#Blogg 100 del 24

Klockan 6 väcktes jag av marsvinens ihärdiga tjoande om att det var frukostdax och eftersom jag ändå måste på toaletten var det lika bra att utfordra alla fyrbeningar och sedan ta sovis. Så blev det och jag sov till 11. Pär köpte en blodtrycksmanschett för ett tag sedan för att hålla koll på sitt blodtryck och eftersom mitt eget blodtryck är helt åt skogen gör jag det samma. Det blir oregelbundna mätningar, men efter måndagens besök hos diabetessköterskan gjorde jag en koll när jag kom hem och resultatet blev lika förskräckligt som hos henne (140/97) och det borde ju innebära att manschetten fungerar. Dagen efter var trycket ännu högre. Det bästa är att ta trycket när man precis har vaknat och idag var det 131/84 och det kändes mindre skrämmande. Jag har haft riktigt högt blodtryck en enda gång tidigare och det var pga. havandeskapsförgiftning och att det har varit högre än vanligt de senaste åren är en följd av att jag har gått upp i vikt. Kalla fakta.

Vad övrigt är, är tråklördag. Jag har gett mina orkidéer omvårdnad och jag har tvättat. Den stora tulpanbuketten som jag fick förra lördagen gick hädan idag. Vila i frid. På eftermiddagen låg jag i soffan och läste och det var det bästa med den här dagen. Jag har hamnat i en ljudbokssvacka igen där ingen bok är tillräckligt bra eller så är uppläsaren en plåga. Gårdagens snö ligger kvar där det inte är asfalt och nu är det faktiskt minus 4 grader. Pär är på Öland och Elin är hos Robin. Det är jag, djuren och mina hostningar här hemma. Jag har skickat in nästa veckas bokblogg till SkrivarSidan, ytterligare ett inlägg är färdigt och jag jobbar på en recension, men huvudet är tomt på idéer, så det går trögt. Vissa gånger räcker inte utrymmet på 400 ord till och andra gånger kan jag inte förstå hur jag ska få ihop så många. Dagsformen varierar lite för mycket…

Snobben skriva

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 23

När jag startar upp internet på min dator är det Googles logga som syns. Vissa dagar leker de med loggan t.ex. idag när det är vårdagjämningen, så växer det fram färgglada ängsblommor och en liten humla surrar runt dem. När jag håller muspekaren över dem syns texten “Första vårdagen 2015”. Jotjena! Det snöar och är knappt plusgrader. Men blommorna är fina.

Uggla

 

 

 

 

 

Föräldraskap är ett känsligt ämne och jag tillhör dem som tycker att om man inte har barn ska man vara jäkligt försiktig med att uttala sig om barnuppfostran, men jag har barn och jag har åsikter och det här är min blogg. Huka er! Förskolan ger de svenska föräldrarna hård kritik och jag håller med dem. Snällt uttryckt säger man att föräldrarna “…är vilsna och har svårt att sätta gränser”. Jag uttrycker det som att föräldrarna saknar sunt förnuft, är fega och vänder sig till sk. experter för allt från blöjbyte till droger. Dagens människa, dagens förälder har tappat kontakten med det enkla och med sin magkänsla. Om du som förälder anser dig vara en hyfsat fungerande, ansvarstagande, medkännande människa som har förmågan att veta var gränserna går, vad som är rätt & fel, moraliskt och omoraliskt, ta dig då en funderare på hur dina föräldrar gjorde för att hjälpa dig att bli den du är. Har du själv dött av att ha tråkigt? Har du fått själsliga men av att dina föräldrar sa nej? Skyller du alla dina motgångar på att du blev uppfostrad med gränser och ansvarstagande? Naturligtvis inte! Avskyr du dina föräldrar för att de gjorde allt det där mot dig? Förmodligen inte! Varför är det då så svårt att göra likadant med dina egna barn?! Att uppfostra barn är det viktigaste som finns, men det behöver inte vara svårt. Ni måste våga tro på er själva!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 22

Jag kom, jag hämtade, jag gick. Det är 3 veckor sedan jag fixade ett nytt id-kort och idag fick jag ihop tillräckligt med ork för att hämta det. Jag kom dit, jag tog en nummerlapp, jag väntade 1 minut, jag hämtade id-kortet, jag gick. Nu kan jag slappna av i 5 år innan det är dax igen. Igår fick jag mitt intyg för förmånstagare från FK och det visade sig gälla i 15 år! Sedan fyller jag pensionär och har rätt till andra rabatter.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 21

Småpanik är ordet för dagen. Jag vaknade med riktigt sväljont i halsen och fick småpanik för att jag ALDRIG verkar bli frisk! Förkylningen ger mig småpanik över att jag inte kan träna nu när jag har fått en annan sorts press på mig (diabeteshetsen) att träna regelbundet. Diabeteshetsen hänger över mig så fort jag stoppar i mig något annat än vatten. “Socker, socker, hur mycket socker innehåller det här?!”. 3 småpaniker blir ångest.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 20

De psykosomatiska stressymtom som jag brukar få är spänningsvärk i huvudet, men för första gången har jag varit med om att det satte sig i ryggen. Sedan fredagens städning, under hela lördagen med kulminering på kvällen, under hela söndagen och även igår har jag haft så satans ont i nedre delen av ryggen att det har varit värkkombon (Ipren + Alvedon) som har gällt ett par gånger per dag. Jag hade ont när jag satt, när jag låg och så fort jag gick omkring. Faktum var att jag ett tag var orolig för att något var permanent fel inuti i ryggen. Det är 5 år sedan jag ramlade i trappan, men sedan jag började med regelbunden styrketräning och promenader har smärtan varit allt mer sällsynt tills nu. Idag, däremot, efter att det stress- och ångestframkallande besöket hos diabetessköterskan är över har smärtan släppt. Poff! Inget mysterium, tycker jag. Psykosomatiskt så det tjoar om det.

“Lunch i sälle av Man of Steel.” skrev jag i ett sms till Pär och syftade på filmen. “Men jag är ju här???” svarade han. Naaaw! Filmen var 2 timmar och 17 minuter och som så ofta är med den här sortens film var ungefär 1 timme sevärd. Resten är bara slagsmål, strider, explosioner och ett förstörelsekalas av guds nåde. Stålmannen ger skurken en snyting så skurken far, inte bara in i väggen utan genom hela jäkla byggnaden. Bra så! Då vet jag att Stålmannen är superduperstark och att skurken är av samma kaliber eftersom han överlevde. Däremot behöver jag inte se samma sak 25 gånger till med den enda variationen att Stålmannen eller skurken åker tvärs igenom fler än en byggnad för varje snyting. Det fanns 2 bra saker med den här Stålmannenversionen: Henry Cavill (som jag har sett i “The Tudors”) som är jäkligt snygg och att filmen handlade om tiden innan Clark Kent började som reporter på Daily Planet, så det var inget fumlande med glasögon av och på hela tiden.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 19

Jag promenerade till besöket hos diabetessköterskan. Det tog 30 minuter och det var tungt och jag pausade för att hosta i varje uppförsbacke, men det var skönt att komma ut och hemifrån. Diabetessköterskan AS var betydligt trevligare att ha att göra med än stolpskottet till läkare. Jag var så inställd på att bli uppläxad, idiotförklarad och pekpinnad att jag var full av ångest och visst ställde hon frågor om hur jag äter och tränar, men det var helt befriat från att jag skulle skuldbeläggas. Hon gjorde det bra! Hon fick mig att bli mer förbannad på läkaren. Jag hade en läkartid den 19 december förra året och lämnade prover 1 vecka innan. Besöket ställdes in av läkaren och jag fick en ny tid den 27 januari hos stolpskottet, men jag behövde inte lämna nya prover. Provsvaren visade höga kolesterolhalter som jag nu medicinerar för samt högt blodsocker, 6,8, som visade på förstadium till diabetes. Blodsockret är ett “här-och-nu-värde” som påverkas av det man har ätit kvällen innan. Förra veckans blodsocker var 6,0. Jag har inte gjort några ändringar i vare sig kost eller motion, så det enda som kan ha påverkat värdet var det jag åt kvällen innan. Stolpskottet hänvisade till ett blodsockervärde som var 5 veckor gammalt när hon slängde ur sig att jag hade förstadium till diabetes! (Diabetes har man med blodsocker 7,0 och högre. Det finns oxå en gråzon för värden 6,2 till 6,9. Har man de värdena utvecklar man oftast diabetes, men det går inte över en natt.) Stolpskottet skrämde mig och gav mig visioner av ett liv med ännu en sjukdom att hålla i schack och ett liv med te utan socker och ett rännande hos sköterskan. Helt i onödan. Diabetessköterskan frågade om jag hade frågor eftersom det var mycket att ta till sig. Det gjorde inte stolpskottet. Jag hade inga frågor eftersom skallen är full med förkylningsslem, men jag fick med mig information och en ny tid om 1,5 vecka för att kolla blodtrycket en gång till för det var helt åt häcklefjäll. AS verkade inte det minsta skeptisk när jag berättade om min träning utan tyckte att det var en väldigt bra balans mellan kondition och styrka. Ha!

Jag fick ett sms i lördags som gjorde mig fundersam och misstänksam. Det var från min okäre bror. Eftersom jag har valt att inte ha kontakt med honom och egentligen inte känner honom längre, så var tonen i det flera rader långa sms:et inte bekant för mig. Det var yvigt och superlativigt och undertecknat med “Brodern”. Varför fick jag det i lördags och inte på själva födelsedagen? Numret tillhör ett kontantkort och gick inte att kolla och jag har minsann lyssnat på tillräckligt många kriminalromaner för att veta att det bara är ljusskygga typer som använder kontantkort. Jag skrev ett kort, men inte ovänligt svar. Jag tycker att det är sorgligt att min första reaktion är att sms:et kommer från en bedragare. Det är sorgligt att jag reagerar med misstänksamhet, men jag hör och läser så mycket om hur folk blir snuvade till höger och vänster. Enligt sms:et kan jag vänta mig ett presentkort i brevlådan och om adressen är handskriven kan jag bedöma om det är från min okäre bror.

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 18

Så mycket sämre! Att städa ena dagen och ha kalas nästa dag är jobbigt i vanliga fall, men nu när jag är förkyld är det helt åt skogen. Jag är trött och jag har ont i kroppen och jag hostar. Det var ganska trevligt igår, men när gästerna väl hade kommit, så kraschade jag. Ingenting (utom förrätten) var gott. Jag hade ont i ryggen. Jag kände mig fet och äcklig. Gästerna tyckte att allting var väldigt, väldigt gott och de hade himla trevlig och det är viktigare än att jag hade trevligt. Vilken fasa om det hade varit tvärtom! Idag har jag tvättat och legat i soffan. Allt eftersom det täppta och snuviga försvinner kommer hostan och jag får nästan panik över att det ska bli lika segdraget som tidigare.

 

Jag fick en STOR bukett med enbart röda och gula tulpaner. Lycka!
Jag fick en STOR bukett med enbart röda och gula tulpaner. Lycka!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyxrester till middag. Gårdagens förrätt plus äggröra. Väldigt bra förkylningsmat då jag har svårt för lagad mat.
Lyxrester till middag. Gårdagens förrätt plus äggröra. Väldigt bra förkylningsmat då jag har svårt för lagad mat.

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 17

Dubbelkalasdax! Elin och jag fyller år med 6 dagars mellanrum och har oftast firat tillsammans med Vårat Gäng. De senaste 3 åren har vi inte haft något kalas alls, varken singel eller dubbel. Vi hade problem med depressioner och ångest och hade ingen lust att fira över huvud taget, men i år känns det bättre. Gästerna väntas vid 15. Den här gången har vi varit så smarta att vi har lånat 2 bord från föreningen och för första gången kommer vi att kunna sitta ordentligt utan att behöva ha armarna klistrade intill kroppen för att inte stöta till bordsgrannen. Gårdagens städning tog på krafterna och jag kan inte påstå att jag är i toppform eller ens form.

Schwarzwaldtårta från Kaffestugan i Rönninge som gör de godaste tårtorna!
Schwarzwaldtårta från Kaffestugan i Rönninge som gör de godaste tårtorna!

 

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 16

Städning större delen av dagen. Nu när jag har lärt mig hur jag ska göra för att hålla ögonen på lorten innan den slår ner sina bopålar, så tar det längre tid, men det är det värt. Gnuggandet och gnidandet från 2013 års dårstädningar är inget jag längtar efter att göra igen. Jag gör 1 eller 2 extra insatser vid varje månadsstädning och idag torkade jag av väggarna i badrummet. Nästa gång planerar jag att skrubba av hörnhyllan vid badkaret och att skura köksgolvet. Jag är trött nu. Och jag har ont lite över allt. Förkylningen tar på krafterna, men jag är inte alls lika däbbd längre.

Jag sover med öronproppar, men väcktes ändå av ett ljud utifrån som förde tankarna till motorsågar och trädfällning. Fasa! Det var stubbfräsning på gång efter höstens vansinniga gallring. En man vallade en maskin som ha kunnat delta i Robotwars om man gick efter utseendet och som fick mig att tänka på ett avsnitt ur “Big bang theory” där de testar en liknande otäcking på en intet ont anande smörgåsgrill. Längst ut på armen satt en sorts sågblad som fräste de kvarvarande stubbarna till flisor med ett påfrestande oväsen.

Robotwars nästa?
Robotwars nästa?

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256