Konsten att avslöja och att inte avslöja

Igår läste jag ut “Den hand som först höll min” av Maggie O’Farrell och det var den sortens bok som fick mig att sitta kvar med boken i händerna medan jag tittade på omslaget, läste titeln, läste om baksidestexten medan jag smälte upplevelsen. Den var bra. Mycket bra! Den var snyggt berättad och raffinerat upplagd.

Vi för följa Lexie Sinclair som i slutet av 1950-talet flyr till London där hon lever med sitt livs stora kärlek Innes Kent. Lexie och Innes lever och arbetar tillsammans. Det är ett intensivt liv, ett lyckligt liv. Vi får oxå följa Ted och Elina i nutid. De gör sitt bästa för att hantera sitt omkullkastade liv med en bebis och chockvågorna efter en oerhört dramatisk förlossning. Det är 2 helt skilda berättelser som visar sig ha en knutpunkt och utan att avslöja för mycket tog jag titeln – som är en direkt översättning från engelskan – till mig på ett helt annat sätt efter att jag hade läst ut boken; den innehåller mycket längtan och saknad.

Maggie O’Farrell är skicklig på det där med att avslöja det som förhöjer läslusten och samtidigt hålla inne med små detaljer som visar sig ha avgörande betydelse. Det är en balansgång, en avvägning som långt ifrån alla författare klarar av. Hon avslöjar tidigt in i handlingen att Lexie kommer att dö ung och sakta men säkert driver handlingen läsaren framåt tills det står klart att “Jäklar, nu händer det!”. Det avslöjandet förstör inte på något sätt, tycker jag. Hon lyckas oxå introducera karaktärer utan att presentera dem och utan att det blir konstigt för att längre fram ta med deras namn och lämna läsaren med tappad haka. Det finns humor oxå, mitt i all dramatik och den har en avväpnande effekt. Maggie O’Farrell har gett mig mersmak och nu ska jag leta efter fler av hennes böcker!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

4 reaktioner till “Konsten att avslöja och att inte avslöja”

  1. Nu blev jag nyfiken, du skriver så bra om de böcker som du läst så den här måste jag låna på bibilioteket. Författaren har tydligen skrivit sex böcker varav vårt bibliotek har tre titlar, Den hand som först höll min, Sommaren utan regn samt Du visste aldrig att jag fanns. Tack för tipset!

    1. Tack, Monica! “Sommaren utan regn” blir nog nästa av henne som jag läser. Jag gör mitt bästa för att variera hur jag skriver, men det svåra är att inte avslöja för mycket. 🙂

      1. Du avslöjar precis lagom, så där att man blir sugen att läsa just DEN boken. Nu går vi ju mot en årstid som bjuder på en del blåst, regn och mörka kvällar. Då är det mysigt att ha ett antal boktitlar att välja på. Jag köpte en på Akademibokhandeln som heter Ta itu, författare Kristina Sandberg. Jag har läst en triologi skriven av henne som handlar om hemmafrun Maj och vad hon får genomlida. Jag tyckte mycket bra om dessa böcker och hennes sätt att skriva. Har du läst dessa?

        1. Jag försökte lyssna på första boken om Maj, men klarade inte av den gnälliga stämningen. Vad jag har förstått är läsarna/lyssnarna delade i 2 jämna läger: de som gillar Maj och de som inte orkar med henne.

Lämna ett svar till Monica Hoch Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.