#Blogg 100 del 26

Det kliar mellan pek- och långfingret. Det gör lite ont oxå. Rött och lätt knöligt. Eksem? Jag har beställt CCS Hydrokortison 1%. I väntan på salvan använder jag Helosan. Jag har haft utslag på precis samma ställe för länge sedan och då trodde jag att det hade med psoriasis att göra, men nu tror jag mer på tillfälligt eksem till följd av torr hud.

Det kliar och gör lite ont...
Det kliar och gör lite ont…

 

 

 

 

 

 

Nu är det flera plusgrader igen och snön har smält och det blåser som 17. Aprilväder i mars. Det är så träligt att vila sig frisk! Jag blir trött och deppig och oinspirerad när jag inte kan träna. Blä!

blogg100-logotype-300x256

 

 

#Blogg 100 del 24

Klockan 6 väcktes jag av marsvinens ihärdiga tjoande om att det var frukostdax och eftersom jag ändå måste på toaletten var det lika bra att utfordra alla fyrbeningar och sedan ta sovis. Så blev det och jag sov till 11. Pär köpte en blodtrycksmanschett för ett tag sedan för att hålla koll på sitt blodtryck och eftersom mitt eget blodtryck är helt åt skogen gör jag det samma. Det blir oregelbundna mätningar, men efter måndagens besök hos diabetessköterskan gjorde jag en koll när jag kom hem och resultatet blev lika förskräckligt som hos henne (140/97) och det borde ju innebära att manschetten fungerar. Dagen efter var trycket ännu högre. Det bästa är att ta trycket när man precis har vaknat och idag var det 131/84 och det kändes mindre skrämmande. Jag har haft riktigt högt blodtryck en enda gång tidigare och det var pga. havandeskapsförgiftning och att det har varit högre än vanligt de senaste åren är en följd av att jag har gått upp i vikt. Kalla fakta.

Vad övrigt är, är tråklördag. Jag har gett mina orkidéer omvårdnad och jag har tvättat. Den stora tulpanbuketten som jag fick förra lördagen gick hädan idag. Vila i frid. På eftermiddagen låg jag i soffan och läste och det var det bästa med den här dagen. Jag har hamnat i en ljudbokssvacka igen där ingen bok är tillräckligt bra eller så är uppläsaren en plåga. Gårdagens snö ligger kvar där det inte är asfalt och nu är det faktiskt minus 4 grader. Pär är på Öland och Elin är hos Robin. Det är jag, djuren och mina hostningar här hemma. Jag har skickat in nästa veckas bokblogg till SkrivarSidan, ytterligare ett inlägg är färdigt och jag jobbar på en recension, men huvudet är tomt på idéer, så det går trögt. Vissa gånger räcker inte utrymmet på 400 ord till och andra gånger kan jag inte förstå hur jag ska få ihop så många. Dagsformen varierar lite för mycket…

Snobben skriva

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 21

Småpanik är ordet för dagen. Jag vaknade med riktigt sväljont i halsen och fick småpanik för att jag ALDRIG verkar bli frisk! Förkylningen ger mig småpanik över att jag inte kan träna nu när jag har fått en annan sorts press på mig (diabeteshetsen) att träna regelbundet. Diabeteshetsen hänger över mig så fort jag stoppar i mig något annat än vatten. “Socker, socker, hur mycket socker innehåller det här?!”. 3 småpaniker blir ångest.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 20

De psykosomatiska stressymtom som jag brukar få är spänningsvärk i huvudet, men för första gången har jag varit med om att det satte sig i ryggen. Sedan fredagens städning, under hela lördagen med kulminering på kvällen, under hela söndagen och även igår har jag haft så satans ont i nedre delen av ryggen att det har varit värkkombon (Ipren + Alvedon) som har gällt ett par gånger per dag. Jag hade ont när jag satt, när jag låg och så fort jag gick omkring. Faktum var att jag ett tag var orolig för att något var permanent fel inuti i ryggen. Det är 5 år sedan jag ramlade i trappan, men sedan jag började med regelbunden styrketräning och promenader har smärtan varit allt mer sällsynt tills nu. Idag, däremot, efter att det stress- och ångestframkallande besöket hos diabetessköterskan är över har smärtan släppt. Poff! Inget mysterium, tycker jag. Psykosomatiskt så det tjoar om det.

“Lunch i sälle av Man of Steel.” skrev jag i ett sms till Pär och syftade på filmen. “Men jag är ju här???” svarade han. Naaaw! Filmen var 2 timmar och 17 minuter och som så ofta är med den här sortens film var ungefär 1 timme sevärd. Resten är bara slagsmål, strider, explosioner och ett förstörelsekalas av guds nåde. Stålmannen ger skurken en snyting så skurken far, inte bara in i väggen utan genom hela jäkla byggnaden. Bra så! Då vet jag att Stålmannen är superduperstark och att skurken är av samma kaliber eftersom han överlevde. Däremot behöver jag inte se samma sak 25 gånger till med den enda variationen att Stålmannen eller skurken åker tvärs igenom fler än en byggnad för varje snyting. Det fanns 2 bra saker med den här Stålmannenversionen: Henry Cavill (som jag har sett i “The Tudors”) som är jäkligt snygg och att filmen handlade om tiden innan Clark Kent började som reporter på Daily Planet, så det var inget fumlande med glasögon av och på hela tiden.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 19

Jag promenerade till besöket hos diabetessköterskan. Det tog 30 minuter och det var tungt och jag pausade för att hosta i varje uppförsbacke, men det var skönt att komma ut och hemifrån. Diabetessköterskan AS var betydligt trevligare att ha att göra med än stolpskottet till läkare. Jag var så inställd på att bli uppläxad, idiotförklarad och pekpinnad att jag var full av ångest och visst ställde hon frågor om hur jag äter och tränar, men det var helt befriat från att jag skulle skuldbeläggas. Hon gjorde det bra! Hon fick mig att bli mer förbannad på läkaren. Jag hade en läkartid den 19 december förra året och lämnade prover 1 vecka innan. Besöket ställdes in av läkaren och jag fick en ny tid den 27 januari hos stolpskottet, men jag behövde inte lämna nya prover. Provsvaren visade höga kolesterolhalter som jag nu medicinerar för samt högt blodsocker, 6,8, som visade på förstadium till diabetes. Blodsockret är ett “här-och-nu-värde” som påverkas av det man har ätit kvällen innan. Förra veckans blodsocker var 6,0. Jag har inte gjort några ändringar i vare sig kost eller motion, så det enda som kan ha påverkat värdet var det jag åt kvällen innan. Stolpskottet hänvisade till ett blodsockervärde som var 5 veckor gammalt när hon slängde ur sig att jag hade förstadium till diabetes! (Diabetes har man med blodsocker 7,0 och högre. Det finns oxå en gråzon för värden 6,2 till 6,9. Har man de värdena utvecklar man oftast diabetes, men det går inte över en natt.) Stolpskottet skrämde mig och gav mig visioner av ett liv med ännu en sjukdom att hålla i schack och ett liv med te utan socker och ett rännande hos sköterskan. Helt i onödan. Diabetessköterskan frågade om jag hade frågor eftersom det var mycket att ta till sig. Det gjorde inte stolpskottet. Jag hade inga frågor eftersom skallen är full med förkylningsslem, men jag fick med mig information och en ny tid om 1,5 vecka för att kolla blodtrycket en gång till för det var helt åt häcklefjäll. AS verkade inte det minsta skeptisk när jag berättade om min träning utan tyckte att det var en väldigt bra balans mellan kondition och styrka. Ha!

Jag fick ett sms i lördags som gjorde mig fundersam och misstänksam. Det var från min okäre bror. Eftersom jag har valt att inte ha kontakt med honom och egentligen inte känner honom längre, så var tonen i det flera rader långa sms:et inte bekant för mig. Det var yvigt och superlativigt och undertecknat med “Brodern”. Varför fick jag det i lördags och inte på själva födelsedagen? Numret tillhör ett kontantkort och gick inte att kolla och jag har minsann lyssnat på tillräckligt många kriminalromaner för att veta att det bara är ljusskygga typer som använder kontantkort. Jag skrev ett kort, men inte ovänligt svar. Jag tycker att det är sorgligt att min första reaktion är att sms:et kommer från en bedragare. Det är sorgligt att jag reagerar med misstänksamhet, men jag hör och läser så mycket om hur folk blir snuvade till höger och vänster. Enligt sms:et kan jag vänta mig ett presentkort i brevlådan och om adressen är handskriven kan jag bedöma om det är från min okäre bror.

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 15

Så mycket bättre! Idag är jag inte alls lika täppt som igår när hela huvudet dunkade av slemtryck och jag har varit på benen ända sedan jag vaknade vid 9 och har precis klarat av burstädningen. Förutom att det är skönt att må bättre, så är det en himla tur för i morgon ska jag städa och på lördag kommer Vårat Gäng på Elins och mitt dubbelkalas.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 14

Det har inte varit särskilt skojsigt idag. Jag mår klart sämre än igår. Igår fyllde jag år och det gav humöret kraft att hålla förkylningen stången, men idag… Jag sov till 9 och sen i soffan före lunch och så i soffan igen efter lunch och jag ska snart lägga mig för natten för det är bara jobbigt att hålla mig uppe.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 12

Rekommenderas ej: promenad med förkylning och på fastande mage. Jag knatade iväg till vårdcentralen för att lämna prover inför diabetesbesöket om en vecka. Det blev min tur när jag precis satt mig ned och eftersom man bör vila i 15 minuter innan provtagning, så fick jag sitta kvar. Sedan gick personalen på rast och där satt jag och några till. Det gjorde inte mig något vilket är ett tecken på att jag var ganska spak. Det hann bli 30 minuter från det jag kom tills att jag var stucken och klar. Den vanliga återhämtningskosten i form av banan och drickyoughurt. Resten av dagen har tillbringats i soffan, mestadels i horisontalt läge och en del av tiden sovandes. I morgon fyller jag år och jag kommer att vara sjuk…

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 10

En vanlig promenad i 65 minuter och med bra tempo. Jag gick runt Flaten för det är lagom med motstånd i form av uppförsbackar.

Mars-grått och det ligger fortfarande tunn is kvar.
Mars-grått och det ligger fortfarande tunn is kvar.

 

 

 

 

 

 

Det är inte ofta jag lyckas få Selma på bild utan att det bara blir ett pälsigt blurr, men igår hände det!

Världens finaste kanin!
Världens finaste kanin!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

PS. Jag har en fe-no-me-nal träningsvärk i låren… Aj lajk it!

blogg100-logotype-300x256

 

 

 

 

#Blogg 100 del 9

Oh, yeah!

Ett välbehövligt pass med gummibanden idag, den lättare varianten med färre repetitioner. Det kändes så bra och jag blev svettig, men inte slutkörd. Det var främst för ryggen som jag valde gummiband framför stavar idag. Jag har allt oftare ont i nedre ryggen igen och det tolkar jag som att musklerna behöver byggas upp. Igen. Det blev premiär för de nya träningskläderna som jag köpte i samma veva som jag lade fokus på promenader och som bara har legat i garderoben och fortfarande luktade nytt. Lila och svarta i proffsigt svettmaterial – ursköna! Det gröna gummibanden har 2 hack, blivande sprickor, kommande pang!-upplevelser och jag upptäckte att jag inte hade några fler gröna band, så nu får jag beställa nya. Igen.

blogg100-logotype-300x256