Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
Igår tog det bara 20 minuter till Salem och då orkade jag hålla tempot uppe trots att merparten av sträckan består av uppförsbackar. Hemåt, nedåt, tog det längre tid. Kände mig rätt mörbultad efteråt…
Idag körde jag ett fullt gummipass och det var småtungt, men skönt. Jag har ökat på bendelen och låren kändes smått skakiga efteråt. Ryggövningarna var himmelska den här gången!
Igår skjutsade Pär mig till Salem där jag hämtade ett paket och sedan promenerade hem. Fy, tusan vad jobbigt det var! En känsla att tyngd och matthet som var rent obehaglig. Idag körde jag ett mediumpass med gummibanden och det kändes likadant. Jag har ingen ork! Det är som om jag inte har tränat eller rört på mig på flera år. Det började tungt, men jag tog det lugnt. “Ett set i taget…” Sedan kändes det bra, men när benövningarna lämnade mig darrig i benen och armövningarna var skitjobbiga, orkade jag inte fokusera och det gick utför, men jag slutförde passet. Innan jag klev in i duschen masserade jag in Tigerbalsam på ryggen. Jag har varit så satans trött efteråt och hela kroppen värker. Den här äckliga tröttheten och även upplevelsen av minskad muskelstyrka kan vara en av de mer sällsynta biverkningarna av Venlafaxin. Jag får ta upp det när jag träffar MR nästa gång. Det och en hel del annat….
25 plusgrader klockan 7!!! Jag tycker själv att jag börjar bli tjatig, men jag kan inte påminna mig en mer utdragen värmebölja, inte med de här temperaturerna. Fem i 8 gick jag till Salem och hämtade ett paket, det tog 30 minuter för uppförsbackarna kändes mordiska och jag gick en annan väg hem, mest nedför som tog 35 minuter. Fötterna kokade. Efter att ha duschat placerade jag fotpallen precis i korsdraget nedanför trappan och tillbringade en dryg timme där – det blåser en del idag och det var riktigt skönt. Sedan sov jag middag i en dryg timmer. Jäklar vad skönt! Jag avskyr den här värmen, men hur otroligt det än verkar har jag blivit van vid att svettas, att vara varm större delen av dagen med kortare stunder av torr svalka. Åh, så jag längtar efter att behöva ha på mig både strumpor och raggisar, långärmad tröja och kofta inomhus!! Jag tillhör inte de som längtar till sol och värme, så jag har inte ett uns dåligt samvete över att jag klagar, så det så.
Det är långt mellan inläggen numera. Jag är helt under isen och orkar knappt hasa runt här hemma. Jag känner igen ett beteende från vintern 2011/12: jag vaknar tidigt, tar mina mediciner, lägger mig igen och sover bort förmiddagen. Just nu är det skönt. Jag har ingen ork, jag har ingen lust.
I fredags promenerade jag tur och retur Salem och det var hemskt! Det hände inget på lördag eller söndag, men igår körde jag ett lätt pass med gummibanden och det var skönt! Styrketräning fungerar, men inte kondition.
Idag var jag hos läkaren, MR för uppföljning. Vi kom överens om att jag ska byta medicin till Venlafaxin som har en mer ångestdämpande effekt än Sertralin. I morgon går jag ned från 200 till 100 mg Sertralin under 1 veckas tid och sedan byter jag till Venlafaxin 75 mg. Så småningom kan jag fasa ut Lyrican helt. Vi ska träffas igen den sista juli. Jag åkte buss båda vägarna och det känns konstigt att inte orka….
Jag fick en snilleblixt förra veckan där Bibbi hade huvudrollen. Hon är fortfarande ensam och hon mår fortfarande bra, men hon börjar bli gammal och ser väldigt dåligt, så av den anledningen tar hon sig inte in i och ut ur buren själv längre. Därför fick hon flytta upp en våning förra söndagen. Buren är likadan, men nu kan vi se henne och höra henne bättre och det är enklare för mig att städa. När hon hade flyttat in var hon skeptisk och osäker. Hon fortsatte vara så i många dagar efteråt och jag fick så dåligt samvete. Tänkte hon trilla av pinn nu?Hon bökade inte med höet och det förekom inga glädjerusningar och hon “hörde aldrig av sig” varken vid frukosten, pelletsen eller kvällsgurkan. Men så i lördags tog jag sovmorgon och blev väckt av henne när hon visste att klockan var pellets! Bibbi var tillbaka! Hon blir sig mer lik för varje dag. Gud ske lov!
Den 4 juni invigde jag mina senaste MBT-skor och blev fruktansvärt besviken. Eftersom det ändå handlar om en utgift/investering på 1500 kr kände jag mig tvingad att ge dem en andra chans och det gjorde jag igår när jag gick till frissan. Inget större fel på dem! De är annorlunda och de har tunnare sula än jag är van vid och modellen är mjukare vilket inte kapslar in foten i lika hög grad, men de fungerar. Påminner mer om vanliga gympaskor än MBT. Idag ville jag ta en längre provtur genom att gå tur och retur Salem för att hämta Stilnoct. Det faktum att ovandelen av skon är mjuk och luftig och inte så stabil kändes i vänsterfoten genom att jag blev betydligt tröttare i den än i den högra och jag kände att jag fick jobba mer med hållningen som kommer automatiskt med de vanliga MBT. Annars var de helt ok; inga skavsår, tårna klämdes inte ihop och de är så pass luftiga att dagens kraftiga vindar faktiskt kändes genom ovandelen.
Läkarbesök. En AT-läkare, MR och det tyckte jag var bra för min ordinarie läkare har jag inte mycket till övers för längre. Anledningen till nervositeten var att jag inte kände mig säker på att jag skulle få hjälp. Tyvärr. Det började med att han var en kvart försenad (har jag någonsin fått komma in i tid på den här vc:n?!), men han hade åtminstone hyfs nog att be om ursäkt. Det var svårt att ge en kort version av hur jag har mått de senaste 10 åren för det är ju faktiskt så – det är kroniskt med toppar och dalar, men dalarna förökar sig och kryddas numera av vallningar. “Jag vill helt enkelt ha kemisk hjälp att ta mig upp ur den här jävla lergropen!” blev min avslutning eftersom terapi inte känns som ett alternativ längre. Jag ska öka Lyrica från 300 mg/dag till 450 och så är jag med på hans telefontid nästa vecka plus att jag fick en tid för återbesök i början av juli och då ska vi utvärdera och eventuellt byta Sertralin mot en annan SSRI-medicin. Jag gick direkt till apoteket bara för att få veta att receptet inte “kommit in”. Hur är det möjligt?! Det är andra gången på några månader som det händer. Väl hemma loggade jag in på Apotea och beställde Lyrica med hemleverans imorgon förmiddag. Jag tog faktiskt bussen både till och från Salem. Jag har ingen som helst ork.
Stavgång idag igen. 25 minuter till Salem i lugn takt med gårdagens plågsamma runda i färskt minne. Det kändes som något rann längs baksidan av benet och när jag kände efter fick jag uppfattningen att det var svett även om det inte var mer än 19 grader och jag inte hade hunnit så långt… Jag hämtade paketet, köpte tomater på Ica och när jag hissade upp ryggsäcken på ryggen igen med hjälp av en hand mot botten, så upptäckte jag att den var genomblöt, så pass genomdränkt att det skulle kunna droppa. Vattenflaskan hade läckt ut en stor del av sitt innehåll. Konsums tygkasse som alltid ligger i ryggan som extra kasse var blöt helt och hållet trots att den låg ihopknölad. Kanten på linnet var blöt och en del av byxorna. Så kan det gå när inte skruvlocket är ordentligt på! Jag gick en längre runda hem via Tennishallen och jag gjorde mitt bästa för att inte titta på kalhygget som är längs med hela järnvägen som gör mig gråtfärdig, men jag hade ett riktigt bra tempo fram till den sista uppförsbacken och trapporna. Som vanligt. De kommer alltid som en snyting vare sig jag tränar eller bara tar mig hem från tåget.
Nu är allergin igång på allvar. Den sitter i ögonen som vanligt, så nu droppar jag med både Livostin och Artelac och jag försöker att inte klia. Jag använder sovmasken på natten, men ögonen är ändå lite kladdiga på morgonen.
Efter att ha jonglerat med flyttkartonger och hyllplan och böcker säger kropp & knopp ifrån; jag är trött och har ont i handlederna och knäna. Idag tog jag bussen till Salem och promenerade hem via Konsum och det var vidrigt. Vidrigt! 20 grader och kokande fötter och ont i hälen och fet och jävlig. Jag är i så dålig form att jag inte känner igen mig själv. Vad är för eländig, slapp och ?orkeslös kropp jag befinner mig i?!
Förra sommaren drog vallningarna igång så det stod härliga till. Jag har hållit dem i schack med hjälp av Lyrica, men jag har inte kunnat släppa tanken på att kanske behöva öka dosen ännu mer. De senaste veckorna har vallningarna känts av igen. Väldigt lindriga än så länge, men det är väl för mycket begärt att de inte ska bli värre?
Jag är så leds på mig själv och min ohälsa och jag är sjukt leds på att kämpa mot den hela tiden. Jag vill inte mer.
Jag tog bussen till Salem och hämtade ett paket och så promenerade jag tillbaka via Konsum. Det var ett par plusgrader, moddigt och slirigt och så satans tungt att gå!! Det kände som om det var min första promenad på flera år. Blä-hä! Och så fick jag ont i hälen. Jävligt ont. Precis när jag inbillade mig att det var på väg att släppa…
Att köpa parfym kan vara knepigt nog när man går runt i affären och sniffar på provstickor, men att köpa parfym på nätet kan bli ett riktigt vågspel. Jag använder parfym periodvis, oftast inte eftersom jag är doftkänslig och inte gillar när den sätter sig i alla kläder. För några år sedan köpte jag “Eden” av Cacharel i tron att det var en doft jag hade haft tidigare och tyckt om, men där misstog jag mig. Jag lärde mig att tycka om “Eden” oxå. Designen på flaskan var bra och gjorde att den fick plats i badrumsskåpet. Det blev dax att köpa en ny doft igen! Hur 17 väljer jag en doft på nätet?! Det första jag går på är – ologiskt nog – designen av flaskan. Den ska vara stilren och enkel och den får inte ta alltför stor plats. Sedan läser jag vad som står om de olika “noterna” dvs. det första intrycket och sedan mellanläget och sist basnoten som är det som stannar kvar efter att huden har värmt upp parfymämnena och den kan variera från person till person. Kenzos parfym “Flower” missuppfattade jag fullständigt. Ha! Jag var ute efter en lätt, blommig, fräsch doft (jag avskyr de där tunga vaniljindränkta stankerna), men den visade sig vara mellantung, blommig och ganska fräsch. När jag provsprayade i badrummet gillade jag den inte, jag mådde till och med lite illa och övervägde att ge den till Elin. Men efter duschen sprayade jag lite på handleden och efter att den hade fått sjunka in var jag såld. Den är tung för att vara mig, men den är ljuvlig! Slutet gott, allting gott. Till nästa gång…
Särskrivning är något som irriterar min inre språkpolis oerhört och jag vet att jag inte är ensam om det. Vem har inte sett skylten med “Skum tomte” när det lackar mot jul? Man kan driva med fenomenet oxå och nu när det lackar mot påsk har det dykt upp skumma höns på Konsum.
Det snöar och snöar och snöar and aj lajk it! Jag tog bussen till Salem idag, lämnade och hämtade paket, köpte frimärken och handlade lite på ICA. Sedan promenerade jag hem. När jag passerade den sportlovsöde Skogsängsskolan stannade jag till för just där och då var det helt tyst. Inte ens trafiken hördes. Jag andades frisk vinterluft och tittade uppåt mot alla flingor som kom svävande ned. Ett lätt snöfall. Fluffsnö. Snöknarr! Jag hade en än halva vägen kvar när låren stumnade och blev blytunga och det blev jäkligt tungt den sista biten. Träningsvärken är så heltäckande att den är löjligt. Stånk och stön och mörbultning.
