Blod, snö och moraliska dilemman

Pär åkte till Öland igår och det innebär att jag ansvarar för frukosteringen av fyrbeningarna inklusive Håppetåssan (Selma) som bor här för tillfället. Kvart i 8 väcktes jag av känslan av att det rann ur mig. På toaletten upptäckte jag att både tampongen och nattbindan var överfulla av blod. Mysig start på dagen… Jag undrar hur stor mängd blod det rör sig om såna gånger? Underlakanet hade bara en yttepytte fläck, men det kändes bäst att tvätta det trots att vi bytte lakan i torsdags. Och sedan kom värken. Då är det värkkombon som gäller, men inte ens den fungerade tillfredsställande för det tog nog mer än 1 timme innan den kickade in och det är likadant nu på kvällen. Fysisk aktivitet fungerar oxå och jag tog en promenad runt Flaten på 65 minuter. Tempot varierade och jag misstänker att det var blodförlusten – för det är blodförlust det handlar om – som gjorde att jag blev smått yr och matt. Det var i alla fall skönt att komma ut. 3 minusgrader och pudrig snö som kom i snöbyar. Lila mössa, klarröd jacka, vinröda mjukisbyxor och vinröda skor – färgklick är bara förnamnet. Hehe. Det behövs bland alla sorgklädda människor. Om jag inte hade haft mina isbuggar hade jag inte kunnat gå ut idag. Pudersnö som döljer isigt underlag på det mest förrädiska vis.

Flaten 16

Jag sov middag i soffan och det var ljuvligt! En perfekt 1-timmeslur där jag fick till kuddar, filt och sovställning vid första försöket. Jag åt sill och potatis till middag med SIA:s chokladglass till efterrätt och som sällskap hade jag svt.play som visade “Stephen Frys moraliska dilemman”. Mycket intressant! Stephen Fry behöver, liksom jag, återfå hoppet om människan efter att ha smockats med alla dessa svarta rubriker.

Dagens låtlisterepresentant är 2 till antalet. Den första är Sin Cos Tan med låten “Limbo”. I refrängen sjunger de “Halleluja!” och det är så jag känner för mina isbuggar.

Den andra låten är “Ain’t got no…” med Tove Styrke. Jag gillar henne och har flera av hennes låtar på mina listor.

 

 

 

Förändring

Pär och jag åt nyårsmiddag hos svärisarna igår. Det var så gott! Jag var inte på topp. Trött och ofokuserad. Oftast hängde jag med i samtalen, men så var det någon som berättade något i mer än en minut och då var det som att jag kopplade ned och liksom väntade tills det blev intressant igen; jag tappade inte tråden utan pausade engagemanget. Ju senare det blev (vi var där i 5 och en halv timme) desto tätare pauser. Kroppen fixade en blodig avslutning genom att starta årets sista mens med allt vad det innebar av värk och svullnad. Lysande… Jag vägde mig i morse, men de siffrorna var så läskiga att jag vägrade ta dem till mig och skyller på mensen för jag hade gått upp 3 kg på bara en vecka och det är inte rimligt på en enda fläck! Jag försöker om några dagar igen. Det är nåt knas på gång utöver klimakteriet. De senaste veckorna har jag inte lyckats få gott te mer än kanske 1 kanna av 10 och jag gör minst 2 kannor per dag. Ingen smak! Varken för starkt eller för svagt. Det är bara smaklöst. Jag rengjorde både kannans insida och silen häromdagen och då trodde jag att det hade vänt, men nej. Och så har datorn blivit urtråkig. Jag har tappat lusten att skriva. Facebook är blähähä. Det enda jag vill göra är att läsa eller lyssna & spela.

Orken finns där

75 minuters promenad i bra tempo Ut På Landet. Ett par plusgrader, mulet och blåsigt och idag var jag tacksam för isbuggarna för det blir så mycket bättre när jag känner att jag kan slappna av. Det är inget fel på orken, det kände jag i uppförsbackarna och jag tror att det är MSM:s förtjänst. När jag kom hem gjorde jag 40 knäböjningar utan några större problem, men det kändes en hel del i låren efteråt. Hehe.

Dagens låtlisterepresentant blir Kate Boy med låten “The way we are”.

1 årsdag och snö

På juldagen var jag så fokuserad på återhämtning att jag glömde bort att min blogg fyllde 1 år! Det vill säga bloggen hos WordPress för den riktiga födelsedagen är ju i februari.

Min WordPress-blogg fyllde 1 år den 25 december.
Min WordPress-blogg fyllde 1 år den 25 december.

Det snöade igår och snön ligger kvar plus att det är ett par minusgrader plus att solen strålar från en klarblå himmel. Jag tog på mina isbuggar (Ice bugs) med en ny innersula och promenerade till apoteket i Salem. Det var ljuvligt utomhus! Kallt om ansiktet. 25 minuter plus 40 minuter.

SnöJag hämtade Stilnoct och köpte medikamenter som Pär behöver i sin fortsatta kamp mot förkylningen. Själv håller jag virusarna stången med Cold Zyme. Jag har använt det då och då de senaste månaderna, särskilt när jag har känt det olycksbådande killet i halsen och eftersom jag inte har blivit ordentligt förkyld på hela hösten tolkar jag det som att det fungerar. Elin har provat det vid 2 tillfällen och har även hon sluppit bli förkyld. Det är dyrt, men värt pengarna för det påfrestande med segdragna förkylningar.

Vyn från köksfönstret strax efter klockan 9.
Vyn från köksfönstret strax efter klockan 9.

 

Är det min tur nu?

Stavgång runt Flaten i 60 minuter. Det var flåsigt och tufft, men inte tungt förrän mot slutet. Jag orkade 35 knäböjningar oxå. Ansträngningshostan är igång och det killar i halsen. Är det min tur att bli förkyld nu? Jag har förkylning kroppen för jag har känt mig extra mörbultad efter stavgången, mer än bara träningsvärk. Massagebältet har fått köra 3 pass idag, 2 på axlarna och nacken och 1 på ryggen. Bältet är värt varenda krona! Efter lunch blev jag sittande i soffan, gled ned i halvsittande och sov till och från i över en timme. Hehe. Det minskar knappast den mörbultade upplevelsen…

Dagens låtlisterepresentant är Graham Candy med låten “Holding up balloons”.

5,3 kg ljus och Eartha Kitt

Stavgång tur och retur Salem, 20 minuter + 35 minuter. Åh, vad det var skönt!! Lagom mycket kläder, ork och tempo. Det var precis vad kroppen behövde och det känns ordentligt i ryggmusklerna. Jag orkade 30 knäböjningar också. Jag hämtade paket (det sista för i år), blockljus från Lagerhaus. Man skulle kunna tro att affärerna svämmar över av röda blockljus så här i december, men varken Konsum, Coop eller ICA har haft det. När jag saknar den rätta fysiska orken att ränna runt i affärer, så går jag ut på nätet, men jag fick leta ett tag. På flera sajter var de röda slutsålda och det är ju begripligt, men Lagerhaus hade det jag var ute efter. 4 julröda – oparfymerade!! – och 4 i blandade färger för när jul och nyår är över. Jag var tvungen att skära upp paketet med hjälp av nyckeln och lasta över ljusen i ryggsäcken och det blev tungt, 5,3 kg (jag vägde ryggsäcken när jag kom hem). Den sista biten hem var jag ordentligt trött och det var nog den extra vikten som känns i ryggmusklerna nu.

Varför lyssnade jag inte på min jullista när jag var ute? Duh! Eartha Kitt får vara låtlisterepresentant med “Santa baby”. Den är med i en av mina absoluta favoritfilmer, “Julnötter” (Mixed Nuts) med Steve Martin.

marsvin-julkort__

 

 

Testing, testing!

När det kör ihop sig och den ena personen är förkyld medan den andra är ett bräckligt käril – då känns det lyxigt att få matvarorna hemkörda! På Pärs initiativ provade vi Coop online och fokuserade på de tunga grejjerna som mejerivaror och tvättmedel. Han beställde igår kväll, betalade med kort och jag tog emot leveransen idag. Häpp! Vi kommer nog att utnyttja den tjänsten igen.

Coop online

 

SM. MS. SMS. MMS. MSM. MetylSulfonylMetan som finns i alla våra celler, men det utsöndras och behöver fyllas på. Jag fick tipset i klimakteriegruppen på FB och tycker att det är värt ett försök. Det lägsta priset hittade jag hos Svenskkosttillskott. Eftersom det finns naturligt i kroppen och i alla celler kan det hjälpa till att lindra/förbättra en hel del. För min del vill jag se om jag blir piggare, stabilisera blodsockret, lindring av magkatarren och känslan av uppblåst mage, minskar träningsvärken, lindring av pollenallergin och ledbesvären och – det senaste abret – torra ögon. Det är värt ett försök! 1/4 tesked med 2 dl vatten per dag den första veckan. Sedan ökar jag på med 1/4 tsk varje vecka tills jag tar 1 hel tsk. Jag tog den första dosen idag och förväntar mig ingen snabb effekt utan ger försöket ett par månader.   MSM

En äcklig dag

Nu är jag härligt snaggad igen! Jag var hos Rosie klockan 11 vilket var 2 timmar senare än min vanliga tid och allt har varit förskjutet 2 timmar och det har – löjligt nog – stressat sönder mig. Dessutom blev det inte mer än 5 timmars sömn eftersom jag vaknade redan vid 6 och inte kunde somna om. I vanliga fall brukar jag vara på väg till Rosie vid halv 9 och då är inga affärer (utom de på Centralen, sinnessjukt nog) öppna och det är bara jobb-folk i farten och det är faktiskt lättare att ta sig fram bland dem för de strosar inte med näsan i mobilen. Idag var allt öppet och det var fullt av julstrosande idioter. Jag hade noll och intet tålamod med dem! Hos Rosie var det bara hon och jag, inte ens radion var på och vi pratade och allt möjligt och det var såååååå lugnt och skönt!

Det var när jag kom till t-centralen som det började gå fel. Prat. Julmusik. Reklam. Rörlig reklam. Doften av varm korv. Julbelysning. Fler idioter med näsan i mobilen. Tiggare. Musiker med dragspel och trummor. Mer folk. Drottninggatan blev ett gatlopp där mina sinnen attackerades. Jag påminde mig själv om att andas. Andas!! Mentala skygglappar och blicken i marken. Andas. Folk överallt. Runt hörnet och in på Kungsgatan till tebutiken. Som var knökfull. Andas. Jag gick in och började vänta och gud ske lov gick det fort. (Trots att det var så mycket folk att det inte gick att inte stå i vägen var de 3 tedamerna trevliga och snabba och stämningen var uppåt även bland oss kunder.) När jag tog min påse och skulle gå hade det blivit kö ut genom dörren. Jag flydde!

Under tiden från t-centralen tills jag flydde ut ur tebutiken hade jag sms-kontakt med Elin. Eller försökte. Jag kunde inte formulera meningar och kände ilskan puttra under ytan. I hennes ände var det lugnt, hennes sinnen blev inte attackerade och jag kände mig elak för att jag helst av allt ville texta: “Lämna mig ifred!”. Jag hade så ont i fötterna. När jag damp ned på tågsätet 15 minuter senare var jag gråtfärdig. Elin var i skolan och sa att hon kunde hoppa på samma tåg när det kom till Flemingsberg och så blev det. Då hade jag hunnit samla mig. Vi stödhandlade på Konsum (Pär är fortfarande hemma med sin förkylning) och släpade oss hem uppför trappor och backar. Klockan var kvart över 14 när vi klev in genom dörren och då kände jag irritation, ilska och panik. En snabb dusch och en jävligt sen lunch (som smakade blä). Efter 2 avsnitt av “Grey’s anatomy” där Derek Shepherd checkar ut från serien i ett av dem (Patric Dempsey vill inte vara med längre) och 1 extra Lyrica somnade jag sittande. När det var dax att äta middag klockan 17 hade jag inte ens dukat undan lunchbrickan. Hela dagen har varit förskjuten, sned och äcklig! Jag kunde bara peta i mig en halv laxkotlett och 2 körsbärstomater. Jag är beredd på att vara utslagen i morgon.

“Begränsad vidarekoppling är aktiv”. Är det någon som förstår den meningen? Jag hade programmerat in fel nummer till Vårdcentralen i mobilen och har försökt att ringa hela eftermiddagen bara för att få “Begränsad vidarekoppling är aktiv” som ett snabbt förbiilande meddelande när samtalet avbröts. Vad fan betyder det?! Varför fick jag inte ett meddelande om att numret var fel eller att abonnent saknas? Jag trodde att det var fel hos VC:n, överbelastning eller vad som helst. Det där är en goddag-yxskaft-formulering som antyder att jag har gjort ett val så att en tjänst har aktiverats. Det var inte rätt dag för den sortens idioti!!

Klockan är 22 och jag har just tagit min älskade Stilnoct, så nu vet jag att den här äckliga dagen är slut. Halleluja!

Ångest och julmöss

Klockan 5 i 22 den 18 december och det är 10 plusgrader ute – helt vridet! Jag tog en lugn promenad på förmiddagen och vinterjackan fick inte följa med, men jag hade ändå för mycket kläder på mig. Det var ganska skönt, men jag har haft jävligt ont i båda vristerna efteråt och gned in dem med Voltarensalva. Jag gick en längre sväng runt Flaten, 60 minuter. Det finns få effektivare sätt att få ut mig ur huset än ångest i kombination med en dårförkyld äkta make. Risken att bli förkyld – lagom till jul… – och kanske få en segdragen torrhosta ger mig ångest. Natten till idag sov jag på soffan och i natt får han göra det; vår variant av skilda sovrum.

Inget riktigt dagsljus idag med 3 dagar kvar till vintersolståndet.
Inget riktigt dagsljus idag med 3 dagar kvar till vintersolståndet.

Inte trodde jag att jag skulle föredra den gröna vintern med temperaturer som gör att jag kan använda regnjackan i stället för vinterjackan, men det gör jag och det är halkan jag tycker är skön att slippa. Jag trodde inte heller att jag skulle ställa in siktet på den 21 december, vintersolståndet av den enkla anledningen att jag vet att det är då det vänder och att det kommer att märkas redan om en månad. Jag har slutat sakna snön och börjat längta efter ljuset. Jag längtar inte efter sol och värme, jag längtar efter låååånga ljusa sommarkvällar då det inte är riktigt mörkt ens vid midnatt.

Helt stilla. Skarpa speglingar.
Helt stilla. Skarpa speglingar.

På väg över torget efter en Konsumhandling passerade jag Blomsterprinsessan som jag aldrig har varit in i, men idag fick jag anledning för jag såg den här på en vagn utanför…

Julgran med mus

…. och jag kunde inte stå emot den. Jag köpte en lite orkidé oxå. Vår ordinarie orkidéförsäljare i Salem centrum har försvunnit och det känns inte bra. En guldkant var att Pär hade handlat där så ofta att han fick rabatt, men deras orkidéer var av enastående kvalitet. Kanske kan Blomsterprinsessan ta över?

Dagens låtlisterepresentant är Agnetha & Linda med “Mössens julafton” som spelas om och om igen i mitt huvud, inspirerad av den lilla julmusen i krukan.

Farbror Frost och en ny mobil

Farbror Frost är här med torrt och kallt väder – min favorit! Dessvärre är innebär det smyghalka oxå, så dagens stavgång gick i försiktighetens tecken. Innan jag kom iväg valde jag mellan 2 underbara alternativ: gå ut och riskera ett fall inklusive gud vet vilka skador eller sitta inomhus och tjocka på mig och bli irriterad och rastlös. Jag ångrar inte att jag gick ut. Det var så skönt!

Farbror Frost har flyttat in på vår gård.
Farbror Frost har flyttat in på vår gård.
Så här såg det ut för 3 månader sedan på väg till Salem.
Så här såg det ut för 3 månader sedan på väg till Salem.
Idag hade de gröna löven fallit och bytts ut mot frost, vacker frost.
Idag hade de gröna löven fallit och bytts ut mot frost, vacker frost.

Det blev 25 minuter till Salem och 35 minuter hem. Jag försökte göra 40 knäböjningar, men orkade bara 24.

Dagens låtlisterepresentant heter Erik Hassle och låten “Smaller”.

What doesn’t kill you makes you stronger…

Nu har jag en ny mobil igen, Samsung Galaxy S5 Mini. Jag är väldigt nöjd med den, men den hade en himla märklig förinställning nämligen inget ljud. Jag försökte välja ringsingnal, men det stod bara att jag måste “inaktivera ljud av i Hjälpmedelsinställningar”. Jag letade högt och lågt, men hittade inga Hjälpmedelsinställningar. Pär försökte och blev så irriterad att jag fick utfärda förhöjt blodtrycksvarning. Hans arbete handlar bl.a. om felsökningar och instruktioner och att en sån självklar sak som ljudet ska vara så svårt att hitta….. Den fanns längst in i inställningarna på “ljud” och “hörsel”. Frid råder!