Låg

Förra veckans resultat: 0 promenader och 1 styrkepass. Kommentarer? En stor suck. Tröttheten och missmodigheten trycker ned mig. Den astmatiska ansträngningshostan har kommit igång som den brukar göra på våren. Numera känner jag igen den och sätter in Pulmicort direkt. Jag kikade närmare på Lamictals biverkningar och förutom de vanligare som utgörs av trötthet, huvudvärk och yrsel hittade jag så kallad tremor – jag har känt mig oförklarligt skakig i benen emellanåt – fumlighet och värk i lederna. Så fort jag får ont i höfter, knän och vrister drar övervikts-tjat-mostern automatiskt igång i huvudet, men det behöver alltså inte vara den enda orsaken. I lördags putsade jag fönster. 7 fönster plus en mindre ruta i dörren. Det behövdes verkligen och än så länge handlar det inte så mycket om pollen som höstens och vinterns lort. Jag blev trött efteråt och fick grymt ont i alla tänkbara leder, värst var nog handlederna. Missmodigheten slog till och den hängde kvar större delen av gårdagen. Idag kom jag äntligen iväg tur och retur Salem. Det gick inte fort och motvinden var december-isande nordlig, men lik förbaskat skönt att jag kom över tröskeln! Något som har höjt mitt humör de senaste 3 kvällarna är den suveräna boken “Små stora saker” av Jodi Picoult som jag slukar och som jag kommer att recensera snart. Att försjunka i en bok är bland det härligaste som finns!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har 1 marsvin (status juni 2016; vi har aldrig tidigare haft färre än 2). 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.