“Låt mig ta din hand” av Tove Alsterdal med Angela Kovacs som uppläsare. Jag har läst Tove Alsterdals 2 andra böcker och tyckte att de var väldigt bra. Den tredje boken valde jag att lyssna på. Jösses, vad deprimerande den var! Jag pallade kanske 1 timme. Det var nån gång i vintras. Nu ville jag ge den en andra chans och det ångrar jag inte! Den är fortfarande smådeppig i början med människospillror och trista miljöer, men den är intressant och sedan blir den spännande. Helen skäms för sin familj. En alkis till farsa, en opålitlig syster som strävar efter ett liv fyllt av passion och en mamma som försvann i Argentina när Helene inte var mer än 3 år. Hon har kopplat bort den delen av sitt liv fullständigt, men när hennes syster Charlie dör sipprar allt tillbaka och Helene kan inte låta bli att bli nyfiken på vad det är systern har hittat om deras mamma och till slut sitter hon på ett plan till Buenos Aires. Handlingen hoppar mellan 1970-talets Argentina och nutiden och bit för bit får man veta vad som hände med Helens och Charlies mamma.
Beskrivningarna av hur det var att leva i Buenos Aires under militärdiktaturen får mig att tänka på nazismen eller ISIS. Allt som kunde tolkas som att man ifrågasatte styret gjorde att man “försvann” vare sig det handlade om en student som var spydig mot en lärare eller någon som helt öppet protesterade. Historien visar om och om igen att den sortens styre inte fungerar. Den ber om att ifrågasättas och kommer att stöta på motstånd. Att riskera att hamna i militärens klor med förhör och tortyr skulle ha hindrat mig från att ens pipa. Jag är inte modig på det sättet.
Angela Kovacs gör ett bra jobb både med berättande text och dialog och hon har koll på uttalet av Argentinska namn. En av mina favoriter.
