Hälkuddar

Läkarbesök. Blodtryck, lungor och hjärta var utan anmärkning. Kolesterolet var förhöjt jämfört med förra året vilket är märkligt eftersom jag  har gått ned i vikt och det har trummats i mig som Den Enda Lösningen eftersom jag fortsätter att vägra använda statiner. Blodsockret var även det förhöjt. Jag kände mig tjurig och avog och kommenterade inte JP:s konstaterande. Jag hade inga avsikter att ta upp någon som helst problematik med honom utan ville bara förnya alla recept och så blev det. Vi träffas 1 eller 2 gånger per år och har ju långt ifrån samma kontakt som jag hade med EW, men “Tar du Stilnoct varje dag?” JAAAA!!!  “Använder du Levaxin?” JAAAA!!!” Han frågade ingenting om hur jag mått sedan besöket i september och hade inga invändningar mot att jag har ändrat doseringen av både Sertralin och Lyrica. En sak vet jag nu och det är att han fungerar bättre på eftermiddagarna än på morgnarna.

Mitt favoritväder: ett par minusgrader och frost – kallt och torrt. Inte halt. Jag tog mina odubbade isbuggar med hälkuddar i med förhoppningen om att slippa få ont. Skorna satt bättre och jag slapp känslan av att daska fram med plattfötter, men ont fick jag lik förbaskat; i ryggen och i hälarna. Efter nyår ska jag kontakta Fysioterapiteamet för stötvågsbehandling och så har jag beställt MBT:s vinterkängor.

Gummiband och strumpor

Helgen som gått har inte varit någon höjdare. Jag har varit sjukt trött och sovit till efter  11 och ändå suttit och nickat till över korsordet eller boken. Det har inte funnits någon ork över till att promenera vilket innebar att jag inte tränade alls på 4 dagar. Jag kände ingen panik över det, men det verkar inte finnas några marginaler eller möjlighet att bygga upp en buffert för det räcker med 4 dagars inaktivitet för att vallningarna ska komma tätare och med de ångesten. Eller om det är tvärtom. Moment 22 eller Hönan & Ägget. Idag har jag i alla fall tränat ett mediumpass med gummibanden och det var så skönt!! Det mediumhårda gummibandet var nytt, men för en gångs skull kändes det inte så där löjligt hårt i början; jag tämjde det direkt. Muskler!!

Det damp ned ett lass med strumpor från Strumplandet och jag blev skitnervös. Så nervös att jag fick huvudvärk. Inte hade jag väl beställt strumpor mitt i ett Stilnoct-rus och sedan glömt det?! Eller har någon beställt i mitt namn för att jäklas? Jag öppnade paketet försiktigt eftersom jag var beredd på att behöva kunna försluta det igen för att skicka tillbaka det. 15 par strumpor i olika storlekar och material, med eller utan skaft eller med lös resår. En lapp oxå där det stod att det var en gåva från Strumplandet. Whaaat? Jag mailade och fick svar att de hade sett att jag nämnt sidan i min blogg. Då så! Bock och tack. Urvalet av modeller, färger och storlekar ger mig ändå känslan av att de har gjort sig av med de svårsålda … 😉  Jag tänker plocka åt mig de med lös resår för de gillar jag och resten delar jag ut i familjen. Svärmor kan få ett par rejäla yllestrumpor för hon är frusen av sig.

Usel lördag

Jag lunkade på i 70 minuter. Sänk-ambitioner-tempo. Sluta-stressa-takt. Jag sov dåligt inatt igen och var trött, men jag hade ingen lust att tillbringa ännu en dag instängd och med avdomnad svanskota av allt sittande. Det blev inte skön promenad. Efteråt blev jag så trött att jag avbröt lunchen klockan 14 och gick och lade mig. Jag kunde inte somna! Ångesten har krälat i kroppen hela dagen och jag har bekämpat den med så mycket djupandning att jag blir alldeles yr utan att det blev bättre. Jag tog en Lyrica vid 15-tiden. Jag väntade på effekten, men den tog väldigt lång tid på sig. Så pass lång tid att jag började tvivla på att jag faktiskt tog den… Några timmar senare tog jag mina kvällsmediciner där en Lyrica finns och då kickade det luddiga lugnet in. En Stilnoct på det och så får jag kanske sova en hel natt.

Lördagar borde inte få vara dåliga dagar. Jag åt allt mitt helgsmaskens igår kväll, så den här dagen har liksom känts onödig. Stryk den!

Känner mig sjuk

Jag tvingade iväg mig själv på en promenad runt Flaten (65 minuter) och det var ingen höjdare. Trött och varm, vallningar och med för mycket kläder (skulle ha tagit linnet…). Efteråt kände jag mig sjuk. Inte bara trött eller mörbultad utan sjuk. Svimfärdig, törstig, yr och nästan illamående. Så har det varit efter de senaste promenaderna. Varför?! Jag har ingen förkylningskänsla i kroppen. Jag äter B- och D-vitamin, aloe vera och magnesium. Jag har inte ändrat något i kosten eller i medicineringen. Depression och ångest finns fortfarande i bakgrunden, men jag tror inte att de är huvudskurkar i det här dramat. Jag sover dåligt. Stilnoct i all ära, men den hjälper mig inte att sova hela natten. Ett toalettbesök varje natt och sedan för varmt, för kallt, för varmt, för kallt… Det är nog dax att beställa en hälsoundersökning hos Werlab.

Nu har bygget gjort ett skutt framåt. Väggar med fönster börjar komma på plats.

Ökentorrt

Gårdagen blev en skitdag då jag bara önskade att den skulle ta slut och tog min Stilnoct redan klockan 21 för att skynda på det hela. Jag var trött och sov till 11. Ont i nacken. Rastlös. Ingenting förutom lunchteet smakade bra och jag var hungrig. Hasade runt i pyjamas hela dagen. Ångest och en extra Lyrica. Jag tröstade mig med att det sällan blir 2 såna dagar efter varandra och jag hade rätt.

Idag har jag mått bättre och jag fick till en 70 minuters promenad inklusive Konsum i riktigt bra tempo hela vägen. Det var väldigt skönt! Allt har smakat smaskens idag och jag har druckit en jäkla massa te.

Efter besöket hos tandhygienisten har jag börjat skölja med Listerin Total Care (LTC). Den ska tydligen ta hand om bakterier och tandsten samtidigt som den innehåller fluor. Inflammationen i tandköttet är borta, så den biten stämmer ju. Om tandstenen minskar lär väl visa sig, men Pär tycker att han har betydligt mindre sedan han började med LTC. Det är bra sting i den och det är tur att jag bara ska skölja i 30 sekunder för munnen känns bedövad och den är fullkomligt ökentorr efteråt. De stackars salivkörtlarna åker på pisk 2 gånger om dagen. Faktum är munnen blir så torr att jag är tvungen att använda Zendium saliv-gel efteråt. Det vore ju höjden av ironi om tandstenen försvinner, men jag får hål i tänderna till följd av muntorrhet…

Dagens låtlisterepresentant är Glassio med låten “If I was your boy”.

Härdsmälta

Igår var inte någon bra dag. Jag var sjukt trött och när jag drack mitt lunch-te – pang! – kom tandvärken tillbaka. Jag ringde tandläkaren som rådde mig att vänta till efter helgen eftersom det kan vara “efterskalv” (mitt eget ord) och att Alvedon + Ipren brukar fungera. Jag vet att värkkombon fungerar, så jag tog den i stället för Treo och den hade och har bättre effekt. Efter det gick det utför resten av dagen och när jag hade min te & lässtund blev det en härdsmälta. Koncentrationen var väck, irritation och rastlöshet kröp som loppor i kroppen och jag önskade bara att den jävla dagen skulle ta slut. Jag fick verkligen behärska mig för att inte skrika åt Elin eller Pär. Klockan 20 bestämde jag mig för att göra slut på dagen genom att gå och lägga mig. Jag tog min Stilnoct och en extra Lyrica och en andra dos av värkkombon. Jag somnade vid halv 21 och sov som en död till ungefär 1 när jag behövde gå på toaletten. Sedan somnade jag om som ett släckt ljus och sov till 8. I vanlig ordning har jag analyserat orsakerna till härdsmältan, men utan något resultat. Visst var tandläkarbesöket tufft, men inte så tufft.

Det ramlade ned ett par centimeter vattenmättad snö inatt och dagens promenad var ingen höjdare. Blött och slirigt och tungt – jag var inte i högform direkt. Jag hade mina vinterkängor (tåmördarna) eftersom jag ville förbli torr om fötterna. De senaste veckorna har de stått med skoblock i och de har faktiskt hjälpt till att töja ut skorna och tårna överlevde promenaden.

Hyllplan och havtorn

Ett gummibandspass. Jag trodde att det skulle bli tungt eftersom jag är förkyld. Eller tror att jag är förkyld. Näsan täpps till ett par gånger om dagen och jag nyser en del, men jag känner mig inte förkyld. Inte i kroppen. Inget av den orkeslöshet som brukar vara Förkylningens Partner in Crime. Uppvärmningen innebar inga problem (3 minuter på step up-brädan), bendelen blev på mediumnivå och småtung, men knäna protesterade inte det minsta. En av övningarna som jag fick av sjukgymnasten innebar att jag skulle ha något under hälen när jag gjorde knäböjningar för att tuffa till dem. Jag tog ett överblivet hyllplan, 2 cm tjockt. Det gick lättare att göra djupa knäböjningar och det var lurigt för det kändes betydligt lättare i början för att sedan bli tvärtungt. Jag får förmodligen veta slutresultatet i morgon i form av träningsvärk.

Nu är jag säker på att Membrasin (havtorn) fungerar för mina torra ögon! 4 kapslar om dagen i en dryg månad tills jag kom underfund med att jag inte behövde ögondroppar lika ofta. Från att ha droppat 5-6 gånger per dag, när det var som värst till att droppa 1 gång kanske varannan dag. Ja, jävlar i min lilla låda, de fungerar! Nu har jag gått ned till 2 kapslar per dag eftersom de har kickat in. De är dyra, 3 kr styck, men ögondropparna är inte gratis de heller och nu sparar jag 350 kr eftersom jag inte behöver åka till ögonläkaren. Häpp!

Något helt annat som oxå verkar fungera på mig är en ljudbok, “Lätt att sova, lätt att somna om”, av och med Camilla Gyllensvan. Den är såååå skön att lyssna på! Det är inte hypnos den här gången utan meditation. Avslappning. Avslappning som hjälper dig att somna, men också att du förblir så pass avslappnad att du lätt somnar om och inte blir liggande vaken och ser hur klockan närmar sig väckningsdax. Det är samma Camilla Gyllensvan som författat och läste in hypnosen jag provade. Den här inläsningen gör hon betydligt bättre och hon är väldigt behaglig att lyssna till. Hon låter snäll och lugn. Stilnoct i all ära, men den effekten brukar inte sitta i längre än 6-7 timmar och jag brukar ha svårt att somna om ifall jag har vaknat för att jag t.ex. behöver gå på toaletten (jag brukar ofta hålla mig just för att inte behöva vakna helt och hållet – kontraproduktivt, jag vet!). De senaste nätterna har jag bara somnat om efter ett toalettbesök eller som i morse, när jag hade sovis till klockan 10 och behövde gå på toaletten vid halv 9, inte ens då hade jag svårt att sova mer.

Dagens låtlisterepresentant är Chrisitne and the Queens med låten “Tilted”. Jag var “tiltad” med hyllplanet under hälarna. Hahaha!

Om jag hade vetat hur den dagen skulle bli…

Om jag hade vetat hur den här dagen skulle bli hade jag inte stigit ur sängen. eländet den 21 juni 2016 började redan i natt med att jag inte kunde sova (trots den vanliga Stilnoct) förrän framåt 2 och inte sov jag bra heller. Upp klockan 7 och iväg till naprapaten och idag höll tågen hela vägen. L-O B frågade hur det var och jag svarade att kroppen kändes ok, men att humöret inte gjorde det. Jag vet inte om det var det som avgjorde, men jag fick ligga på rygg idag först med nålar (bl.a. en mitt emellan ögonbrynen och 1 under vardera foten Aj!) och värmelampa och jag kan inte ligga på rygg längre sedan jag skadade ländryggen. Jag fick ont och när jag försökte dra upp benen tog nålarna under fötterna emot. Naturligtvis hade jag kunnat säga något, men både L-O B och L var så snabba med nålar och värmelampa att jag inte hann och det förklarade jag för L när hon kom för att massera magen. När hon tagit bort nålarna kunde jag ligga med uppdragna knän. Efter ett tag kändes det bättre och blev nästan skönt. Jag kunde nätt och jämnt ta mig upp från britsen, men när jag hade varit i rörelse ett tag kändes kroppen lättare och rakare än före behandlingen.

Jag tycker inte om att ligga i bara underkläderna med alla mina kilon blottade för dessa 2 människor. Det är mindre hemskt att ligga på mage. Idag hade jag oerhört svårt att låta bli att undra vad L tänkte om min fettreserv och om hon kunde känna av några muskler över huvud taget. Musklerna på sidan, vid revbenen protesterade lite när hon klämde, men ingen annan muskel hörde av sig. Det går inte att dölja vare sig överflödskilon, smärta eller humör på ett sånt ställe och hon märkte att jag inte var i form efteråt. Hoppas det blir bättre på torsdag.

Tvättmaskinen. Helvete vad det tär på mig!! När jag gjorde min lunch ringde äntligen mobilen och jag fick besked om att de kommer med den nya tvättmaskinen i morgon. Jag fick vara glad i ungefär 1 minut innan det stod klart att de inte kommer att ställa tillbaka tumlaren ovanpå (enligt avtalet var Pär och jag tvungna att lyfta ned den för att underlätta så mycket som möjligt) för det “ingår inte i deras uppdrag”. Det är inte särskilt mycket som ingår i “deras uppdrag” och jag rekommenderar inte att beställa från Mediamarkt om du inte kan forsla hem det för egen maskin. “Du får köpa en ny monteringssats för tvättpelare och be någon annan om hjälp.” Till saken hör att Pär kommer att åka till Öland i morgon och det innebär att tumlaren kommer att få stå kvar i hallen till på söndag utan att jag kan använda den. Då brast det. Jag hade precis tömt vattenkokaren och nu dängde jag den i bänken och svor högt. Sedan smällde jag igen en skåpdörr så porslinet skramlade. Jag svor ännu mer. Jag var inte nöjd och när jag flytt in i sovrummet (eftersom Elin är hemma kunde jag inte vara kvar i köket med mitt gapande) dängde igen sovrumsdörren så väggen skakade och sedan grät jag.

I ett sms till Pär frågade jag för femitelfte gången om han inte kan tänka sig att åka på torsdag i stället, men det kan han inte. Då stängde jag av mobilen och efter lunchen stängde jag in mig i sovrummet igen och sov. “When nothing goes right, go to bed!” Pär och jag har inte pratat med varandra sedan han kom hem från jobbet, så jag vet ärligt talat inte vad han har bestämt sig för och som det känns just nu skiter jag i det. Jag skiter i allt!

 

Sjukvården suger

En skön promenad på 70 minuter med bättre tempo och ork än förra veckan. Skönt att komma ut, komma hemifrån, få vara för mig själv. Det är 4 personer här hemma i olika stadier av förkylning. Pär och jag är nästan friska, Elin är dårförkyld och Robin är på väg åt samma håll. Det hostas och snoras högt och lågt och jag får panik. I värsta fall kommer virusarna bara att gå runt, runt som en riktigt dålig version av återanvändning.

Grönt är skönt för både öga och själ.
Grönt är skönt för både öga och själ.

 

Dagens låtlisterepresentant är Gwen Stefani med låten “Misery”. Jag instämmer: “Please, put me out of my misery!”.

Svensk sjukvård suger! I alla fall den som finns på vårdcentralen i Salem. Förra veckan ringde jag för att höra om min doktor JP har en kallelse på g, typ halvårskontroll. Nej, det har han inte. Inte förrän i oktober. Det fanns en möjlighet att få telefonkontakt. “Han är lite – här hörde jag inte vad hon sa –  när det gäller att ringa upp i tid”, sa sköterskan, “så få inte panik om han inte ringer prick halv 15.” Jag var förberedd. Halv 15 kom och gick. Halv 16 kom och gick. Halv 17 kom och gick. Kvart över 17 ringde han. Jag blev så leds. Kräkfärdig. Jag hade tänkt prata med honom. Ska det verkligen vara så här att jag inte träffar min läkare mer än 1 gång per år?! Ska det verkligen vara så här löjligt svårt att få kontakt med min läkare?! Jag vill prova T3!! Ge mig det!! Inget av det blev sagt. Jag fick Stilnoct-receptet förnyat så att jag klarar mig ett halvår. Jag är inte frisk. Jag mår sällan bra, men jag får vara tacksam över att jag är i så pass bra skick att jag är självgående, att jag inte behöver ha daglig kontakt med den svenska sjukvården. Eller är den bättre då? En regelbundenhet som gör att man inte kan glömmas bort. Som gör att jag slipper förklara allt från början vid varje jävla besök.

Cirkus. Jag gillar inte cirkus. Jag har varit på 2 – möjligen 3 föreställningar – i hela mitt liv. Jag avskyr clowner! I somras/höstas skrevs det mycket om djurhållningen på cirkusar. Djur hör inte hemma där! Cirkus Maximum kommer till Salem som de alltid gör på sommaren. De har hundar, hästar och kameler i sin föreställning. Jag vet inte hur de behandlar sina djur, men rent instinktivt – släpp kamelerna fria! Och hästarna och hundarna.

Cirkus

Aldrig mer!

Stilnoct. Sova eller inte sova. Förra veckan klarade jag mig utan Stilnoct helt och hållet. Trots 2 nätter med bara några få timmars sömn mådde jag bra och jag orkade träna. På lördagen däremot sov jag till halv 13. Ett bakslag. I söndags tog jag Stilnoct eftersom det var min tur att sova i soffan. I måndags jag seg delvis pga. fastan och jag försökte utan igen, men den natten gick det inte att somna. Jag domnade bort ibland, men somnade inte förrän vid halv 5!! När jag vaknade vid halv 10 mådde jag uselt. Ångest, trötthet och jag ville inte stiga upp. Det höll i sig hela dagen. Jag hade svårt att äta, svårt att aktivera mig. Efter lunch låg jag i soffan och lyssnade på musik och där blev jag kvar till 18. Ångest och hopplöshet och det kändes precis som det gjorde vintern 2011/2012 och jag har lovat mig själv att inte utsätta mig för det igen. Aldrig mer!! Igår tog jag Stilnoct igen och jag sov gott och jag orkade upp vid 9 och jag orkade promenera i 80 minuter. Det är jag vill må! Jag var rädd för att jag skulle komma att må dåligt och det har varit mitt argument varje gång någon har tyckt att jag borde sluta med sömntabletten. Nu har jag provat och nu vet jag och jag fortsätter med Stilnoct.

Dagens låtlisterepresentant är Tove Styrke med låten “Burn”. Jag har 4 låtar med henne fördelade på 2 träningslistor och när jag promenerade idag hampade det sig så att 3 av dem kom. Det händer inte så ofta!

Det är 2 veckor sedan vi avlivade Mimmi och jag saknar henne fortfarande. Jag tänker ofta på henne…

Mimmi2

Mimmi är ungefär 6 veckor.
Mimmi är ungefär 6 veckor.
Mimmi och hennes syster. Mimmi till vänster. Bilden tagen av Sophie Eberhorn.
Mimmi och hennes syster. Mimmi till vänster. Vår lilla zebra med mönsterpassningsfel på ryggen. Bilden tagen av Sophie Eberhorn.