Månad: augusti 2016

Plattfisk

Det är tisdag idag, så jag har varit hos naprapaten. Gårdagens skräpsläpande känns i ryggmusklerna och i armmusklerna, så jag bad om hjälp med ryggen och fotlederna. L-O B nålade benen och sedan fick jag en ordentlig, djup bindvävsmassage – i första hand av ryggslutet – av J (som visade sig vara samme X som gav mig zon-terapi för några veckor sedan). Jäklar, vad han knådade, tryckte och masserade. I början gjorde det ont, men sedan var det bara skönt och det kändes så himla bra efteråt! Han hade lite mer kraft i nyporna än L (som nog har semester nu). När J var färdig fick jag fler nålar, den här gången över ryggen och upp i hårfästet och sedan låg jag där. Jag ligger oftast med armarna över huvudet, men idag låg jag på en bredare bänk, så jag provade att lägga armarna längs med sidorna. Det var skönt, men jag kände mig som en plattfisk och såg förmodligen ut som en välgödd rödspätta.

Det gungade behagligt när jag reste mig. Behandlingen idag bekräftade min teori om att jag mår bäst och får mest när de kombinerar nålar med ryggmassage. Det är de gånger jag har fått den kombon som jag har mått bäst efteråt.

Bibbi

Vi har ju bara ett enda marsvin kvar nu och vi kommer inte att skaffa fler. Det är Bibbi som lever ensam i en bur lika stor som presidentsviten på ett lyx-hotell. Hon har alltid varit oerhört skygg, men ända sedan hennes mamma (Mimmi) dog i februari har hon faktiskt tuffat till sig. Bibbi och jag bondar för fullt. Hon har vant sig vid mig och ligger kvar i närheten till och med när jag städar buren! Det är en dryg månad sedan som jag fick avliva Maja och Bibbi blev helt ensam, men hon mår bra. Över förväntan bra. Hon är nyfiken även om hon är försiktig, hon äter som en mindre häst och kan vara rätt högljudd. Jag gillar henne mer och mer och hon är ju så söt, 70%-arn. Söt som choklad!

Den här bilden tog jag samma dag som Bibbi och hennes syrra Vera kom till oss, drygt 2 år sedan.
Den här bilden tog jag samma dag som Bibbi och hennes syrra Vera kom till oss, drygt 2 år sedan.
Den här bilden lyckades jag ta när jag städade buren igår. Bibbi ser så misstänksam ut.
Den här bilden lyckades jag ta när jag städade buren igår. Bibbi ser så misstänksam ut.

Städning utomhus

Jag hade tänkt promenera idag. Jag har suttit och legat en stor del av helgen – och det var välbehövligt; igår sov jag till halv 14!! – och idag behövde jag göra något fysiskt, men redan på väg ut från gården kände jag att jag inte hade den minsta lust att släpa min lekamen runt i omgivningarna, så jag tog tag i städningen av balkongen och vår trappavsats. Något som jag har funderat på i ett par veckor. Först av allt stödhandlade jag på Konsum. Sedan släpade jag så mycket jag kunde till förrådet. En del skräp som ska vidare till återvinningen, men även en rejäl trälåda som vi har haft balkongblommor i (de dog rätt snabbt, så det experimentet gjorde vi inte om) inklusive några stora lerkrukor (vi hade rejäla benjaminfikusar i flera år, men när vi flyttade hit till Rönninge, så ville de inte vara med längre – meh!) som var så satans tung och otymplig att jag fick stanna och vila 2 gånger på den korta vägen till förrådet. Den har varit en nagel i mitt estetiska öga lääääänge (den har varit förvisad till trappavsatsen i fler år och blivit kvar där), men Pär har fäst sig vid den av någon obegriplig anledning och har inte ens velat flytta den till förrådet. Bra kvinna reder sig själv! Med hjälp av ben- och armmuskler och envishet står den nu där jag vill ha den: ur syn, ur sinn. Om Pär bär tillbaka den åker han på stryk. Det enda som står på trappavsatsen nu är en bänk, en spade och en sopkvast som är så ful att man häpnar (den står i begrepp att uppgraderas). Jag tog bort alla spindelvävar jag kom åt, rengjorde en del av räcket med svinto (en grön beläggning – mögel? mossa?) och dammsög. Som pricken över i diskade jag lampkupan till ytterbelysningen. Nu är det så fint och rymligt att jag kikar ut genom dörren med jämna mellanrum bara för att njuta.

Balkongen, som jag egentligen tog först, har trätrall precis som trappavsatsen. Trätrall som vi inte brytt oss om att olja in, men som inte är ful på något sätt. Det samlas löv och damm där ute och om vi hade varit smarta hade vi städat varje vår, typ, inför utesäsongen, men vi är inte smarta på det viset. Jag sopade och dammsög och bar ut en del, för mig, oönskade föremål som en frigolitlåda som vi har förvarat grönsaker i för länge sedan när vi prenumererade på ekologiska grönsaker och en rostig papperskorg i metall med Musse Pigg på (den var Elins när hon var liten) där det låg diverse renoveringsskräp från förra året. Vi har en liten 2-sitssoffa av trä med möjlighet att förvara saker under locket och vad hittade jag där? Jo, en bit grön presenning, 2 keramikfat som hör ihop med de 2 krukorna jag baxade ut till förrådet och en gammal ihoptorkad limpensel. Jag blir så trött… Vi har hade en liten dörrmatta på utsidan av balkongdörren som jag försökte skaka dammet ur, men den var sliten på gränsen till spröd, så jag valde att slänga den. Det blev en till vända till förrådet. Nu är även balkongen betydligt trevligare att vara på och lampkupan är åter genomskinlig. H

Vet ni vad jag önskar mig? En container. Ni läste rätt. En container. Där skulle jag dumpa precis alla prylar jag inte längre behöver eller vill ha kvar. Bara slänga i rubb & stubb utan minsta hänsyn till om det är textil eller metall, brännbart eller miljöfarligt. Dumpa, dumpa, DUMPA!! Det enda jag känner att jag står ut att ha en större mängd av är böcker, men till och med där rensar jag ibland. Färre prylar är mitt mål. Köper jag nytt av något åker motsvarande gammalt ut. Utom böcker då. Att rensa och städa är en yttre detox som jag rekommenderar alla.

Friska ögon

Det är dax för nya glasögon, men med den skillnaden att jag inte känner att jag behöver byta de “vanliga” (som jag har för seende på långt håll) den här gången och det inkluderar solglasögonen. Bara 1 par således. Idag hade jag tid hos Specsavers och en väldigt trevlig optiker bekräftade att det inte var någon större idé att köpa ett nytt par av de “vanliga”. Närsyntheten går tillbaka vilket konstaterades för 2 år sedan när jag bytte glasögon förra gången. Läsglasögonen behöver uppgraderas plus att de ynglar av sig genom att jag behöver terminalglasögon. Meh! När jag sitter vid datorn nu får jag ofta luta mig framåt en aning för att se skarpt och det slutar oftast med att jag sitter och hänger och får en ännu värre gamnacke än jag redan har. Så det blev 2 par nya glasögon ändå, men i alla fall inte 3. Optikern kunde ge mig det glädjande beskedet att min ögonhälsa är alldeles utmärkt. Klart och rent utan minsta antydan till vare sig grå eller grön starr. Tackar, tackar! Det är ju en kroppsdel som är fullt frisk och sånt är jag inte bortskämd med numera. Jag hittade 2 olika bågar utan problem. Jag har aldrig varit den som velar fram och tillbaka över en sån sak. De ska vara snygga, men det är viktigare att de sitter skönt. Om 11 dagar ska jag tillbaka för att hämta glasögonen. Jag fick tips om Systane ögondroppar för mina torra och irriterade (men inte pollen-kliiga) ögon. Jag kan ta dem som en kur genom att droppa varje kväll i 10 dagar och sedan bara vid behov.

Specsavers på Kungsgatan ligger så väldigt bra till för mig. 5 minuter från Centralen och snett över gatan från Tehuset Danielsson där jag alltid köper mitt te. Dit styrde jag stegen efter optikerbesöket. Jag har inte varit där sedan april. Den gången måste jag har köpt på mig ett lager som hette duga för ingen av mina favoriter har tagit slut förrän härom dagen. Det blev en ny tehuva, en blå med vita prickar och en påse med tosca-skorpor som har en sorts glasering med mandel i och den för tankarna till toscakaka. De är goda. Riktigt goda. Ett snabbt besök på apoteket och så fixade jag kontanter till nästa veckas naprapatbesök.

Ont

Stavgång 2 x 25 minuter. Jag gick inte ut så hårt och hade inga knäppa föreställningar om ett träningspass med stort T och den taktiken fungerade. Det var skönare än i onsdags, backarna gav mig inte dödsångest och på raksträckorna flöt det riktigt bra. Men jag har haft ont resten av dagen i båda handlederna och båda vristerna. Huvudvärken från igår har hängt kvar. På eftermiddagen lade jag mig i sängen för en tupplur, men jag hittade ingen skön ställning och hur jag än låg hade jag ont. Det blev 2 Treo till slut. Det blev gröt med äppelmos till middag för jag hade noll matlust.

Dagens låtlisterepresentant blir Secret Weapons med låten “Perfect world”.

Ingen tupplur

Veckans andra och sista besök hos naprapaten i det svala nummer 5. Det är 2 månader sedan första besöket (inklusive 4 återbud) och jag frågade L-O B om han tycker att jag ska fortsätta med 2 behandlingar per vecka. Han svarade att det tyckte han. Jag sa att jag tycker att det känns så splittrat eftersom det är olika problem vid varje tillfälle och går det verkligen att komma till rätta med det? Det är klart att det går, men det tar tid. Om jag ska vara ärlig börjar jag bli otålig och det börjar kännas dyrt, men samtidigt vågar jag inte sluta för jag har mindre ont, främst i ryggen, och jag är mer rörlig. Jag måste acceptera att det inte finns någon snabb-kur för en kropp som är 52 och som inte har varit fullt frisk på många år…

Idag fick jag ligga på rygg och blev nålad från hårbotten till fotsulor. Att ligga på rygg är inte idealiskt, men det är inte lika jobbigt som det var de första gångerna. Jag fick ben- och knämassage av A. Insidan av knäna gjorde ont, ont, ont och lårmusklerna kändes av efter gårdagens stavgång. Jag är leds på att jag får blåmärken så jäkla lätt! K-vitamin har ingen som helst effekt och jag tycker att jag ser misshandlad ut. Som om någon med små nävar har pucklar på mig.

Jag var ivrig att komma hem och jag såg fram emot att tupplura ett par timmar efter lunch och efter att ha storstädat hos Bibbi, men så mindes jag att Coop skulle komma med en leverans mellan 15-17. Meh! Fast jag var hellre utan tupplur än att behöva släpa på ett par matkassar efter naprapatbesöket (vilket visade sig vara ett smart val för det kom en rejäl regnskur när jag skulle hem från tåget). När jag var färdig med Bibbis bur och källsorteringen av soporna, så var jag inte så trött, trots allt, men nu är jag det. En lätt huvudvärk har envisats med att hålla mig sälle ända sedan jag vaknade vid 7.

Nålar och laser

Förra veckan kände jag mig tvingad att lämna återbud till naprapaten eftersom jag inte vågade gå hemifrån pga. blödningarna, men jag bokade in mig till idag. Idag var det övervägande herrar på kliniken både som patienter och behandlare. Jag fick ligga i rum 5 – nytt för mig – som är ett relativt luftigt rum med 2 fönster mot innergården. Det första jag gjorde innan jag tog av mig kläderna var att öppna fönstret på glänt. Hehe. Den värsta värmen är över nu och vindarna är svalare och det ville jag utnyttja. Britsen var den breda varianten, så trots att jag låg på mage i en dryg timme var det riktigt bekvämt. L-O B nålade mig i vristerna och handen, några i ryggen och flera för att få mig piggare. Det blev som jag hoppades: svala fläktar från det öppna fönstret strök över ryggen. Jag andades in. Och uuuut… In. Och uuuut… “Air” av Bach spelades i huvudet. Fågelkvitter på innergården. För första gången var jag såååå nära att somna.

Efter ungefär 50 minuter gjorde G entré och han hade lasern med sig. Jag har sett honom på kliniken, men det var första gången han behandlade mig. Laser på den sönderstukade högra vristen. Det lät inte och det kändes inget förutom lite värme, men det hjälpte. Han masserade in- och utsidan av höger vad och det var så skönt. Det gjorde ont, men det var en skön smärta. Han hade varma, torra händer som var väldigt behagliga. Det smärtade inte alls på samma sätt på vänster ben. Jag måste be om benmassage fler gånger för det har känts så bra resten av den här dagen! Benen har känts lätta på något märkligt sätt och vristerna har inte gjort lika ont. Dagens behandling tog där den skulle för jag var lite vinglig efteråt och det är något jag numera hoppas på eftersom det visar att det fungerar. Det bästa av allt är att jag har kunnat vara utan Treo för första gången på mer än en vecka!

Efter lunch sov jag middag i 2 timmar. Jag har fått för vana att tupplura i sängen för att det är svalare än i soffan, men jag lägger mig med kuddar och huvud i fotänden för att hjärnan inte ska tro att det är läggdax. Luftrenaren susar vidare, men ljuset är endast lugnande blått.

Upprätt gående

Jag har promenerat idag och kroppen befinner sig så smått i chock. En vanlig lunk runt Flaten som tog hela 70 minuter, så inte gick det fort inte. Det kändes tungt och ovant. Det som kändes ovant var att röra mig upprätt och framåt. De senaste veckorna har jag legat hos naprapaten eller i soffan alternativt ränt runt i Crocsen eller dubbelvikt som en fällkniv när jag har målat, gnuggat, slipat och krälat. Ungefär som den där bildsekvensen som illustrerar hur apan rätar på sig för att till sist bli en homo sapiens.

Jag lyssnade på en bok i förra veckan medan jag målade trappan, “Jag är sjuk” av Lisa Jisei med Frida Möller som uppläsare. Den handlar om ortorexi, en ohälsosam inställning till träning som faktiskt kan leda till döden om den inte behandlas. Just det – det går att träna ihjäl sig och det går fort när man, som Lisa Jisei, har en ätstörning (anorexi) i bagaget. Det som var det största hindret i kampen att få vård var att hon inte såg sjuk ut. Hon var vältränad med muskler och noll underhudsfett och BMI visade att hon inte var underviktig trots att hon levde på under 500 kcal/dag trots vansinnigt hård träning. Jag har länge ansett att BMI är en helt felaktig måttstock och den här boken bekräftade det. Mitt vanligaste argument är att Mr Universum som består av 110% muskler och mindre än 0% fett kan ha samma BMI som jag som är uppbyggd på nästan motsatta sättet. Muskler väger mer än fett. WHTR som betyder Weight toHeighT Ratio där man mäter runt magen vid naveln och delar det måttet med sin längd i centimeter är betydligt mer korrekt. Det allmänna målet är 0,5 eller mindre. Själv får jag 0,7. Hm. Det är ju inte så helt åt skogen ändå…