Husdjur

Tänk dig följande: du bor i en bostadsrättsförening med mycket grönområde och med lägenheter på nedervåningen som har sin egen gräsyta utanför balkongdörren där utemöbler och grill står på sommaren. Gården är innesluten av husen och som gjord för barn i alla åldrar. Det finns gungor och en liten sandlåda. Mysigt eller hur? Det finns en trappa på utsidan av varje hus som leder upp till lägenheter på övervåningarna. De har balkong i stället för uteplats. Flera hundar och katter och till och med en liten kanin som skuttar runt och mumsar klöver. Du kommer hem från jobbet och ser fram emot att slappa på din uteplats innan det är dax att laga middag. Det visar sig att en hund gosar i din favoritmöbel. Klädseln är full av hår och som pricken över i ligger en rejäl bajskorv på din gräsplätt. Du vet inte vems hunden är eftersom det finns minst 10 som rör sig fritt i området. Grannen i lägenheten ovanför njuter oxå av sommarvärmen och har balkongdörren på vid gavel medan hon tittar på tv. Något rör sig i ögonvrån. Grannen bredvid har en liten hund som har lyckats ta sig över till din balkong och nu knallar in till dig. “Vad tittar du på? Nåt bra?” Du skopar upp den i famnen och hojtar till grannen att “Jag har din hund här!”. Grannen ber om ursäkt med ett generat skratt för du “vet ju hur hundar är och de mår inte bra av att hållas instängda”. Tur i oturen är att du gillar hundar och inte är rädd för dem. Du öppnar din ytterdörr för att ta en promenad och möts av en hund som tittar förväntasfullt på dig och du har fullt sjå att hindra den från att gå in. Under de kalla månaderna hänger du ut fågelmat och njuter av att iaktta både små och större fåglar och även en och annan ekorre, till och med rådjur. In från höger smyger en hund som oxå gillar fåglar, men av en helt annan anledning. Du knackar på fönterrutan för att varna fåglarna och få de att sticka därifrån. Då och då kommer ett mejl från en av föreningens hundägare som ber att vi ska kolla i förrådet, så deras vovve inte smitit in där och blivit instängd. När en granne varit bortrest över helgen blir han mött i dörren av en uppskärrad hund som rusar ut och förbi honom. Just den hunden har saknats i 3 dagar. Hur lägenheten ser ut eller luktar förtäljer inte historien. En vädjan från hundägarna om att vi väl kan kolla lägenheten en extra gång när vi planerar att resa bort.

Jag hoppas att du har bilden klar för dig för nu ber jag dig att byta ut varje hund mot en katt för det är katterna som utgör problemet i föreningen jag bor i. Förresten är det katternas ägare som är problemet. Samtliga situationer jag beskrivit har inträffat. Det var jag själv som fick lämna tillbaka katten till grannen. Till skillnad från hundarna kan katter klättra och de klättrar högt och de gör det för att komma åt invånarna i fågelholkarna som vi har flera av. Det handlar om tamkatter som inte behöver jaga för att överleva. Det bodde en dam i våningen under oss som hade både en hund och en katt, men hon satte en liten bjällra i kattens halsband som pinglade varnande och räddade livet på småfåglarna. Jag har inget emot katter för jag älskar alla djur utom spindlar. Min dotter har en urmysig innekatt. Det är kattägarna och deras låt gå-attityd. “Katten är en fri själ!” till skillnad från hunden. “Det är onaturligt att hålla den instängd!” till skillnad från hunden. “Den härstammar ju från tigern!” till skillnad från hunden som bara härstammar från vargen. Det är inte bara jag som inte tycker om de fria själarna som lämnar sin avföring i både sandlådor och på gångvägar för de kilar ju inte hem genom kattluckan för att gå på lådan. Avföringen som innehåller toxoplasmos och är giftig särskilt för gravida och multisjuka. Sedan ett par år har föreningen en kattgrupp som får gå runt och plocka upp efter sina katter. Det är bra! Då förstår dem bättre vad hundägare har varit tvungna att göra i årtionden.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.