Ont

Stavgång 2 x 25 minuter. Jag gick inte ut så hårt och hade inga knäppa föreställningar om ett träningspass med stort T och den taktiken fungerade. Det var skönare än i onsdags, backarna gav mig inte dödsångest och på raksträckorna flöt det riktigt bra. Men jag har haft ont resten av dagen i båda handlederna och båda vristerna. Huvudvärken från igår har hängt kvar. På eftermiddagen lade jag mig i sängen för en tupplur, men jag hittade ingen skön ställning och hur jag än låg hade jag ont. Det blev 2 Treo till slut. Det blev gröt med äppelmos till middag för jag hade noll matlust.

Dagens låtlisterepresentant blir Secret Weapons med låten “Perfect world”.

Ingen tupplur

Veckans andra och sista besök hos naprapaten i det svala nummer 5. Det är 2 månader sedan första besöket (inklusive 4 återbud) och jag frågade L-O B om han tycker att jag ska fortsätta med 2 behandlingar per vecka. Han svarade att det tyckte han. Jag sa att jag tycker att det känns så splittrat eftersom det är olika problem vid varje tillfälle och går det verkligen att komma till rätta med det? Det är klart att det går, men det tar tid. Om jag ska vara ärlig börjar jag bli otålig och det börjar kännas dyrt, men samtidigt vågar jag inte sluta för jag har mindre ont, främst i ryggen, och jag är mer rörlig. Jag måste acceptera att det inte finns någon snabb-kur för en kropp som är 52 och som inte har varit fullt frisk på många år…

Idag fick jag ligga på rygg och blev nålad från hårbotten till fotsulor. Att ligga på rygg är inte idealiskt, men det är inte lika jobbigt som det var de första gångerna. Jag fick ben- och knämassage av A. Insidan av knäna gjorde ont, ont, ont och lårmusklerna kändes av efter gårdagens stavgång. Jag är leds på att jag får blåmärken så jäkla lätt! K-vitamin har ingen som helst effekt och jag tycker att jag ser misshandlad ut. Som om någon med små nävar har pucklar på mig.

Jag var ivrig att komma hem och jag såg fram emot att tupplura ett par timmar efter lunch och efter att ha storstädat hos Bibbi, men så mindes jag att Coop skulle komma med en leverans mellan 15-17. Meh! Fast jag var hellre utan tupplur än att behöva släpa på ett par matkassar efter naprapatbesöket (vilket visade sig vara ett smart val för det kom en rejäl regnskur när jag skulle hem från tåget). När jag var färdig med Bibbis bur och källsorteringen av soporna, så var jag inte så trött, trots allt, men nu är jag det. En lätt huvudvärk har envisats med att hålla mig sälle ända sedan jag vaknade vid 7.

Värmesnyting och en pärotis

Stavgång i 80 minuter. Stort misstag. Det var för varmt trots att jag kom iväg redan 20 över 9. Det började riktigt bra och var jätteskönt. När jag passerade baksidan av gymnasiet undrade jag om familjen Hare skulle vara där och det var de! Tyvärr, blev ingen av bilderna bra, men alla 3 satt i skuggan på grässluttningen och jag tror nog att Hare junior har vuxit. När jag kommit 2/3 av rundan åkte jag på en värmesnyting. Det var hett i solen. Äckligt hett och huden började hetta. Det gick allt långsammare och när jag lyckats ta mig in på gården stapplade jag bärande stavarna.

Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden.
Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden.

Hemma var det välsignat svalt och det är egentligen dumt att öppna alla fönster, men jag ville åstadkomma ett korsdrag. Jag lade mig på golvet i hallen. Det enda svala stället.

Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.
Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.

Efter det gick det snabbt utför. Jag drack vatten. Jag åt en banan och lite choklad för att få i mig energi. Drack mer vatten och efter 1 timme lyckades jag ställa mig i duschen. Det kändes lite bättre efter att jag ätit lunch, men klockan 15 lade mig i bara underkläderna på det svala lakanet i sängen med vidöppet fönster och rullgardinen neddragen till hälften. Mjuksliten, sval bomull – oöverträffat som avsvalkare! Jag domnade bort och sov till halv 17. Det har varit 27 grader som mest och med fläktar så ynkliga att de borde skämmas. B.L.Ä.

Jag åt sill & potatis till middag. Inte gott alls. Den lille gynnaren på bilden var en av färskpotatisarna. Det är en pärotis: en potatis som ser ut som ett päron.

Detta är en pärotis.
Detta är en pärotis.

Dagens låtlisterepresentant är Chloë Black och Roosevelt med “Wild at heart”.

Syrénsniffande

25 minuters stavgång till apoteket och 35 minuter hem. Det var varmt, hett i solen, men det var skönt! Igår hade jag så jäkla ont i knäet att jag fick panik tills jag kom ihåg mitt knäskydd från Rheband som jag köpte för flera år sedan. Det lindrade betydligt. Jag tog det försiktigt när jag började gå för jag litade inte på att knäet skulle hålla, men det höll och när jag fått upp värmen försvann smärtan helt och det, i sin tur, gör mig orolig. Smärta som försvinner när musklerna blir varma för att sedan komma tillbaka brukar betyda långvariga besvär. Jag hade bokat en tid hos en naprapat inne i Stockholm till i morgon förmiddag (utforskningen av alternativ medicin fortsätter), men värmen fick mig att flytta den till nästa vecka med hopp om att det blir svalare till dess. På eftermiddagen kändes det som om jag hade fått solsting. Ansiktet och överarmarna hettade, jag hade huvudvärk och var trött. Jag hällde i mig vatten och sov någon timme i soffan med fönster och balkongdörr öppna. Ögonen har varit riktigt irriterade ända sedan jag kom hem. De svider och det känns som om det sitter skräp under ögonlocket. Och så var det varmt, varmt, VARMT! Och jag är så satans irriterad på att tvättmaskinen har pajat igen! En extra Lyrica.

Idag inleddes syrénsniffar-säsongen. Aaahh!
Idag inleddes syrénsniffar-säsongen. Aaahh! Bilden tog jag förra året, tror jag. 

 

I kampen mot pollen och med hopp om renare inomhusluft har vi köpt en luftrenare. Den är av märket Coway och är den som fått absolut högst betyg av Astma- och Allergiförbundet och övervägande bra recensioner. Vi köpte den hos Tretti.se och lyckades pricka in 10% rabatt. Den står i sovrummet och susar. Jag sover ju med öronproppar, men eftersom Pär inte stördes av den… Den är inte alltför skrymmande heller.

Luftrenare

 

Lilla groda, akta dig …

Stavgång tur och retur Salem, 35 minuter dit 25 minuter hem. Det kändes ganska tungt, men inte lika uschligt som i måndags. Jag hämtade ut majoriteten av mina mediciner för jag ville passa på nu när jag (än en gång) har uppnått frikort och så ett paket hos ICA. Jag är hjärtligt leds på att få ont efter att ha promenerat! Ryggen, knäna, vristerna och allt oftare handlederna. De senaste veckorna har även fingerlederna drabbats. Jag kan inte äta värktabletter varje dag. Det varken är eller känns bra, inte i längden. I klimakteriegruppen läste jag att en av medlemmarna blivit hjälpt av Hyaluron. Det är en variant av tuppkamsextrakt som fungerar som ett ojämförligt smörjmedel för lederna när brosket låter som knäckebröd. För 11 år sedan fick jag några injektioner direkt i knäet med just det extraktet och det var som att få ett nytt knä! Hyaluron fungerar bäst i injektionsform, det har något med molekylbyggnaden att göra, men eftersom jag inte har möjlighet eller pengar till regelbundna sprutor provar jag den flytande varianten. 10 ml 2 gånger om dagen i 10 dagar och sedan 10 ml/dag.

En listig förpackning där det övre vänstra utrymmet är graderat och fylls genom att jag klämmer på flaskan.
En listig förpackning där det övre vänstra utrymmet är graderat och fylls genom att jag klämmer på flaskan.

 

När jag var vid tennishallen såg jag något som låg på vägen. Det var en groda. En överkörd, platt groda med både fram- och bakbenen utsträckta på samma sätt som Maja brukar ligga när hon verkligen är avslappnad och trygg. Jag blev sorgsen och kunde bara hoppas att det hade gått fort. Tanken på att den skulle ligga där och bli överkörd flera gånger fick mig att ta ett fingertoppsgrepp om ena bakbenet och bära den åt sidan. Det fanns en bra fördjupning i vägkanten där jag lade den. Lilla groda, akta dig …

Dagens låtlisterepresentant är Kitten med låten “Fall on me”. Jag älskar det luftiga soundet och klockklangen!

Stanna, lyssna, se!

En plötslig äventyrslusta och sug efter variation fick mig att flytta stavgången till Garnudden, naturreservatet som ligger bara 10 minuters gångväg hemifrån – lyxigt! Trots närheten var det länge sedan jag var där. Jag lyssnade på en bok tills jag kom fram, men då stängde jag av direkt och öronen fylldes i stället av fågelsång. Klockan var inte mer än halv 10 och eftersom det var en vanlig vardag var det inte så mycket folk i rörelse – precis som jag ville ha det. En handfull äldre damer med små hundar och en löpare. Solen strålade från en molnfri himmel och det var runt 10 plusgrader. Om det hade varit en lördag eller söndag hade jag inte gått dit ut eftersom det blir lite som på Djurgården att man får sicksacka sig fram och det förtar njutningen. Det är så himla fint där, jag hade glömt det! Inga trafikljud, bara fågelsång. Balsam för själen… Underlaget varierar mellan smågrus och vältrampade stigar och det är skönare att gå på än asfalt. Jag gick en lång runda (85 minuter från start till slut) och kuperat är bara förnamnet. Jäklar vilket träningspass det blev! Det var så skönt!! Det gick upp och det gick ned, det svängde höger och det svängde vänster. Några fotostopp och flera “stanna, lyssna, se-stopp”. Lysssssna på tyssssstnaden. Hur kan man vilja bo i stan?! Härligt skuggigt bland alla granar och tallar. Stora mossklädda stenblock som fick mig att tänka på John Bauer. I slutet kom jag till ett vägskäl. Vänster eller höger? Vänster. Efter en kurva såg jag människor. Fy! En hel hop med högljudda höfthöga ungar och några vuxna. Dubbelt fy! Jag vände och gick tillbaka och kom ner vid tennishallen. Åh, vilket bra träningspass det blev!

1460540791827

Stressbekämpning bland vårtecken

Stavgång, typ, i 70 minuter. Min absoluta favoritrunda runt Flaten som jag inte har gått på flera månader. Det var inte förrän jag hade kommit drygt halvvägs som det blev någon sorts flyt över stavgången. Vissa dagar är det helt jävla kört att få någon ordning på det! Jag blir irriterad och frustrerad och stressad. Till slut orkar jag inte lyssna på musik eftersom det känns som om den hindrar mig från att fokusera. Så kändes det idag. Igen. Jag stängde av och fortsatte framåt. Lyssnade på fågelsången – rena rama konserten! Prasslet från min jacka. De taktfasta dunsarna när stavarna sattes i marken. Stressen sjönk undan. Sedan kunde jag lyssna på musik igen, men när jag hade kommit fram till favoritslingan längs med Flaten stängde jag av. Nu hördes kvackandet från sjöfåglarna. På den sneda och vinda bryggan låg 3 stycken och slappade. Jag stannade och tittade, ville fota. De verkade kunna läsa mina tankar för jag hann inte få upp mobilen innan de, den ena efter den andra, gled ner i vattnet. “Kvack! Varning för fotande tvåbening! Kvack!”

 

Herr och fru and fann sig i att fotas.
Herr och fru and fann sig i att fotas (frun ligger på bryggan).
En mäktig ek mot en illande blå vårhimmel.
En mäktig ek mot en illande blå vårhimmel.
Plötsligt dräller det av vårtecken. Blåsippor, krokusar, tussilagor, vitsippor och knoppar på syrénbuskarna.
Plötsligt dräller det av vårtecken. Blåsippor, krokusar, tussilagor, vitsippor och knoppar på syrénbuskarna.

Dagens låtlisterepresentant blir den sista låten innan jag kom hem: Bob Moses, RAC med låten “Tearing me up (RAC-mix)”. Det är så det känns när stavgången inte vill sig…