Det snöar och snöar och snöar and aj lajk it! Jag tog bussen till Salem idag, lämnade och hämtade paket, köpte frimärken och handlade lite på ICA. Sedan promenerade jag hem. När jag passerade den sportlovsöde Skogsängsskolan stannade jag till för just där och då var det helt tyst. Inte ens trafiken hördes. Jag andades frisk vinterluft och tittade uppåt mot alla flingor som kom svävande ned. Ett lätt snöfall. Fluffsnö. Snöknarr! Jag hade en än halva vägen kvar när låren stumnade och blev blytunga och det blev jäkligt tungt den sista biten. Träningsvärken är så heltäckande att den är löjligt. Stånk och stön och mörbultning.
Jag har köpt raggsockor med frotterad insida som är ljuvliga för mina ömma, kalla fötter. De är dessutom fristående. Skohyllan i stället för strumplådan?
Efter en natt med ca 3 + 4 timmars sömn har spänningsvärken äntligen släppt och katastrofkänslan från igår är försvunnen. Elin kan rapportera att Mio är som vanligt igen. Redan i slutet av förra veckan bestämde jag att jag skulle köra ett gummipass idag, onsdag och det har jag gjort. Musklerna har fått en väckning som heter duga även om det var den xtra lätta varianten jag körde, men oj, oj, oj det känns redan i hela överkroppen och särskilt min småklena vänsterarm har fått vad den tål. Jag hade inte mina vanliga träningskläder för jag visste att passet inte var tillräckligt för att göra mig ordentligt varm och än mindre svettig, så jag hade mjukisbyxor och långärmad tröja. Hälen klarade sig hyfsat och efter duschen lyckades jag med konststycket att tejpa den. Tillvaron är åter hanterbar.
Det har ramlat ned drösvis med snö och temperaturen ligger under 10 grader. Det är så fint!!
Dax för laserbehandling igen. Det började med att jag försov mig efter att ha sovit dåligt. 12 minusgrader och lätt vind = svinkallt. Jag kollade SL, men inga störningar i trafiken norrut, så jag pälsade på mig och gick till tåget. 14 minuter tills tåget skulle gå och det innebar en försening med ett par minuter, men jag skulle hinna även om det blev precis. Efter en stund började den beräknade ankomsttiden ändras fram och tillbaka, 11 minuter, 10 minuter, 8 minuter, 10 minuter, 13 minuter och till slut slocknade skyltarna. Igen information om varför. Då gick jag hem igen efter att ha väntat i 25 minuter. Än en gång får jag betala 200 pga. sent återbud trots att jag har frikort. Jag har fått en ny tid på måndag. Klockan är 20 i 10 och det återstår att se om dagen kommer att fortsätta som den börjat… Skitmorgon!
Pär skulle hälsa på hos sina föräldrar, så jag fick skjuts till Salem där jag skulle hämta paket. Jag promenerade hem på 45 minuter via Tennishallen och i långsamt tempo. Det var jätteskönt och jag har inte haft så fasligt ont efteråt, men gränsen går mellan 30 och 45 minuter. Jag hade huvudvärk. Faktum var att jag vaknade med huvudvärk och spänningar i nacken och antog att jag hade legat knasigt inatt. Frisk luft och rörelse räckte inte för att den skulle ge med sig, så när jag kom hem tog jag 2 Treo plus att jag masserade nackmusklerna med Tigerbalsam. Det fungerade. Tyvärr, kom alltihop tillbaka vi 17-tiden, så jag gjorde om kombinationen, men utan samma braiga effekt.
En tredje laserbehandling med kortare intervall. Även tejpning idag och jag tycker om det extra stödet. Jag måste träna på att tejpa själv! Efteråt gick jag till tebutiken och fyllde på förråden. 5 minusgrader och ett dunlätt snöfall. Jag njöt av att gå längs kanterna och köra ned skorna i fluffet.
Igår fick jag laserbehandling igen. Foten kändes lätt mörbultad resten av dagen, men jag hade inte ont.
Idag låg temperaturen nära noll, solen sken och det hade snöat lite under gårdagen – jag måste ut! 60 minuter med MBT-skorna och det var skönt till en början. Jag tog promenadvägen bakom gymnasiet och fortsatte mot bygget nedanför Rosstorp och tvärstannade. Kalhygge. Den 6 februari promenerade jag på andra sidan järnvägen och upptäckte ett annat kalhygge, men det här var brutalare. Jag överdriver inte när jag skriver att jag var nära att börja gråta och gå hem igen. Humöret sjönk som ett klippblock och resten av promenaden var tung, sorgsen och gjorde ont både i själen och i foten. JAG HATAR ALLA NYBYGGEN I RÖNNINGE!!!! BEGRIPER DE INTE HUR STOR BETYDELSE UPPVÄXT GRÖNSKA HAR??!!!
Jag har ingen “före-bild”, men ni kan nog föreställa er hur det växte diverse träd längs hela järvägssträckan; höga träd o låga träd, buskar o snår som dämpade vindarna och skänkte skugga på sommaren… Borta.
När jag kom hem bytte jag om och gick och lade mig i Läsrummet. Jag var ledsen (men kunde inte gråta), trött och frusen och hade ONT. Jag låg där i 3 timmar och sov en stor del av tiden.
Nu har Pär kommit igång med takpanelen på övervåningen. Vi kommer att ta en halva av rummet i taget; vi har packat i kartonger och föst undan så gott det går och får jobba på i det utrymmer som är kvar. Pär vill vara färdig tills att han fyller år om drygt 2 månader. Det återstår att se…
Klockan 10.01 går en buss till Salem, det tar ca 5 minuter och sedan kan promenera hem. Jag har utnyttjat den möjligheten ett par gånger, senast idag och det känns prima. 25 minuters promenad hem är lagom med tanke på hälsporren. Det var väldigt skönt att få komma ut och lunka!!
Laserbehandling. Det oplanerade uppehållet i och med att jag avbokade förra gången innebar ett mindre bakslag även om jag, i det stora hela, har mindre ont än vid första besöket. Nu ska vi göra 2 täta behandlingar och jag ska tillbaka redan på fredag.
Årets första och förmodligen enda semla och den kommer naturligtvis från Rönninge Kaffestuga (fotot är deras)!
Den 22 januari, för knappt 3 veckor sedan, beslöt jag att lägga all träning på hyllan för fotens skull och nu börjar jag känna av de negativa aspekterna. Ryggen mår inte bra av allt sittande och liggande och felbelastning. Jag känner mig ovig och klumpig. Huvudvärk oftare. Ångest och irritation. Koncentrationssvårigheter. Jag blir trött av denna inaktivitet! Jag kommer ut och hemifrån ännu mer sällan och rastlösheten kryper i kroppen. Idag åkte Pär och jag runt för att få veta mer om takpanel till övervåningen och så klarade vi av andra ärenden oxå. Vi var borta i 3 timmar och det var rena äventyret för mig, men jag blev helt färdig efteråt och utnyttjade sängen i Läsrummet för en längre tupplur. Min ork och uthållighet och mitt humör är redan på upphällningen – efter 3 korta veckor! I morgon kommer vi att arbeta på övervåningen, men på måndag måste jag ut, ut, ut!!
Elin hade heldag i skolan och jag gick till Lilla Pärlan för att mata Mio. Inga problem. Jag fick näääästan klia på honom. Han är ju så liten och söt! Hälsporren kändes av på vägen dit och jag var så fokuserad på att gå normalt att jag spände hela benet. När jag hade gett Mio mat var Konsum nästa anhalt på färden. Det var tungt och det gjorde ont, ont, ONT. Jag har inte promenerat på ett tag och jag behöver tydligen bara vända ryggen till för att en hel massa träd blir slaktade.
Här ligger dem nu. Döda. De som har bidragit med färgrik grönska och skugga längs med spåret. Nu får de inte vara med mer för att…..…..de som kommer att flytta in här till våren förmodligen har sjöutsikt inkluderat i priset på bostäderna.
Stegen blev inte mindre smärtsamma efter den synen. Jag hämtade en vattenkokare jag beställt från Tretti.se – ett otympligt paket – och det visar sig vara fel vattenkokare. Suck. Det är bara att skriva ut deras retursedel och skicka tillbaka den medan Tretti.se skickar den rätta vattekokaren direkt. Så nu har jag ett bökigt paket som ska lämnas av hos ICA och där finns ett annat paket som jag ska hämta och så finns mina böcker hos Filmkedjan. Hur ska jag lösa den logistiken? Inte imorrn i alla fall för då ska jag sova och vila foten.
Den här vackra damen stod vid fågelmatspryttlarna. Visst är hon fin?
