Boknitarna radar upp sig

“Versioner av oss” av Laura Barnett. En variant av “Sliding doors”. Jag älskar konceptet, men det är lätt att det blir rörigt. Det krävs koncentration för att hänga med i “Sliding doors” och då är det endast 2 versioner. I “Versioner av oss” bollar författaren med 3 versioner och efter knappt halva boken har det blivit så snurrigt att jag inte kan skilja de åt. Den lägger jag ned. Boknitarna radar upp sig: “De obotliga optimisternas klubb”  hade ett vackert språk, men blev för politisk för att mitt intresse skulle hållas vid liv, “Yxmannen” var jag besviken på, “Handbok för städerskor” var överskattad och “Versioner av oss” blev för knepig. Jag har en bokbeställning på g. Efter att Stephen King-febern har gått över tillfälligt började jag läsa mig igenom min “att läsa-samling”. Jag har 1 eller 2 böcker kvar och sedan kommer min nya laddning. Halleluja för Bokus!

Misströstan

Promenad på 50 minuter. Det var tungt – det kändes som om jag släpade på 150 kg – och jag fick vallningar som gav mig värmepanik. Minsta uppförslut känns oöverstigligt och får mig att flåsa som om jag aldrig har rört mig tidigare. Kommer jag någonsin att få tillbaka orken varaktigt?! Ont över allt. Efteråt har jag haft riktigt ont i höger ben, men det hjälpte med Tigerbalsam. Jag försökte vila efter lunchen, men trots trötthet somnade jag inte. Ögonen svider. Det känns som om Membrasin har slutat fungera. Tidigare i somras njöt jag av att köpa underkläder i en storlek mindre. Som tur var behöll jag den större och nu när jag verkar bli kvar på 99, på gränsen till 100, bytte jag tillbaka till dem. Jag kan åtminstone tillåta mig att ha underkläder som sitter som de ska… Jag hittar ingen bok som är riktigt bra; den ena bokniten efter den andra. Det är tur att jag inte har vare sig choklad, chips eller kakor hemma för då skulle jag tröstfrossa!