Snögnek och musik

Långa, avslappnade steg. Avslappnade axlar och nacke. Låt höfterna vara med i rörelsen. Andas! En promenad Ut På Landet tog 85 minuter just för att jag inte gick så fort och det var skönt. Det var som att ha en farthållare i kroppen; jag började med ett tempo som kändes rimligt och sedan höll jag det. Än en gång snöknarr och stelfruset ansikte och det var knepigt att mima med i låttexterna. På en sträcka hörde jag plötsligt ett ljud som jag inte kunde koppla till bara mig Ute På Landet. Jag pausade musiken, men ljudet hördes ändå. Ett sorts gnekande, gnälligt ljud ungefär som det som uppstår när manchesterklädda ben gnids mot varandra. Jag fortsatte att gå och kunde så småningom koppla ihop gnekandet med underlaget i kombination med mina isbuggar. När snön har fått ligga en längre period och packas i omgångar blir den hård och perfekt för att åka spark på. Jag har till och med åkt skridskor på det. Det är första gången jag har hört att det gnekar!

Genkigt sparkunderlag.
Gnekigt sparkunderlag.
Vintervyer från mitt Rönninge.
Vintervyer från mitt Rönninge.
Räcket hemma hos oss. Frrrrost!
Räcket hemma hos oss. Frrrrost!

Dagens låtlisterepresentant är i plural igen. Först ut är Wang Chung med “Let’s go!”. En tretti-plussare som passande nog dök upp medan jag knöt på mig isbuggarna. Det är svårt att sjunga med när man sitter dubbelvikt och knyter skorna. Den är allra bäst på hög volym.

Mot slutet började jag tappa fart trots inbyggd farthållare, benen kändes tunga och då kom Simple Minds med “Let the day begin” och fick fart på mig igen. Den har nog funnits på min lista i nästan ett år, men jag tröttnar inte på den – gåshud! Även den är allra bäst på hög volym.

 

 

Trög lördag

En promenad runt mitt älskade Rönninge. 70 minuter. Härligt vinterväder! Lite folk. Några snöiga vovvar. Tack vare isbuggarna törs jag stolpa på utan att spänna mig. Det var plogat och bra framkomlighet, men det känns i benen att underlaget är småslirigt. Utan MBT eller stavar får jag koncentrera mig på hållningen, att använda magmusklerna. Efter lunch kroknade jag fullständigt. Jag halvsov sittande och lade mig sen ned och tog en ordentlig lur. Najs! Huvudvärk, ryggvärk och magvärk (eller mensvärk), irriterade ögon och smådäbbd i däsad. Det har känts lite trögt idag. Dessutom går det inte längre åt rätt håll med vikten och enligt överenskommelsen med mig själv råder godisförbud tills minst 0,5 kilo har försvunnit. Blä!

Snö 5
3 bilder från dagens promenad.
Den 23 oktober 2015 vid 10-tiden.
Den 23 oktober 2015 vid 10-tiden.
Den 9 januari 2016 vid 10-tiden.
Den 9 januari 2016 vid 10-tiden.

Dagens låtlisterepresentant är Marilyn Manson med “Third day of a seven day binge”. En speciell herre som gör en och annan bra låt. Om jag inte har helt fel förklarade han sitt artistnamn med att alla människor är hälften Marilyn Monroe och hälften Charles Manson. Tänkvärt, tycker jag.

 

Snöknarr och bilder

Det låg ett stort brev hos ICA i Salem som väntade på att hämtas av mig. Det anlände för bara 2 dagar sedan, men jag hade hunnit få 2 påminnelser. Jag förde en inre debatt med mig själv för, trots att jag har skrutit med att jag har sluppit bli förkyld var jag sänkt igår och smått mosig idag. Det som fick mig att verkligen komma iväg var det fantastiska vintervädret med solsken och 14 minusgrader. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte passade på att gå ut. Jag växte upp med den här sortens vinterväder i Kiruna, men här nere blir det en ren och skär happening. Snöknarr, frost och stelfruset ansikte – ålrajt! En rask, kortare promenad på 2 x 25 minuter. Jag passade på att köpa fler ögondroppar från apoteket. Ögonen är ovanligt torra sedan ett par månader tillbaka och jag behöver droppa ett par tre gånger om dagen och den extra torra inomhusluften gör att jag får droppa ännu fler gånger.

Rönninge sett från gångbron mot Salem.
Rönninge sett från gångbron mot Salem.
Solen är trött, men den tar sig uppåt lite mer för varje dag. Det var inte många människor i rörelse vid 10-tiden och Säbytorgsskolan har jullovsstängt.
Solen är trött, men den tar sig uppåt lite mer för varje dag. Det var inte många människor i rörelse vid 10-tiden och Säbytorgsskolan har jullovsstängt.
Ett skyddande täcke av snö.
Ett skyddande täcke av snö.

Jag fortsätter att prova mig fram med Photo Editor-appen och hittade en möjlighet att göra kollage med de bilder jag är extra nöjd med. Titta!

Flaten 18

Känner ni till den nya trenden med målarböcker för vuxna? När jag var liten gick det åt många målarböcker och jag fick lust att prova det igen. Jag tänkte att det kanske är mindre ansträngande för handen att måla än att rita.

Den är inbunden och känns lyxig.
Den är inbunden och känns lyxig.

Det fungerade bättre med färgpennor än med tuschpennor eftersom jag kan måla fram och tillbaka och runtrunt utan att det blir fult. Dessutom kan jag leka med nyanser på ett annat sätt. Det är rogivande och de har naturligtvis redan gjort undersökningar som visar på positiva effekter på hjärnan och stressnivån. Behöver jag säga att det är ett lysande tillfälle att lyssna på en bok?

Målarbok 2

 

Genomkörare

Stavgång i 60 minuter. Jag tog det lugnt i början och var frestad att korta av den planerade rundan, men jag är glad att jag inte gjorde det för det var en runda med få backar vilket gjorde att jag lättar fick in rytmen och flytet. Det var jätteskönt och jag fick hjälp av flera bra gånglåtar! När jag hade 1/4 kvar blev jag trött, men då kom “Said too much” och trots att den är snabb fick jag in takten och lyckades hålla den hela låten, 3 minuter och 35 sekunder som blev rena ruschen. Endorfiner och lycka! När jag kom hem blev det 30 knäböjningar (25 igår) och sedan stretchade jag. Jäklar vilken genomkörare kroppen fick idag! Igår lade jag till det gröna gummibandet till knäböjningarna för det känns stabilare plus att höftmuskeln tränas, men det var inte bra för höger fot och resten av gårdagen och idag har jag haft riktigt ont. Idag hade jag skor på mig när jag körde knäböjningarna och det ska jag ha i fortsättningen.

Sned och vind och lite övergiven så här i november.
Sned och vind och lite övergiven så här i november.
Samma brygga i slutet av mars. Troligen vid samma tid på förmiddagen, men ett helt annat ljus.
Samma brygga i slutet av mars. Troligen vid samma tid på förmiddagen, men ett helt annat ljus.

En av de saker jag tycker om med Rönninge är att vi som är ute och rör på oss hälsar när vi möts. Inte alltid, men ofta. Just idag hände det flera gånger. Det är samma sed som man har när man möts i skogen eller ute på fjället. Det känns bra och ger ett vänligt intryck.

Dagens låtlisterepresentant är The Mowgli’s med låten “I’m good”. Den kom direkt efter ovan nämnda endorfinkick och kanske var det därför jag tog till mig den positiva refrängen.

I’m good, I’m good, I’m good, I’m good

I’m living life just like I should

Wouldn’t change it if I could

I’m good, I’m good, I’m good

När jag passerade förskolan såg (och hörde) jag 3 småtjejer, ca 5 år och jag hade hunnit förbi när en av de sa:

“En till tjej som joggar! Vi måste fråga vad hon heter!”

“Vad heter du?”, frågade nummer 1.

“Ewa”, svarade jag. “Vad heter du?”

“A”, svarade hon.

“Min mormor heter Eva!”, utbrast nummer 2.

“Ett fint namn.”, konstaterade jag.

“På min förra skola fanns det en som hette Eva.”, sa nummer 1.

“Jag hade en fröken en gång som hette Eva.”, inflikade nummer 3.

“Det är jättemånga som heter Eva!”, utbrast nummer 2.

“De är överallt!”, svarade jag och slog ut med armarna.

“Jaa!”, svarade 2:an.

Porten till Paradiset

65 minuter stavgång och idag var det riktigt svalt, nästan kyligt och det gillar jag. Jag måste ha haft ett bättre tempo än jag trodde för det var en lång runda och bitvis var det tungt. Ont i vristerna. Snytpauser och fotostopp. Förkylningen sitter bara i näsan nu. Ungefär halvvägs pausade jag eftersom jag blev trött och när jag började gå var det Marilyn Mansons tur att hålla mig sällskap och det gjorde han bra. Låten visade sig vara en bra gånglåt och jag ångade på igen.

Porten till mitt Paradis kallas för Rönninge port. Här passerar jag ofta, både till fots och i bil och någon enstaka gång i buss.

Vägen som viker av till vänster i bild är en av rutterna till Salem centrum (bilväg). Uppåt i bilden är vägen mot Rönninge centrum och där byggs det just nu en rondell och det är stökigt och bullrigt och jag undviker att gå där. Vägen nedåt leder bl.a. till motorvägen.
Vägen som viker av till vänster i bild är en av rutterna till Salem centrum (bilväg). Uppåt i bilden är vägen mot Rönninge centrum och där byggs det just nu en rondell och det är stökigt och bullrigt och jag undviker att gå där. Vägen nedåt leder bl.a. till motorvägen.                                                 

Stavgång och mobilvård

60 minuters stavgång runt Flaten. Flåsigt, men inte tungt och alltid lika skönt att komma ut! Det kommer visst att bli minusgrader nattetid under den här veckan och det kändes i luften och vindarna att nypet är lite vassare.

Det finns 2 vägar ned till stationen, de är lika långa, men den ena innehåller 3 trappor till utöver de 3 som inte går att undvika när jag ska hem och därför är det väldigt sällan som jag väljer den vägen. Nu när de bygger parkeringen och det är ett jävla oväsen har jag börjat ta vägen med trapporna. Oväsen eller ont i knäna – man har alltid ett val.

En av nedgångarna till Rönninge station.
En av nedgångarna till Rönninge station. Långa skuggor vid 10-tiden. 

Jag vill rekommendera McAfee antivirusprogram. Pär har installerat det på min dator och i min mobil. Det är 2 dagar sedan och det fungerar lysande! Datorn mår tydligen bättre för den har slutat sina ändlösa försök att få mig att leta upp ett antivirusprogram. Mobilen mår fantastiskt bra. Den blir inte lika varm längre och den laggar inte när jag lyssnar & spelar samtidigt. Jag avinstallerade 3 av de 4 appar jag skrev om tidigare (jag behåller Cooler Master tills vidare). Det är en provperiod på 1 månad och sedan kostar det 749 kr/år och det är ingen egentlig begränsning för hur många enheter man installerar det på.

 

Det känns lättare

80 minuter stavgång. Det var jäkligt skönt och det gick bra, men herrejösses vad jag blev trött! Det blev flera snytpauser (ja, jag är fortfarande förkyld) och mot slutet blev det armarna-känns-som-spagetti-pauser och den sista biten från centrum hade jag knappt styrfart. Det var länge sedan jag gick en längre runda med stavarna och de nya har dessutom ett större motstånd, 6 kg jämfört med 4 kg i de gamla, så naturligtvis tar det på armarna. Det nästan bästa med dagens runda var att jag inte fick ont i någon av fötterna efteråt. Jag är glatt överraskad och lättad! Ingen Voltaren-salva, inga värktabletter.

Det har varit en väldigt behaglig lördag. Efter stavgången tog jag en spa-dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb och rejäl insmörjning med Essex. Som efterrätt på lunchen åt jag en kanelbulle (kanelbullens dag i morrn, gott folk!). Den var inte så färsk som jag föredrar och ändå åt jag hela och den var stor. Jag blev proppmätt. *rap* Jag lackade tånaglarna och läste medan lagren torkade och sen tog jag en tupplur i soffan och väcktes när middagen var färdig. Jag – en lyxhustru! Den vanliga te & lässtunden och nu datorn. Tillvaron känns i det stora hela lättare och då menar jag inte bara att 1,8 kg har försvunnit utan att jag slapp ha ont i fötterna och att jag – fanfardax – har fått en läkartid hos en svensk läkare som jag har träffat förut och som jag vet har arbetat på vc:n i flera år. Det känns som att vinna en högvinst!

Flaten byter sakta men säkert till höstskrud.
Flaten byter sakta men säkert till höstskrud.

 

 

 

Skrivövning: en lokal nyhet

Det var inte svårt att hitta en lokal nyhet med tanke på att de håller på att göra om hela Rönninge centrum och jag valde att skriva lite om den senaste parkeringen. Det finns många sätt att skriva som en journalist på och här är mitt allra första försök.

Förändring

Det handlar om förändring. Utveckling. Framåtskridande. När jag flyttade från Södertälje till Rönninge kändes det som att flytta ut på landet, från höghus till grönska. En känsla av småstad i stället för förort trots att det inte ligger längre än tre mil från Stockholm eller 25 minuter med pendeltåg. Ett torg med en Konsumbutik, en pizzeria, en frisersalong, ett café, en tobaksaffär och en blombutik. Låga hus och en boulebana. Gångavstånd till Garnudden med flera badplatser. Flera promenadvägar runt Flaten. Det har gått 16 år och naturligtvis har Rönninge förändrats. Fler och fler väljer att flytta hit och då behövs bostäder och villorna står tätt nu, men det finns alltid de som vill mer. Det behövs fler bostäder och ju fler som flyttar hit desto större blir kraven på ett ”levande centrum” med fler affärer och infartsparkeringar. I år var det dags att dra igång den första etappen som innebär en cirkulationsplats (rondell på vanlig svenska) och så småningom ett utökat område för busstrafiken. Det har varit rörigt och bullrigt med flera trafikomläggningar och jag har undvikit att promenera där. Det känns inte bra när det inte går att få en överblick av trafiken och jag måste kila hit och dit som en skrämd råtta. I anslutning till pendeltåget finns en stor parkering och för ett par år sedan utökades den, men det räckte inte och den har utökats ännu mer på bekostnad av träd. Just nu byggs ännu en parkering i anslutning till den ursprungliga, men på andra sidan Centralvägen. Det växte flera höga, lummiga träd där. Riktigt varma sommardagar brukade jag gå i deras skugga i stället för på den stekheta trottoaren. De stod direkt nedanför en bostadsrättsförening och det var knappt att takåsen syntes bakom det lövrika grenverket. Nu är allt borta. Husen står blottade ända ned till grunden som oskyddade tandhalsar. Det ilar i mig av obehag.  När jag protesterar mot det här på Facebook blir jag anklagad för att vara en motståndare till utveckling. Jag tycker om träd och grönska. Det ramar in det modernt hårda och för med sig färg och syre. När man skövlar träd i syfte att ge plats för något så trist som en parkering är det ett högljutt sätt att deklarera att inget är beständigt. Det handlar om förändring och jag tycker inte om det.

Det här med Facebook

För ett tag sedan såg jag en 2 minuter lång film där en kille förklarade vad som är yttrandefrihet. Den var väldigt bra. Yttrandefrihet innebär, i korthet, att du kan säga och skriva vad du tycker utan att fängslas, hotas eller avrättas. Det är inte samma sak som att du kan säga och skriva vad du tycker utan att kunna stå till svars för det. Att kunna säga och skriva vad man tycker är inte liktydigt med att alla måste hålla med dig. Här följer en distinktion: det är en sak att inte hålla med någon och en helt annan sak att kalla människan för idiot för att du inte delar deras åsikter. Jag tycker att det här är oerhört viktigt för det påverkar stämningen i samhället. Det påverkar stämningen på Facebook. Jag har varit med där i knappt ett år, jag skriver inte särskilt många inlägg själv utan klickar mest på gilla-knappen och kommenterar. Den senaste veckan har jag dock skrivit 2 inlägg, helt olika i 2 olika grupper och kommentarerna jag har fått gör att jag blir så leds på människan.

I Rönninge-gruppen skrev jag om den nya parkeringen och att jag inte tycker om att så mycket grönska försvinner. En pojkspoling kommenterar inlägget med ” Någonstans måste man bygga. Ett väldans fjantande med att allt är så skyddsvärt. Här har vi ett träd. Det skyddar vi. Här har vi en stad. Den skyddar vi. Jamen hur ska bostäder, resande och allt sånt där bli till då?” Jag svarade att det är möjligt att det måste byggas, men att jag ju inte behöver gilla det. “Nej, du måste inte gilla det. Precis som att man inte måste gilla utveckling och förnyelse.” Där drog jag mig ur diskussionen för det är ingen idé. Det kom fler kommentarer från andra och efter ett tag skrev jag att jag stängde ner eftersom det hela spårade ur. Som vanligt. 

Igår delade jag en bild från Pinterest med några visdomsord från JK Rowling och Harry Potter-böckerna. Jag skrev att det inte bara är en fantastisk berättelse utan att den förmedlar en hel del visdom. “Vet inte om du är ironisk eller inte, Ewa. Var ju inte så jätteoriginell “visdom” i de exemplen precis…” Jag svarade att jag inte var ironisk. Nästa kommentar, från en annan man: “Tacka vet jag Tolkien. Full av klokskap och visdom. Inte så ytlig som Harry Potter..” replikerades av han med ironin “Å andra sidan är ju Harry Potter-böckerna skrivna för typ 12-åringar, för dem kan säkert böckernas “visdom” kännas ny. Men funkar inte för oss gamla 60-talister…” Jag svarade att jag är född 65 och inte det minsta ytlig. “…sentenser som t ex “människor är bra på att välja det som är dåligt för dem” (som nämns här ovan) möjligen kan kännas kloka när man är 12, men är VÄLDIGT banala när man fyllt 50.” Och så vidare. Även här lade jag in en kommentar om att jag stängde ned eftersom det hela spårade ur. Som vanligt.

Varför, VARFÖR kan man inte nöja sig med att säga att man inte håller med?! Varför, VARFÖR måste man dänga till och förringa och förlöjliga?! Om du inte håller med, varför då kommentera över huvud taget?! Dra in taggarna för jösse namn!

Jag är känslig. Jag har blivit känsligare med åren eftersom jag drar mig undan. “Tuffa till dig då!” Varför det? Varför ska jag anpassa mig till ett samhällsklimat som får mig att må dåligt? Jag vill inte!

Vad får ni ut av det, ni som alltid har svar på tal och som alltid letar efter att starta diskussioner? Jag vet att den som hela tiden har ett behov av att dänga till, förringa och förlöjliga egentlige mår dåligt. Jag tröstar mig med det och är glad för att det inte är jag som mår dåligt.

Splittrat flyt

I morse gjorde jag en framåtböjande rörelse som fick vänster skulderblad att knasa sig. Det är väl en sorts sträckning längs med skulderbladet som gör ont när jag rör mig och som nu har utvecklat sig till spänningsvärk i nacken och huvudet. Jag använder massagekudden för andra gången och sen får jag prova värktabletter. Sträckningen utgjorde inget hinder för stavgång och det blev 65 minuter runt Flaten. Det är länge sedan jag gick den rundan beroende på att de bygger en rondell vid busshållplatserna och det är allmänt bullrigt, svårframkomligt och svårt att få en överblick av trafiken. Rondellen utgör steg 1 av förnyelsen av Rönninge centrum.

Stavgången gick hyfsat, men flytet splittrades av ett märkligt fenomen som det nu är tredje gången det uppstår. Jag lyssnade på musik när volymen sänktes till noll. Eftersom det inte var första gången har jag funderat mycket på vad som ligger bakom. Är det något som trycker på volymknappen? Nix. Har jag Spotify/ljudboken i offline-läge? Jäss. Kan det vara du-har-för-hög-volym-akta-hörseln-spärr som slår till? När jag lyssnar på bok på tåget behöver jag ha betydligt högre volym och då dyker varningen upp, men volymen sänks inte av sig själv. Är det fel på själva mobilen? Stämmer inte för det här inträffar inte när jag är hemma. Infrastruktur. Från i vintras har infrastrukturen byggts ut runt om i Rönninge och det har varit ett väldans grävande och byte av elskåp och Fenomenet uppstår oftast i tät bebyggelse. All fiberoptik och trådlöst och fjärrstyrt och blue tooth leder förmodligen till så mycket aktivitet att småkrascher inträffar. Det är vad jag tror. Hur som helst fick jag stanna flera gånger för att vrida upp volymen igen, så flytet splittrades och den sista biten tappade jag både farten och suget.

Det har vänt nu. Helgens oväder med kraftiga vindar, hällregn och åska jagade bort den sista sommarvärmen. Det är fortfarande varmt i solen, men vindarna har ett nytt nyp i sig och idag var första gången som jag stängde fönstret för att det blev för kallt och idag är första gången som jag hade dubbla strumpor samtidigt som jag använde filten i soffan. Välkommen, härliga höst!