Buljong

Jag gick en långsam promenad på 55 minuter. Småsnöigt och strax under noll grader. Skönt. Nu är klockan snart 21 och jag är hungrig. Det är dax att fasta igen. Jag har druckit 2 muggar buljong och ska väl inte dricka mer av det ikväll, eller? Det enklaste är ju att ta Stilnocten nu och sova bort hungern.

Snobben sover

 

Inte bara träningsvärk

Efter att äntligen ha kommit iväg till apoteket – jag har skjutit upp det hela veckan – insåg jag att jag inte har varit utanför dörren på en hel vecka! Fastan sänkte mig, det har ösregnat och jag har varit så äckligt trött och sovit till framåt 11 nästan varje dag. Det var så skönt med frisk luft och rörelse! En promenad på 20 minuter dit och 50 minuter hem via Konsum. Den främsta anledningen till att jag kom upp ur sängen redan klockan 8 var att jag har frukosttjänstgöring för Pär har åkt till Öland igen.

Dagens låtlisterepresentant är Hilary Duff med “My kind”. Hon hjälpte mig uppför alla backarna till Salem – en bra gånglåt för backar.

Jag har en makalös träningsvärk i låren från i tisdags. Det känns som om jag vaggar fram som värsta sortens kroppsbyggare som inte får ihop benen. Träningsvärken är inte proportionerlig till insatsen. Det gör ONT. Värktablett-ont och den som läser min blogg regelbundet vet att jag vanligtvis älskar träningsvärk. Klimakteriet har ett hormonellt finger med även här. Att jag har spänningsvärk i huvud och axlar så gott som dagligen beror inte enbart på brist på aktivitet eller stress eller knasiga sittställningar. Den rubbade hormonbalansen kan ge ökad spänning och värk i musklerna. Vad trött jag blir…

 

Downton Abbey

Det sägs att man ska sluta när man är på topp och det gjorde skaparna av “Downton Abbey”. Idag såg jag den sista och avslutande filmen (hela serien består av 6 säsonger 5 “mellanfilmer” som jag kallar dem). Tomheten blandas med vissheten om att jag kan se alla säsonger och filmer igen när helst jag vill. Det här är tidernas bästa serie! Jag kan inte hitta något negativt med den. Inte ens det att den är slut för de valde att sluta när den var som bäst. Hela serien utspelade sig från april 1912 till och med nyårsafton 1925 och de åren förde med sig enorma förändringar för den sortens stora gods som Downton utgjorde. Om de hade valt att göra fler säsonger, så hade mycket av stämningen och känslan gått förlorad.

Jag skriver om den kompletta serien vilket innebär att jag inte tänker avhålla mig från att skriva om det som har hänt även i den sista säsongen och filmen. Ett bevis för hur mycket jag tycker om den här serien är att jag har tittat på allt extramaterial (utom smygvisningar av mellanfilmerna), precis allt. Eftersom jag är intresserad av historia tycker jag att det har gett mycket för extramaterialet har inte innehållit borttagna scener eller “gag-reels” utan fakta och förklaringar. Speciellt den nästan 1 timme långa dokumentären i sjätte säsongen som gav en grundlig inblick i vad det innebar att leva och arbeta i ett så stort hushåll. Alastair Bruce har varit historisk rådgivare genom hela serien och är oerhört noggrann, men han vet vad han talar om. Dessutom har han dykt upp i 2 mindre roller som jag har noterat.

Det är Highclere Castle som har den egentliga huvudrollen och fungerar som bostad även i verkligheten. Det är magnifikt och dryper av historia. Det är vackert med makalösa omgivningar. Själv skulle jag definitivt inte vilja bo där för det är omöjligt att skapa hemtrevnad. Det skulle kännas som att bo i ett museum! Dessutom kostar det omkring 70 miljoner svenska kronor per år att hålla det igång vilket innebär att de nuvarande ägarna är, mer eller mindre, tvungna att t.ex. hyra ut det som inspelningsplats och bröllop. Nu har de i alla fall fått ekonomisk hjälp för det är tydligen omöjligt att få en biljett för en guidad tur på grund av stor efterfrågan.

Kläderna, åh, de vackra, vackra kläderna! Det är damernas kläder som är vackra för herrarnas kläder händer det inte så mycket med. Damerna börjar med höghalsat, långärmat och korsetterat och slutar med med knälångt, bararmat och bobbat hår. Min kroppskonstitution är långt från den tidens plattbröstade, slanka ideal, men även för mig skulle kläderna ha varit bekväma med de raka, lösa linjerna och de halvhöga klackarna. Vacker, så vackert…

Robert och Cora gifte sig för att Cora hade de pengar som behövdes för att rädda Downton. De har fått det att fungera och är väldigt gulliga ihop. Roberts mamma, änkegrevinnan Violet, är ett rivjärn med hjärta. Min absoluta favorit! Maggie Smith är fantastisk i rollen. Sybil är den yngsta dottern och troligen den vänligaste personen av alla. När hon dog stortjöt jag och det blev inte lättare trots att jag såg serien flera gånger. Tom Branson började som chaufför och slutade som förvaltare av Downton. Honom gillade jag mer och mer. Edith, mellandottern, så oerhört prövad och otursförföljd, men samtidigt den karaktär som utvecklades mest från sysslolös aristokratisk ung kvinna till självständig tidningsägare. Mary, den äldsta dottern har jag aldrig gillat. Hon är en bortskämd och elak ragata och det var inte förrän i den sista filmen som hon var genuint vänlig mot Edith. Satmara! Jag har lite svårt att förstå varför så många män friade till henne genom seriens gång. Den korta period när hon var tillsammans med Matthew, då var hon möjlig att tycka om. Matthew saknar jag fortfarande! Jag har tittat noga på extramaterialet och manusförfattaren/seriens skapare, Julian Fellows hade ingen vettig förklaring till varför han tyckte att det var nödvändigt att ha ihjäl Matthew. Varför?! Isobel, Matthews mamma, är bitvis väldigt påfrestande, men tillsammans med Violet har hon några av seriens bästa replikväxlingar. “Put that in your pipe and smoke it!” och “Have you changed your medication?”. Stackars Robert som alltid satt mellan de 2 stridbara damerna vid middagarna. Mrs Patmore och Daisy är så gulliga tillsammans. Anna och Bates – inget äktenskap har utsatts för såna prövningar som deras… Mrs Hughes och Carson är 2 ankare som varken serien eller huset Downton skulle ha klarat sig utan och Carson är den absolut mest konservative personen av de alla. Han är värre än till och med änkegrevinnan Violet. Miss O’Brien gillade jag just för att hon var så sur, missnöjd och intrigant. Elin och jag kallade henne för Lilla My.Thomas Barrow gick från avskydd till favorit och jag tyckte så synd om honom i sista säsongen för han var så ensam och mådde så dåligt.

“The stiff upper lipp” som är ett genomgående personlighetsdrag hos alla (utom Cora och hennes mamma som är amerikaner). Det finns många tillfällen när jag har velat skrika “Prata med varandra för bövelen!!”, men på den tiden gjorde man inte det vare sig man var brittisk eller amerikansk. De gör flera anspelningar på den engelska tillknäpptheten och Violet är övertygad om att den har med den engelska vädret att göra. Jag gillar den för den gör att när de väl släpper spärrarna, så känns det genuint och äkta och inte amerikanskt översvallande och påträngande.

Det finns ett minus med serien, men det har inget som helst att göra med produktionen utan – som så ofta förr – den svenska översättningen. Titlarna översätts inte konsekvent och vissa uttryck har översatts ordagrant och blir så fel att jag får allergiska utslag. “There isn’t a woman who hasn’t been captured by a uniform.” översattes med att det inte finns någon kvinna som inte har tagits av polisen när man syftar på att falla för det stiliga med uniformer. “Her ladyship is waiting in the drawing room.” översattes till att hon väntade i ritrummet när det handlade om att hon väntade i omklädningsrummet. Så pinsamt dåligt! Till slut valde jag att titta med engelsk text (eftersom jag inte vill ha så högt). Det var samma sak när jag tittade på “The Tudors”.

Downton Abbey – världens i särklass bästa serie!

Downton Abbey

                                                                                          

Tufft på alla håll och kanter

Jag tränade med gummibanden idag, ett mediumpass och det var tungt. Grymt tungt. Och flåsigt så in i h-vete! Magen var körig och jag var tvungen att avbryta 2 gånger för att gå på toaletten. Efter andra gången valde jag att korta av passet. Sist av allt gjorde jag ryggövningen och det var riktigt skönt! Nu har jag listat ut hur jag ska få rumpan och resten av kroppen på plats för att sedan svänga upp benen längs väggen. Ryggen gör mindre ont. Jag fick inte ont efter träningen och jag får inte ont lika ofta när jag diskar. Fantastiskt! Så enkelt och så effektivt! Tyvärr fick jag en huvudvärk från helvetet och 2 Treo som fungerade hyfsat. Min aversion mot brustabletter har haft den effekten att jag inte tar till värktabletter lika lättvindigt. Senaste gången jag tog Treo var förra onsdagen och det känns acceptabelt.

Dagens låtlisterepresentant är – än en gång – Tove Styrke med låten “Number one”.

Jag vill dedicera en låt till Klimakteriekärringarna på FB, Lily Allen med “Hard out here”. Hon sjunger visserligen inte om klimakteriet, men det handlar om de tuffa villkoren för kvinnor (med glimten i ögat!). Det finns inte en enda man som skulle orka med klimakteriet! Efter några veckor skulle de ligga i fosterställning och bara kvida. Jag lovar! Men om det hade varit männen i stället för vi kvinnor som var tvungna att gå igenom det, så hade det tagits på betydligt större allvar med mängder av information och hjälp. Det är tufft att var kvinna!

“Forget your balls and grow a pair of tits. It’s hard out here for a bitch!”

Första fastan

Igår efter att lunchen var avklarad började min 24-timmarsfasta. Det är psykologiskt listigt att börja efter lunch för då gäller det bara att inte äta mer den dagen. Nästa morgon kan man trösta sig med att man får äta igen när det är lunchdax. Det skulle kännas betydligt tuffare att vakna och påminnas om att man inte får äta förrän nästa dag. Listigt! Gårdagen innebar inga problem. Det var på sätt och vis skönt att slippa tänka på vad jag skulle äta. Dessutom upptäckte jag att grönsaksbuljong är smaskens! Ett fullt godtagbart alternativ till te. Idag har jag däremot mått uselt. Matt och yrslig och en jävulusisk huvudvärk. Vid 9-snåret drack jag en mugg buljong och sedan gick jag och lade mig igen och sov till 12. Huvudvärken lättade när jag hade fått äta, men jag har varit trött och mått lite illa. Jag skulle inte fixa att fasta om jag hade behövt arbeta! Det påstås att man får energi av att fasta. Jo tjena!

Giftig vänskap

“Grenar av gift” av Erin Kelly. Det här blev en positiv överraskning! Jag tror att jag snappade upp tipset i bokgruppen på FB – man får många tips där – och jag är glad för det. Jag är oxå glad att jag inte blev avskräckt på grund av det gräsliga omslaget för ja, jag tycker inte att omslaget är helt ovidkommande.

Isch!
Isch!

Karen träffar Biba sommaren 1997. Biba är en karismatisk ung kvinna “med en personlighet som var som ett frontalangrepp” (jag älskar den formuleringen!). Bibas dragningskraft blir som syre för Karen. Hon varken kan eller vill vara utan den. Biba och hennes bror Rex bor i ett stort hus som är nedgånget och slitet. Vännerna kommer och går, ibland stannar de några timmar, ibland flyttar de in för flera månader. Det är ett liv som är den raka motsatsen till Karens eget inrutade. Under några sommarmånader blir Karen som en i deras flytande familj. Bibas och Rex familjehistoria är stormig och dramatisk och det har gjort att de står varandra väldigt nära med allt vad det innebär. Just den här sommaren kommer att förändra allas liv och gör att deras relationer till varandra baseras på lögner och förtigande.

Erin Kelly är en skicklig berättare med ett härligt språk och flera klockrena formuleringar och uttryck. En nyfödd, mätt och belåten bebis beskrivs “…hon liknade en gammal gubbe som belåtet slumrar till i favoritfåtöljen efter en halva whisky.”. Stämningen i boken påminner om “Den hemliga historien” av Donna Tartt där en ung man känner samma starka dragning till en grupp studenter. Redan från början känns det att det inte kommer att sluta bra. Erin Kelly lyckades hålla kvar spänningen ända till slutet och det tillhör inte vanligheterna. Alltför ofta slutar en bok med en rafflande upplösning och en epilog som känns som ett antiklimax. Karen är ung, runt 20, och Biba och Rex är några år äldre. En ålder då man inte har fixerat sina värderingar eller åsikter och ens integritet formas. Biba är inte en person som jag själv skulle dras till. Hennes charm och utstrålning är manipulativ och egoistisk och Karen har inte mycket att sätta emot utan sugs in som i ett svart hål.

Sist i boken finns dikten “A poison tree” av William Blake. De dikter som verkligen talar till mig, som når fram till mig är så få att jag kan räkna de på ena handens fingrar, men den här lägger jag till samlingen. Om den hade funnits med i inledningen hade jag inte tagit den till mig, men tack vare att den stod att läsa sist av allt blev den tydlig. Det finns vänskap som är som ett gift.

"A poison tree" av William Blake.
“A poison tree” av William Blake.

Sekter

I våras visades “Fångad av scientologin på svt.play (den är inte längre tillgänglig). Den var mycket bra! Dokumentären gav en gedigen bakgrund till scientologins uppkomst och dess grundare, L R Hubbard. Flera avhoppare vittnade om det helt vansinniga systemet och förödmjukande bestraffningar. Något som gav extra tyngd var att Mariette Lindstein, som är med i författargruppen på FB, bekräftade att allt var sant. Hon var själv medlem i 25 år och kände flera av vittnena i filmen. 2004 rymde hon och i höstas kom hennes bok “Sekten på Dimön” ut. Den handlar inte om scientologin utan om sektfenomenet som sådant, men scientologins auditering finns med. Jag har lyssnat på boken med Gunilla Leining och Björn Wahlberg som uppläsare.

Sofia Baumann har precis gått ut universitetet och vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv. Hon går på en föreläsning med den beryktade Franz Oswald och blir nyfiken på Viaterra. Franz Oswald och hans anhängare håller till på Dimön utanför Bohusläns kust. Sofia åker dit på ett studiebesök, provar teserna och blir sedan erbjuden att bygga upp biblioteket. Hon tackar ja. Kraven på arbetsinsatser och engagemang ökar så gradvis att hon nästan inte märker det. Franz Oswald blir allt mer oresonlig och nöjer sig inte med att bara tillrättavisa sin personal utan inför bestraffningar. Sofia inser att hon har begått ett misstag, att hon måste därifrån, men dittills har ingen rymt från Viaterra.

Boken är bra och spännande! Den är väldigt snyggt upplagd och knyts ihop med ett logiskt vis och det fungerar utmärkt med 2 uppläsare. Gunilla Leining har den större rollen och gör det mycket bra. För mig är hon ny och det är alltid roligt att hitta en ny röst att lyssna till. Medan jag lyssnade kom jag på mig själv med att tycka att Mariette Lindsteins svenska är överraskande bra med tanke på att hon levde i USA i så många år. Ordet “botgörelse” vill jag dock byta ut mot “botgöring”. Det måste ha varit både tungt och befriande att skriva om det här och jag tycker att vissa partier sveptes förbi lite för fort. Det här är den första boken i en planerad trilogi. De andra böckerna kommer att handla om hur det är att leva som avhoppare respektive att växa upp inom en sekt. De ser jag fram emot!

 

Sol, choklad och en varning

Om jag säger att jag promenerade i 70 minuter så är det rent skryt. Jag strosade medelst hasade i 70 minuter. Det var min favorit runt Flaten. Det faktum att jag orkade stiga upp redan halv 9 fick mig att tro att min ork var tillbaka. Jo tjena! Nä, det var ingen angenäm upplevelse. Möjligen efteråt. Jag fick i alla fall sol på näsan inklusive D-vitaminer! Längs ena sidan av Flaten hade jag motvind där ansiktet blev stelfruset medan ryggen värmdes av solen. När jag kom runt på andra sidan blev det stilla och definitivt för varmt för vinterjackan. Av med handskar och av med mössan! Snudd på värmepanik.

En kort sträcka var det njutningsfullt. Solen strålade och fåglarna kvittrade och så kom dagens låtlisterepresentant, “Do you love med” med Nottee. Gåshud, gott folk! Gåshud.

Jag har gjort ryggövningen tre gånger nu och den känns väldigt bra, speciellt när jag är trött i ryggen och har lite ont. Men det är ett jäkla meck att komma på plats! Jag är väl inte så smidig som jag inbillar mig och att få rumpan dikt an mot väggen… Idag låg jag 20 minuter för att det är skönt, men att jag skulle böka mig ned för bara 5 minuter är bara att fetglömma.

Katrinplommon och vatten – det har varit svaret på min totalpluggade mage. Den fungerar som den ska nu och det är en otrolig lättnad! Jag tog min sista dos MSM i fredags. Jag känner att jag vill fokusera på homeopatens mediciner.

Det är fredag idag och jag grunnade lite på helgens smaskens. Choklad var givet, men jag ville ha något salt oxå. För ovanlighetens skull ville jag inte ha chips. Whaaat? Det fanns ingen affär med anständig lakrits. Då kom jag ihåg att Marabou har gjort en choklad med lakrits i och som är överraskande god. Ett halleluja-moment! Det går så bra att lösa problem medan man promenerar strosar hasar!

Choklad

På köksdörren sitter numera en varningsskylt. Jag måste leta rätt på en permanent tuschpenna och ändra till "marsvin-EN". Det är ju faktiskt inte tillåtet att ha ett ensamt marsvin.
På köksdörren sitter numera en varningsskylt. Jag måste leta rätt på en permanent tuschpenna och ändra till “marsvin-EN”. Det är ju faktiskt inte tillåtet att ha ett ensamt marsvin.

 

 

Att leva upp till sitt namn

Maja är ett av våra marsvin. Hon är en gnagare och hon gör sitt bästa för att leva upp till sitt artnamn. När hon blir otålig dvs. när gurkan eller paprikan inte levereras så snabbt som hon vill, ja, då gnager hon på burgallret. Biter och drar så alltihop skakar och slamrar. Gallret utgörs av vanligt hönsnät och står inte emot stenhårda marsvinständer särskilt länge. Problemet är inte att det blir förstört. Problemet är de sylvassa stumpar som blir kvar. Det är ett under att Maja inte har skadat munnen än! Vi bytte gallret i somras, men behöver göra det igen och det snarast. Fram till idag har vi haft handdukar inkilade i hålet, men nu har det blivit så stort att de inte ligger kvar. När jag storstädade buren idag tog jag saken i egna händer och fixade en tillfällig lösning. Håll i hatten, gott folk, för det är bland det snyggaste som har gjorts av en mänsklig hand!

Det nedre högra hörnet av burdörren med hålet och handduken som ska förhindra att det blir större.
Det nedre högra hörnet av burdörren med hålet och handduken som ska förhindra att det blir större.
Jag gjorde hål med en kniv och knöt fast med vanligt hushålssnöre. Maja uppskattar inte mina omsorger för fem öre.
Jag gjorde hål med en kniv och knöt fast med vanligt hushålssnöre. Maja uppskattar inte mina omsorger för fem öre.
Det här är Maja.
Det här är Maja.

Vitaminer, fasta och yoga

Vi ska ta det lite i taget. Kroppen ska få hjälp att självläka. Ett effektivt sätt att starta den reningsprocessen är att fasta i 24 timmar. Inled fastan efter lunchen, så upplevs inte det matfria dygnet som så långt. Jag ska ta min fastedag på söndagar för jag ska naturligtvis prova.

En yogaövning för ländryggen. Rumpan dikt an mot väggen och sedan upp med benen som hålls lätt böjda för att minska spänningarna på baksidan av låret. Armarna utåt med handflatan uppåt. 5-20 minuter. Jag började med 5 och tyckte att det var så skönt att jag låg minst 5 minuter till. Det kändes att blodet rann till hjärnan, en känsla av att hänga upp och ned. Att ta sig upp drog igång yrseln och jag blev lätt illamående direkt efter.

En multivitamin med klös i eftersom jag har brist på både d-vitamin och järn. Något som heter Phosphorus D6 som oxå ska göra mig piggare. “Det är rent kriminellt att läkaren inte har sett till att du fått D-vitamin!”, tyckte Björn Lundberg. D-vitaminet kopplas till sköldkörteln som ju redan stökar. Jag tog den första tabletten till middagen och Phosphorusen ska jag ta 10 droppar av morgon och kväll. Återbesök om 6 veckor.

Vitamin

Charlie Eriksson arbetar för att vi ska tala mer öppet om psykisk ohälsa, “Aldrig ensam”. Det här tror både Elin och jag på, så jag köpte armbanden för 100 kr styck.

Armband
Ett lila och ett silver till mig eftersom jag inte kunde välja. Elin fick ett rosa.
Kokosolja innehåller BRA fett och nu har jag äntligen fått tag i en burk.
Kokosolja innehåller BRA fett och nu har jag äntligen fått tag i en burk.

 

Den 3 februari strax efter klockan 15. Jag tog den genom köksfönstret och den blev bra. :)
Den 3 februari strax efter klockan 15. Jag tog den genom köksfönstret och den blev bra.