stavar | Mitt liv i ord

Huv’et upp och fötterna ned!

Ett par minusgrader, frost, vindstilla och sol. Samma vädermässiga förutsättningar som förra måndagen när jag föll pladask. Det var dax att ta sig över ~~tröskeln~~ muren och köra stavgång. Det var inte stavarnas fel att jag ramlade senast. Det var inga trappor eller backar. Det var inte halt. Sedan jag stod på öronen för 2 år sedan har jag blivit försiktig och tar det jävligt lugnt nedför trappor och backar. Jag spänner ögonen i trottarkanterna innan jag tar klivet. Försiktigheten har hela tiden balanserat på gränsen till rädsla och efter förra veckan har jag blivit rädd. När jag vaknade idag slog ångest och motvilja till när jag kom ihåg att jag hade planerat att hämta ett paket. Med stavar. Jag drog ut på morgonrutinerna så mycket jag kunde, men kvart i 10 tog jag ett djupt andetag och med stavarna i ena handen och med andra handen (krampaktigt) på trappans ledstång tog jag mig ned till gångvägen. Genom att dra skosulan mot marken fick jag det lugnande beskedet att det inte var halt. Jag började gå. Det gick inte fort. Jag spände mig, så att jag fick ont i kroppen och måste påminna mig om att andas. Tur och retur Salem, 25 minuter dit och 35 minuter hem och jag hade huv’et upp och fötterna ned hela tiden. Mot slutet var det nästan skönt. Väl inomhus blev det 40 knäböjningar oxå. Kroppen fick en välbehövlig omgång och det känns i ryggen och magen.

Dagens låtlisterepresentant är instrumental och otroligt skön: “Wombass” med Tiësto & Oliver Heldens.

Upp & iväg

Klockan var bara hal 9 när jag steg upp idag (“bara” jämfört med hur veckan hittills har sovits bort…). Jag hade 2 paket att hämta, 1 av dem hos Filmkedjan som inte öppnar förrän 11, så det var ingen större idé att stressa. Upp & iväg! Inga stavar idag och inget tempo. Jag bara njöt av att komma ut och det var så skönt! 25 minuter till Salem och från Filmkedjan tog jag en omväg hem på 45 minuter. Visst 17 har musklerna blivit starkare av all stavgång! Det var inga problem att behålla hållningen trots att jag blev lite trött i fötterna och så är det alltid lika häftigt att känna hur magmusklerna får jobba tack vare MBT-skorna. Lycka! Jag trodde att jag skulle slippa värktabletterna idag, men huvudvärken var grym. På eftermiddagen slumrade jag i soffan.

Skavsår och stämsång

Tur och retur Salem. Igen. Den här gången var det för att lämna prover på vårdcentralen (läkarbesök om en vecka). På fastande mage. Jag sov inte så jättebra inatt och faktum är att jag drömde att jag inte kunde sova och att jag var hungrig. På drömmars vis låg det plötsligt flera godispåsar framför mig och jag började äta. Även i drömmen skulle jag lämna prover och när jag hade hunnit halvvägs till vårdcentralen kom jag på att jag ju hade vräkt i mig en massa godis… Skrutt samma, tänkte jag, i drömmen. Jag kan lämna prover nästa dag! I verkliga livet satte jag inte i mig en massa godis eller frukost eller ens mediciner och blev tömd på några rör blod som det var tänkt. Det blev inga stavar idag just för att jag visste att orken inte skulle vara den önskade. 20 minuter dit och 20 minuter hem och ett nytt skavsår. Hur är det möjligt?! Samma skofabrikat, samma häl, samma ställe på hälen.

Någon gång förra året såg Elin och jag “Pitch perfect” som handlar om a capella-sång. Jag tyckte den var väldigt bra! Den var rolig och de var ruskigt duktiga på att sjunga! Barden Bellas finalnummer gav mig gåshud även andra gången jag såg filmen. Jag har alltid varit svag för a capella och barber shop-sång. Människans röst är fantastisk. Den var kul som omväxling till alla dansfilmer som har kommit de senaste åren. I år kom uppföljaren, “Pitch perfect 2” och Elin och jag såg den idag. Den var minst lika bra och mycket roligare, men Barden Bellas finalnummer gjorde mig besviken. USA-smörigt och helt gåshudbefriat. Tvåan fick mig att fundera över hur länge Tyskland behöva stå till svars för andra världskriget och Hitler? Då menar jag att man drar upp det i alla möjliga och omöjliga sammanhang och gärna drar alla tyskar över samma nazistkam. I filmen finns en tysk grupp, Das Sound Machine, som har en oerhört stöddig och hård framtoning med svarta scenkostymer och strama frisyrer. Jag tycker att deras finalnummer var myyyycket bättre, men det går ju inte för sig att Tyskland vinner över USA? Fat Amy (Rebel Wilson) gör en personlig tolkning av Pat Benatars 80-talsdänga “We belong”.

Tacksamhet ger en känsla av lyx

Stavgång 40 minuter + 40 minuter i strålande höstsol. En omväg till Salem och en annan omväg hem. Det var en himmelsvid skillnad på dagens runda jämfört med fredagens. Ingen värk, rätt kläder, ryggsäcksremmarna jävlades inte, orken fanns och tempot var bra. Jag hade nya MBT-skor, mer höst och vinter med Gore Tex och de är kraftigare och härligt stadiga vilket förmodligen var en stor anledning till att jag slapp få ont. Kombinationen MBT-skor och Bungy Pump-stavar är den ultimata träningsformen och nu har jag fått det på hjärnan. Därför har jag hoppat över gummibanden och därför fick jag nästan panik när jag upptäckte att jag behövde skor som håller fötterna torra, men att mina vinterkängor förmodligen inte är bra för hälsporren som jag har fått känningar av igen (i båda hälarna). MBT är lösningen. Nu klarar jag mig hela hösten och större delen av vintern som den blir snöfattig.

En adress som lockar mig. Rent namnmässigt.

Jag tror på att lära sig att känna tacksamhet och jag praktiserar det. Det är när du lär dig tacksamhet som du blir lycklig och inte tvärtom. Egentligen vill jag byta ut ordet “lycklig” mot “frid”. Begreppet lycka har blivit så starkt förknippat med ett sinnestillstånd som alla anser sig ha rätt till. Det har blivit ett mål att sträva mot, men det är tvärtom något man upplever ibland. Det är som Charlotte i “Sex and the City” säger när hon får frågan om hon är lycklig: “Jag är inte lycklig hela tiden, men någon gång varje dag.”. Det är det du ska sträva efter! När du lär dig att känna tacksamhet för de små sakerna, det vardagliga, så kommer du att uppleva lycka eller frid. Medan jag ångade på med stavarna kände jag att jag kunde få ihop en hel lista.

* Vädret som har varit väldigt samarbetsvilligt i flera veckor.

* Min favoritårstid.

* Jag har möjlighet att investera i bra kläder och träningsutrustning.

* De nya skorna som visade sig vara mycket sköna.

* Ingen värk.

* För en gångs skull har jag sluppit hosta efter att förkylningen har gått över.

* Jag har fått en bra läkare.

* Jag har fått vara ensam i några dagar.

* Jag har gått ned i vikt.

* Marsvinen mår prima.

* Jag har en bokbeställning på g.

* Boken jag började läsa igår verkar väldigt bra.

* I morgon kan jag ta sovmorgon.

* Det verkar som den efterhängsna tröttheten ger med sig för jag har inte lurat i soffan på flera dagar.

* Det är väldigt mysigt med den röda soffklädseln.

* Jag har börjat se “Grey’s anatomy” från början och den håller fortfarande.

* Den varma, varma duschen efter dagens träning.

Dagens låtlisterepresentant är Pr0files och låten har den passande titeln “Luxury”.

Det känns lättare

80 minuter stavgång. Det var jäkligt skönt och det gick bra, men herrejösses vad jag blev trött! Det blev flera snytpauser (ja, jag är fortfarande förkyld) och mot slutet blev det armarna-känns-som-spagetti-pauser och den sista biten från centrum hade jag knappt styrfart. Det var länge sedan jag gick en längre runda med stavarna och de nya har dessutom ett större motstånd, 6 kg jämfört med 4 kg i de gamla, så naturligtvis tar det på armarna. Det nästan bästa med dagens runda var att jag inte fick ont i någon av fötterna efteråt. Jag är glatt överraskad och lättad! Ingen Voltaren-salva, inga värktabletter.

Det har varit en väldigt behaglig lördag. Efter stavgången tog jag en spa-dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb och rejäl insmörjning med Essex. Som efterrätt på lunchen åt jag en kanelbulle (kanelbullens dag i morrn, gott folk!). Den var inte så färsk som jag föredrar och ändå åt jag hela och den var stor. Jag blev proppmätt. *rap* Jag lackade tånaglarna och läste medan lagren torkade och sen tog jag en tupplur i soffan och väcktes när middagen var färdig. Jag – en lyxhustru! Den vanliga te & lässtunden och nu datorn. Tillvaron känns i det stora hela lättare och då menar jag inte bara att 1,8 kg har försvunnit utan att jag slapp ha ont i fötterna och att jag – fanfardax – har fått en läkartid hos en svensk läkare som jag har träffat förut och som jag vet har arbetat på vc:n i flera år. Det känns som att vinna en högvinst!

Flaten byter sakta men säkert till höstskrud.

Kilon och nya lurar

Vägningen visade 107,4 kg och det innebär en minskning med 1,8 kg. JÄSS!! För 1 månad sedan listade jag punkter på hur jag ska ta itu med viktminskningen de närmaste 6 månaderna. Det är endast punkten med chipsen som jag har ändrat av den anledningen att det enda godis jag aldrig tröttnar på är kombinationen choklad & chips, resten av godisutbudet får vara. Jag har slutat med frukt. Igen. Bara en enstaka banan ibland. Fruktosen funkar inte för mig vare sig när det gäller blodsockret, mättnadskänslan, vikten eller känslan av uppblåsthet. Till frukost äter jag grekisk youghurt och havrefras. Till lunch äter jag 2 kokta ägg, några skedar kvarg och en knäckemacka med ost och paprika. Middag som vanligt, men jag försöker att få med mer grönsaker och det är svårt för jag gillar inte grönsaker och jag gör det för mättnadskänslans skull. På kvällen, före 23, brukar jag äta några skivor kyckling eller kalkon och keso. Det är fritt från socker och kolhydrater och innehåller mättande protein och fett och det är här jag tror att lösningen fanns för mig för det dröjde inte många dagar innan jag upplevde det som att något föll på plats och kroppen kändes mindre uppblåst och lättare. Träningen har ju legat nere mer eller mindre helt den senaste månaden, så det är svårt att säga hur stor effekt den har haft, men just nu känns kosthållningen rimlig och hållbar och jag fortsätter som jag har börjat.

Det blev en tur till Salem idag igen, banken den här gången. Min bankdosa visade “batt 0” igår kväll och jag ringde supporten i morse. Hon berättade att den räknar ned från “batt 5” för att varna om att batteriets dödskamp har inletts och det lät bekant från när jag hämtade ut dosan för några år sedan, men jag måste ha missat alla de varningarna. Hehe. Alltså gick jag till banken och fick en ny. Från felmeddelande till ny dosa på mindre än 12 timmar – jag kände mig oerhört effektiv! En sammanlagd promenadtid på 60 minuter med stavar. Idag fick jag upp tempot ytterligare. Foten gjorde ont i början, men när jag hade fått upp värmen ordentligt gick det över för att komma tillbaka sjufalt efteråt. Skit samma, tänker jag för jag är så kräkleds på att bli hindrad av och av att behöva ta hänsyn till den där förbaskade foten! Voltarensalva, värktabletter och fotledsskydden.

Minns ni fenomenet med de volymsänkande sträckorna? I tisdags gick jag förbi koloniträdgårdarna vid Garnudden, förbi tennishallen och upp för backen, genom tunneln och gångvägen mot Salem. Det var inga problem med volymen i lurarna tills jag kom till tunneln i centrum vid plaskdammen, då sänktes den till noll. När jag gick hemåt fungerade inte volymen många meter i taget, faktiskt inte ens när jag kom in på vår gård. Idag gick jag exakt samma väg både dit och hem, men jag hade bytt till ett par nya lurar och det var inga som helst problem. Jag hade musik varenda meter! Jag fattar ingenting… Det förblir ett mysterium.

Räligt

Pakethämtarpromenad. Pakethämtar – hasning. 25 minuter dit och 45 minuter hem (en liten omväg). Usch, vad räligt det var! Det var skönt ute och på ditvägen var det härligt mulet med ett behagligt ljus, skumrask. Jag har gått den där vägen sjuttifemtusen gånger och den känns oftast trist, men kanske var det tack vare den låga hastigheten som jag plötsligt såg det: en stor del av sträckan kantas av träd. Många träd. Höga och lummiga träd. Helt plötsligt blev det mycket trevligare!

Gångvägen är etablerad och det finns inget utrymme för fler hus, så de här träden kommer nog att förbli orörda av människan.

Jag är leds på mina krämpor. Ont i vristerna efter promenaden. Jag kommer inte överens med de nya MBT-skorna och jag förstår inte varför. Utan stavar känner jag värken medan jag promenerar. Med stavar känner jag värken efteråt.

Betaglukan finns i bl.a. havre och är bra för kolesterolet och blodsockret. Det är förmodligen därför diabetessköterskan rekommenderade Havrefras. Nu ska jag prova Betaglucare som inte är helt olikt Havrefras och som innehåller extra betaglukan. De kostar 159 kr i vanliga fall, men jag fick tag i en kartong som var prissänkt till 59 kr pga. kort datum (början av november). Det vanliga priset hade nog fått mig att fundera en extra gång…

Volymfenomenet uppstod idag igen. Jag lyssnade på bok och när jag nådde de djävulusiska trapporna på väg hem sänkte plötsligt volymen till noll. Suck. Då provade jag att flytta upp mobilen från fickan för att undvika att sladden till hörlurarna skulle kunna fungera som antenn (Pärs teori). Det gick bra ända tills jag kom in på gården då volymen sänktes igen, men bara lite. Vad beror det på?!

De har bestämt sig

Mimmi och Bibbi har slutat äta morötter. Det är bara de som vet varför. Det spelar ingen roll om det är ekologiska eller vanliga morötter. De tar ingen hänsyn till om moroten skalas eller bara borstas. De lockas heller inte av om moroten serveras i slantar eller stavar. De har slutat äta morötter. Igår hade Pär gjort råkostsallad till middagen och det blev lite kvar. Så här såg det ut i skålarna när jag tog ut dem. Den vänstra är Majas och hon äter det mesta som kommer i hennes väg. Den högra är Mimmis och Bibbis och jag tror inte att de tyckte att var värt besväret att fiska fram de små bitarna av vitkål när det låg en massa äcklig morot i vägen. De har bestämt sig och jag gillar att de är konsekventa.

Vattenflasksäsong

Kors i jösse namn – jag har promenerat i 66 minuter och det var skönt! Vattenflasksäsongen är här för det var runt 18 grader när gick halv 10. Inga stavar eftersom jag inte känner att den rätta orken finns, men tempot var bra och jag kroknade inte förrän i de sista trapporna.

#uppochhoppaijuni del 11

Min bästa träningskompis. 4 bilder på mina träningspolare!

M	T	O	T	F	L	S
1	2	3	4	5	6	7
8	9	10	11	12	13	14
15	16	17	18	19	20	21
22	23	24	25	26	27	28
29	30