#Blogg 100 del 63

“Hämnaren” av Butler & Öhrlund. 3 steg mot usel. Steg 1: “Uppgörelsen” var hyfsad, men Christopher Silfverbielke började bli tjatig. Trots det kändes det bra när slutet avslöjade att han skulle komma tillbaka. Steg 2: “Erövraren” fick jag aldrig grepp om. Vad var CS ute efter när han gick med i Kristdemokratiska partiet (när han så uppenbart hör hemma hos Sverigedemokraterna)? Visste författarparet vad de ville åstadkomma? Icke desto mindre väntade jag otåligt på att Stefan Sauk skulle läsa in “Hämnaren”. Steg 3: jag lyssnade på 4 timmar av 10. Här korsades en gräns för vad jag stod ut med. CS känns så tjatig och förutsägbar att han är en parodi på sig själv. Jag vet hur han ser på sex, jag vet vad han menar med “uniform”, jag vet vad han anser om politiker, jag vet att det är olycksbådande när han är på bra humör och jag veeeeet vad han anser om invandrare. Blah, blah, blah, för att citera honom själv. De 4 timmar jag lyssnade på var som en dålig porrfilm med en andefattig intrig som skulle hålla ihop de äckliga sexscenerna. Nu har Butler & Öhrlund 2 alternativ som jag ser det: låt CS möta en nemesis som tar andan ur honom – bildligt och bokstavligt –  eller låt honom…..bara dö av obehandlad syfilis eller dålig kokain eller vad som helst. Jag lämnar honom här. Det är inte skojsigt längre.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 62

Intelligenstest. Min inställning till att testa sin intelligens varierar stort. När jag har en dålig dag och inte ens klarar av att ta till mig anvisningarna för hur mikromaten ska värmas, så har jag inget till övers för den sortens test utan anser att det finns så många olika sorters intelligens som inte prövas i såna tester. Sedan finns det dagar när hjärnan sprakar av aktivitet och jag skriver det ena übersmarta blogginlägget efter det andra och påpekar självklarheter för Pär som får honom att utbrista “Värst vad du var smart idag då!”. Såna dagar ser jag IQ-test som en fisig utmaning och googlar efter medlemsansökan till Mensa. Sent igår kväll var jag inne på FB och hittade ett test där jag kunde få veta vad folk säger bakom min rygg. Folk kallar mig tydligen för en “brainiac” som älskar svåra problem och motgångar. Jag kände igen mig i att jag uppskattar en och annan tankenöt, men inte tusan tar jag mig an utmaningar med glada tillrop eller studsar tillbaka från motgångar som en gummigumma, men ok då, om det är vad andra anser om mig… Via det här testet kom jag in på ett IQ-test och med ett strålande testresultat i bagaget kände jag att min intelligens var på topp, så nu jäklar! Det var inget varierat IQ-test utan bestod bara av olika mönster där jag skulle räkna ut vilken bild som passade ihop med de övriga 5. 30 stycken mönsterfrågor. Till slut simmade linjerna och prickarna hoppade framför ögonen på mig och jag bara klickade på den som verkade rimlig. Resultatet blev 119 och det innebär att jag är betydligt smartare än den medelbegåvade Svensson jag trodde att jag var. Ålrajt! Jag som bara gått ut gymnasiet med ett betyg som innehöll hela skalan 1-5 (bara det är en bedrift). Vilket resultat skulle jag få om jag var pigg och utvilad? Det kanske inte ens är mätbart! Det här måste sparas. Ramas in i en dyrbar silverram och sedan hängas upp där ALLA kan se det. Jag klickade på en ruta för att ladda ned det och skriva ut det. “Skriv följande kod och sms:a till 72401”. Klart! Efter 1 sekund kom svaret: “Din kod: 6WDE1C. Du har kopt iq-test. Kundtjänst: 46850522225 iq-tester.se. Pris 50.0 kr.” Whaaat? Vadå köpt? Jag ville bara skriva ut beviset på hur smart jag är. Sedan kom ett sms från Tele2 som jag upplevde som hotfullt där jag satt ensam i en mörk lägenhet med Pär snarkande i sovrummet och endast 4 marsvin och 1 kanin som beskydd. Det stod bl.a. “Om du gör fler sms-betalningar innebär det att du blir kund hos WyWallet och godkänner villkoren.” Da-da-da-daaaa! WyWallet. Jag som gjort mitt bästa för att inte hamna i de klorna! Äh, strunt i det! Klockan var efter midnatt och jag var riktigt trött, så jag gick och lade mig och tänkte inte mer på det förrän i morse. Jag kände mig dumlurad. Nanananaaa, det där var motsatsen till intelligent, bäjbi! Den känslan förstärktes när det inte gick att komma in på web-sidan. Jag försökte flera gånger och skrev in och skrev om web-adressen, men icke. Trots att adressen stämde med den på det utskrivna certifikatet fanns inte sidan. Jaha. Ok. Min IQ är nog närmare 19 än 119, men det räcker väl för att jag ska lära mig av mina misstag och inte göra om dem, eller hur, Ewa?

Några minuter senare har jag provat web-adressen igen och nu dök sidan upp. IQ-tester.se. Där står att läsa att testet jag gjorde handlar om den medfödda intelligensen. Det finns ett för den numeriska intelligensen, men det går jag inte ens i närheten av för jag och siffror går ihop lika bra som Putin och homosexuella. Där står oxå att läsa att det kostar pengar. Till mitt försvar framgick inte det lika tydligt när jag klickade mig fram via det andra “brainiac”-testet. Och så var klockan mycket och jag var jättejättetrött.

Men jag studsar ju tillbaka från motgångar som en gummigumma, så gjort är gjort och min IQ är 119 och jag är smartare än de flesta Svenssons. Sug på den!

Längst ned står det: "Resultaten av IQ-testet är endast avsett att ge en antydan. Det kan skilja sig åt från andra IQ-test."
Längst ned står det: “Resultaten av IQ-testet är endast avsett att ge en antydan. Det kan skilja sig åt från andra IQ-test.”

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 61

Eftersom jag redan har ändrat på min aktivitets-dygnsrytm i och med att jag har upptäckt att jag skriver bättre före lunch, så kan jag väl promenera efter lunch i stället för på förmiddagen. Sagt och gjort! Om jag ska vara ärlig, så var det lite ångest med i bilden och det var den som drev på mig iväg, ut, bort, hemifrån. Det gick inte fort och jag lyckades snickra ihop en helt ny runda som tog 90 minuter, men då hade jag stannat 3 gånger för att fixa till snörningen i hopp om att slippa bortdomnade fötter. Skitskor! Fuck it!! Det var skönt, riktigt skönt att komma ut.

Jag blev lite fundersam över kapningen av den här tallen.
Jag blev lite fundersam över kapningen av den här tallen.

 

 

 

 

 

 

Sjöutsikt de luxe!
Sjöutsikt de luxe!

 

 

 

 

 

 

Jag stannar ofta till vid det här huset för det ligger så vansinnigt fint! En enorm ek och en gärdesgård och så sjön...
Jag stannar ofta till vid det här huset för det ligger så vansinnigt fint! En enorm ek och en gärdesgård och så sjön…

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 60

En övning om inlevelse och upplevelse av ett föremål. Jag valde burhyllan i köket för den har skönhet och skavanker, ljud och dofter.

En förvaringshylla från IKEA av den allra enklaste sorten i omålad furu där ådringar och kvisthål inte döljs, men den är slät och len utan flisor och hack. Den typen av hylla som ofta finns i källaren eller garaget för att fyllas med färgburkar och förvaringslådor och annat som man inte vill ha inne i bostaden. Just den här hyllan står längst in i bostaden, i dess hjärta: köket. Den används till förvaring av brickor, formar och köksassistenten, men det huvudsakliga syftet är som bostad åt fyra marsvin. På bottenvåningen bor tre av dem och på andra våningen bor det fjärde och hon har en hel våning själv. Burens dörrar utgörs av en ram med grönt hönsnät fastnitat på insidan. De övriga väggarna är också av hönsnät. Det är inte en vacker möbel att ha i ett kök, men ett kök utan marsvin är inte ett riktigt kök. Burhyllan har nog 6-7 år på nacken och är aningens racklig. Burdörrarna är inte längre helt stadiga och går nästan att vicka till en rombform. Hönsnätet är avgnagt på sina ställen som tecken på att frukostgrönsakerna inte serveras tillräckligt fort. På ett ställe hos damerna på bottenvåningen börjar det bli knepigt att hitta ett hål som är tillräckligt hållbart för vattenflaskan. Spånet som täcker burgolvet dammar förfärligt och samlas på allt som förvaras i hyllan. Formarna måste alltid diskas innan användning. Djur luktar och den odör som sprids i samband med burstädningen två gånger i veckan är inget för den kräsmagade, men den försvinner lika fort bara spånet har bytts ut. När jag sitter vid datorn står buren mitt emot. Mimmi, Bibbi och Vera kan jag inte se om jag inte reser mig eller böjer mig ned åt sidan i en dödsföraktande ställning, men jag kan höra dem. De småpratar sinsemellan eller diskuterar högljutt. Höet prasslar eller så klingar pelletsen mot matskålens kanter eller så kluckar det i vattenflaskan. Maja, som har hela andra våningen för sig själv, kan jag se så länge hon inte lägger sig ned för då försvinner hon ”under horisonten”.  En blanksvart figur som rör sig fram och tillbaka mellan sina olika krypin och matställen. Hyllan i sig är inte vacker, men innehållet är det och det är väl så man säger, att ytan inte är det viktigaste.

En kombination av bostad för små fyrbeningar och förvaring.
En kombination av bostad för små fyrbeningar och förvaring.

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 59

Igår hade jag en riktigt…låg…dag, men 2 saker lyfte mig till drägligare höjd: en bok och ett musikstycke. Boken är en ljudbok som handlar om en hund, Gracie. Det var ett medvetet val för djur hjälper alltid. Jag tycker om Matthias Linderoth som uppläsare mycket tack vare böckerna om gatukatten Bob.

Musikstycket är av Bach, “Air on g-string” (eller Beppes godnattstund) som jag har älskat sedan jag var liten. Jag har ofta spelat den i huvudet när jag har haft svårt att slappna av eller somna. Stycket är bäst med en hel symfoniorkester för då blir det mjukt och svävande utan den minsta hårda ton. När jag satt med Selma och kliade henne i nacken letade jag upp stycket på Spotify och när tonerna sssssmmmmööööög genom hörlurarna och in i mina öron spred sig ett lugn som samtidigt gav mig ståpäls.

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 58

“Ulrikas bok” av Maria Gustavsdotter. När det gäller historiska romaner är MG en klippa. Jag har läst de tre böckerna i “Fem pärlor till jungfruns krona”, “Karin Månsdotter” och “Helenas hämnd” och nu den första av 3 böcker om prästdöttrarna. MG har ett avundsvärt flyt i sitt berättande som gör böckerna lättlästa trots att de är fullspäckade av historiska fakta om, framför allt, vardagslivet. Den här var precis lika bra som någon av de övriga, men lämnade ändå en känsla av besvikelse efter sig. Varför? MG vill förmedla de oanade konsekvenser som ett litet hyss för med sig, men det når inte riktigt fram. Hon suger för länge på karamellen. Hysset omtalas titt som tätt, alla är upprörda och förfärade, men det är inte förrän på en av de sista sidorna som man får veta vad det handlar om och det är inte alls i paritet med uppståndelsen, tycker jag. Trots att det framgår att skillnaden mellan man och kvinna var löjligt stor i mitten 1600-talet och att man inte satt blandade i kyrkan tycker jag ändå att det hela faller platt. Faktum är att berättelsen skulle ha klarat sig alldeles utmärkt utan det omtalade hysset.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 57

Jag ringde vårdcentralen för att ta reda på vilka möjligheter det finns att få en samtalskontakt, men det kan jag få endast med en remiss från en läkare. Jaha. Visserligen har jag en läkartid på g, men jag vill ha någon NU. Om jag tar mig hela vägen till psykakuten på S:t Görans, så lär inte det snabba på något. Jag behöver inte mer mediciner. Det skulle vara något som bedövar mig känslomässigt.  (Jag är medveten om att det finns Jourhavande medmänniska o.dy., men jag behöver mer än ett enda samtal.

Keep calm

 

 

 

 

 

Att delta i Blogg 100 innebär att skriva minst 1 inlägg om dagen i 100 dagar. Det finns inga krav på ämne eller längd eller kvalitet. Det är klart att om jag bara skrev “Detta är inlägg numro 5 av 100”, “Detta är inlägg numro 6 av 100” osv. vore det att gör det väl enkelt för mig, men bortsett från det, så förstår jag inte varför så många tycker att det är svårt att få ihop ett inlägg om dagen. Om du över huvud taget tycker om att skriva kan det väl inte vara så svårt.

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 56

De kommer oftare och oftare, dagarna som har ett stort hänglås på sig och jag inte har lust med någonting. Klockan 8 larmade mobilen och jag steg upp direkt eftersom jag var såååå kissnödig. Det var tänkt att jag skulle promenera, men beslutsprocessen petade in många käppar i hjulet. Ska jag gå ut? Orkar jag gå ut? Har jag någon lust att gå ut? Stavar eller inte? Vilken väg? Jag bestämde mig för att duscha i stället och sedan göra en kanna te och knåpa med ett inlägg till SkrivarSidan. Efter dusch och tekokning startade jag datorn. öppnade Word och dokumentet i fråga och sedan blev jag sittande medan markören blinkade i väntan på att något skulle hända. Inget hände. Jag gick in på Apotekets sida för att beställa hem allergimedicin och kolesterolmedicin. När jag ändå var inne gick jag igenom recepten och passade på att beställa Levaxin och Nasonex. Jag kommer till slutet och då slår det mig att receptet på allergimedicinen inte finns med och alltså behöver förnyas. Meh! Ska jag förnya via Vårdguiden? Skulle inte tro det. Det tar ju flera veckor! Då får jag väl ringa vårdcentralen. Frågan som uppstår då är om jag ska vänta några dagar tills receptet är förnyat eller om jag ska beställa det som finns nu och så ytterligare en gång. Jag blev sittande flera minuter och man skulle kunna tro att jag försökte bestämma mig. I själva verket satt jag bara. Inte ens ett försök till beslut. Sedan loggade jag ut. Om medicinerna ligger kvar i kundvagnen, så är det bra, men om de inte gör det så… Jag gick in på FB och gluttade, men det fanns ingen koncentration att läsa inlägg. Jag orkade klicka på en gilla-markering för en sida med kaninbilder. Djur är jag aldrig för trött för! Där finns aldrig några hänglås. Nu ska jag bara vänta på att den här dagen ska ta slut.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 55

Vår torktumlare från Cylinda är bra, men den är inte pålitlig. Den har, precis som tvättmaskinen från samma märkesfamilj, en timer där det är tänkt att jag ska kunna se hur lång tid den behöver på sig innan tvätten är torr och det är självklart att det varierar med mängden tvätt och det är inte det jag stör mig på för jag skriver inte om min torktumlare om det inte vore för att jag stör mig på den. Det jag stör mig på är att timern gissar. Vid ett besök på toaletten ser jag i förbigående att timern står på 3 minuter. 1,5 timme senare visar den fortfarande 3 minuter. Den står i badrummet och kanske är badrummet beläget i en helt annan tidszon, vad vet jag. Det är faktiskt mindre stressande och irriterande att inte ha någon timer alls än att ha en som ljuger mig rätt upp i ansiktet!

Hatten av för drottning Margrethe! Jag citerar: “Ja, vi ska ta emot, men vi ska också berätta vad vi förväntar oss. För det är vårt samhälle som de kommer till. Vi ska ge plats till dem, men de ska förstå vart i världen de har kommit. En plats är inte likadan på andra sidan jordklotet, säger drottningen till Berlingske. Hon lyfter fram vikten av att anpassa sig till det danska samhället. Att följa danska spelregler.” Det finns ingen, ingen som kan säga att det är vare sig främlingsfientligt eller rasistiskt.

Nu har jag haft mens i 1,5 vecka. Vissa dagar är det nästan ingenting, vissa dagar forsar det, men varje dag har jag ont. Innan klimakterieköret satte in blödde jag ca 4 dagar varav 1 max 2 var riklig. Det är ingen picknick…

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 54

Drygt 5 timmars städning av badrum, kök, hall, sovrum och vardagsrum. Kroppen protesterar inte alls lika illa som den gjorde förra gången. Det är 2 år sedan jag dårstädade ett rum i taget (samma rum som idag) och jag vet att jag tjatar, men den gången lärde jag mig hur jag ska få rent och jag har lärt mig hur jag ska hindra lorten från att slå ned sina bopålar. Numera tar det längre tid att städa, men det är det värt. En känsla av att det faktiskt har blivit rent tillfredsställer mig.

“Lycke” av Mikaela Bley med Callin Öhrvall Delmar som uppläsare. Jag lyssnade på boken i lika många timmar som jag städade och sedan raderade jag den från bokhyllan. Det är den sortens deckare som inte kräver något av lyssnaren/läsaren och som inte får mig att reagera eller reflektera, platt och oengagerande. Halvvägs in i boken har det antytts både högt och lågt att huvudpersonen har varit med om något fruktansvärt och tre olika personer hänvisar till händelsen, men författaren drar ut alldeles för mycket på det. Nyfikenheten dör av uttråkning i stället för att stegras och huvudpersonen verkar snarare orimligt engagerad just för att man aldrig kommer till skott. En av karaktärerna är homosexuell och MB försöker få till de klassiska överdrivna karaktärsdragen som bögar alltid tilldelas i film och litteratur, men det faller platt och blir krystat. En dussinroman som jag är tacksam för att inte ha lagt ut några egentliga pengar på mer än månadsavgiften till Storytel. Som pricken över i var uppläsaren usel. För högt tempo och ingen skillnad mellan berättande text och dialog. Varför är det så svårt att få till?

blogg100-logotype-300x256