Spädbarnsdöd

“Mot alla odds” av Angela Cannings och Megan Lloyd Davies är verklighetsbaserad och handlar om Angela och hennes man Terry som förlorar 3 barn i plötslig spädbarnsdöd. När det tredje barnet dör fattar polis och sociala myndigheter misstankar och Angela åtalas för mord på alla 3 barn. Det är en mardrömssituation som jag inte ens kan föreställa sig och boken skulle ha kunnat vara riktigt bra om den hade varit bättre skriven. Som så många andra i den här genren. De första 100 sidorna var bra, men sedan blev upprepningarna för många, omskrivningar av samma känslor. Jag läste inte ut den. Jag köpte den på Bokbörsen och när jag funderar närmare är det bara 1 bok därifrån som har varit bra (“Domedagsboken“). Hm.

Hemlisar & intriger

“Belgravia” av Julian ‘Downton Abbey’ Fellowes. De som följer min blogg vet att jag tycker att “Downton Abbey” är världens bästa serie alla kategorier, så då är det inte så förvånande att jag kastar mig över “Belgravia” som utspelar sig i London på 1840-talet.

Berättelsen har sina rötter i en balkväll 1815. Hertiginnan av Richmond har bjudit in alla familjer som räknas plus en och annan som inte räknas. Ett kärlekspar och en händelse som får långtgående konsekvenser för två familjer. Handlingen fortsätter 25 år senare. De två familjernas liv har gått vidare, men inte utan att sätta spår och när deras vägar korsas till följd av dåligt samvete börjar intrigerandet. Jag skriver inte mer än så eftersom det är svårt utan att börja nysta i familjeförhållanden, men du som gillar historiska romaner utan alltför mycket sliskromantik och plågade hjärtan kommer att uppskatta den här.

Det här är en roman med många namn och släktförhållanden och jag har – som vanligt – svårt att hålla reda på alla, men det förtog inget av upplevelsen och det var en upplevelse i allt från det faktum att jag kostade på mig boken som inbunden till den avslutande punkten. Det fanns de jag verkligen tyckte om, de som jag avskydde och de som vann i längden. På ett sätt är det en feel good-roman, men av högre kvalitét. Miljöerna är levande och dialogerna känns naturliga. Julian Fellowes har haft hjälp av en historisk konsult precis som i “Downton Abbey” och allt känns trovärdigt. Det finns fördelar med att leva 2017, men det jag uppskattar med historiska romaner är tempot; man tog promenader – inte powerwalks, man skrev brev och var inställd på att inte få svar direkt, man höll på privatlivet i stället för att fläka ut allt i tid och otid och så uppskattade man hyfs och artighet.

Jag börjar tycka om inbundna böcker. Pocket har känts enklare att hantera på grund av att jag får ont i händerna emellanåt, men den ställning jag oftast läser i innebär att jag har boken liggande på bordet lutad mot glasögonfodralet och när den är inbunden behöver jag inte använda händerna särskilt mycket. Hm. Inbundna böcker är dyrare och tar mer plats och det känns ännu värre de gånger boken inte visar sig vara något att ha. Hm. Jag funderar vidare!