Provsmakningen fortsätter

Jag gick den korta rundan idag och det var skönt att komma ut, men det var tungt. En konstig orkeslöshet som gav mig känslan av att jag inte hade varit ute och rört på mig på flera månader. Jag vaknade med huvudvärk som, tyvärr, inte lindrades av frisk luft & rörelse och jag var yrslig. För precis 3 månader sedan vaknade jag efter en tupplur i soffan och hade ett fenomenalt lock för båda öronen, mådde illa och var så yr att jag vinglade. Det släppte lite i taget över några dagar, men faktum är att jag dras med en hörselnedsättning på vänster öra. Vid det senaste läkarbesöket kunde han inte se något i öronen. Den täppta känslan går att leva med, men den senaste veckan har det börjat pipa. Ett svagt, ihållande pip. Det är svårare att stå ut med, så jag ska boka en läkartid och förhoppningsvis skickas jag vidare till en öronspecialist. Jag tror att det är en nerv som har kommit i kläm särskilt som det kom efter att jag hade legat ned.

Jag städade igår och jag blev överraskad och besviken över att de där timmarna av rännande fram och tillbaka inte innebar fler än dryga 1000 steg. Meh!!

Jag fortsätter att prova mig fram genom Itrims olika måltidsersättningar på LVCD- och VCD-nivå. Tidigare i veckan provade jag Pasta Italiano. Den varken doftade eller smakade bra. Idag provade jag Paella och den var nästan värre. Den luktade fisk (ett av aromämnena enligt innehållsförteckningen) utan att innehålla det och den smakade urk. Jag fick i mig 3 små tuggor och sedan fick det bli en hallonsmoothie i stället. Det går inte att dölja brist på naturliga smakämnen genom att krydda järnet (cayennepeppar). Asian Ham & Mushroom-soppan var okej även om ingefära och cayenne brände på tungan. Nu ikväll valde jag en müslibar som kvällsmål, Muesli Cranberry som var god med ett bra tuggmotstånd som ger en mättnadskänsla. De här produkterna i kombination med motion och en jävla massa vatten verkar fungera för att få mig att gå ned i vikt och jag väljer att nöja mig med det för om jag – som jag gjorde när jag skrev det här – börjar titta på innehållsförteckningarna, ja, då får jag lust att sluta. I det stora hela försöker jag undvika konstiga tillsatser och konserveringsmedel, E-nummer och lättprodukter, så det känns inte helt bra att hälften av mina måltider just nu består av just det.

Kompromiss = balans

Jag överväger att börja sova med stegräknaren fastklämd på pyjamasen för inatt var jag tvungen att gå på toaletten 3 gånger och ska jag fortsätta på det viset kommer jag att gå miste om många steg! Det är ett jäkla spring även dagtid. Jag lyckas oftast få i mig de rekommenderade 2 literna med vatten och så dricker jag ungefär 6 muggar te varje dag och sedan är ersättningarna (soppa, shake och smoothie) baserade på 2-3 dl vatten – det kluckar om mig.

Jag tränar kontinuerligt på att kompromissa. Den senaste lektionen var ju förra veckan när jag var tvingad att inse att det inte är helt kört bara för att jag inte klarar 3 veckor på enbart ersättning. Idag har jag haft en vilodag eftersom jag, i ren och skär entusiasm, har kört slut på mig genom att promenera varje dag utöver den omställning som Itrim för med sig. Huvudvärk, ryggvärk och vansinnigt trött. Att jag inte promenerade idag innebär inte att jag kommer att gå upp i vikt. Det innebär inte att jag aldrig mer kommer att träna. Det innebär inte att jag har misslyckats. Om jag väljer att vila en dag eller om jag, någon enstaka dag, äter mer än det är tänkt att jag ska, så innebär det inte att jag förblir fet. Det tar bara lite längre tid för mig att nå målvikten. Jag måste våga kompromissa för att få balans. Nolltoleransen passar inte in i det här sammanhanget.

Slutmålet med viktminskningen är 70 kg och att inte gå upp igen. Tidsplanen är 2 år. Jag ska träffa min coach i början av april och det är tänkt att jag ska ha gått ned 10 kg tills dess dvs. jag ska väga runt 97 kg. För att göra den här resan mer hanterlig och för att uppmuntra mig själv kommer jag att ha delmål på vägen med någon form av belöning som kan utgöras av allt möjligt så länge det inte handlar om mat eller att äta. Mitt första delmål blir 99,9 kg – jag ska under 100. Av måndagens vägning att döma har jag 4,8 kg kvar. Ingen tidsgräns, endast ett delmål.

Minns ni att jag tipsade omLätt att sova och somna om“? Det någon vecka sedan jag lyssnade på den senast, men det är nog dax igen. Jag sover inte bra och om jag ska fortsätta med flera nattliga toalettbesök är det en fördel om jag kan somna om lite fortare än vad jag lyckades med inatt. Det är förmodligen tänkt att jag ska lära mig genom att lyssna på boken för att inte vara beroende av den för att somna, men det struntar jag i. Camilla Gyllensvan är fantastiskt behaglig att lyssna på och även om jag 9 gånger av 10 somnar innan boken är slut vet jag att hjärnan tar den till sig eftersom hörseln är det sista sinnet som försvinner.

Från svart till vitt

Att jämföra gårdagen med idag är att jämföra svart med vitt. Inatt sov jag gott. Jag vaknade lugn och utan huvudvärk. Gröt med bär och mjölk till frukost (jag glömde att koka ett ägg!). Sedan skulle jag gå till Konsum och fick knappt upp ytterdörren. Det föll en massa snö igår – 15 cm, minst – och inatt och den har blåst ihop i drivor. Jag fick sopa mig nedför trappan och pulsa fram till gatan där det var plogat. Men jag orkade. Och det var skönt, så skönt att få komma ut! När jag kom hem skottade jag vår gång och sedan pulsade jag till baksidan för att ta bort snön från fågelautomaten som hade grottat igen. En helt annan ork än igår! Till lunch åt jag och Elin omelett med tomat och parmaskinka till och så te efteråt. Gott, gott, gott! Itrims kycklingsoppa till middag och så en skogsbär-shake nu på kvällen. Jag är hungrig, men jag mår inte dåligt. Stor, befriande lättnad!

Inte som bergochdalbana utan som en jojo

Far åt helvete vilken jobbig dag!! Jag sov inte bra i natt. Allt vattendrickande gjorde att jag fick gå på toaletten 2 gånger och så har jag växlat mellan att svettas och frysa. Jag vaknade med huvudvärk och ångest och hade svårt att få i mig äppelgröten utan mjölk (det ska ju vara lättmjölk och nåt sånt skräp har jag inte hemma). Det var 7 minusgrader och strålande sol och jag längtade ut, men jag orkade inte. Kroppen vägrade. Jag lade mig igen. Svettades och frös, men somnade till vid halv 10 och sov till 11. En snabb dusch hjälpte lite för att få bort unkenheten. Ångesten kom och gick hela.Jävla.Tiden. Vad har jag gett mig in på?! Jag vill inte göra det här!! Jag vägrar att gå tillbaka till lättprodukter!!! Jag vill inte, vill inte, VILL INTE! Försök ta 1 dag i taget. Jag kommer aldrig att få äta godis igen! Jag orkar inte…. Huvudvärk!! Det var ingen bergochdalbana – det var en jojo. Uppochned, uppochned, uppochned, uppochned, uppochned. Jag lyckades lugna ned mig och tänka att det är frivilligt, det är ingenting jag måste (även om Itrim kommer att dra 700 spänn i månaden i 2 år…). Och direkt efter kom paniken över vad jag har gett mig in på och att jag inte klarat av ens 2 dagar. Jag försökte titta på film, men kunde inte koncentrera mig. Huvudvärk och ångest och vattendrickande. Illamående. Som pricken över i kände jag mig uttråkad av att inte kunna koncentrera mig. Mer panik. Vid halv 15 dök jag rätt ned. Då gav jag efter. Låg i fosterställning i soffan. Jag vill inte göra det här! Jag vill dricka te med socker och röd mjölk och äta rotfruktsmacka med mycket leverpastej!! Jag vill inte vara fet… Jag vill gå ned i vikt och köpa nya kläder! Jag är så sugen på ferrarisar…. Du kan glömma allt vad godis heter för i fortsättningen kommer det bara någon enstaka “undantagsdag”! Är det verkligen värt det?! Om jag hoppar av det här kommer jag att ångra mig, det vet jag. Jag vill inte, vill inte, VILL INTE!!! Jag började gråta. Jag vankade fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket och fick obehagliga minnesbilder från vintern 2011/12. Och jag fortsatte att gråta. Då kom jag på att jag kunde ringa IB och hon tyckte det att det var bra att jag ringde och att hälsan kommer alltid först vilket betyder att om jag mår så dåligt av enbart måltidsersättning måste jag ändra metod. Nu ska jag äta 2 vanliga måltider (Itrim-stilen alltså) och 2 ersättningar. Efter vårt samtal lagade jag riktig gröt och åt med äppelmos och röd mjölk och 1 kokt ägg. Det var inte gott. Det var nästan äckligt och då fick jag panik igen och ringde till Pär. Och grät. Vi pratade tills jag hade lugnat ned mig. Det är inte kört bara för att jag inte klarar att rivstarta. Det är ett 2-årsprojekt och jag kommer att gå ned i vikt även om det går långsammare. Det är tänkt att metoden ska anpassas till mig, inte att jag ska passa in i en färdig viktminskningsmall. Medan jag pratade med Pär bestämde jag mig för att ikväll skulle jag dricka te. Med socker och fullfet mjölk. Och det gjorde jag! Elin är hemma ikväll och vi drack te och tittade på “Downton Abbey”. Jag tog en extra Lyrica och 2 treo mot huvudvärken. Nu är jag lugn och fin. Jag försöker att inte oroa mig för i morgon…

Rivstart

Idag hade jag den första träffen med min hälsocoach IB hos Itrim. Det var givande, hon var bra att prata med och projektet känns möjligt. Jag börjar med en rivstart för att sparka igång det hela genom att byta ut alla måltider mot ersättning i 3 veckor. Det tuffaste blir att inte få dricka te eftersom jag använder både socker och mjölk. Annars känns det bra att klippa tvärt, att börja om och det är psykologiskt att börja den första måndagen på ett nytt år. Ja jävlar!

Vägningen skedde på en specialvåg som även känner av fettmassa, benmotstånd och vätska. Om det hade handlat om att jag skulle väga mig bara för att väga mig hade jag blivit oerhört nedtryckt, men nu handlar det bara om en startpunkt.

Vikt: 107,7 kg och jag har 70 kg som målvikt. Kontraktet med Itrim är på 2 år.

Fettmassan är 50,8% eller 54,7 kg och bör inte vara högre än 34% resp. 27 kg.

Muskler och ben utgör 53 kg.

Det handlar om VLCD, Very Low Calorie Diet med 4 måltider varje dag. 595 kalorier per dag i 3 veckor och sedan trappar jag upp genom att byta ut en ersättning mot vanlig mat, men det kommer inte att handla om att äta som jag har gjort hittills.

Det här är min mat de närmaste veckorna fram till nästa träff med IB.

Jag åt ju frukost som vanligt även om det var litet tidigare än jag brukar, men lunchen bestod av kycklingsoppa, middagen utgjordes av äppelgröt med kanel och som mellanmål (jag tänker kalla det kvällsmål) drack jag en shake med skogsbärssmak. alltihop är helt ok smakmässigt.  Jag var tvungen att kånka ned mikron från övervåningen och nu står den och tar upp hopplöst mycket utrymme på köksbänken. Som komplement till dessa festliga måltider bör jag bälga i mig minst 2 liter vatten om dagen. Te är – TYVÄRR! – inget alternativ, men jag får trösta mig med Pepsi Max när jag vill ha något med smak. IB påpekade att den tvära omställningen kan leda till att jag inte vill ha socker i teet i fortsättningen. Det skulle lösa många problem!

Jag är hungrig och sjukt trött och fryser och har huvudvärk. Humöret går upp och ned som en jojo och pendlar mellan hopplöshet och möjlighet. Jag väntar på att få gå och lägga mig, men först ska Selma få vara ute och skutta ett par timmar.

Dag 1 av ett 2-årigt projekt är till ända.

 

Biljakt med blytunga ben

Det var ångest och godissug som fick iväg mig på promenad idag. 75 minuter. Igår hade jag vinterjacka och isbuggar, idag tunn jacka och MBT-skor. Från 1 plusgrad ena dagen till 10 plusgrader nästa dag. Med tanke på att vi består av mest vatten är det inte så konstigt om kroppen reagerar på whiplash-vädret med trötthet, ledvärk och huvudvärk. Jag hade bly i benen, i alla fall i låren och det gick inte så fort. Det tog nog upp emot en halv timme innan det lossnade och blev skönt. Jag gick på biljakt. Närmare bestämt ferrarisar med hallonsmak. Mitt senaste dille. De finns inte på Konsum längre – meh!! Pär är sjuk och kommer inte att handla på Stora Coop i morgon som han brukar där de har ferrarisar. När jag började gå tänkte jag mig Ica, men chansade och vek av mot Filmkedjan. Jag gick längs med godisfacken – och de är många! – , men såg inga ferrarisar förrän i slutet av den sista. Vardagsspänning de luxe! Jag skopade i en påse så att jag klarar mig både fredag och lördag.

Begärliga fordon!

MBT-skorna är bättre att gå i, men jag fick lik förbannat ont och jag har känt mig trött och nere resten av dagen. Kroppen pallar inte att jag tränar varje dag. Inte så länge jag släpar runt på en schäfer.

Dagens låtlisterepresentant är Röyksopp tillsammans med Susanne Sundför och låten “Never ever”. En ny favorit! De gjorde “Running to the sea” för något år sedan som jag fortfarande inte har tröttnat på.

Gummiband, hypnos & snarkning

Ämlig är ett bra uttryck. Jag känner mig ämlig. Jag tränade med gummibanden idag. Fullt program för överkroppen och medium för benen. Småtungt, men skönt. Jag var medveten om att jag spände nacken i några övningar och försökte motverka det, men jag har lätt ont nu på kvällen och jag misstänker att det kan gå över i spänningsvärk som Treo inte biter på, så jag överväger att mota Olle i grind genom att ta Treo nu. Det blir 5:e dagen i rad i så fall och det gillar jag inte. Det har handlat om huvudvärk, ryggvärk och ont-överallt-värk. Jag var ute med stavarna i söndags och har haft ont i handleden sedan dess. Trött. Irriterade ögon. Täppt i näsan. Kort sagt: jag känner mig ämlig. Men det är oxå dax att göra ett kors i taket för jag har fått en tid hos min läkare den 19 december!! Jajävlariminlillalåda! Jag måste lämna prover igen. Meh!

Hypnosen går nu in i vecka 2 av 3. Jag har gått ned 3 hg den senaste veckan. Det fungerar! Hahaha.

Snark-kriget har startat igen. För några månader sedan kom jag ju underfund med att Pär sover dåligt vare sig jag ligger bredvid och snarkar eller inte. Och vems är egentligen problemet?! Nu är vi tillbaka i varannan natt på soffan och ärligt talat har jag inget emot det. Det är skönt att få sova själv utan att ha dåligt samvete för att jag snarkar. Nu har jag ju fattat beslutet att jag ska gå ned i vikt. SKA. Pär är övertygad om att jag kommer att sluta störa honom om nätterna bara jag går ned vikt. Som motprestation till min viktminskning har jag bett honom att ta tag i sin dåliga sömn för det påverkar ju hans hälsa. Min hälsa för hans hälsa och det vinner vi båda på.

Dagens låtlisterepresentant är Lucius med “Pulling teeth”.

Google plus uteslutningsmetoden

I förrgår, efter den korta Stockholmsturen, somnade jag i soffan sent på eftermiddagen. När jag vaknade hade jag lock för vänster öra och det susade och jag var yrslig och vinglig. Vad fan nu då?! Min första tanke var att jag började bli fett leds på att det, varje gång jag tycker mig ha fått något så när ork tillbaka, dyker upp nåt nytt skit. Jag försökte att få bort locket för örat genom att hålla för näsan och blåsa ut, gäspa stort, tugga tuggummi, men icke. Jag kollade blodtrycket (132/90) – inget alarmerande. Jag googlade och genom att pricka av det jag inte upplevde som illamående, kräkningar, kraftig huvudvärk, synrubbningar etc. återstod förkylning (nä, jag är inte förkyld) eller spänningar i nackmusklerna (mycket troligt) eller kristallerna i örat (det har jag varit med om förut). Yrseln var av den gungande varianten och inte den snurrande som jag, tyvärr, har blivit van vid och den här var obehagligare. Igår kändes det bättre. Öronlocket var kvar, så jag sprayade med Vaxol utifall det handlar om vax. Idag är öronlocket borta. Tror jag. Det susar inte längre, men jag känner mig fortfarande lite vinglig.

Med hjälp av stavarna gick jag tur och retur Salem (20 + 25 minuter) och det var inga större problem. Det var skönt! Dit hade jag riktigt bra tempo och fick ett meditativt flyt tack vare andningen: in-in-uuut, in-in-uuut. När jag skulle gå hemåt igen ramlade orkeslösheten över mig och yrseln med den, men då drog jag bara ned på farten.

Dagens låtlisterepresentant blir “Life itself” med Glass Animals.

Inaktiv och smärtfri

Det händer inte mycket nu. Jag har inte varit utanför dörren på en hel vecka. Varje kväll har jag lagt mig med föresatsen att promenera nästa dag, men jag kommer sällan ur sängen före halv 11. Jag har ingen lust att känna mig andfådd eller att få ont. Den här inaktiviteten är inte bra, men jag har varit smärtfri i flera dagar och det ger mersmak. Inte ens huvudvärk. Det ligger en förkylning och lurar och det är ganska bra att ha den att skylla på. Jag försöker att inte känna mig stressad eller pressad av det här för jag vet att det går över. Plötsligt en morgon orkar jag upp när larmet väcker mig klockan 8 och så kommer jag ut och iväg av bara farten.

 

Tillfredsställande

Jag har varit trött idag och haft ont i ryggen hela dagen. Efter lunchen tränade jag med gummibanden. Upptrappningen hade nått fram till ett medium-pass; nästa gång blir det ett fullt. Uppvärmningen var ganska tung, likaså den första övningen, men sedan lossnade det. Orken fanns där under ytan tillsammans med koncentrationen och samarbete från kroppen. Vad skönt det var! Ett träningspass som piggade upp. De 2 minuterna på balansbrädan blev inte ens 1 minut innan vänster vad knöt sig. Att duscha efter ett lyckat träningspass är bland det mest tillfredsställande jag vet. Ljuvligt! Dessvärre fick jag en överjävlig huvudvärk efteråt förutom ryggvärken. 2 Treo. Jag har tagit värktabletter 4 dagar i rad och det gillar jag inte.

Dagens låtlisterepresentant blir Freischwimmer med en ny version av The Mamas & The Papas 70-talshit “Calironia Dreamin'”. Jag har lagt in originalversionen nedanför.

https://youtu.be/N-aK6JnyFmk