Ibland blir det fel

Vägning: 104,3 kg innebär en nedgång på 0,8 kg den senaste veckan.

Promenad idag igen. En sällan utnyttjad runda eftersom miljöerna är oinspirerande (tennishallen – Skogsängsskolan – upp till Fjärilstigen – förbi Circle K och hem), men det tog 60 minuter (4,7 km) och jag har ändrat målet för antalet aktiva minuter per dag från 30 till 60 efter artikeln i DN. När jag kom ned mot Garnudden blev det snorhalt och MBT-skorna har absolut noll fästförmåga. Bambi på hal is. Jag stannade till flera gånger och tvekade om jag skulle fortsätta, men så tänkte jag att när jag väl har kommit uppåt igen blir det nog mindre halt och jag hade rätt, så då fick jag upp tempot. Kommunen har påbörjat utbyggnad av vatten och avlopp i Heliodal (var kommer det namnet ifrån?!) och det kommer att hålla på hela sommaren och det påverkar mina Landet-runt-rundor. Jag kan förmodligen promenera där i alla fall, men jag tycker att det är småläskigt med alla tunga maskiner och allt buller. Dagens runda är en som jag blir hänvisad till. Fördelen är att den går att förlänga på olika sätt.

För ett par veckor sedan fick jag ett innehållsrikt sms från Itrim med alternativa datum för kommande work shops. Jag skrev ned i min kalender och den första skulle ha varit idag. Igår kom ett xtra sms som välkomnade till work shop samma kväll. Whaaat… Hm. Jag kände en viss ovilja redan när jag vaknade idag eftersom det här med oörk shåpps inte är min grej. Något gnagde medan jag halkade omkring utomhus och när jag kom hem kollade jag det innehållsrika sms:et. “Måndag 31/1”. Det var igår kväll! Jag hade stirrat mig blind på datumet vilket är mer begripligt än att jag fokuserade på veckodagen. Jag ringde Itrim. De hade skrivit fel. Ooops. Vid något av mina första besök ska jag ha fått ett program och det innehållsrika sms:et var egentligen bara en påminnelse. Jag fick aldrig något program, men jag fick det via mail efter telefonsamtalet. Då slapp jag i alla fall ut och halka ikväll! Det är slarv från Itrims sida, men inget jag hetsar upp mig över direkt.

Promenad och müsli

Jag promenerade idag igen. 4,8 km på 65 minuter. Det gick tungt i uppförsbackarna, men det var skönt. I en artikel på DN.se läste jag att ny forskning visar att 1 timmes motion motverkar 8 timmars stillasittande. För en gångs skull gör jag någonting rätt! Nu när jag har permanent sjukersättning är jag inte i rörelse lika mycket och det är helt naturligt, men så länge jag promenerar/tränar 1 timme om dagen (det behöver inte ens vara sammanhängande), så är det lugna puckar. Känns bra att veta.

Jag börjar tröttna på gröt till frukost, så nu ikväll gjorde jag egen müsli enligt Itrims recept. Havregryn, rågflingor, kokosflingor, valnötter, mandel, honung, olivolja och salt som jag rostade i ugnen. Busenkelt! När den har svalnat ska jag blanda i russin och så blir det youghurt och müsli till frukost i morgon.

Kejsarpingvinen & jag

Ut igen! 6 km Landet Runt Xtra tog 80 minuter. Jag kallar rundan Xtra när jag vänder på den och får fler uppförsbackar än nedförsbackar och dessutom den xtra uppförsbacken nedanför Sannadalsvägen. Det var skönt! MBT-skor och vinterjacka. Motvindarna var iskalla. Vänster knä spökar igen och kändes inte pålitligt i uppförsbackarna; jag vågade inte lägga alltför mycket tyngd på det.

När jag vaknade kände mig helt ur slag. Trött och trög och funderade på om det vore bättre för kroppen att vila en dag till. Medan jag åt frukost lyssnade på “1984” bl.a. därför att den har blivit aktuell igen pga. Trumpen, men den är inte bra. Klassiker eller ej, så är den inte bra och den kändes oerhört deprimerande. Inte skrämmande, endast deprimerande. Jag behövde muntras upp, så jag bytte till en bokmärkesmarkerad scen ur “Populärmusik från Vittula” som fick mig att gråta av skratt första gången jag lyssnade och den fick igång livsandarna. Vakuumet efter Stephen Fry och “Harry Potter” har inte släppt och det enda som fungerar sådana gånger är att lyssna på en favorit i repris, “Blekingegatan 32” om Greta Garbo. Då släppte det tunga och tröga och jag kom iväg och den promenaden innebar att jag har avverkat 112 km och det är samma sträcka som den en kejsarpingvin avverkar för att komma till sitt parningsområde. Den utmärkelsen gillar jag dels för att den relaterar till djur och dels för att det är den sortens vetande som jag är så svag för.

PS. Lite mer värdefullt vetande som handlar om renar. Det är honorna som har horn vintertid, så Rudolf och hans behornade gossar är egentligen honor hela bunten. Ha! 😉

Harry Potter och ett ofött vittne

Harry Potter… Jag återvänder till de böckerna om och om igen och det känns som att komma hem! Härom dagen lyssnade jag klart på “The deathly hallows” för … jag vet inte vilken gång i ordningen. JK Rowling har äntligen gått med på att släppa böckerna till Storytel. Anledningen till att det dröjt sägs vara ett visst motstånd mot tjänster som streamar böcker. Än så länge är det endast den engelska versionen med Stephen Fry som uppläsare. Den svenska kommer till våren och då med en ny uppläsare (det är Krister Henriksson som har läst in böckerna tidigare) eftersom tidens tand har gnagt på kvaliteten. Den engelska produktionen är inte någon nyinspelning utan en uppfräschning och det är, banne mig, den bästa produktion jag har hört! Jag tycker egentligen inte om att använda “perfekt”, men i det här fallet nöjer jag mig inte med mindre. Fantastiskt jämn ljudkvalitet! Jag får intrycket av att Stephen Fry har läst in var och en av böckerna i en enda sittning vilket jag vet inte är möjligt eftersom de är så långa. Inte ett spår hörs av omtagningar eller felläsningar. Stephen Fry är fenomenal!! Han har en varm röst och en brittisk engelska som ger mig ståpäls. Han pauserar och utnyttjar kommatecknen i texten och han gör en tydlig skillnad på dialog och löpande text. Felfritt. Perfekt. En sann njutning. Jag försjönk så djupt i de här böckerna att det var som att få en kalldusch när de tog slut. Tillbaka till den muggliga verkligheten, men det dröjer inte länge innan jag återvänder.

En helt annan bok är “Nötskal” av Ian Mcewan med Helge Skoog som uppläsare. Bara 6 timmar. Den var ok, men inte mer trots att den lovordas både här och där. Småspännande, men ingen thriller. En kvinna och en man planerar att göra sig av med kvinnans make. Det finns ett vittne till allt nämligen det ofödda barnet i kvinnans mage och det är barnet som är berättaren. Berättelsen är underfundig och riktigt rolig emellanåt och Helge Skoog gör ett bra jobb – jag gillar honom. Den blir lite för filosofisk emellanåt, men ställer en viktig fråga: när blir en människa medveten? En fråga för abortmotståndarna. Jag tycker att det blir fånigt när barnet inte har något förhållande till färgen blå – fullt begripligt – , men har starka åsikter om druvor och viner.

PS. Jag har ännu inte blivit av med läslåsningen. 🙁

 

Tungt

Promenerade favoriten runt Flaten. 4,8 km på 60 minuter. Det gick tungt och det kändes i kroppen att jag har tränat 5 dagar i rad – dax för en vilodag och det blir imorgon. Jag blev trött i övre ryggen av att bära hem en veckohandling från Konsum i ryggsäcken och av någon anledning har jag väldigt ont i fingrarna.

Ett hål för pimpelfiske? På väg att läka ihop. Jag kan ingenting om isar. Det var ett par pimpelfiskare ute på den idag och jag tycker att det verkade riskabelt…

Pär lagade ett nytt recept från Itrims kokbok. Tärnad lax tillsammans med färska rödbetor och fetaost i ugnen. Serverades med romansallad, gurka och röd lök. Det var så gott! Överraskande gott! En väldigt lyckad kombination av smaker. Jag åt en portion motsvarande min handflata och mycket (för mig) sallad.

 

 

Armpisk

Stavgång 45 minuter. 3,3 km. Jösses, vad jag blev trött i armarna! Jag gick den korta rundan som andra gånger har varit 4 km. Blir den ännu kortare när jag går fort?

Mindre att släpa runt på

5 km på 65 minuter och i ett riktigt, riktigt bra tempo! Det var så skönt och jag var fascinerad av min ork. Jag har gått ned knappt 4 kg de här veckorna och i mina öron låter det inte så mycket i förhållande till vad jag vill bli av med, men när jag tänker på att det motsvarar ungefär 4 liter mjölk, i tyngd alltså, blir det en annan sak. Att bära hem 4 liter mjölk från Konsum är tungt, tycker jag, men nu har jag 4 kg mindre att släpa runt på och då är det lättare att få upp tempot.

Kalorier och Treo

Gummibandsträning på medelnivå idag. Flyt, ork & koncentration! Jag lyssnade på en annan låt medan jag värmde upp på step up-brädan och även om inte takten var den rätta, så hade jag ett väldigt schvung och orkade betydligt mer än tidigare. Endorfiner! Jag lade till 2 enkla yoga-övningar för ryggen. Det var inga problem att komma ned på jorden efteråt när jag fick ont i ryggen (det hade jag sedan tidigare) och knäna. Det blev Treo igen. Jag tror att jag har tagit det varje dag i 2 veckor. Inte bra.

Vägning: 104,3 kg vilket innebär en minskning med 0,9 kg den senaste veckan. Det går åt rätt håll.

När jag började Itrims program var det med en s.k. kick-start för att få fart på viktminskningen. 3 veckor med endast måltidsersättningar. Det var det jag inte klarade. Det blev inte mer än 28 timmar när ångesten dundrade in. Efter det gick jag över till handfast minus. Antalet kalorier per dag i kick-starten är inte fler än 600 och handfast minus är 1100, men – och det är ett viktigt men – egentligen handlar det inte om att räkna kalorier utan om vad och hur mycket jag äter. Jag mäter med handflata och knuten näve. Charktallriken till exempel innehåller 6 skivor kött som, när jag radar upp dem, motsvarar en handflata. Handen har man alltid med sig, så det är ett smart sätt att mäta. Handfast minus innebär att t.ex. potatis försvinner (kolhydrater).

 

Jag kämpar med och mot

Promenerade Landet Runt-rundan. Den visade sig vara 6 km och det tog 80 minuter. Bra flyt och tempo större delen av tiden. Flera plusgrader gjorde att jag tog dubbla tröjor under den tunna jackan kombinerat med mössa och handskar. Jag ska nog ta stavarna nästa gång.

För flera veckor sedan sträckte jag mig när jag gjorde ryggövningar på golvet. Vänster sida protesterar. Sträckningen, eller vad tusan det handlar om, kommer och går. Det kan till och med vara svårt för mig att ta riktigt djupa andetag. Idag slog det nya rekord och jag hade jävligt ont när jag kom hem och efter duschen stapplade jag runt och stönade. 2 Treo. Jag sov i soffan i natt och det är möjligt att det förvärrade det hela.

Just nu känns det här med Itrim, måltidsersättningar och kalorier inte särskilt roligt. Jag kämpar med mig själv för att bryta kvällstuggandet. Faaan, vad det är svårt!!! Idag har jag haft en hungerdag, men jag ska verkligen, verkligen göra mitt bästa för att inte äta mer ikväll. Jag kämpar mot mig själv och min egen skoningslösa kritik. “Det är kört…” “Du fixar inte det här – du har ingen karaktär.” “Du har noll uthållighet.” “Du är ynklig som gnäller över att behöva gå hungrig.” “Du vet att promenader fungerar bra, så du måste, måste ut varje dag!!” “Kalorier in – kalorier ut. Kalorier in – kalorier ut! Kalorier in – kalorier ut!!” “DRICK VATTEN!!!” Rösten maler hela tiden. Vis av förra veckans nedslående måndagsvägning skjuter jag upp eländet till imorgon, men det känns inte som att jag har gått ned.