Perspektiv

När jag mår dåligt som jag gör nu föredrar jag att se skräckfilmer (det finns oerhört få som verkligen är kusliga, så det blir ofta favoriter i repris) eller dokumentärer som visar att det alltid finns de som har det värre. Det ger mig perspektiv utan att förminska mina problem för upplevelsen av ett problem är alltid relativ.

Jag slipper bo i ett land där tusentals kvinnor mördas varje vecka (Mexico). Jag slipper bo i ett land där jag inte får bestämma om jag vill göra abort utan att ifrågasättas (Finland, USA). Jag slipper bo i ett land där presidenten får betala skadestånd till en kvinnlig journalist eftersom hon inte ska BEHÖVA vidta såna åtgärder (Brasilien). Jag slipper bo i ett land där kastsystemet genomsyrar allt (Indien). Jag slipper bo i ett land där kvinnor fängslas som landsförrädare för att de vill köra bil (Saudiarabien fram till juni 2018). Jag slipper bo i ett land där jag inte får öppna ett eget bankkonto (Iran). Jag slipper bo i ett land där jag inte skulle ha råd med mina mediciner (bl.a. USA). Jag slipper bo i ett land där jag inte skulle ha råd med den skiktröntgen jag ska göra (USA). Jag slipper bo i ett land där nästan halva befolkningen förnekar Darwins forskning utan väljer skapelseberättelsen (USA igen).

Som sagt – allt är relativt, men att jag funderar på att ta livet av mig är inte ett bra hälsotecken oavsett land. Jag riskerar inte att hamna i helvetet eftersom jag förnekar dess existens.