Kategori: Klimakteriet

Alpackor

Det var dags för den andra behandlingen med akupunktur. Den här gången räknade jag antalet nålar: 9 stycken på ryggen och benen (när jag låg på magen) och 15 stycken på framsidan från bröstbenet och ner. AL är skicklig på att sticka för än så länge har jag inte fått några blåmärken och det har inte kommit blod när hon dragit ur nålarna. Jag kan inte låta bli att jämföra med hur det var när jag fick akupunktur hos AAA-kliniken. Den var större än vad Hälsoporten är, men det fanns bara en akupunktör (vad jag vet) och det var han som startat kliniken (han har dragit sig tillbaka nu och kliniken drivs vidare i mindre skala). Alltför ofta fick jag ta plats i ett rum med upp till 3 britsar åtskilda av tygdraperier, det var trångt för personalen och inte särskilt rofyllt att få behandling heller. Jag brukade framföra önskemål om eget rum, men det var inte ofta det kunde uppfyllas. Eftersom det bara fanns en akupunktör fick han fara runt som ett torrt skinn. Stack nålar i någon, klämde på en annan och gav råd till en tredje. Ofta kände jag mig bortglömd. Det var långt ifrån alla behandlare jag trivdes med heller och jag minns med fasa A som var så jäkla hård i nyporna att hennes massage gjorde ont och alltid lämnade blåmärken. Där fick jag ibland märken efter nålarna och blodvite och både en och två gånger hittade jag en eller två nålar som gömt sig i håret efter att ha suttit i hårbotten. Det är inte lätt att vara kritisk när man inte har något att jämföra med. Nu vet jag hur det är att få massage i en lugn och rofylld miljö där massörens hela fokus ligger på mig och jag inte får minsta blåmärke. Nu vet jag hur det är att få akupunktur i en lugn och rofylld miljö där fokus ligger på mig och jag inte får vare sig blåmärken eller blöder.

Jag bestämde redan från början att jag ville ha ett djurtema i läsrummet, på tavlor och kuddar. Jag har canvas-tavlan med sälarna och småkuddarna med zebran, giraffen och lejonhannen. Vi var på IKEA på Kristi Himmelsfärd för att, i första hand, köpa ny bänkbelysning till köket (det gjorde vi också och det blev ett otroligt lyft!), men det blev en hel del annat också. När vi närmade oss slutet och kom in på ramar och tavlor såg jag ett foto av en alpacka. Jag älskar alpackor! Den satt högt på väggen och liksom ropade på mig. Naturligtvis köpte jag den! Den ingick i en 3-pack med olika bilder och de andra 2 sitter nu bakom alpackan i ramen. Nu kan jag se den när jag sitter i fåtöljen och läser och den gör mig glad. På vägen till Hälsoporten ligger en baby-butik och i ena hörnet av skyltfönstret fick jag syn på en rosa, fluffig mjukis-alpacka. Jag stod och tittade på den länge. Habegär de luxe. Butiken hade inte öppnat, det här var förra måndagen, men jag hade inte glömt den. När jag var på väg från kliniken idag var butiken öppen och jag studsade in, sökte med blicken över hyllorna med mjuka och fluffiga tillbehör flera gånger, men såg ingen alpacka, så jag gick fram till kassan och frågade. Den som stod i fönstret var det sista exemplaret! Det är väl det som kallas för öde, eller hur? Nu är den min och den heter Sally. Förresten såg jag ett diplom på en av väggarna som förklarade att butiken minsann är kunglig hovleverantör, gud bevars. Det finns ju några små prinsar och prinsessor att förse med prylar. Jag trodde inte att någon försäljare kunde bli hoooov-leverantööööör nu för tiden. Fnys!

Ottan

Klockan 5 i morse vaknade jag av att jag behövde gå på toaletten och jag passade på att ge Bibbi frukost (Pär är på Öland). Då var det 17 grader. Jag tänkte sova mer och flyttade in i läsrummet, men jag kunde inte sova. Jag kunde inte bli av med tanken på hur skönt det skulle vara att gå ut vid den tiden: svalt, folktomt och morgonkvitter. Till slut steg jag upp, klädde mig i promenadkläder och åt lite yoghurt och när klockan var 5 över 6 klev jag ut genom dörren. Det var behagligt svalt med långa skuggor och tyst, så tyst. Jag gick runt Flaten och mötte någon enstaka person på väg till arbetet, 1 hundrastare och 1 kvinna som också lockats ut att promenera i svalkan.

Klockan 06.25 nere vid stigen runt sjön.

Det tog 65 minuter och jag hade ett riktigt bra tempo, men jösses vad jag blev mörbultad efteråt! Jag fick så ont i fötterna och knäna att jag faktiskt tog en värkkombo. Sedan blev jag trött. Kroppen kom på att jag hade lurat ut den okristligt tidigt och gick ut i strejk. Jag gick och lade mig och slumrade till och från i en dryg timme. Framför allt var det skönt att få sträcka ut sig, att få vila kroppen. Det är några grader svalare idag än igår då vid hade +28 och det fläktar friskt – gud ske lov! Vallningarna är fortsatt färre i antalet och lindrigare när de väl kommer. Nu påminner de mer om de värmepåslag jag hade i början av klimakteriet. Hur 17 kan akupunkturen fungera?! Det är en så fantastisk känsla att slippa paniken och hopplösheten som varje vallning förde med sig, att få vara hyfsat torr och fräsch och det gör att jag kan hantera den rent vädermässiga värmen bättre. Just idag är jag dock trött och det påverkar mitt mående direkt och negativt.

Om jag någon gång ser en leende joggare, skall jag överväga saken.

Joan Rivers

Igår hade jag mer energi och gnodde omkring med det ena och det andra. Bland annat rensade jag garderoben. Det var mest strumpor och t-shirts som fick stryka på foten. Jag har en degraderings-skala för mina t-shirts. När de är nya använder jag dem som de är tänkta att användas. Om de tappar formen efter tvätt (vilket händer väl lite för ofta för att det ska vara ok) brukar de få fortsätta som sovtröjor. Efter det degraderas de till träningströjor. Den här gången hade jag 2 tröjor som var rymliga och sköna att träna i, men med lite för långa ärmar, så jag klippte av dem. Häpp! Vid den här rensningen var jag inte fullt så skoningslös som jag brukar vara för det har hänt att jag har ångrat mig. Faktiskt. Det blev en liten hög med bra-att-ha-plagg som jag har delade känslor för, men … ja, man vet aldrig.

En dag för sent, men vad då? Sverige är fantastiskt alla dagar om året!

Blandning

Det har varit mycket negativt den senaste tiden, så därför vill jag börja det här inlägget med att berätta att AKUPUNKTUR FUNGERAR! Efter endast en behandling för vallningar har antalet minskat rent fantastiskt – det är knappt jag tror det själv! Varför fungerar det? Det kan bero på att nålarna ser till att kroppens signalsystem drar igång produktionen av betaendorfin i hjärnan (en variant av det endorfin som bildas i hjärnan när man tränar).

Läkaren, MP, hos psyk i Södertälje ringde i morse som avtalat. Han gick med på att öka doseringen av Lamictal till 200 mg på morgonen – en dubblering – och fortsätta med 100 mg på kvällen. Han ville inte fingra på doseringen av Paroxetin utan det får nästa läkare göra. Vem det nu blir. När det nu blir… Jag gillade inte honom heller. Han signalerade otålighet genom att godkänna förnyande av både Stilnoct och Circadin utan att tveka en sekund. “Eftersom det snart blir sommaruppehåll och semestrar…” drog jag till med. Jodå, lite har jag lärt mig genom åren.

Eftersom jag var först ut på läkarens telefonlista och samtalet var snabbt avklarat bestämde jag mig för att promenera efter frukost. ÄNTLIGEN tog jag mig över den där oproportioneligt höga tröskeln!! 50 minuter som gick trögt och var tungt, men var en förbaskad lättnad! Det var 21 grader när jag gick klockan halv 10 och det var en helt annan värme i luften. Vindarna var svala och inte längre kalla. Förutom akunpunkturen har vi förberett oss för värmeböljorna genom att köpa en bordsfläkt och en pelarfläkt, båda från Clas Ohlson. Pelarfläkten är effektiv! Den förfular inte rummet och den låter inte alltför mycket. På lägsta effekten susar den. Det går att ställa in den så att den svänger fram och tillbaka eller står stilla. Den kostade inte mer än 399 och jag kan verkligen rekommendera den!

Pelarfläkt från Clas Ohlson.

När jag mår riktigt dåligt som jag har gjort den senaste tiden klarar jag inte av att lyssna på musik. Faktiskt. Inte ens lugn musik. Allt stressar mig. Idag har jag haft en bra dag och lyssnade jag på en av mina egna listor medan jag promenerade och sedan fortsatte jag med New Music Friday Sweden där jag hittade ovanligt många bra låtar bland annat en med Lena Philipsson – det var länge sedan. Jag har alltid gillat henne! Hennes röst har bärkraft och hon har alltid gett intryck av att ha integritet. Nu kände jag däremot inte igen hennes röst. Jag trodde det var en kille som sjöng! Låten heter “Maria Magdalena” och är riktigt skön.

Akupunktur

Vid 3 tillfällen i vintras bokade och avbokade jag tid för akupunktur för vallningarna. Avbokningarna berodde på att jag var i så uselt skick att jag inte hade orkat ta mig hela vägen till Odenplan. Visserligen mår jag allt annat än bra nu heller, men idag tog jag mig dit trots att jag var så trött att det susade i huvudet. Natten till igår sov jag ordentligt i flera oavbrutna timmar med hjälp av Circadin. Jag tog en igår kväll också, men jag kunde inte somna. Jag låg vaken till 3 innan jag lyckades slumra till och fick sova 2 timmar och sedan måste jag på toaletten. Efter det var det bara 1 timme kvar innan jag skulle stiga upp. Jag hade gett mig fan på att jag skulle dit – inga ursäkter! Hälsoporten på Frejgatan i närheten av Odenplan är lätt att ta sig till nu när det går att åka pendeltåg hela vägen och sedan en promenad på 5 minuter. Det var AL som behandlade mig. Vi pratade lite först och hon förklarade att beroende på hur snabbt min kropp svarade på behandlingen fick jag räkna med 5-10 besök och det var jag inställd på. Hon började med att “nåla mig” på ryggen och så fick jag ligga i kanske 10 minuter. Sedan gjorde hon likadant på framsidan. Jag gillade henne. Hon hade ett fast handslag – det är en pålitlig signal – till skillnad från läkaren i Södertälje som räcker fram sina slappa fingrar när hon hälsar. Jag ska få nästa behandling om 1 vecka.

Ångest, ångest, ångest. Trots Lergigan, trots att jag sov en stund på eftermiddagen. Är oerhört lätt irriterad och makalöst leds.

Kris

Hönan eller ägget? Vallningarna blir betydligt värre av att jag mår dåligt. Jag mår dåligt av att vallningarna är betydligt värre. Termostaten är helt åt helvete dygnet runt. Korta stunden känner jag mig torr och runt 37 grader. Annars svettas jag eller fryser. Nätterna är jävligast. Jag sover kanske 4 timmar för att sedan vakna av att jag svettas och sedan fryser jag. Täcke av, täcke på, täcke av, täcke på. Till slut brukar jag flytta in i läsrummet där det är svalare, där jag har möjlighet att ligga helt utsträckt på rygg utan kudde eller täcke. Från och med ikväll tänker jag sova där varje natt. Det blir enklare så. På måndag har jag tid för akupunktur och jag ber till alla gudar och makter att det kommer att hjälpa!!!

Jag var hos doktor ALA i Södertälje idag. Jag gillar inte henne. Hon är så liten och nätt och talar med konstant låg röst att hon får mig att känna mig som en gapig val i en porslinsbutik. Jag får ingen kontakt med henne!!! Vi går igenom mediciner varje gång. Mest för att dokumentera var i utfasningen av Lyrica jag befinner mig och för att konstatera att inte heller Lergigan hjälper mig att sova. Idag fick jag en ny medicin som jag inte minns namnet på (att tas vid behov och det är jämt!) och det är som jag sa till henne att jag är beredd att prova allt. Hon kommenterade inte när jag sa att jag inte tycker att samtalen med AG ger så mycket. Jag fick fylla i ett skattningsformulär innan jag gick och ytterligare 3 varianter som jag fick via 1177.

Kontakt

Igår satt jag uppe för länge, förbi trötthetssignalerna som Stilnoct skickar och det leder alltid till att jag sover skitdåligt. Inatt sov jag skitdåligt med mardrömmar om mördare och marsvin som ökade i antal bortom min kontroll. Vallningar: svettades, frös, svettades, frös. Jag lyckades vakna från mardrömmarna av att grannarnas samtal på balkongen trängde sig in, men fy fan vad jag mådde dåligt. Jag fick en impuls att jag faktiskt skulle kunna göra slut på allt där och då och jag var sååååå frestad, men i stället tvingade jag mig själv ur sängen och drog upp rullgardinen för att få dagsljus för jag visste att det sämsta för mig just då var att ligga kvar. Jag behövde aktivitet och ljud för att bryta paniken.

Jag lyckades träna med gummibanden, ett mediumpass som blev en kombination av ångest och ilska tillsammans med bestraffning. Mitt i den sista övningen började jag gråta. Jag grät så jag skakade och tjöt i flera minuter och kunde inte begripa var det kom ifrån. Det är skitjobbigt att fasa ut Lyrican. Kroppen vill ha kvar drogen. Själen vill ha kvar avtrubbningen, att slippa denna ständiga kontakt med känslorna. Jag har lättare att gråta nu och det fick jag ju bevis för idag. Jag mår inte bra. Jag mår skit. Om jag tar en Lergigan nu kommer jag att bli klubbad i natt och inte orka promenera i morgon och jag behöver promenera för övervikten, för ångesten, för samvetet, för att dämpa självhatet.

Alternativ

Det blev ett riktigt bra mediumpass med gummibanden idag! Full koncentration på rörelser och andning. Dessutom fungerade träningen som alternativ till Lergigan. Jag känner verkligen av minskningen av Lyrica. Jag fick byta det orangea bandet eftersom det var sprickor i det och de uppkommer på grund av ganska skarpa ytterkanter på skosulorna. Vad är mer ekonomiskt: köpa gummiband för 149 kr varannan månad eller investera i ännu ett par skor med mer avfasade kanter?

En ny och mer aktuell bild av mina gummiband och (färgen på) träningsmattan.

Jag har alltid varit svag för låtar som svävar och flyter, luftiga arrangemang och gärna en halv tons höjning mot slutet. “Samurai” med Flecks är en sådan låt. Lyssna och njut!

Sedan i somras har jag lagt ut några hundra på solfjädrar. Det kan det väl vara värt, tänker jag, som ett stroke-fritt alternativ till hormonpreparat. Jag har till och med fått ett favoritmaterial: bambu tillsammans med siden. Det blir faktiskt ett helt annat schvung i fläktandet jämfört med de av plast och så känns materialet mycket behagligare. Jag har köpt alla mina solfjädrar hos Fyndiq

Den här har jag i läsrummet. Den passar in med sin grå/svarta färgskala och mönstret av grenar.
Den här passar i köket med sitt fiskmönster. Dessutom är det mitt stjärntecken.
De älskade pandorna har jag i vardagsrummet.

Jag promenerade 55 minuter igår i ett riktigt bra tempo och det var skönt! 10 minusgrader och med en liten flaska varmt vatten. Numera går jag aldrig hemifrån utan att ha vatten med. Jag handlade på Konsum och så köpte jag årets andra semla (det brukar sällan bli mer än 1) hos Kaffestugan som jag hade som efterrätt till uppvärmd chèvrepaj med päron och avokado. Idag tog jag sovmorgon efter att ha gett Bibbi frukost (Pär är på Öland). Jag sov till halv 11 och låg kvar 1 timme till. Vädret har slagit om till tö.

Efter att ha läst om biverkningarna av Activelle blev jag inte bara tveksam. Jag blev dödsförskräckt särskilt när jag läste om riskerna för stroke. Jag vill inte på några villkors vis bli ett vårdpaket! Jag står hellre ut med vallningarna. Vallningarna håller förmodligen på några år till, men resultatet av en stroke kan bli livslångt och det är så jag tänker så fort jag börjar vackla. “Tänk om jag blir sittande efter en stroke… Då kommer jag att önska att jag hade stått ut med vallningarna!” Jag vågar inte. Så enkelt är det! Frågan är om jag ska meddela läkaren.

Tveksamheter

Ett fullt pass med gummibanden och det var tufft plus att det blå gummibandet (hårt motstånd) gick av under roddövningen. En jäkla smäll faktiskt och en himla tur att ansiktet inte träffades. Jag får beställa nya. Avbrottet fick mig inte att tappa farten, men jag fick ta fram ett nytt blått band och när det är nytt är motståndet tuffare och det tog på handlederna, så den sista övningen (bicepscurls) blev jag tvungen att hoppa över.

Igår kom resultatet av mammografin och det finns inga tecken på bröstcancer, så idag ringde jag Oxbackskliniken och pratade med läkaren, RU och ställde några frågor. Han har skrivit ut Activelle och jag läste på FASS och det gjorde mig tveksam. Det handlar inte om “klassiska” biverkningar utan om rena hälsorisker… Jag vet inte om jag vågar börja med dem.

Klämmigt

Dax för mammografi. Jag har aldrig gjort det förut, men jag vet hur det går till och det är inte en lika känslig kroppsdel som hos gynekologen. Jag hade tid 5 över halv 10, men fick komma in tidigt och var färdig 5 över halv 10. Det gjorde inte särskilt ont heller utom vid 1 läge när jag fick stå vriden och inklämd för att lymfkörteln skulle komma med på bilden. Provsvaret kommer med posten om 2 veckor. Undrar om jag behöver kontakta gynekologen själv? Jag hade flyt under hela den här utflykten. Vädret var fantastiskt och SL var inte försenat och jag hade valt kläder som satt ordentligt och var mjuka och sköna. Jag hade min lila kappa vilket jag sällan känner att jag får tillfälle till och jag känner mig alltid fin i den.

Snö i december 2015.

“Tjänarinnans berättelse” (“The handmaid’s tale”) av Margaret Atwood har några år på nacken. Jag vet att jag läste den 1988/89, men jag minns egentligen ingenting. Sedan har jag försökt lyssna på den på engelska, men inläsaren var inte bra. I början av den här månaden kom äntligen en svensk inläsning, men den är med Lo Kauppi, som jag har lite svårt för. Jag gav den en chans, men gav upp efter halva boken. Den finns ju som serie hos HBO och jag började titta. Vilken fantastisk serie! Det är ytterst sällan som en serie överträffar boken, men den här gör det. Med råge! En anledning till att den svenska inläsningen av boken inte är bra är att inläsaren inte gör tillräckliga uppehåll mellan handlingens tillbakablickar och nutiden, men det blir tydligt i serien och de har lyckats få fram den otäcka känslan som regeringskuppen och de religiösa fundamentalisternas övertagande (naturligtvis är det religiösa fundamentalister!) framkallar. Den är otäck och dystopisk med stort D. Den är skrämmande eftersom kvinnor i många länder lever under de här förhållandena. Elisabeth Moss, som jag har sett i “Mad men” och kommer ihåg från ett avsnitt av “Grey’s anatomy”, är så vansinnigt bra! Hon lyckas förmedla hela känsloregistret med hjälp av ögon, mun och kroppshållning. Idag såg jag sista avsnittet i säsong 1 och det fanns en scen när det var meningen att tjänarinnorna skulle stena en annan tjänarinna till döds, men vägrade med risk för repressalier. Den scenen var stark och framkallade både ståpäls och tårar hos mig! Om du vill se en suveränt bra serie, så satsa på den!