Abortdebatten

Antingen klagar jag på vården eller så är jag upprörd över vad som händer med aborträtten. Idag handlar det om det senare. Du som tycker jag är tjatig kan skrolla förbi, men den här gången har jag lite mer fakta till som grund till min i högsta grad berättigade upprördhet.

En dokumentär på Netflix från 2018 där framtiden för rätten till trygga aborter såg mörk ut. I slutet kom Trumpen med och resten vet vi. Jag har sett flera dokumentärer och läst många artiklar om det här och undrar alltid över varför just USA får så stort utrymme och vad som gäller i övriga världen.

Sveriges aborthistoria har inte varit lika dramatisk och det beror förmodligen på att de religiösa nötterna inte har haft lika bra grogrund. Abort blev laglig 1938 med restriktioner. 1946 utökades lagen och inkluderade även socioekomiska förhållanden (arbetssituation, bostadsförhållanden mm). 1963 togs även fosterskador med och en särskild kommitté utredde varje fall. Jag antar att antalet kvinnor i kommittén var nära noll. Den lag vi har idag tillkom 1974 och fri abort råder fram till 18:e graviditetsveckan. Om fostret vid tillfället anses vara livsdugligt utanför livmodern kan Socialstyrelsen inte godkänna en abort och det anser jag är rimligt. Så är läget hos oss samt i Norge, Danmark och Island. Finland då? Där måste varje kvinna förklara varför hon vill göra abort och där gäller de socioekonomiska förhållandena. När det förhöret är avklarat fattas beslutet av 2 läkare. Är det inte lika bra att förbjuda i stället för en form passiv aggressivitet? Finlands grannland, Ryssland, har haft fri abort sedan 1920!!! Där tappade jag hakan hela vägen mot golvet. Det verkar inte som att Putin har lagt sig i det. Än. Jag kan inte låta bli att undra om det inte har uppstått en förväxling mellan Finland och Ryssland?

Tillsammans med Ryssland var Polen och Tunisien först ut med fria aborter. Haktappning igen och tack vare dubbelhakor är det möjligt för mig. Kina har fri abort. I Polen har katolikerna drivit igenom en kraftig begränsning där endast hälsotillstånd är ett giltigt skäl och landet är tillbaka på ruta ett. Indien, Japan och Storbritannien har samma halvdana system som Finland. De uppgifter jag har med i inlägget hittade jag i svenska.yle.fi. Där finns en tydlig och enkel redogörelse. Länder med totalförbud är bland andra Egypten, Filippinerna, Dominikanska republiken, Irak, Kongo, Jamaica, Honduras, Haiti och Senegal. Inte så många som jag trodde. Irak ligger i topp när det gäller farliga aborter och om kvinnan dessutom blir påkommen (det är förmodligen genom angiveri) blir hon dömd till fängelse eller böter.

Förklaringen till varför USA:s kamp för fri abort får stort utrymme är helt enkelt för att landet fortsätter att vara en förebild framförallt för Central- och Sydamerika. I USA är det den religiösa högern som driver frågan och Central- och Sydamerika är starka katolska fästen och om de länderna följer USA vet ingen hur det slutar. Katoliker och muslimer i Europa vädrar oxå morgonluft. Av samma anledningar som att åsikter, som ofta är känslobaserade, inte är det samma som fakta, så hör religionen inte hemma i politiken.

Det är inte fakta som gör abortmoståndarna trycker upp bilder på aborterade foster i ansiktet på dem som uppsöker abortkliniker. Det är inte fakta som gör att abortmotståndarna bombar kliniker. Det är inte fakta som gör att abortmotståndarna skjuter läkare och patienter. Det är inte fakta bakom Texas beslut att de som utför aborter måste skriva ut bilden från ultraljudet visa den i syfte att få kvinnan att ändra sig. Det här gällde 2018 för nu har Texas förbjudit fri abort. Att skuldbelägga en människa oavsett anledning har inte med fakta att göra. Skuld och skam härstammar från Gamla testamentet och där bör de stanna. Ingen människa med lite bakom pannbenet kan använda bibeln som rättesnöre i en modern rättsstat eftersom bibeln ger oräkneliga tillfällen för tolkning. Jag undrar om det finns sekulära abortmotståndare? Abortmotståndarna i dokumentären säger att de bryr sig om kvinnornas hälsa. De säger oxå att de för det ofödda barnets talan. Jag tycker att de ska fundera på detta: ingen ber om att få bli född. Inte en ENDA människa på den här planeten har bett om att få bli född. Om de verkligen vill minska antalet aborter ska de se till att unga får en faktabaserad sexualundervisning och kunskap som förhindrar oönskade graviditeter. Det spelar ingen roll hur snäva lagarna blir för kvinnor har alltid och kommer alltid att göra abort vid en oönskad graviditet.

Abortmotståndarna har fått som de vill i och med att domen i Roe vs Wade har rivits upp och 50 års kamp varit förgäves. Det är männen som är tongivande bland abortmotståndarna och det har alltid varit männen som sett sig stå över kvinnan. Genom historien har män använt sig av religionen för att hålla kvinnan i schack. Behovet att ha kontroll över en annan människa baseras alltid på rädsla. Det finns naturligtvis kvinnor som är emot abort och jag har fått uppfattningen att de flesta är kristna och om deras tro är på samma nivå som männens håller de förmodligen med. De vågar väl inte annat. Med tanke på deras brist på respekt för kvinnor och vår förmåga att fatta faktabaserade rationella beslut, så skulle de kanske lyssna på de män som är för fri abort? Var håller ni hus alla ni män som säger att ni står på vår sida och till och med kallar er för feminister? Ni måste lägga “alla män är inte så”-argumentet på hyllan och bli aktiva.

Eldfarligt

De senaste åren har jag beställt en hel del kläder från Klingel som är ett tysklandsbaserat företag. Jag köpt jackor av bra kvalitet och mjukisbyxor i modell som vanliga byxor. De har en märklig uppfattning av hur en kropp är skapt. De långärmade plaggen når knappt ned till handleden som är en av mina “fryspunkter”. Alla överdelar är snävt skurna under ärmen och det gör att när jag lyfter armarna, så åker tyget upp och magen syns. Det knasigaste jag har beställt från dem är en badrock i frotté enligt etiketten. På etiketten i nacken uppmanar de mig att hålla den borta från eld. Hm… Den har oxå skum skärning: kort och bred och med ämar som inte når hela vägen ned. Jag har köpt en ny från Ellos. Stor och rymlig. Ärmarna får jag vika upp, men hela, stora jag får plats och den är inte eldfarlig.

Förtroendebrist

Det här inlägget handlar om vårdcentralen. Igen. Du som tycker att jag tjatar – jag håller faktiskt med – kan hoppa över det.

För en dryg vecka sedan förnyade jag recept via Vårdguiden. Inga konstigheter enligt mig. Ett par dagar senare blev jag uppringd av en läkare som var ny för mig. “Jag ser att du tar 2 väldigt potenta läkemedel.” “Vilka menar du?” “Paroxetin och Lamictal.” “Jaha…” Jag kan inte längre hålla reda på alla perioder jag gick hos psyk i Södertälje och det är ännu svårare att hålla reda på alla läkare, men jag minns att det var en svinkall, snörik morgon i december när jag träffade en läkare (som slutade vid årsskiftet) som skrev ut Paroxetin. Sommaren efter kompletterade en annan läkare behandlingen med Lamictal. Den läkare jag är skriven hos nu, på vc, ansåg att det inte fanns någon anledning att ändra på det. Det var för ett år sedan. Nu ringde alltså ytterligare en läkare och var tveksam till dessa “potenta läkemedel”. Min “egna” läkare hade semester, men skulle göra ett gästspel veckan efter d.v.s. den här veckan och hon skulle be honom ringa upp mig. Hon kunde se senaste besök, röntgen och den kommande skiktröntgen och frågade hur jag mådde. Då hade jag fortfarande besvär av hostan och jag förklarade att jag mådde psykiskt dåligt med ökad ångest och självmordstankar. Jag lyckades klämma in min skriande brist på förtroende för både vc:n och läkarna och att jag numera kontaktar dem endast i nödfall.

Mellanspel. Jag beställde de 2 inhalatorerna från Apotea, men leveransen blev försenad och midsommaren kom emellan. Den ena inhalatorn tog slut, men överraskande nog blev hostan inte värre utan bättre. För några dagar sedan slutade jag använda även den andra och hostan är borta till 98%. Orken är inte bättre, men efter en tur till soprummet behövde jag inte sitta och vila i en kvart. Hur skulle skulle läkaren förklara det?

Det kunde han inte visade det sig. Han ringde igår och det blev ett märkligt intetsägande samtal. “Jaha! Där ser man.” blev svaret på inhalatorfenomenet. Han gjorde ingen återkoppling till samtalet med den andra läkaren trots att jag sade att jag har självmordstankar på grund av immobiliteten och ångesten. Jag orkade inte be om något kraftigare ångestdämpande. Den kommande röntgen ingår i det de kallar utredningen och de inväntar svar. Det är 2 långa veckor kvar. Jag fick ingen uppmuntran eller tröst. Jag fick känslan av att de blir handfallna när de inte kan rekommendera fysisk aktivitet. “Men du mår hyfsat nu i alla fall? Håller näsan över vattenytan?” “Nätt och jämnt.” Sedan avslutades samtalet.

Via Vårdguiden kan jag läsa min journal och det finns anteckningar från de 2 samtalen. Den tveksamma läkaren noterade problemet med de “potenta läkemedlen” och ökad ångest, men inte mer. “Min” läkare noterade att läkemedlen inte utgjorde ett problem och den ökade ångesten samt att det är utredningen som är i fokus. Vet ni vad det värsta är? Det är att mina låga förväntningar ständigt blir bekräftade.