Balkongen

Jag har en grym träningsvärk i låren, men jag kom iväg på en promenad idag. 50 minuter i ett bra tempo till och med i serpentinbacken. Det var skönt!

I och med att övervåningen blev färdig tidigare i år har vi arbetat oss igenom varje rum utom badrummet som vi inte kommer att göra något åt förrän det blir absolut nödvändigt. Den här sommaren bestämde vi att äntligen göra något åt balkongen. Den 1 juli firade vi 20 år sedan vi flyttade hit och det är lika länge sedan vi gjorde om balkongen. Pär tog bort den gamla mörka trätrallen och lade dit ljust impregnerat trä. Balkongmöblerna – som jag lääääänge velat byta ut eftersom de var obekväma – har också uppgraderats till 2 stolar med höga ställbara ryggstöd med baby-blå dynor och ett litet bord. Pär började igår morse och blev klar idag och vi var på IKEA på eftermiddagen. Vilket lyft!

Den här låten ger mig lyckorusningar!! “A walk on the beach” med Junge Junge. Den ska spelas HÖGT – den svävar och flyter och är så JÄKLA bra!! Jag brukar lyssna på den flera gånger på raken.

18

Igår somnade jag redan vid 22. Jag var trött och rastlös. Orkade med Sims endast 1 timme och flyttade till tv:n i stället. I morse gick jag hemifrån vid halv 8. Utan frukost eller annat plock är det ju bara att stiga upp & ut. Jag var på vc 5 i 8 och ute igen 10 minuter senare. Hon som stack mig idag är den absolut skickligaste och raraste! Och jag minns aldrig hennes namn… Hon tog 6 rör. På min fråga om hur mycket varje rör innehåller svarade hon 3 ml alltså inte mer än 18 ml sammanlagt – det är ju ingenting! Jag får alltid känslan av att bli tömd på blod. Sedan blev det en plågsam promenad hem (40 minuter) trots påfyllning av vatten, morgonmediciner och proteindryck. Jag hade för mycket kläder på mig. När jag kom hem strax före 9 tog jag en snabb dusch och lade mig sedan i lilla rummet med fönstret på vid gavel, spelade på mobilen och lyssnade på musik i någon timme tills jag somnade och sov till halv 14! Hoppsan. Jag kände mig utvilad och hade inte längre ont i kroppen. Jag ska gå in på mitt konto hos Werlabs och kolla resultatet senare. Rapport kommer för den som är intresserad!

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag har lärt mig att lyssna på min kropp.

Jag är bra på att sova! 😉

Jag ÄR en bra mamma. Eller vad säger du, Elin?

“These days” med ANYA har jag haft på min lista ett tag och jag har den kvar eftersom den är bra (förstås!), men även för att texten är bra. Jag känner igen mig i den. Den beskriver hur det är när det vänder och jag börjar må bra efter en tung period.

These days, I can finally feel the old me
I’m coming back to myself, I’m coming back
And these days, I cut all the ties left on me
I’m coming back to myself, I’m coming back

Blandning

Det har varit mycket negativt den senaste tiden, så därför vill jag börja det här inlägget med att berätta att AKUPUNKTUR FUNGERAR! Efter endast en behandling för vallningar har antalet minskat rent fantastiskt – det är knappt jag tror det själv! Varför fungerar det? Det kan bero på att nålarna ser till att kroppens signalsystem drar igång produktionen av betaendorfin i hjärnan (en variant av det endorfin som bildas i hjärnan när man tränar).

Läkaren, MP, hos psyk i Södertälje ringde i morse som avtalat. Han gick med på att öka doseringen av Lamictal till 200 mg på morgonen – en dubblering – och fortsätta med 100 mg på kvällen. Han ville inte fingra på doseringen av Paroxetin utan det får nästa läkare göra. Vem det nu blir. När det nu blir… Jag gillade inte honom heller. Han signalerade otålighet genom att godkänna förnyande av både Stilnoct och Circadin utan att tveka en sekund. “Eftersom det snart blir sommaruppehåll och semestrar…” drog jag till med. Jodå, lite har jag lärt mig genom åren.

Eftersom jag var först ut på läkarens telefonlista och samtalet var snabbt avklarat bestämde jag mig för att promenera efter frukost. ÄNTLIGEN tog jag mig över den där oproportioneligt höga tröskeln!! 50 minuter som gick trögt och var tungt, men var en förbaskad lättnad! Det var 21 grader när jag gick klockan halv 10 och det var en helt annan värme i luften. Vindarna var svala och inte längre kalla. Förutom akunpunkturen har vi förberett oss för värmeböljorna genom att köpa en bordsfläkt och en pelarfläkt, båda från Clas Ohlson. Pelarfläkten är effektiv! Den förfular inte rummet och den låter inte alltför mycket. På lägsta effekten susar den. Det går att ställa in den så att den svänger fram och tillbaka eller står stilla. Den kostade inte mer än 399 och jag kan verkligen rekommendera den!

Pelarfläkt från Clas Ohlson.

När jag mår riktigt dåligt som jag har gjort den senaste tiden klarar jag inte av att lyssna på musik. Faktiskt. Inte ens lugn musik. Allt stressar mig. Idag har jag haft en bra dag och lyssnade jag på en av mina egna listor medan jag promenerade och sedan fortsatte jag med New Music Friday Sweden där jag hittade ovanligt många bra låtar bland annat en med Lena Philipsson – det var länge sedan. Jag har alltid gillat henne! Hennes röst har bärkraft och hon har alltid gett intryck av att ha integritet. Nu kände jag däremot inte igen hennes röst. Jag trodde det var en kille som sjöng! Låten heter “Maria Magdalena” och är riktigt skön.

Alternativ

Det blev ett riktigt bra mediumpass med gummibanden idag! Full koncentration på rörelser och andning. Dessutom fungerade träningen som alternativ till Lergigan. Jag känner verkligen av minskningen av Lyrica. Jag fick byta det orangea bandet eftersom det var sprickor i det och de uppkommer på grund av ganska skarpa ytterkanter på skosulorna. Vad är mer ekonomiskt: köpa gummiband för 149 kr varannan månad eller investera i ännu ett par skor med mer avfasade kanter?

En ny och mer aktuell bild av mina gummiband och (färgen på) träningsmattan.

Jag har alltid varit svag för låtar som svävar och flyter, luftiga arrangemang och gärna en halv tons höjning mot slutet. “Samurai” med Flecks är en sådan låt. Lyssna och njut!

Sedan i somras har jag lagt ut några hundra på solfjädrar. Det kan det väl vara värt, tänker jag, som ett stroke-fritt alternativ till hormonpreparat. Jag har till och med fått ett favoritmaterial: bambu tillsammans med siden. Det blir faktiskt ett helt annat schvung i fläktandet jämfört med de av plast och så känns materialet mycket behagligare. Jag har köpt alla mina solfjädrar hos Fyndiq

Den här har jag i läsrummet. Den passar in med sin grå/svarta färgskala och mönstret av grenar.
Den här passar i köket med sitt fiskmönster. Dessutom är det mitt stjärntecken.
De älskade pandorna har jag i vardagsrummet.

Långsamt

Igår körde jag ett lätt pass med gummibanden efter ett uppehåll på 2 veckor. I början litade jag inte på att knäet skulle hålla plus att jag var oerhört medveten om hur fet jag är. Koncentrationen blev därefter och det krävdes en del för att göra övningarna rätt, för att det skulle bli mindre tungt. Det lossnade så småningom och kändes hyfsat bra. Jag blev åtminstone genomvarm… Jag tog 2 Alvedon direkt efteråt för knäet…

Idag gick en långsam runda på 65 minuter. Kroppen kändes ganska tung efter gårdagens träning, men det var skönt. Jag såg ett svanpar som flög iväg medan de honkade på svanars vis; lite gällare än gässens läte. Jag har flera deviser. En av dem är att långsamt också leder någonstans. Långsamt leder mig alltid hem. Kanske leder det till hälsa.

Lisa Nilsson har gjort en låt som heter just “Långsamt”. Lyssna på texten!

Stresshantering

Två och en halv vecka utan egentlig träning och utan att justera ätandet har lett till en viktökning på 1 kg. Det är väl inte så mycket egentligen, men det kilot känns. Det känns när det försvinner och det känns ännu mer om det kommer tillbaka. Jag känner mig tung och otymplig och har ont överallt. När jag vaknade i morse ville jag inte något. Tung och klumpig. Minnet av förra måndagens promenad som gjorde så ont. Allmän tristess och otillfredsställelse. En kombination av elände som stressar mig och ger mig huvudvärk. Men jag kom iväg på en promenad. Faktiskt! Jag bestämde mig för att gå långsamt. Det viktiga var att komma ut och iväg, inte att hålla ett högt tempo. Jag lyssnade på min lugna lista. Efter ungefär tredje låten och en långsam lunk gick pulsen ned. Andningen sjönk från struphuvudet till magen. Det var så skönt! Det bästa av allt var att jag inte haltade, att vridningen av knäet äntligen har rättat till sig efter 2,5 vecka. Jäss! Visserligen kände jag mig stel efteråt, men jag känner mig alltid stel efter all träning. Jag gick min kortaste runda och det tog 55 minuter i snöglopp och med behagligt få människor i rörelse.

“Don’t trust the rain” har jag haft på min lista i ett par år nu och jag tröttnar inte. Den är lugn och mjuk, lätt och svävande.

Don’t trust the rain to fall /better wash away your tears / Go easy on your self / don’t trust the rain…

2-i-1

Tandläkardax. Jag gjorde allt rätt igår kväll och lade mig före midnatt, men kunde inte somna utan tog 2 Nozinan som jag inte upplevde gjorde varken till eller ifrån. Var uppe vid 1-tiden och då var jag fortfarande klarvaken trots medikamenter och avslappnande musik och hostbefrämjande kuddarrangemang bakom ryggen. Sedan började hostan… Pär och jag har stört varandra hela natten trots att vi låg i separata rum. När jag lyckades vakna 20 över 7, lite senare än jag hade tänkt, så satte jag mig på sängkanten och sa högt till mig själv: “Det här kommer att bli tufft…” Jag tog bussen till tandläkaren för det var -7 grader och jag planerade att promenera hem i stället. En, för mig, ny tandläkare, LK undersökte mig och jag upplevde det som att jag öppnade munnen och hon tittade lite försiktigt med spegeln och petade med kroken lite här och lite där. Några röntgenbilder och lite löst prat om att lämna ett salivprov hos min läkare för att se om jag är berättigad till 600 kr i bidrag/år(?) eftersom muntorrhet leder till mer karies och tandsten. Jag har fått ett hål på ett gammal ställe mellan 2 kindtänder och så tydligen en tand där det lossnat en flisa (?) och det kommer hon att fixa på torsdag i nästa vecka. När jag var färdig hos LK och hon började planera in mig hos tandhygienisten och jag mest av allt ville dra på mig jackan, utbrista “Aldrig, aldrig mer en tandhygienist!!” och sedan rusa ut från mottagningen, så stod jag kvar medan hon berättade att en hygienist hade fått ett återbud klockan 10 idag dvs. om en halv timme om jag kunde tänka mig att sitta kvar och vänta. Det kunde jag. Hellre det än att behöva ha besöket hängande över mig i ett par veckor. Tandhygienisten var en pigg och alert kvinna som tittade på mig, som inte var varken pigg eller alert och undrade om jag verkligen orkade sitta där idag och jag sa ja. Koll av tandköttsfickorna GÖR ONT! Just den här gången hade jag ömt tandkött i hela munnen, men även utan den inflammationen så gör kollen av tandköttsfickorna ONT! När tandstenen skulle tas bort bedövades tandköttet med banansmakande spray som fungerar bra. När hon stack in Den Stora Kroken och verkligen GRÄVDE och RYCKTE loss bitarna, så gick det an. När hon tar fram Ultraljudet Från Helvetet, så blev det plågsamt. Det fina Ultraljudet som både låter och känns som om det sitter en pytteliten cirkelsåg längst ut på instrumentet som hon sågar loss stenbitarna med. Jag fick i alla fall inget domedagsbesked om regredierande tandkött som till slut överger tänderna helt och så trillar de ut. Jag använder rätt sorts tandtråd och mellanrumsborste, men – alltid ett men, ALLTID en höjning av ribbHELVETET! – skölj av tandtråden och  borsten varje gång för annars flyttar jag bara runt bakterierna i munnen. Det kan hon se sig i månen efter. Efteråt gick jag direkt till ICA och köpte svartvinbärs-te och mitt favoritgodis och sedan gick jag hem .

Den här låten, “Moves” med Olly Murs och Snoop Dogg är så skön och smårolig och man lyssnar ordentligt. Den var perfekt att gå till på hemvägen och jag körde den 3 gånger direkt efter varandra.

Resultatlöst

Jag promenerade i 65 minuter igår och 2/3 av rundan hade jag ett rackarns tempo! Och sedan kroknade jag fullständigt i backen och trapporna nästan hemma. Jag hade i och för sig en hyfsat tung Konsumkasse att släpa på…

Idag blev det ett pass med gummibanden och det gick bra även om det kändes småtungt. Det var litet motigt att komma igång över huvud taget och jag var frestad att hoppa över det, men jag har ju en sån jäkla självdisciplin nu för tiden (läs: jag hetsar mig själv i syfte att undvika dåligt samvete och känsla av misslyckande och värdelöshet), så jag tränade. Värken i tummen eller stelheten utgör inget hinder som så tack vare att jag egentligen inte behöver greppa runt gummibanden, men vid ryggövningarna, när jag behöver stå på alla 4, blev det ganska knepigt.

Efter 3 veckor med allmän skärpning och indraget kvällstuggande har det inte inte hänt något med vikten, varken upp eller ned. Bristen på resultat känns tröstlöst…

Jag har hittat min signaturmelodi: “Lone wolf” med Georgi Kay.

 

I like being alone. I have control over my own shit. Therefore, in order to win me over, your presence has to feel better than my solitude. You’re not competing with another person, you are competing with my comfort zones.”


― Horacio Jones

 

Huvudvärk

Jag har en lång startsträcka på morgonen. Minst 1 timme. I morse lyckades jag vakna 20 i 9 som var en hel timme senare än jag hade tänkt mig och det gjorde att det kändes som om jag försovit mig. Planerna var att gå till apoteket och hämta ut mediciner till både Pär och mig själv, men nu var jag frestad att strunta i det och fortsätta sova. Det blev 2 piskor som fick mig ur sängen (det finns inga morötter att locka mig nu för tiden…): tänk om jag är ännu tröttare i morgon? och så var det den oerhört lockande Mc Donalds-maten som Pär skulle ha med sig som lunch och som helt enkelt krävde en promenad som motprestation. Klatsch! Klatsch! Upp och på med kläderna, toalettbestyr, lite yoghurt till frukost, ingen tandborstning och sedan iväg. Startsträckan blev 40 minuter och jag kände mig knappt vaken när jag vinglade iväg mot Salem. Det blev en 25 minuter lång Golgata-vandring där jag svettades och kroppen kändes stum och tung. Ett väderomslag de luxe medförde vansinniga morgontemperaturer på 13 plusgrader och jag hade ljumma vindar i ryggen hela vägen och såg fram emot hemvägen då jag skulle få dem i ansiktet i stället. Hemvägen blev bättre, jag hade fått dricka vatten och den tog oxå 25 minuter, så sammanlagt 50 minuters promenad backe upp och backe ned gjorde att jag kunde avnjuta en Mc Donalds-lunch och jäklar i min lilla låda vad gott det var!!! Utom jordgubbsshaken som var äckelsöt. Jag kan inte minnas den senaste gången, innan idag, som åt mat från Donken….

Det finns flera fina ekar uppe vid Skogsängsskolan.

Efter lunchen hade jag huvudvärk och tog 2 Treo som skrapade bort det översta. Det jävliga blev kvar – spänningsvärken – och den försvann inte trots att jag låg och vilade i 1 timme, gjorde uppmjukande rörelser, smorde in tinningar och nacke med tigerbalsam. Efter middagen kröp jag till korset och drämde till med en värkkombo och tillsammans med 2 timmars läsning (1793 av Niklas Natt och Dag – vilken bok!!) finns bara en liten rest kvar som jag tänker satsa på att sova bort. Jag har mått konstigt idag med huvudvärken, som sagt, och med hjärtklappning (Venlafaxinets fel) och vallningar lika jobbiga som de i somras. Det förvånar mig inte om väderomslaget är orsaken. 14 plusgrader klockan 21 i oktober är skitväder i mina ögon.

Jag tar med en låtlisterepresentant idag som finns med på min lugna Spotify-lista som jag låg och lyssnade på medan jag vilade. “New friend” med lemin.

Promenader

Igår var jag trött, så trött och hade svårt att komma ur sängen. Jag gick en kort promenad och handlade på Konsum. Stilnocten knockade mig på kvällen och jag somnade redan vid 23. Idag gick det liiiite lättare att komma upp och ut och jag promenerade 65 minuter med ett riktigt bra tempo så gott som hela vägen. Det känns som om jag är på banan igen (åtminstone när det gäller promenader…) och jag ska göra mitt bästa för att inte tappa greppet. Efter lunchen orkade jag inte kämpa emot tröttheten längre utan lutade mig lite mot kuddarna, somnade och sov i nästan 1 timme. Jag har börjat med fotövningarna igen. De första gångerna gjorde det faktiskt lite ont till viss del beroende på att jag gjorde övningarna direkt efter promenaden, men oxå för att fötterna blivit bekväma av sig. Det går bättre nu och vänsterfoten känns inte riktigt lika misshandlad längre.

En låtlisterepresentant: “Gave you everything” med The Interrupters. Rock’n’roll!