#Blogg 100 del 19

Jag promenerade till besöket hos diabetessköterskan. Det tog 30 minuter och det var tungt och jag pausade för att hosta i varje uppförsbacke, men det var skönt att komma ut och hemifrån. Diabetessköterskan AS var betydligt trevligare att ha att göra med än stolpskottet till läkare. Jag var så inställd på att bli uppläxad, idiotförklarad och pekpinnad att jag var full av ångest och visst ställde hon frågor om hur jag äter och tränar, men det var helt befriat från att jag skulle skuldbeläggas. Hon gjorde det bra! Hon fick mig att bli mer förbannad på läkaren. Jag hade en läkartid den 19 december förra året och lämnade prover 1 vecka innan. Besöket ställdes in av läkaren och jag fick en ny tid den 27 januari hos stolpskottet, men jag behövde inte lämna nya prover. Provsvaren visade höga kolesterolhalter som jag nu medicinerar för samt högt blodsocker, 6,8, som visade på förstadium till diabetes. Blodsockret är ett “här-och-nu-värde” som påverkas av det man har ätit kvällen innan. Förra veckans blodsocker var 6,0. Jag har inte gjort några ändringar i vare sig kost eller motion, så det enda som kan ha påverkat värdet var det jag åt kvällen innan. Stolpskottet hänvisade till ett blodsockervärde som var 5 veckor gammalt när hon slängde ur sig att jag hade förstadium till diabetes! (Diabetes har man med blodsocker 7,0 och högre. Det finns oxå en gråzon för värden 6,2 till 6,9. Har man de värdena utvecklar man oftast diabetes, men det går inte över en natt.) Stolpskottet skrämde mig och gav mig visioner av ett liv med ännu en sjukdom att hålla i schack och ett liv med te utan socker och ett rännande hos sköterskan. Helt i onödan. Diabetessköterskan frågade om jag hade frågor eftersom det var mycket att ta till sig. Det gjorde inte stolpskottet. Jag hade inga frågor eftersom skallen är full med förkylningsslem, men jag fick med mig information och en ny tid om 1,5 vecka för att kolla blodtrycket en gång till för det var helt åt häcklefjäll. AS verkade inte det minsta skeptisk när jag berättade om min träning utan tyckte att det var en väldigt bra balans mellan kondition och styrka. Ha!

Jag fick ett sms i lördags som gjorde mig fundersam och misstänksam. Det var från min okäre bror. Eftersom jag har valt att inte ha kontakt med honom och egentligen inte känner honom längre, så var tonen i det flera rader långa sms:et inte bekant för mig. Det var yvigt och superlativigt och undertecknat med “Brodern”. Varför fick jag det i lördags och inte på själva födelsedagen? Numret tillhör ett kontantkort och gick inte att kolla och jag har minsann lyssnat på tillräckligt många kriminalromaner för att veta att det bara är ljusskygga typer som använder kontantkort. Jag skrev ett kort, men inte ovänligt svar. Jag tycker att det är sorgligt att min första reaktion är att sms:et kommer från en bedragare. Det är sorgligt att jag reagerar med misstänksamhet, men jag hör och läser så mycket om hur folk blir snuvade till höger och vänster. Enligt sms:et kan jag vänta mig ett presentkort i brevlådan och om adressen är handskriven kan jag bedöma om det är från min okäre bror.

blogg100-logotype-300x256

 

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.