Månad: juni 2016

Halvvägs

Jag var på fortsatt uselt humör när jag lade mig igår kväll, jag sov dåligt och vaknade på samma dåliga sida som jag somnade. Det här blir inte någon bra dag… Jag hade tid hos naprapaten och kom iväg som planerat. Tåget kom oxå som det skulle, men jag kom inte längre än halvvägs. När tåget skulle åka från Flemingsberg smällde det till som vid ett blixtnedslag, det blixtrade och sedan dog tåget. Det blev tyst på samma sätt som när kylen stannar vid ett strömavbrott. Det smällde en gång till. Kvinnor skrek och någon utbrast “Det brinner!”. Jag satt kvar på min plats, suckade och lade ned boken i väskan för det gick inte att läsa i det oväsendet. En man blev teatraliskt upprörd å allas våra vägnar och ringde trafikcentralen och – mer eller mindre – skällde ut den stackars människan i andra änden. Tåget hade varit dött i mindre än 3 minuter och han gapade om att han minsann inte tänkte ta ansvar för om passagerarna började “spontanevakuera”. När han lagt på vände han sig till alla och ingen. “Skjut politikerna!” Jösses. Han och jag befann oss i motsatt ände av dramatiklinjen. Sedan öppnades dörrarna och alla strömmade ut. Då smällde det till en tredje gång och gnistorna yrde från taket på vagnen jag åkt i. Om jag hade varit på bättre humör och haft mer tålamod hade jag nog väntat ett tag trots att jag hade en tid att passa, men inte idag. Jag ringde AAA-kliniken och det var L som svarade. Jag sa som det var. Pendeltåget hade dött i Flemingsberg och jag ville lämna återbud för jag pallade inte med stressen som ovissheten i väntandet innebar. Jag har tid på tisdag igen. Mindre än 10 minuter efter att vi lämnat tåget norrut kom ett tåg söderut – hem – och när jag klev på det stod fortfarande det trasiga tåget kvar. Skit samma. Det luktade bränt om det här tåget oxå och det lät inte friskt… När jag kom hem var jag leds och visste inte vad jag skulle göra. Klockan var inte ens 10. Jag skulle kunna städa buren och på så sätt kunna somna i soffan efter lunch. Blä. Fila naglarna? Blä. Stryka underläggen. Blä. Det blev soffan. En ljudbok och patiens i mobilen. Jag grät lite. Allt var skit. Sedan somnade jag.Sova

Varför kan de j***a maskinerna inte bara fungera?!

Jag är officiellt kräkleds. Igen. Tvättmaskinen är död. Reparatören utfärdade dödsattest till följd av trasig motor och möjligen även trasigt strömkort. Ett kostsamt moment 22 uppstod. Han kunde byta motorn (men han hade naturligtvis ingen sådan med sig = fördröjning) och det skulle inte bli så dyrt och chansa på att strömkortet fungerade, men om strömkortet lik förbannat var dött det oxå skulle det bli dyrt, över 3000 pix. Jag hade redan varit utan tvättmaskin i drygt 3 veckor, så för mig blev valet enkelt: ny maskin. Dagens reparatör T konstaterade att den föregående reparationen var slarvigt gjord. Den reparatören, X, borde ha kollat motorn och inte bara bytt slangen. Vi har även haft otur med vår maskin eftersom motorn definitivt brukar hålla längre än 6 år.

Det som gör mig så kräkleds är inte vare sig T:s eller ens slarvpelle X:s fel utan Pärs. När tvättmaskinen dog för  3 veckor sedan antog jag inte per automatik att det var ett fel från reparatör X:s sida. Jag kände på mig att det var allvarligare än så. Jag tjatade på Pär om att vi skulle köpa en ny maskin pronto, men det gick han inte med på. Han har fått springa in och ut hos vår granne 2 helger i rad när vi har lånat hennes maskin och han kommer att få göra det den här helgen oxå och då tvättar vi ändå bara det nödvändigaste. Därför är jag kräkleds. Eftersom jag oftast tycker att det är så satans jobbigt att vakna och andas dag efter dag vill jag bara att de jävla maskinerna ska fungera!!

Reparatör T flyttade upp Cylindas servicenivå ett par pinnhål genom att inte ta betalt för dagens utfärdande av dödsattesten. Dessutom kom han inte förrän 5 över 11 (jag var tvungen att ringa och fråga vart han tagit vägen eftersom tidsspannet var 8-11). Visserligen hade jag ingen som helst tid att passa, men det betyder inte att jag tycker om att vänta för att sedan bli besviken. En timme efter att han gått ringde han mig och sa att om jag valde att köpa en Cylinda (och det är ju det enklaste eftersom den då passar ihop med tumlaren) och skickade in kvittot till dem så kommer de att dra av hela summan från föregående reparation (ca 2400 kr). Det gillar jag!

Med hjälp av Pricerunner hittade jag en enda möjlig återförsäljare av Sverigetvätten N som inkluderade leverans, installation och bortforsling av den trasiga och det var hos Mediamarkt, så jag beställde en ny maskin på nätet. Tyvärr, är luckan vänsterhängd och går inte att hänga om, men det skiter jag i. Nu gäller det bara att de kan leverera den före onsdag, så att Pär kan ta emot den och jag slipper avboka ett behövligt besök hos Rosie. Med tanke på hur det mesta klaffar nu för tiden…

Massage med moderation

Det är trevligt att komma in till AAA-kliniken och direkt mötas av L-B O som på dalmål frågar “Hur känns det idag då?”. Dialekten påminner mig så mycket om min svärmor som kommer från Borlänge. Jag har för vana att verkligen svara när jag får den frågan, så jag sa att det var okej, men att det kändes som om jag hade blåmärken över hela ryggen. Jag fick lägga mig på samma bänk som igår och sedan hände inget. Jag började känna mig bortglömd när han farande med sina nålar. Först klämde han längs med ryggen och jag ackompanjerade det hela med några aj och några stön. Den här gången koncentrerade han nålarna på skuldror och nacke eftersom jag var som mest öm där. Kvinnan i båset bredvid fick oxå behandling av honom och uttryckte det som att han skulle vara snäll och “…sätta dit några glödnålar”. Precis så känns de! Värmen spred sig och jag fick även en värmelampa för extra effekt. Najs! Efter en dryg halvtimme kom han och L (hon som masserade mig i torsdags – min jungfrumassage) och tryckte och klämde. “Är det för att jag är i så usel form som jag blir så öm?”, frågade jag. “Ja.”, svarade L-B O. Kort och koncist. Suck. Jag hade faktiskt en hel del blåmärken över ryggen och jag förklarade att jag har väldigt lätt att få såna (jag har beställt K-vitamin för att rätta till det). “Det är tydligt att vi får ta massagen med moderation.”, sa han och det gjorde L. Hon masserade betydligt försiktigare än damen från igår och efteråt kände jag mig mer uppåt och omhändertagen, ingen pekpinnekänsla. När jag skulle betala passerade L-B O och frågade än en gång hur det kändes (“Det känns bra!”), påpekade att min hållning blivit bättre (jag känner oxå det) och så lade han till: “Du behöver verkligen det här!”. Ja, jag behöver hans hjälp och jag ska tillbaka på torsdag och  ett tag framåt kommer jag att boka in 2 besök i veckan.

I morgon är det äntligen dax för tvättmaskinsteknikerns ankomst!!! 

Inte alls som träningsvärk!

Ungefär en halv timmes massage som var plågsamt till 60%. Några få nålar i fötterna och vaderna. Ja, mina muskler är stela och ja, bindväven behöver mjukas upp och ja, det kan göra ont. Jag fokuserade på att andas ut när jag kände att hon närmade sig de mer smärtsamma musklerna och vävnaderna, men ibland var jag tvungen att utbrista “Aj!” med “Vadfangör’u?!” tyst för mig själv. Jag har alltid haft antydan till “gamnacke” och under det senaste året har diverse vårdpersonal påpekat det och att den ställningen för med sig spänningar som går längs med hela ryggen. Dagens massör var inte densamma som knådade mig i torsdags och jag tyckte inte om dagens massör. Lite väl hårda nypor och hurtigt tonfall. “Tänk på hållningen nu!” och “Det kommer att kännas som träningsvärk.” Det känns inte som träningsvärk! Jag är bekant med träningsvärk och jag tycker om träningsvärk och träningsvärk känns inte som blåmärken över hela kroppen som gör ont så fort jag nuddar vid huden!! Känslan efteråt var mer som den efter ett pekpinnebesök hos en vanlig läkare. Jag ska dit i morgon igen…

Jag har dumpat min homeopat. Dels känner jag inte att jag får den (orimligt mirakulösa?) hjälp jag är ute efter och dels handlar det om pengar. Varken han eller naprapaten är knutna till högkostnadsskyddet, så jag känner att jag måste välja. Tänk om alla inom all form av vård rev ned muren som har rests mellan de olika alternativen! De som arbetar inom alternativ medicin är inte ett dugg mindre kategoriska eller fördomsfulla än de inom den vanliga vården. Det skulle bli ett annat helhetstänkande om jag, som patient kunde få tips om alternativ åt båda hållen för varför ska det vara så omöjligt att kombinera t.ex. homeopatiska preparat med vanliga mediciner? Eller när en läkare inser att man nått vägs ände vad gäller t.ex. smärtstillande, så tipsar de om akupunktur. Jag är medveten om varför den vanliga vården inte går med på det för det “finns inga vetenskapliga fakta eller bevis” på att den alternativa medicinen fungerar. Öppna sinnena alla ni som bestämmer! Vidga vyerna!!

 

 

 

Hos naprapaten

Jag var hos naprapaten idag igen och jag måste säga att rent läges- och transportmässigt har jag gjort ett bra val. Det tar 60 minuter från dörr till dörr, kliniken ligger löjligt nära t-banan och hela resan flyter bara på. Idag köpte jag månadskort hos SL, så nu behöver jag inte tänka mer på om det finns tillräckligt med pengar på SL-kortet.

L-O B sade att det är jag som får bestämma takten på behandlingen, hur ofta jag orkar med resan tur och retur med andra ord. 3 gånger på en 5-dagarsvecka känns rimligt och jag bokade in 3 tider i nästa vecka. Idag blev det en kortare session med akunpunkturnålarna. Den där värmen som sprider sig över ryggen… Sedan fick jag massage. Mitt livs första massage och massören blev oerhört förvånad när jag sa att jag var en massageoskuld. Varför det? Är det så självklart att ha fått massage? Meh! Hon knådade på ganska duktigt och det var ganska skönt, men jag föredrar faktiskt nålarna. När jag frågade L-O B om jag skulle få enbart akupunktur svarade han att vi skulle prova flera olika metoder bl.a. massage.

När jag kom hem somnade jag i soffan, sov en dryg halvtimme och skulle ha kunnat sova mer, men jag var hungrig och hade dessutom burstädningen att klara av. Jag har faktiskt haft ont i huvudet och ryggen hela eftermiddagen och det känns inte bra. Jag mådde bättre när jag fick endast akupunktur. Kroppen känns, trots allt, lättare och smidigare. Något har lossnat.

En introvert nåldyna

Idag var jag hos naprapaten för första gången. AAA-kliniken på Surbrunnsgatan vid Odenplan. I vanlig ordning sov jag uselt inatt eftersom jag var nervös och i vanlig ordning virrade jag runt efter att tagit mig upp från t-banan trots att jag hade gjort en egen karta. För att en karta ska vara till någon hjälp förutsätts det att den hålls åt rätt håll och det gjorde inte jag. Till slut frågade jag en man (med hund) och han bekräftade att jag skulle åt motsatta hållet. Jag hade riktigt gott om tid, så jag var inte stressad, men jag känner mig korkad.

Mitt första intryck av mottagningen var sunkigt. Handtextade upptejpade lappar om skogräns och väntrum. En gammalmodig torkställning som den vi hade på balkongen när jag var liten fungerade som rockhängare. En äldre herre, smått krokig och lätt haltande frågade om jag hade ett kort och när jag sa nej förklarade han att jag skulle fylla i ett i väntrummet. Sedan försvann han. Jag slår vad om att det är honom jag kommer att få träffa, tänkte jag. En panschis som ser ut att vara mer ledbruten än vad jag är. Nåväl… Jag slog mig ned i väntrummet och fyllde i uppgifterna på stämpelkortet. De besvär jag valde att ta upp var värken i rygg och knän, depression, övervikt och den stress som det för med sig och min überslöa sköldkörtel som jag misstänker har checkat ut utan att meddela mig.

Det var den krokige panschisen som tog hand om mig och nu vet jag att det var Lars-Olof Berglöf i egen hög person, klinikens grundare och vansinnigt erfaren och kunnig. Först gick vi in på ett litet kontor som inte hade någon dator (härligt!). Han bad mig inte berätta varför jag var där. Han bad mig inte att rabbla upp alla mediciner. Jag behövde inte redogöra för min vikt, matvanor eller träning. Han ville bara veta hur länge jag har haft de besvär jag skrivit upp. Det kändes befriande! Sedan gick vi till ett av behandlingsrummen.

Akupunktur

Jag fick ta av mig in på underkläderna och lägga mig på mage på en massagebrits. Han klämde och masserade kort utvalda muskelpartier från axlarna ned till vristerna och frågade hur det kändes. Det var bara skuldrorna som gjorde ont – musklerna var stenhårda – och runt höfterna. Han sa att han kände att min energi var väldigt låg och frågade om jag kände mig trött. Duh! Jag måste fråga honom hur han vet det. “Nu ska jag sätta några nålar i dig.”, sa han sedan. “Okej”, svarade jag och tänkte jäss, gör det, hjälp mig!! “Tycker du inte om nålar?” Kanske snappade han upp någon omedveten tvekan. “Jag har inget särskilt förhållande till dem.”, svarade jag och tänkte bara på nålarna som körs in i armvecket för att tömma mig på blod vid provtagningar. Han arbetade fort. Hårbotten, vänster tinning, öronen, axlarna, flera i ryggen, höfterna, låren, knävecken, vaderna, insidan av hälarna och längst ut på tårna (de kändes ordentligt). 18-20 nålar tror jag. Sedan fick jag ligga där. Ensam. I tystnad. Efter kanske 1 minut spred sig en värme över ryggen. Wow! Den den spred sig över hela ryggen och intensifierades tills det kändes som att ligga under en värmefilt. Otroligt fascinerande! L-O B stack in huvudet och frågade om det kändes bra och det gjorde det ju! Jag fick ligga där i 50 minuter. Det blev lite jobbigt för nacken, men det var övervägande skönt. Jag är en introvert nåldyna, tänkte jag. Det finns ingen dopaminjunkie som klarar att ligga still och tyst i 50 minuter. Sug på den! Jag andades, lyssnade på trafiken utanför och ljuden från kliniken och tankarna vandrade. När nålarna var borta kände han igenom samma områden och vi kunde konstatera att de var mycket mjukare. Det var så häftigt! När jag reste mig upp gungade allt. Det snurrade inte utan gungade som om jag försökte stå på en vattensäng. Det kunde vara så i några minuter förklarade han.

Jag ska tillbaka redan på torsdag. Eftersom jag har samlat på mig det här under många års tid kommer det att ta ett tag att “skala löken” som L-O B uttryckte det och det är mest effektivt om det är intensivt i början. Om jag hade orkat skulle jag ha åkt in varje dag. Det kommer att kosta och det får det lov att göra för det känns inte som att någon annan kan hjälpa mig. Förutom avgiften på 500 kr/besök tillkommer SL.

Träd 16

13 graders skillnad

Det var 29 grader som mest idag och jag har svettats som en gris eftersom jag har städat. Jag tänkte som så att jag städar idag, trots hettan, för det ska bli svalare imorgon och då kan jag gå ut igen. Sagt och gjort! Det blev en basstädning, ingen extra uppgift, men det är väldigt rent och fräscht. Dessutom var det dax att byta lakan. Vid 15 hördes åskan på avstånd. Halleluja – nu sjunker temperaturen! Den mullrade på i 3 timmar – AJ LAV IT! – och vid halv 18 kom regnet. Det välsignade regnet! Temperaturen har sjunkit med 13 grader till mänskliga 16. Luften är fräsch och det går att andas. Visserligen är badrummet glänsande rent, men det står 5 knökfulla pappkassar med sorterad tvätt där inne och det ger mig ångest varje gång jag går in dit. Reparatören kommer inte förrän den 15:e!!! Så jäkla dåligt!!! Vi ska fråga vår granne inunder om vi kan låna hennes maskin. Den Bosch som vi köpte i samband med att vi flyttade in höll i 11 år. Sedan köpte vi Cylinda som klappade ihop redan efter 6 år och igen efter 3 veckor. Svensk kvalitét, my ass!