#uppochhoppaijuni del 4

En träningsform jag inte förstår. Löpning! Att springa. Att hetsa. Att jogga. Att plåga sig själv. På mina promenader möter jag både en och två masochister och de har alla en sak gemensamt: en plågad min. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har sett en löpare som gett intrycket av att faktiskt tycka om det han/hon håller på med. Löpsteget kan se mer eller mindre lätt ut, men det finns ingenting som tyder på att det är njutningsfyllt eller ens roligt. Jodå, jag vet att det är en träningsform som är väldigt bra för hjärtat och det är ett suveränt sätt att bränna fett, men jag vill ha ut mer av träningen. Min man springer. Min svåger springer på maratonnivå. Min svägerska och hennes barn springer. Jag vet inte vad som skulle kunna få mig att springa. Jag kan gå fort, riktigt fort om jag har bråttom, men tempot i mitt liv är i det stora sällan högre än vad som motsvarar en rask promenad. Dessutom är löpning inte det bästa för vare sig knän eller fötter. Nä, MBT-skor tillsammans med stavar is da shit när det gäller konditionsträning! Och jag lovar att jag inte ser plågad ut.

#Blogg 100 del 117

Paket- och medicinhämtarpromenad med stavar, sammanlagt 55 minuter. Överlag väldigt skönt, men oxå jävligt tungt. Jag pausade flera gånger. När jag kom hem kände jag mig stel i skulderpartiet och nacken med en huvudvärk i antågande. Åtgärder vidtogs: 3 glas vatten, uppmjukande rörelser och stretching och sedan 20 minuter med massagekudden. Stelheten minskade, men 2 timmar efter hemkomsten tog jag ändå Ipren mot huvudvärken och den har väl inte hjälpt så värst mycket.

Sommarmoln! Höga och bulliga med solen bakom som får det att stråla.
Sommarmoln! Höga och bulliga med solen bakom som får det att stråla.

 

 

 

 

 

 

Tunikor is da shit! I flera år har långärmade t-shirts varit mitt favoritplagg, men jag har blivit besviken på de jag har köpt så många gånger i rad att jag har gett upp. Nu har jag hittat ersättaren: tunikan. En tunika sitter inte åt och döljer förtjänstfullt min minst smickrande kroppsdel – magen (det där underbara anlaget för bukfetma som jag fått från pappa…) och när jag hittar något som jag är maxat nöjd med brukar jag bunkra upp. Paketet jag hämtade idag innehöll inte mindre än 5 tunikor från Cellbes och tillsammans med 2 som jag beställde för ett par månader sedan och som inte hänger i garderoben någon längre stund mellan användningarna, har jag 7 stycken. Jag har bunkrat upp och klarar jag mig ett tag!

Flera färger att välja bland! Den svarta är jag lite tveksam till eftersom den är av syntet, men den kan vara bra att ha om jag vill känna mig lite fin.
Flera färger att välja bland! Den svarta är jag lite tveksam till eftersom den är av syntet, men den kan vara bra att ha om jag vill känna mig lite fin.

 

 

 

 

 

 

 

Snobben dans

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 106

Något i kroppen är fel. Jag vägde mig i februari och då visade vågen 104,6. En månad senare vägde jag 104,9. Jag vägde mig igår och då visade vågen 107,9. På 3,5 månad har jag gått upp 3,3 kg och det är ingen jämn fördelning. Det som gör att jag blir rädd trots att det inte är så många kilon med tanke på tidsrymden är att jag inte verkar kunna stoppa ökningen.

Under de här 3,5 månaderna har det inträffat 2 större förändringar i form av att jag började med Simvastatin (den 27 januari) och att jag har dragit ned på ätandet och sockret (sedan diabetesvarningen). Dessutom har jag ofta promenerat med och utan stavar (läs: kondition och fettförbränning). Jag har för vana att notera i almanackan när jag tränar, hur jag tränar och dessutom hur jag upplever träningen och det är guld värt i det här sammanhanget för jag kan tydligt se att efter 3 veckor med Simvastatin blev träningen tung och det blev aldrig lättare. Jag vet oxå att jag har bloggat om det och undrat varför det inte blir lättare, men nu vet jag varför.

Ann Fernholm är vetenskaplig journalist och har en hemsida och när jag googlade efter biverkningar av statiner dök hennes blogg upp. I ett inlägg från maj 2013   skriver hon om en undersökning som visar att statiner försämrar syreupptagningsförmågan och det är det samma som att jag har upplevt det som att träningen blev allt jobbigare. Jag är överviktig och har högt kolesterolvärde (den onda varianten) och mår bra av att motionera och jag tycker om att motionera, men så börjar jag medicinera med Simvastatin som gör att jag blir trött och att träningen blir så pass tung att jag tappar lusten och hellre sitter hemma i soffan och det i sin tur kan leda till att jag går upp ännu mer i vikt vilket försämrar kolesterolvärdet osv. Ett hälsans moment 22.

På Simvastatins egen sida fanns olika topp-listor för biverkningar och bara det är ju hur sjukt som helst. I topp 4-listan (mindre vanliga) finns depression med och eftersom jag har det i bagaget från början ökar risken. Jag har mått dåligt. Jag har haft riktigt Tunga Tankar och känt behov av en samtalskontakt. Försämrat minne stämmer oxå in. Topp 6-listan (de vanligaste) tar upp musklerna, men de har förskonats från. Tror jag. Det är svårt att veta. Jag har ofta haft “ont i kroppen” efter träning. Topp 24-listan (sällsynta biverkningar) innehåller flera träffar: trötthet, stickningar i armarna och klåda.

På tisdag ska jag träffa min nya läkare och då tänker jag säga att jag slutar med Simvastatin. Det handlar inte om att rådfråga henne för jag har redan bestämt mig. Jag har gått upp 3,3 kg och det innebär att jag har ytterligare 3,3 kg att bli av med och eftersom jag redan väger så mycket ger det mig panik. När jag var hos läkaren i januari var jag i dålig form vilket gjorde att jag inte klarade av att opponera mig när hon sa att jag måste sänka kolesterolhalterna. Jag har ätit den här sortens medicin tidigare och jag har, på eget initiativ, slutat med den av samma anledningar som jag tar upp i det här inlägget och jag tänker banne mig inte börja en tredje gång. Om jag ska gå omkring med ännu större övervikt som får mig att må dåligt och sedan ta en medicin som motverkar mina försök att bli av med övervikten kommer det att leda till långvarig stress och psykisk press och hur det slutar… Fy, fan för statiner!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 93

Idag tvingade jag mig själv ut och iväg och det var ingen nöjsam tur. Jag tror inte på tvång i samband med träning. Jag var trött, jag hade ingen lust och alla kläder kändes som om de krympt över natten utom möjligen strumporna. Kvart i 10 började jag stava mig framåt. Tungt och trögt. Vänd om för tusan! Jag sänkte den redan låga hastigheten medan jag funderade på saken, men valde att fortsätta. Några hundra meter senare skrek kroppen högre. Vad 17 håller du på med?! Gå hem och lägg dig!! Jag stannade. Vände om hemåt. Gick 50 meter. Stannade och vände om igen och tvingade mig själv att fortsätta. Tyst nu! Jag kan gå långsamt och det är alltid bättre för samvetet att gå långsamt i 1 timme än att sitta i soffan 1 timme. Och jag fortsatte. Det fanns kortare sträckor när det var skönt, men den övervägande känslan var USCH! När jag kom hem hade jag vinglat runt med stavarna i 85 minuter. Jag tror fortfarande inte på tvång i samband med träning.

Det är något konstigt med den här bilden...
Det är något konstigt med den här bilden…

 

 

 

 

 

 

... och det beror på att det ser ut så här i verkligheten. Trädet har inte knäckts utan har samma skira grönska som andra träd så här i maj.
… och det beror på att det ser ut så här i verkligheten. Trädet har inte knäckts utan har samma skira grönska som andra träd så här i maj.

 

 

 

 

 

 

 

Och nu blir det reklam! Eftersom jag är sams med mina MBT-skor vill jag förklara för den oinvigde varför de är så makalösa. Jag hittade en sida med info där principerna med MBT förklaras. Den instabila sulan aktiverar de delar av kroppens balanssystem som är inbyggt i leder, muskler och senor. Balanseringen gör att muskler som vanligtvis inte aktiveras i lika hög grad vid promenader får jobba t.ex. rumpan inklusive den del av lårens baksida som sitter högt upp och nedre ryggmuskulaturen och till och med magmusklerna. Till en början är det tuffare att gå med MBT än med vanliga skor, men när de här musklerna en gång har vaknat, så hjälper de till och det får kroppen att vilja sträcka på sig. Hållningen blir en helt annan. Kolla bilden.

Utan MBT till vänster och med MBT till höger.
Utan MBT till vänster och med MBT till höger. Skeletten är baserade på verkliga människor filmade med avancerad utrustning.

 

 

 

 

 

 

 

Tänk dig då att du har fått fart på muskulaturen i hela nedre delen av kroppen upp till bröstkorgen och så lägger du till ett par stavar. Stavarna gör att armarna får arbeta vilket gör att hjärtat får jobba mer och alla vet att när hjärtat får jobba är det samma sak som konditionsträning. Med fjädrande stavar, som jag har, minskar stötarna på armbågar och axlar och i stället används musklerna i hela skulderpartiet. MBT + Bungy pump-stavar = ultimat träning. Rent ekonomiskt är det en utgift på ca 3500 kr, men jag ser det som en investering i min hälsa. Inga månadsavgifter till fullpackade gym med urtrista löpband framför hjärndödande tv-program utan en möjlighet att komma ut i friska luften!

Stavgång

 

 

 

 

Stavgångens fördelar jämfört med t.ex. löpning.
Stavgångens fördelar jämfört med t.ex. löpning.

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 56

De kommer oftare och oftare, dagarna som har ett stort hänglås på sig och jag inte har lust med någonting. Klockan 8 larmade mobilen och jag steg upp direkt eftersom jag var såååå kissnödig. Det var tänkt att jag skulle promenera, men beslutsprocessen petade in många käppar i hjulet. Ska jag gå ut? Orkar jag gå ut? Har jag någon lust att gå ut? Stavar eller inte? Vilken väg? Jag bestämde mig för att duscha i stället och sedan göra en kanna te och knåpa med ett inlägg till SkrivarSidan. Efter dusch och tekokning startade jag datorn. öppnade Word och dokumentet i fråga och sedan blev jag sittande medan markören blinkade i väntan på att något skulle hända. Inget hände. Jag gick in på Apotekets sida för att beställa hem allergimedicin och kolesterolmedicin. När jag ändå var inne gick jag igenom recepten och passade på att beställa Levaxin och Nasonex. Jag kommer till slutet och då slår det mig att receptet på allergimedicinen inte finns med och alltså behöver förnyas. Meh! Ska jag förnya via Vårdguiden? Skulle inte tro det. Det tar ju flera veckor! Då får jag väl ringa vårdcentralen. Frågan som uppstår då är om jag ska vänta några dagar tills receptet är förnyat eller om jag ska beställa det som finns nu och så ytterligare en gång. Jag blev sittande flera minuter och man skulle kunna tro att jag försökte bestämma mig. I själva verket satt jag bara. Inte ens ett försök till beslut. Sedan loggade jag ut. Om medicinerna ligger kvar i kundvagnen, så är det bra, men om de inte gör det så… Jag gick in på FB och gluttade, men det fanns ingen koncentration att läsa inlägg. Jag orkade klicka på en gilla-markering för en sida med kaninbilder. Djur är jag aldrig för trött för! Där finns aldrig några hänglås. Nu ska jag bara vänta på att den här dagen ska ta slut.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 9

Oh, yeah!

Ett välbehövligt pass med gummibanden idag, den lättare varianten med färre repetitioner. Det kändes så bra och jag blev svettig, men inte slutkörd. Det var främst för ryggen som jag valde gummiband framför stavar idag. Jag har allt oftare ont i nedre ryggen igen och det tolkar jag som att musklerna behöver byggas upp. Igen. Det blev premiär för de nya träningskläderna som jag köpte i samma veva som jag lade fokus på promenader och som bara har legat i garderoben och fortfarande luktade nytt. Lila och svarta i proffsigt svettmaterial – ursköna! Det gröna gummibanden har 2 hack, blivande sprickor, kommande pang!-upplevelser och jag upptäckte att jag inte hade några fler gröna band, så nu får jag beställa nya. Igen.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 5

Från panik till “Whaaat?!” på 3 dagar

I söndax var det den första mars och månadsvägning. Resultatet var så himla obehagligt att jag studsade av vågen och bara hann registrera en ungefärlig ökning på mer än 2 kg. Fasa! Chock! Jag hade känt mig allmänt tung och plufsig och hade blivit förvånad om vågen hade visat på minus, men mer än 2 kg. På 4 veckor. Horribelt! Jag åkte rutschkana rätt ned i depressionshålet. Ångest. Gråt. Ilska. Hopplöshet. Orättvisa! Tunga tankar. Riktigt tunga tankar. Samtidigt jobbade försvaret i bakgrunden med ett och samma budskap: “Det är inte rimligt!”. Jag har promenerat med och utan stavar nästan varje dag och jag har inte ätit annorlunda, så hur kan jag ha gått upp mer än 2 kg på 4 veckor?! Det var inte rimligt. Jag vägde mig idag igen dels för att få mina rimlighetsmisstankar bekräftade och dels för att jag kände mig mindre tung och plufsig och döm om min oerhörda förvåning när vågen visade en ökning på endast 3 HEKTO jämfört med 1 februari. Det kändes rimligt! Män som ju inte har samma hormoncirkus varje månad kallar det för bortförklaringar när kvinnor säger att de samlar på sig vätska dagarna innan mensen, men det är kalla fakta och att jag kunde bli av med 2 kg på bara 2 dagar i och med att mensen kom igång anser jag vara bevis nog. Jag är på väg in i klimakteriet och det ska bli så jäkla skönt att slippa den här hormoncirkusen!

blogg100-logotype-300x256

Stavgång, kattsug och skratt

70 minuters kvalitetstid med stavarna och det gick väl så där. Snön försvinner i rask takt även om isen ligger kvar på skuggiga partier, men den isen är … löjligt hal. Jag passerade ett sånt parti idag med den vanliga vinterkängorna på och det är så jävla läskigt att inte få fäste! Numera är jag riktigt rädd för att ramla och inte bara för att det gör ont utan med tanke på hur långvariga skadorna kan bli (ryggen 5 år sedan och foten 16 månader sedan). BungyPump-stavar utan pigg är till föga hjälp…

“Mitt liv med Bob” av James Bowen med Matthias Linderoth som uppläsare var precis lika underbar som “Gatukatten Bob”!! Jag kan ofta tycka att det är fånigt när personer blir erbjudna bokkontrakt för någon absurd prestation, men James Bowen och Bob förtjänade det big tajm för JB slet hund för att bli drogfri och för att kunna ta hand om sin katt och tack vare bokkontraktet och allt vad det innebar fick han en möjlighet att ta sig bort från gatan. Åsså fick jag ett förnyat kattsug …

“Saker min son behöver veta om världen” av Fredrik Backman med Martin Wallström som uppläsare är en kortis på dryga 3 timmar. Precis som med “Min mormor hälsar …” har jag skrattat högt och länge och det är väl lugnast att lyssna på den sortens bok i hemmets lugna vrå, så ingen ringer 112 efter en plingplongtaxi som tvångskör en till den där enrummaren utan utsikt och med mjuka väggar. Det är härligt att få skratta, men det är oxå så himla skönt att lyssna på en snäll bok som svämmar över av kärlek och respekt till frun och sonen utan att det blir smörigt. Det är bra saker som FB vill lära sin son och det täcker allt från manlighet till att inte gå emot strömmen på IKEA.