Kameran i mobilen är helt ok. Mina krav är inte så höga. Det finns bilder jag har tagit som har blivit överraskande bra och som jag brukar använda som bakgrund i mobilen, men det skulle var kul att kunna fixa lite med dem. När jag försökte redigera en bild dök det upp en ruta om att något sådant program inte fanns tillgängligt, men att det gick att hämta. “Hämta? Avbryt?” Jag tryckte på “hämta”, men inget hände. Att jag skulle ge mig in i Samsungs teknikdjungel för att hitta ett program – finns inte på kartan! Jag tittade bland gratis-apparna i spelbutiken istället och hittade en som heter Photo Editor Pro. Eftersom den versionen är gratis innehåller den annonser, men bara när jag startar appen. Den är lätt att använda och det var roligt! Jag har redigerat flera av mina bilder bland andra den här som jag tog i juli.
Före redigeringen. Lite blek och oskarp.Efter redigering. Djupare färger och jag fokuserade rådjuret. Nöjd!Selmas baktassar. Elin tog den med sin mobil och då såg den ut så här.Jag gjorde om den till svartvit och fixade skärpan.
Det går att ladda ned t.ex. ramar från tillverkaren av appen. Jag har inte försökt, men jag blir inte förvånad om de vill ha betalt den vägen vilket är förståeligt.
Välkommen Holger! Det nya vitrinskåpet från Mio. Nåtsåinih-vete tungt!! 2 killar bar upp det för trappan och lade det (färdigmonterat och väl inpackat) i hallen. Pär och jag fick med nöd och näppe in det i köket och upp i stående. Ek is da shit! Det är så snyggt och hårt och doftar härligt.
Det gamla skåpet som vi köpte hos Skeidar för 20 år sedan.Holger från Mio som kommer att fyllas med bl.a. mitt älskade Muminporslin! Åsså får Pär en egen låda för sina prylar.
Ett nytt väggur. Det är mycket större än det gamla och varje gång jag tittar åt det hållet känns det som att få tiden rätt i nyllet. “KVART I NIO!!”.
Det gamla vägguret som alltid gick 5 minuter för fort. Svägerskan hade ett likadant som oxå alltid gick 5 minuter för fort.Det nya vägguret består av en tjock träskiva med målade siffror i silver. Aj lajk it!
En bonusbild på Maja som ville vara med när Pär fotade dagens nya installationer. Hon tyckte inte att det kändes lika läskigt med allt nytt när hon var ute medan jag städade buren. Liten, högljudd och kaxig. Selma tvärstannade på väg in i köket och gick inte in förrän jag gjorde det och hon är nog ganska trött i nosen nu efter att ha sniffat runt flera varv.
“Har’u nått gott?”
Pär har donat med de nya socklarna under bänkarna. Precis som med det mesta annat i den här lägenheten är det snett och vint på konstiga ställen och det gav honom huvudbry och fick honom att sucka och svära.
Den nya sockeln.
Jag har tillbringat den mesta tiden med att rengöra skåpluckor inklusive kyl & frys och kakel. Minnen från Dårstädningen för 2 år sedan. Nu på kvällen har jag rejält ont i handen, men i övrigt har jag mest känt mig trött i kroppen efter 5 dagars fysisk aktivitet. Ryggen har klarat sig överraskande bra. Jag tror att det är styrketräningen som har hjälpt mig och det är den här sortens ork jag är ute efter. Aj lajk it!
Tepetseringen är färdig. Golvlisterna är på plats igen. Den nya mattan är utrullad och köksbordet står där det ska (inoljat renoveringsveckan till ära – det sa bara slurp!). Marsvinen är fått flytta hem igen, men vågade faktiskt inte gå ut mer än någon minut. Färgerna och ljuset är annorlunda för att inte tala om alla starka dofter. Skitläskigt!
Fönsterväggen blev klar idag.En jämförelse. Här syns den gamla mattan.Den nya ljust gröna mattan med det inoljade bordet som ser nytt ut.
Vart tog luften vägen? När vi började i morse var det skurigt och åskigt och det luften rörde sig mellan de vidöppna fönsterna. Mitt på dagen kom solen fram och det blev fuktigt som i Amazonas. Vi 17-tiden stannade allt av. Det kändes som om luften försvann och jag blev klibbig så fort jag rörde mig. När jag satt och läste med mitt kvällste började det fläkta igen, men det varade inte länge. Helt stilla och kvavt.
Selma ska bo här i några dagar, men hon fick inte vara ute som hon brukar på kvällen. I köket saknas socklarna under bänkarna och hon skulle dras dit som av en magnet. Trånga utrymmen is da shit. Det vet varje kanin. Jag känner mig hemsk… Hon ska få ta igen i morgon.
När jag vaknade klockan 4 för att gå på toaletten var jag så stel i ryggen att jag nästan fick panik. Vad 17 hade jag gjort?! Sent omsider kom jag på att jag måste ha tvärslocknat liggande platt på rygg och eftersom Pär inte var hemma för puffa på mig – för jag låg i den ultimata snarkarställningen – blev jag liggande i samma ställning och den ställningen tycker inte min rygg om. Ergo: stel som en planka. Jag har städat idag och det var tungt. Kroppen protesterade. Eftersom vi ska börja göra om köket på måndag städade jag bara det allra nödvändigaste, men inte sparade jag in speciellt mycket tid på det. Elin gick fram och tillbaka mellan rummen eftersom hon putsade fönster och vi fick flytta Ellie med bur fram och tillbaka för att jag skulle kunna städa och det hela var allmänt ofokuserat och tröttande. Det är ett tag sedan det var någon egentlig sol eller sommarvärme, men tror ni inte att det blev det just idag, så att jag blev extra svettig och trött? 20 plusgrader och stillastående värme kräver korsdrag. “Städa, städa varje fredag och så varje jul. Det tycker jag är kul!” /Pippi Långstrump
Ellie har dragit sig undan till Selmas Kaninhåla där en kanin garanterat får vara ifred och pusta ut efter att ha röjt runt.
Igår såg Elin och jag “Big Hero 6”, en läckert datoranimerad lättaction med humor. Den var bra, absolut sevärd och jag häpnar, än en gång, över tekniken och hur fort det har gått framåt sedan “Shrek” gjordes som ju var en av de första filmerna som gjordes på det här sättet.
Idag såg vi “Berättelsen om Askungen”som jag tyckte mycket om! Jag fick samma goa känsla som när jag såg “Maleficent” första gången. Wow! Askungen är Askungen och alla vet hur den slutar, men det fanns några små skruvar i den här versionen som jag uppskattade. Jag kikade lite på extramaterialet och där förklarade de att bl.a. prinsen fått mer kött på benen karaktärsmässigt eftersom det är lite passé med att Askungen faller för enbart utseende och pengar; mer människa. Cate Blanchett är lysande som styvmodern och hennes klänningar har ofta avundsjukans äckelgröna färg. Lily James (Ella/Askungen) känner jag igen som Rose i “Downton Abbey”, likaså Sophie McShera som en av styvsystrarna. Den var så läcker!!
Jackan som prinsen har på bilden är … vacker! Ett rent konstverk!
Inatt var Ellie tillfälligt förvisad till vardagsrummet eftersom Robin sov över hos Elin och han inte står ut med mer än en röjig kanin i taget. Ellie gräver och krafsar. Krafsar och gräver och hon gillar verkligen att göra det. Inatt fick jag lyssna på grävandet och krafsandet. Vi har fått rådet att lägga en filt över hennes bur ungefär som man gör med fåglar. Det brukar dämpa henne. Tyvärr, har Ellie oxå hört det rådet och struntar högaktningsfullt i det. Mellan midnatt och 4 blev jag väckt 97 gånger och till slut satte jag i öronpropparna och fick sova ostörd i 4 timmar tills det var dax att utfodra marsvinen. Jag tittade naturligtvis till Ellie oxå och tillståndet var … stökigt? bedrövligt? Hon hade inte ett höstrå kvar och vattenskålen var fylld av spån som hade sugit åt sig vattnet (det är tydligen ingen ovanlig situation). Lilla gumman. Hon var så hungrig och törstig. En liten känga till Elin som faktiskt inte kom i säng förrän vid 4 och som borde ha tittat till sin betalande gäst innan hon själv knoppade in.
Jag trodde inte att jag skulle orka hålla mig vaken hela förmiddagen, men efter 3 muggar med te fick jag ny energi och tog tag i vårt sk. lakanskåp där handdukar, gardiner, dukar, extra kuddar och lakan förvaras. Det har sett för j-t ut och så överfullt att dörrarna inte har gått att stänga helt. Tur i oturen göms skåpet bakom sovrumsdörren. En tumregel för rensning: har det inte använts under det senaste året, så åker det ut. Det enda jag inte behövde rensa bland var handdukar för alla gamla handdukar används hos marsvinen eller hos Selma. Gardiner och dukar som jag knappt kom ihåg att vi hade och som inte känns som vår stil längre – ut! Vanliga underlakan som inte är av dra-på-modell – ut! Påslakan och örngott som är nötta och färgblekta och som har fått stå tillbaka för nyare lakan – ut! Det blev så mycket utrymme kvar att Elin fick en egen låda för de lakan som är bara hennes. Sånt här ger mig endorfiner!
Så här ska det se ut! Nu får jag inte längre ångest när jag öppnar garderoben och jag riskerar inte att hamna i en lavin av lakan och kuddar.
På eftermiddagen styrketränade jag igen och det gick så bra och det var så skönt! Det blev ännu en endorfinrusch. Jag invigde balanskudden så smått, men jag ska leta rätt på övningar. Den här gången nöjde jag mig med att stå på ett ben och att göra några tåhävningar. Ingen krampkänsla i vaden. Så här 4 timmar senare har jag mer värk än en mörbultad känsla.
Jag brukar kalla det för pakethämtarpromenad, men idag kallar jag det för paketsläparpromenad. Till Salem för att returnera lampan till Designonline (73 pix) och det paketet var så knasigt fyrkantigt åt alla håll att det inte gick ned i någon kasse, så jag fick slå en packrem runt om. Inte det minsta tungt, men otympligt. Jag hämtade ut ett paket oxå som var platt och stort, inte tungt, men otympligt. Packremmen igen. Apoteket för medicin och smågrejjer. Då fick jag användning av kassen, men det var för att lägga ned jackan. Det var äckelklibbigt och armarna var täckta av en svetthinna. Nästa stopp var Bamses där jag hämtade ut vårt nya väggur till vårt blivande nya kök och det gick minsann ned i pappkassen! Sedan handlade jag på Konsum och sista biten hem släpade jag på det otympliga paketet, en tung plastkasse och pappkassen som jag hade fyllt på. Jag pausade ofta och jag hade ont i fötterna, i knäna, i armbågarna och handlederna och som pricken över i var spiken i ryggen tillbaka. Efter lunch sov jag en stund i soffan, men det blev inte den avlastning jag hade hoppats på, så jag tog en dubbeldos nu på kvällen.
Det stora platta paketet innehöll en balanskudde. Jag frågade sjukgymnasten varför ena vaden alltid knyter sig och hon sa att jag skulle dra ned på tiden och kanske bara stå i 1 minut i taget, men när jag såg hur många olika balansbrädor som finns blev jag mer sugen på att prova en annan än den vi har hemma, så jag köpte en hos Kosttillskott.se.
Skönare för fötterna för jag måste inte ha skor på.
Igår talade Elin med Ellie om mig som “tant Ewa”. Näää! Inte tant! Jag tycker inte om det ordet. Jag är Selmas mormor och det är mysigare. “Jag vill vara en lägerkommendant!”, sa jag. Jag tycker om att bestämma och att säga nej och det skulle vara skojsigt att få spela skurk i nån film. Kommendant Ewa på Rönninge kaninläger. Jojo, fint ska det va’!
Elin bor hemma den här veckan eftersom det är hon som har huvudansvaret för Ellie och idag fixade hon marsvinens frukost, så att jag fick sovis. Jag sov inte så länge, till strax efter 9 för det verkar som att min kropp är inställd på 8, men det är ändå skönt att inte behöva hetsas av utsvultna husdjur när jag hanterar knivar för de är ju vegetarianer. Hehe. Efter lunch blev det ett pass med gummibanden. Benövningarna var flåstunga, men sköna på ett självplågaraktigt vis. Jag känner mig väldigt mörbultad och har stukningsont i foten.
Den här låten finns på min inomhuslista. Jag har flera med Susanne Sundför. Härligt svävande musik.
Jag fick den här bilden i ett MMS från Pär med ett enda ord i texten: “Problems…”. Renar är roliga och tror benhårt att det de inte ser, det finns inte. De vänder rumpan till och så “ur syn ur sinn”. Kolla skylten för köbildning längst till höger. Hihi.
80 minuters promenad idag och det var skönt och relativt fritt från smärta. Tredje gången gillt! Jag tror att mina MBT är slutkörda för de känns väldigt stumma och så får jag ont i fötterna + att jag känner av hälsporren. Inte bra.
I morgon inleds den sk. Grövelsjöveckan och för fjärde gången har vi Elins kusiners kanin i vår vård. Den första kaninen hette Bella och hon bet mig så ordentligt att Rönninge Kaninläger stängde nästan innan det hunnit öppna. För tre år sedan fick Sylvan bo här, en pytteliten grå sudd som var bedårande och då var det Elin som hade huvudansvaret vilket ledde till att hon kärade ned sig och impulsköpte Selma. För två år sedan bodde Sylvan här igen, men förra året hade vi ingen långörad gäst. I år heter hon Ellie och ska bo här i en dryg vecka. Åter igen har Elin huvudansvaret – hon får ju betalt – och jag kan väl hjälpa till med gosandet. Möjligen.
Ellie har sin egen bur och hon får bo i hallen. Hon hade till och med med sig eget Ölandshö.
Hon blir precis lika suddig på bild som Selma. Meh!
Designonline är på väg mot ett bottenbetyg från mig. Deras hemsida är snygg och hyfsat enkel att hoppa runt på, men informationen om produkterna är undermålig. Jag returnerade ju en vas av den anledningen och nu kommer jag att returnera en bordslampa av samma anledning. Titta noga på bilden.
För mig ser det ut som en svart lampfot och en vit lampkupa. Håller ni med? Därför blev jag förvånad när jag upptäckte att de skickat endast lampfoten. I morse ringde jag 4 gånger utan att komma fram och till slut mejlade jag och tänkte att eftersom klockan inte ens är 9 hinner jag förmodligen få svar. Vid 15 ringde jag igen och då kom jag fram. Det har inte blivit fel och det är ingen glaskupa utan en stor glödlampa och det står i informationen att glödlampan säljs separat.
“Material: Metall, textilsladd. Storlek: Höjd: 22 cm. Ø 12 cm. Sladd: Textilsladd med brytare. Ljuskälla: E27 Max 60W. Glödlampa säljs separat.”
Det hade jag noterat, men jag uppfattade inte det som att glaskupan i själva verket är en glödlampa modell större eftersom den är mönstrad på övriga bilder. Jag fick ge mig, men sa att jag kommer att returnera den och fick betalningsfristen förlängd. Efter telefonsamtalet har jag nagelfarit sidan och tycker fortfarande att det ser ut som en fot med en glaskupa. Dessutom säljer inte Designonline den glödlampa som behövs! Det enda jag hittade var en taklampa som ser ut som en glödlampa hängande i en sladd och den kostar 499 spänn. En lampfot för 389 och en glödlampa för ungefär lika mycket? Skulle inte tro det! Så om du ska beställa något från Designonline som inte är en enkel bricka eller handduk råder jag dig till att ringa kundtjänsten och fråga innan du beställer för det är inte så jättelajbans att behöva släpa på paket som ska skickas tillbaka. Till Designonline har jag bara ett ord: bättring!! (Jag hade fått svar på mäjlet, men det skiljde sig inte från det jag fick i telefon.)
Vi satt på balkongen och åt frukost när Pär sa: “En kanin!”. Inte “hare”, utan “kanin”.
En kanin på besök.
Den satt där en bra stund och när jag kom ut en kvart senare satt den och käkade gräs och klöver. Jag gick fram försiktigt, frågade den var den kom ifrån och när den insett att jag var ofarlig fick jag klia lite. Den var varm av att ha suttit i solen!
Vem e du?!“Blir den här bra för Rönningegruppen på fäjsbok?”
PS. Den var mjuk och gosig, men inte lika leeeen som Selma.
Det blev lite renoveringsränn idag igen. Vi åkte till Målarboden i Södertälje och hämtade tapeterna och vi ångrar inte valet. Lite färg och täckpapper oxå och så köpte jag – frivilligt för andra gången i mitt liv – ett doftljus!
Jag vet att Yankee Candle är av den dyrare sorten, men av någon anledning fick vi det på köpet. Man bockar & tackar!
Vidare till Granngården för spån och hönsnät till marsvinsburen och sedan till Coop. Igen. Och Mio. Igen! Jag sprang in och köpte filten. Hehe! Klockan var 20 över 11 när vi kom hem. Jag plockade in varorna, tog en dubbeldos mot huvudvärken, satte massagekudden runt nacken och gjorde lunch. Den planerade styrketräningen byttes mot middagslur i sängen och den satt inte fel, men jag har fortfarande huvudvärk, så det är väl spänningsvarianten som våldgästar så länge den behagar.
Det här är Mimmi efter kloklippningen. Det var inte riktigt samma relaxade stämning medan den pågick om man säger så.
