Månad: januari 2016

Pinterest

“Pin your interest – pinterest”. Jag hörde talas om det för något år sedan och kunde inte förstå vitsen med det. Jag fattade inte ens hur jag skulle använda det. Sedan skaffade jag ett konto i somras, men jag minns inte varför. Minnet har väl sållat bort det just för att det inte verkade vettigt. Hehe. En startsida kom upp, så kallat startflöde. Massor av bilder på vad som helst. Djurbilder! Hundar och katter och björnar och marsvin och tigrar och… Jag behövde en anslagstavla! Den fick titeln “Djur”. Duh! Sedan dess har jag pinnat. Nu har jag 31 anslagstavlor med t.ex. djur, böcker, film, psykologi, Snobben, Downton Abbey och kloka ord. Djur-tavlan har delat sig i 4: djur, marsvin & kaniner, hundar & katter och STORA katter. För mig handlar det om bilder. Jag har alltid behövt bilder att försjunka i. Ljus och skuggor. Färg och svartvitt. Kontraster och form. Jag använder inte Pinterest till annat än att samla ungefär som jag samlade filmisar när jag var liten. När jag känner mig nere går jag in bland djurbilderna och jag känner hur endorfinerna sprider sig i kroppen som värmen efter en mugg te. Det fungerar alltid! Just idag har jag spenderat ovanligt mycket tid vid datorn och jag fastnade på Pinterest när jag äntligen tog tag i röran på djur-tavlan och såg till att hundarna & katterna och de STORA katterna fick varsin tavla. Det ger samma tillfredsställelse som att städa, att bringa ordning, att sortera. I början pinnade jag allt, men nu är jag mer selektiv speciellt bland djuren för jag avskyr när man klär ut djur och vill förmänskliga dem med hjälp av uttryck och kommentarer. Det är som med precis allt annat i livet – sålla, sålla, sålla! Jag har fått med Elin i pin-träsket. Från början var hon precis lika skeptisk som jag, men nu är hon värre däran än jag. Moahahahaaa!!

 

En kvadrilogi

Jan Guillou har skrivit fyra böcker om Arn Magnusson, ”Vägen till Jerusalem”, ”Tempelriddaren”, ”Riket vid vägens slut” och ”Arvet efter Arn”. Berättelserna utspelar sig under en period av ungefär 100 år från Arn Magnussons födelse till hans barnbarn Birger Jarls död 1266. De fiktiva karaktärerna blandas med de verkliga. Arn Magnusson är fiktiv medan t.ex. Birger Jarl var en verklig person. Arns stora kärlek Cecilia Algotsdotter är delvis baserad på en verklig person.

Arn Magnussons mor Sigrid såg i en syn att hennes son var ämnad för stora saker och skickade därför iväg honom till cistercienserkloster där han fick en gedigen utbildning för både kropp och själ. Han fick lära sig allt från vapenstrid till latin och filosofi, men hans nyfikenhet gjorde att han provad på även fiske och matlagning för att inte tala om ridning. Vid 16 års ålder återvänder han hem och träffar då Cecilia Algotsdotter. Kärleken drabbar dem hårt och det bär sig inte bättre än att hon blir gravid innan de hunnit gifta sig. Straffet blir tilltaget i överkant. Arn får avtjäna 20 år som tempelriddare i det Heliga landet medan Cecilia får tillbringa tiden i kloster där hon plågas av abbedissan Rikissa. Barnet uppfostras av släktmedlemmar, så det stannar i familjen i väntan på föräldrarnas återkomst. Både Arns och Cecilias tro på sin kärlek till varandra och till Gud gör att de härdar ut. De återförenas och den här gången hinner de gifta sig. Tillsammans bygger de upp Forsvik där utbildning och hantverk ligger till grund för en fredlig tillvaro, men kampen om kungakronan fortsätter och så småningom bildas det rike som kommer att kallas Sverige.

En lektion i historia på ungefär 70 timmar och det var en ren njutning! Jan Guillou tillhör vad jag kallar ”den gamla skolan” som verkligen kan svenska och som utnyttjar språkets möjligheter och rikedom. Språket har naturligtvis mycket att göra med tidsperioden för det är förstås annorlunda i böckerna om agent Carl Hamilton. Miljöerna är målande och tydliga och jag har inga problem att känna historiens vingslag. Dialogerna känns trovärdiga. Jag kan endast fantisera om hur mycket forskning som krävs för att skriva den här sortens gedigna historiska berättelser.

Det är Tomas Bolme som läser samtliga böcker och han gör det så bra! En väldigt behaglig och snäll röst med ett skönt, ganska långsamt tempo. Han har språköra för han klarar av både engelska, tyska och franska. Han har blivit en av mina stora favoriter bland uppläsarna.

En 30-plussare

En härlig promenad på 65 minuter i ett överraskande bra tempo! Det är måndag idag även om det inte känns så, men det innebär att jag ökar på MSM-dosen till 3/4 tsk. Jag har använt det i 2 veckor och känner att jag har fått mer ork, jag är inte lika trött, mer uthållig med mer energi att göra saker. Jag märker av det mest på morgnarna (av alla jäkla tidpunkter!) för jag behöver inte lika lång startsträcka innan jag vaknar. Fantastiskt! Kanske är det MSM tillsammans med Cold Zyme som har gjort att jag har sluppit bli (rejält) förkyld? Jag orkade med 45 knäböjningar oxå! Ja, jävlar…

Flaten 17
Där är den där båten igen! Undrar hur många av mina bilder den är med på?

Dagens låtlistereprensentant är Level 42 med låten “Something about you”. En 30-plussare som fortfarande ger mig gåshud.

 

Blod, snö och moraliska dilemman

Pär åkte till Öland igår och det innebär att jag ansvarar för frukosteringen av fyrbeningarna inklusive Håppetåssan (Selma) som bor här för tillfället. Kvart i 8 väcktes jag av känslan av att det rann ur mig. På toaletten upptäckte jag att både tampongen och nattbindan var överfulla av blod. Mysig start på dagen… Jag undrar hur stor mängd blod det rör sig om såna gånger? Underlakanet hade bara en yttepytte fläck, men det kändes bäst att tvätta det trots att vi bytte lakan i torsdags. Och sedan kom värken. Då är det värkkombon som gäller, men inte ens den fungerade tillfredsställande för det tog nog mer än 1 timme innan den kickade in och det är likadant nu på kvällen. Fysisk aktivitet fungerar oxå och jag tog en promenad runt Flaten på 65 minuter. Tempot varierade och jag misstänker att det var blodförlusten – för det är blodförlust det handlar om – som gjorde att jag blev smått yr och matt. Det var i alla fall skönt att komma ut. 3 minusgrader och pudrig snö som kom i snöbyar. Lila mössa, klarröd jacka, vinröda mjukisbyxor och vinröda skor – färgklick är bara förnamnet. Hehe. Det behövs bland alla sorgklädda människor. Om jag inte hade haft mina isbuggar hade jag inte kunnat gå ut idag. Pudersnö som döljer isigt underlag på det mest förrädiska vis.

Flaten 16

Jag sov middag i soffan och det var ljuvligt! En perfekt 1-timmeslur där jag fick till kuddar, filt och sovställning vid första försöket. Jag åt sill och potatis till middag med SIA:s chokladglass till efterrätt och som sällskap hade jag svt.play som visade “Stephen Frys moraliska dilemman”. Mycket intressant! Stephen Fry behöver, liksom jag, återfå hoppet om människan efter att ha smockats med alla dessa svarta rubriker.

Dagens låtlisterepresentant är 2 till antalet. Den första är Sin Cos Tan med låten “Limbo”. I refrängen sjunger de “Halleluja!” och det är så jag känner för mina isbuggar.

Den andra låten är “Ain’t got no…” med Tove Styrke. Jag gillar henne och har flera av hennes låtar på mina listor.

 

 

 

Förändring

Pär och jag åt nyårsmiddag hos svärisarna igår. Det var så gott! Jag var inte på topp. Trött och ofokuserad. Oftast hängde jag med i samtalen, men så var det någon som berättade något i mer än en minut och då var det som att jag kopplade ned och liksom väntade tills det blev intressant igen; jag tappade inte tråden utan pausade engagemanget. Ju senare det blev (vi var där i 5 och en halv timme) desto tätare pauser. Kroppen fixade en blodig avslutning genom att starta årets sista mens med allt vad det innebar av värk och svullnad. Lysande… Jag vägde mig i morse, men de siffrorna var så läskiga att jag vägrade ta dem till mig och skyller på mensen för jag hade gått upp 3 kg på bara en vecka och det är inte rimligt på en enda fläck! Jag försöker om några dagar igen. Det är nåt knas på gång utöver klimakteriet. De senaste veckorna har jag inte lyckats få gott te mer än kanske 1 kanna av 10 och jag gör minst 2 kannor per dag. Ingen smak! Varken för starkt eller för svagt. Det är bara smaklöst. Jag rengjorde både kannans insida och silen häromdagen och då trodde jag att det hade vänt, men nej. Och så har datorn blivit urtråkig. Jag har tappat lusten att skriva. Facebook är blähähä. Det enda jag vill göra är att läsa eller lyssna & spela.