens promenad var ingen höjdare. Blött och slirigt och tungt – jag var inte i högform direkt. Jag hade mina vinterkängor (tåmördarna) eftersom jag ville förbli torr om fötterna. De senaste veckorna har de stått med skoblock i och de har faktiskt hjälpt till att töja ut skorna och tårna överlevde promenaden.

Tandläkaren

Tandläkarbesök. Tandvärken satt i en kindtand i överkäken och påminde lite för mycket om hur det värkte när en tand hade spruckit för att jag skulle känna mig helt lugn. Tanden har känts av till och från, men jag antog att det handlade om vanliga ilningar. I lördax började den värka non stop. Min egen tandläkare hade semester och jag fick träffa L, en äldre dam som gav ett erfaret och lugnt intryck. Hon röntgade, petade, knackade och tryckte varmt och kallt mot tanden. Det kändes. Jag hade tagit 2 Treo på morgonen och ändå kändes det i tanden. Ingen spricka, ingen karies, men när hon tittade riktigt noga på röntgenbilderna såg hon någonting under den gamla fyllningen. Med hjälp av mycket bedövning borrade hon bort amalgamfyllningen och hittade lite karies. Sedan satte hon dit en provisorisk fyllning och hoppades att tanden skulle “lugna ned sig”. Hon trodde inte att det var det lilla hålet som var orsaken till värken. Kanske berodde den på att tanden har lagats flera gånger och att den helt enkelt har blivit irriterad; rensa bort allt gammalt grums och börja om. Om 3 veckor ska jag träffa min egen tandläkare för att få en permanent fyllning. Och veckan efter ska jag till tandhygienisten. Hela mars månad full av skoj. Inte! Jag tog en omväg hem och det var så skönt att komma ut och att få röra på kroppen, men resten av dagen har jag varit helt sänkt. Trött. Deppig för att jag måste tillbaka (jag tycker verkligen, verkligen inte om att gå till tandläkaren!!) och orolig för att värken ska komma tillbaka. Just nu gör det ont över allt i munnen…

Det tar emot

Dagens frisörbesök krävde riktiga byxor dvs. inte mjukisbyxor. Jag tog på mig mina chinos, men de sitter så himla illa nu att det känns som om de är på väg att halka ned. Jag grävde fram mina gamla, numera omoderna jeans eftersom bakfickorna sitter på rumpan i stället för halvvägs nedför låret och – jäklariminlillalåda – jag fick på mig dem utan problem och med god marginal och de satt kvar! Visserligen stretchjeans, men ingen resår i linningen här heller.

Igår kväll var jag hungrig och Elin hade chips. Jag smakade några och naturligtvis var de ovanligt krispiga med en makalös smak av saltad, friterad potatis. Det slutade med att jag åt mer än halva påsen. Anledningen till att jag skriver det här är inte att jag vill bekänna en synd eller att jag fick ångest efteråt eller att jag ångrar mig. Inget av det. Tvärtom! Jag njöt verkligen av det och nu efteråt unnar jag mig den njutningen. Det var en vidöppen fallgrop med all möjliga blinkande varningsskyltar och jag valde att trilla dit. Jag känner mig frestad att äta resten av chipsen ikväll därför att jag har stött på det första stora hindret i min viktresa. Tror jag. Det känns oerhört motigt nu. Jag är trött på sopporna och kvällsmålen. Hindret ger mig inte lusten att hoppa av för det fantastiska faktum att jag har gått ned 6,7 kg får inte vara förgäves. Fallgropen från igår finns varje kväll framåt 22-tiden när jag alltid är hungrig och jag måste få hjälp med hur jag ska undvika den. Jag hoppas att min hälsocoach IB ringer i morgon.

PS. Åsså har jag tandvärk och ska till tandläkaren på onsdag. 🙁

Hos tandläkaren

Förra torsdagen fick jag ett sms från distriktstandvården i Salem där de påminde mig om tiden nästa dag. Whaaaat…. Jag ringde direkt och enligt den överenskommelse jag hade gjort med min tandläkare skulle jag kallas via mejl och så kommer det en påminnelse dagen innan. Jag förklarade att jag inte hade fått någon kallelse vare sig via mejl eller vanlig post. Jag fick boka om tiden till idag.

Den här dagen började med att jag vaknade före 6 och inte kunde somna om. Jag gav upp strax efter 7, startade en tvättmaskin, tvättade mig, gjorde en kanna te och åt frukost medan jag lyssnade på min bok. Tiden gick och så var det plötsligt bara en halv timme innan jag skulle gå, så då startade rengöringen av tänderna. De senaste åren har jag gnidit med plackers och gnuggat med 2 olika mellanrumsborstar, och Fluxat – jag har inte kunnat göra mer, så jag kände mig lugn inför besöket.

Jag kom med 5 minuter tillgodo och behövde inte vänta på övertid. Ny tandläkare, DV och hennes sköterska ML. Inga hål, bara lite tandsten som hon tog bort direkt vilket jag uppskattade, tandköttsfickorna var ok, men jag ska borsta ännu lösare för att tandköttet inte ska dra sig tillbaka. Jag fick en lösning att skölja runt i munnen i en halv minut för att bedöva när hon skulle ta bort tandstenen med ultraljud. “Ge mig all bedövning du har”, sa jag även den här gången. Varför plågas? Anledningen till att jag inte fått något mejl var att de hade skrivit fel i min mejladress, men nu är det fixat och om det inte tillstöter några problem ska jag tillbaka sommaren 2017.

Jag fick ett nytt turkost fodral till bettskenan. Det gamla satt inte ihop längre.
Jag fick ett nytt turkost fodral till bettskenan. Det gamla satt inte ihop längre.

Det blev en vanlig promenad på 25 minuter dit och 35 hem. Skönt! Efter lunch kändes ögonlocken blytunga och jag tippar omkull i soffan. Jag hann precis somna när Pär kommer hem. Ikväll slog Stilnocten till ordentligt och jag är sååååå trött. Natti!