#Blogg 100 del 60

En övning om inlevelse och upplevelse av ett föremål. Jag valde burhyllan i köket för den har skönhet och skavanker, ljud och dofter.

En förvaringshylla från IKEA av den allra enklaste sorten i omålad furu där ådringar och kvisthål inte döljs, men den är slät och len utan flisor och hack. Den typen av hylla som ofta finns i källaren eller garaget för att fyllas med färgburkar och förvaringslådor och annat som man inte vill ha inne i bostaden. Just den här hyllan står längst in i bostaden, i dess hjärta: köket. Den används till förvaring av brickor, formar och köksassistenten, men det huvudsakliga syftet är som bostad åt fyra marsvin. På bottenvåningen bor tre av dem och på andra våningen bor det fjärde och hon har en hel våning själv. Burens dörrar utgörs av en ram med grönt hönsnät fastnitat på insidan. De övriga väggarna är också av hönsnät. Det är inte en vacker möbel att ha i ett kök, men ett kök utan marsvin är inte ett riktigt kök. Burhyllan har nog 6-7 år på nacken och är aningens racklig. Burdörrarna är inte längre helt stadiga och går nästan att vicka till en rombform. Hönsnätet är avgnagt på sina ställen som tecken på att frukostgrönsakerna inte serveras tillräckligt fort. På ett ställe hos damerna på bottenvåningen börjar det bli knepigt att hitta ett hål som är tillräckligt hållbart för vattenflaskan. Spånet som täcker burgolvet dammar förfärligt och samlas på allt som förvaras i hyllan. Formarna måste alltid diskas innan användning. Djur luktar och den odör som sprids i samband med burstädningen två gånger i veckan är inget för den kräsmagade, men den försvinner lika fort bara spånet har bytts ut. När jag sitter vid datorn står buren mitt emot. Mimmi, Bibbi och Vera kan jag inte se om jag inte reser mig eller böjer mig ned åt sidan i en dödsföraktande ställning, men jag kan höra dem. De småpratar sinsemellan eller diskuterar högljutt. Höet prasslar eller så klingar pelletsen mot matskålens kanter eller så kluckar det i vattenflaskan. Maja, som har hela andra våningen för sig själv, kan jag se så länge hon inte lägger sig ned för då försvinner hon ”under horisonten”.  En blanksvart figur som rör sig fram och tillbaka mellan sina olika krypin och matställen. Hyllan i sig är inte vacker, men innehållet är det och det är väl så man säger, att ytan inte är det viktigaste.

En kombination av bostad för små fyrbeningar och förvaring.
En kombination av bostad för små fyrbeningar och förvaring.

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 59

Igår hade jag en riktigt…låg…dag, men 2 saker lyfte mig till drägligare höjd: en bok och ett musikstycke. Boken är en ljudbok som handlar om en hund, Gracie. Det var ett medvetet val för djur hjälper alltid. Jag tycker om Matthias Linderoth som uppläsare mycket tack vare böckerna om gatukatten Bob.

Musikstycket är av Bach, “Air on g-string” (eller Beppes godnattstund) som jag har älskat sedan jag var liten. Jag har ofta spelat den i huvudet när jag har haft svårt att slappna av eller somna. Stycket är bäst med en hel symfoniorkester för då blir det mjukt och svävande utan den minsta hårda ton. När jag satt med Selma och kliade henne i nacken letade jag upp stycket på Spotify och när tonerna sssssmmmmööööög genom hörlurarna och in i mina öron spred sig ett lugn som samtidigt gav mig ståpäls.

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 58

“Ulrikas bok” av Maria Gustavsdotter. När det gäller historiska romaner är MG en klippa. Jag har läst de tre böckerna i “Fem pärlor till jungfruns krona”, “Karin Månsdotter” och “Helenas hämnd” och nu den första av 3 böcker om prästdöttrarna. MG har ett avundsvärt flyt i sitt berättande som gör böckerna lättlästa trots att de är fullspäckade av historiska fakta om, framför allt, vardagslivet. Den här var precis lika bra som någon av de övriga, men lämnade ändå en känsla av besvikelse efter sig. Varför? MG vill förmedla de oanade konsekvenser som ett litet hyss för med sig, men det når inte riktigt fram. Hon suger för länge på karamellen. Hysset omtalas titt som tätt, alla är upprörda och förfärade, men det är inte förrän på en av de sista sidorna som man får veta vad det handlar om och det är inte alls i paritet med uppståndelsen, tycker jag. Trots att det framgår att skillnaden mellan man och kvinna var löjligt stor i mitten 1600-talet och att man inte satt blandade i kyrkan tycker jag ändå att det hela faller platt. Faktum är att berättelsen skulle ha klarat sig alldeles utmärkt utan det omtalade hysset.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 57

Jag ringde vårdcentralen för att ta reda på vilka möjligheter det finns att få en samtalskontakt, men det kan jag få endast med en remiss från en läkare. Jaha. Visserligen har jag en läkartid på g, men jag vill ha någon NU. Om jag tar mig hela vägen till psykakuten på S:t Görans, så lär inte det snabba på något. Jag behöver inte mer mediciner. Det skulle vara något som bedövar mig känslomässigt.  (Jag är medveten om att det finns Jourhavande medmänniska o.dy., men jag behöver mer än ett enda samtal.

Keep calm

 

 

 

 

 

Att delta i Blogg 100 innebär att skriva minst 1 inlägg om dagen i 100 dagar. Det finns inga krav på ämne eller längd eller kvalitet. Det är klart att om jag bara skrev “Detta är inlägg numro 5 av 100”, “Detta är inlägg numro 6 av 100” osv. vore det att gör det väl enkelt för mig, men bortsett från det, så förstår jag inte varför så många tycker att det är svårt att få ihop ett inlägg om dagen. Om du över huvud taget tycker om att skriva kan det väl inte vara så svårt.

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 56

De kommer oftare och oftare, dagarna som har ett stort hänglås på sig och jag inte har lust med någonting. Klockan 8 larmade mobilen och jag steg upp direkt eftersom jag var såååå kissnödig. Det var tänkt att jag skulle promenera, men beslutsprocessen petade in många käppar i hjulet. Ska jag gå ut? Orkar jag gå ut? Har jag någon lust att gå ut? Stavar eller inte? Vilken väg? Jag bestämde mig för att duscha i stället och sedan göra en kanna te och knåpa med ett inlägg till SkrivarSidan. Efter dusch och tekokning startade jag datorn. öppnade Word och dokumentet i fråga och sedan blev jag sittande medan markören blinkade i väntan på att något skulle hända. Inget hände. Jag gick in på Apotekets sida för att beställa hem allergimedicin och kolesterolmedicin. När jag ändå var inne gick jag igenom recepten och passade på att beställa Levaxin och Nasonex. Jag kommer till slutet och då slår det mig att receptet på allergimedicinen inte finns med och alltså behöver förnyas. Meh! Ska jag förnya via Vårdguiden? Skulle inte tro det. Det tar ju flera veckor! Då får jag väl ringa vårdcentralen. Frågan som uppstår då är om jag ska vänta några dagar tills receptet är förnyat eller om jag ska beställa det som finns nu och så ytterligare en gång. Jag blev sittande flera minuter och man skulle kunna tro att jag försökte bestämma mig. I själva verket satt jag bara. Inte ens ett försök till beslut. Sedan loggade jag ut. Om medicinerna ligger kvar i kundvagnen, så är det bra, men om de inte gör det så… Jag gick in på FB och gluttade, men det fanns ingen koncentration att läsa inlägg. Jag orkade klicka på en gilla-markering för en sida med kaninbilder. Djur är jag aldrig för trött för! Där finns aldrig några hänglås. Nu ska jag bara vänta på att den här dagen ska ta slut.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 55

Vår torktumlare från Cylinda är bra, men den är inte pålitlig. Den har, precis som tvättmaskinen från samma märkesfamilj, en timer där det är tänkt att jag ska kunna se hur lång tid den behöver på sig innan tvätten är torr och det är självklart att det varierar med mängden tvätt och det är inte det jag stör mig på för jag skriver inte om min torktumlare om det inte vore för att jag stör mig på den. Det jag stör mig på är att timern gissar. Vid ett besök på toaletten ser jag i förbigående att timern står på 3 minuter. 1,5 timme senare visar den fortfarande 3 minuter. Den står i badrummet och kanske är badrummet beläget i en helt annan tidszon, vad vet jag. Det är faktiskt mindre stressande och irriterande att inte ha någon timer alls än att ha en som ljuger mig rätt upp i ansiktet!

Hatten av för drottning Margrethe! Jag citerar: “Ja, vi ska ta emot, men vi ska också berätta vad vi förväntar oss. För det är vårt samhälle som de kommer till. Vi ska ge plats till dem, men de ska förstå vart i världen de har kommit. En plats är inte likadan på andra sidan jordklotet, säger drottningen till Berlingske. Hon lyfter fram vikten av att anpassa sig till det danska samhället. Att följa danska spelregler.” Det finns ingen, ingen som kan säga att det är vare sig främlingsfientligt eller rasistiskt.

Nu har jag haft mens i 1,5 vecka. Vissa dagar är det nästan ingenting, vissa dagar forsar det, men varje dag har jag ont. Innan klimakterieköret satte in blödde jag ca 4 dagar varav 1 max 2 var riklig. Det är ingen picknick…

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 54

Drygt 5 timmars städning av badrum, kök, hall, sovrum och vardagsrum. Kroppen protesterar inte alls lika illa som den gjorde förra gången. Det är 2 år sedan jag dårstädade ett rum i taget (samma rum som idag) och jag vet att jag tjatar, men den gången lärde jag mig hur jag ska få rent och jag har lärt mig hur jag ska hindra lorten från att slå ned sina bopålar. Numera tar det längre tid att städa, men det är det värt. En känsla av att det faktiskt har blivit rent tillfredsställer mig.

“Lycke” av Mikaela Bley med Callin Öhrvall Delmar som uppläsare. Jag lyssnade på boken i lika många timmar som jag städade och sedan raderade jag den från bokhyllan. Det är den sortens deckare som inte kräver något av lyssnaren/läsaren och som inte får mig att reagera eller reflektera, platt och oengagerande. Halvvägs in i boken har det antytts både högt och lågt att huvudpersonen har varit med om något fruktansvärt och tre olika personer hänvisar till händelsen, men författaren drar ut alldeles för mycket på det. Nyfikenheten dör av uttråkning i stället för att stegras och huvudpersonen verkar snarare orimligt engagerad just för att man aldrig kommer till skott. En av karaktärerna är homosexuell och MB försöker få till de klassiska överdrivna karaktärsdragen som bögar alltid tilldelas i film och litteratur, men det faller platt och blir krystat. En dussinroman som jag är tacksam för att inte ha lagt ut några egentliga pengar på mer än månadsavgiften till Storytel. Som pricken över i var uppläsaren usel. För högt tempo och ingen skillnad mellan berättande text och dialog. Varför är det så svårt att få till?

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 53

Nu får det väl för fan räcka! Ständigt detta hänsynstagande och denna politiska korrekthet och tassande på tå ut ifall någon skulle bli kränkt. Försvarsmakten är inte välkommen på nationaldagsfirandet i Umeå eftersom det finns besökare från många olika kulturer och oroliga områden och några kan vara traumatiserade. De som är traumatiserade får helt enkelt intala sig själva att de är i Sverige som inte har varit i krig på 200 år och att de vapen som syns förmodligen inte ens är laddade. För jösse namn! “Vi har fört diskussioner och kommit fram till detta.”, säger Lillemor Elfgren, men med vem har dess diskussioner förts? Inte med de som anses vara traumatiserade. Idoti! Bah!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 52

Fix idé: om lakanen är nytvättade kan jag inte krypa ned i sängen utan att själv ha duschat samma dag. Jag duschar inte varje dag, men när jag har bytt lakan duschar jag utan undantag. Det spelar ingen roll hur trött jag är eller hur sjuk jag är eller hur många 1000 andra saker jag har att göra – om lakanen är nytvättade, så måste jag duscha. En fråga man bör ställa sig när det handlar om fixa idéer är vad som händer om jag inte duschar trots att lakanen är nytvättade. Det värsta som kan hända är att jag ligger sömnlös, men trötthet till följd av sömnlöshet kan leda till vilka gruvligheter som helst. Jag kanske somnar i duschen och drunknar eller så blir äggen hårdkokta eftersom jag är för trött för att komma ihåg att starta äggklockan eller så somnar jag sittande på golvet med Selma och hon passar på att skutta upp på övervåningen (naturligtvis har jag glömt att spärra trappan pga. trötthet) och gnager sönder varenda bok på de nedersta hyllplanen. Ni förstår, eller hur? Därför måste jag duscha innan jag kryper ned i rentvättade lakan!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 51

“Mördaren i folkhemmet” av Lena Ebervall och Per E Samuelsson med Björn Granath som uppläsare. Ett justitiemord som heter duga. Olle Möller fälldes och dömdes mot sitt nekande (1941) för mordet på 10-åriga Gerd Johansson (1939). 1959 dömdes han för mordet på Rut Lind. Båda domarna baserades på indicier och vittnesmål. Han blev misstänkt för mordet på 5-åriga Kerstin Blom, men friades. Den här boken tillsammans med författarnas 2 andra som finns som ljudbok gör att jag förlorar förtroendet för polis- och rättsväsendet. Visst handlar alla 3 böcker om gamla fall och visst har förhållandena förändrats vad gäller polisens arbetssätt, men jag blir kräkfärdig. Slutet av 1950-talet är ändå inte så långt borta – jag känner människor som är födda då och som fortfarande lever! *glimten i ögat* – och även om DNA och datorer inte hade uppfunnits som onekligen underlättar bevisningen, så var polisens häxjakt horribel. De hade inga som helst bevis! Indicier och vittnesuppgifter som vreds och vändes på för att passa in på den person de hade bestämt sig för var skyldig. Alibin ifrågasattes tills de fick svaren de ville ha. Jag kan tycka att polisens bevisbörda av idag kan vara överdriven så till vida att skurkarna inte fångas eller att desläpps ut för tidigt, men när det gällde OM var det för mycket åt det andra hållet. Vad tusan gör man som vanlig medborgare utan pengar, kontakter eller andra påtryckningsmedel när lagens långa arm är ute efter en?! Och så hade vi då den tredje stadsmakten med Aftonbladet i spetsen och senare även Expressen. Den sortens journalistik som hör hemma i det slemmiga mörkret under en sten. Egentligen borde jag undvika den här sortens böcker eftersom inte gör någonting för att förbättra min tro på människan. Jag tycker om verklighetsbaserade böcker, men jag tycker inte om verkligheten.

blogg100-logotype-300x256