“Hotell Marigold 2”. För 3 år sedan hade “Hotell Marigold” premiär. Det räckte med att jag såg skådespelarlistan på filmaffischen för att veta att den var bra. Den var mycket bra och jag har sett flera gånger. Nu har uppföljaren kommit och den var oxå bra, men jag vill sätta en mjölkningsvarning på den. Den känns inte genomtänkt och smått hafsig. Skådespelarna får inte en enda anmärkning för de gör en utmärkt insats. Karaktären Sonny som var väldigt roande i första filmen känns helt klart överdriven och irriterande. Förvecklingen med hotellinspektören håller inte och jag undrade vad tusan Richard Gere gjorde där? Han är bra, men hör inte hemma i samma film som Maggie Smith som är den enda jag upplevde som trovärdig i en “fortsättning på sig själv” (jag kommer inte på något bättre uttryck). I filmens första scen är hon oerhört missnöjd med det som amerikanerna kallar för te: fesljummet vatten och en sorglig tepåse. Klockrent!
“Labour day” med Kate Winslet. Åh, vad hon är bra! Som så många av de riktigt bra skådespelarna har hon förmågan att uttrycka sig med enbart ögonen. Depression, rädsla, tveksamhet, glädje. Manuset baseras på en bok av Joyce Maynard och jag tror att det är det som gör att den känns trovärdig; hade det varit ett renodlat filmmanus skulle den nog ha varit mer åt thrillerhållet. Frank är en förrymd fånge som Adele och sonen Henry hjälper och han ber om att få stanna hos dem till kvällen för att kunna fly vidare i skydd av mörkret. Redan då anges tonen i filmen för Frank är inte det minsta hotfull. Adele och Henry är egentligen inte rädda och de går med på det. Han blir kvar längre än bara till kvällen. Det är ingen actionpackad psykopatstämning, men inte mindre spännande för den skull. Mycket bra skådespelare och inte det minsta förutsägbar eller klyschig.
